Man kan fråga sig om Bulgarien och Rumänien verkligen var redo för ett EU-medlemskap, när de gick in i unionen.
Men nu är de med. Och i något slags konstruktion som gör anspråk på att ha en statsliknande funktion är det viktigt att alla medborgare har lika rättigheter.
Just nu dribblar EU:s ministerråd frågan om Bulgarien, Rumänien och Schengen-samarbetet. (Som innebär "passfrihet" vid resor mellan de EU-länder som väljer att vara med i detta samarbete.)
Allt tyder på att rumänerna och bulgarerna kommer att hållas utanför denna del av den fria rörligheten ett bra tag till.
Nu råkar det dock vara så att både Bulgarien och Rumänien faktiskt uppfyller de krav som ställs för ett Schengen-medlemskap. Ändå får de kalla handen.
Gräver man djupare i det här, då visar det sig att det egentliga problemet är ett helt annat. Nämligen att de två länderna är skakiga till exempel vad gäller rättssäkerhet och rättsstatens ställning.
Detta väcker allvarliga frågor, till exempel vad gäller den europeiska arresteringsordern (EAW) samt det rättsliga och polisiära EU-samarbetet.
Men sådant tänker man inte diskutera. Tar man upp det, då ifrågasätts nämligen de två ländernas själva förutsättningar för medlemskap i EU. (Plus att ministerrådet inte vill hälla bensin på EAW-brasan, kan man anta.)
Så istället väljer ministerrådet att straffa medborgarna i Bulgarien och Rumänien – genom att vägra ge dem samma rättigheter (rätten till fri rörlighet i Schengen) som andra EU-medborgare.
Man skjuter helt enkelt medvetet på fel mål, för att göra en markering. Därmed offrar ministerrådet också principen om alla medborgares lika rättigheter.
Att den europeiska arresteringsordern är problematisk när vissa EU-länder inte är fungerande rättsstater, det väljer man däremot att blunda för.
I rest my case...
... det vet väl alla, att det är skillnad på skit o pannkaka. ;-)
SvaraRaderaFina politiska floskler lever aldrig upp verklighetens stresstest.
/moonpool
Läser följande på DI:
SvaraRaderaEU-kommissionär avgår efter muthärva med Swedish Match
Detta verkar stämma med mina tidigare funderingar och spekulationer ang. EU-kommisionens mycket märkliga lagförslag som oftast verkar gå penningstarka särintressens vägar. Riv ner denna korrupta avdelning och ersätt den med något som det är bättre insyn i!
Att vissa länders motstånd mot ett bulgariskt och rumänskt medlemskap har mer med populism än oro att Schengen Aquis inte uppfylls torde väl vara klart. Jag skrev lite grand om detta för ett tag sedan:
SvaraRaderaSchengenmobbning
Det som är också oroväckande är att det ofta framställs som att ett bulgariskt-rumänskt medlemskap i Schengen slutligen skulle innebära att ostoppbara flöden av rörmokare och tiggarromer kommer. Detta har ingenting med Schengen att göra då denna rörelsefrihet i denna aspekt inte regleras av Schengenavtalet.
Den fria rörligheten är en en del av "allmäna" EU-regler som redan omfattar Bulgarien och Rumänien. Detta gör i och för sig många EU-länder avsteg ifrån då man stängt arbetsmarknaden för bulgarer och rumäner ett antal år. Men som sagt, rätten att komma och jobba i t.ex. Sverige har inget med Schengenavtalet att göra. Detta avtal reglerar mer hur EU:s yttre gräns ska skötas samt att gränskontroller inte får finnas mellan EU-stater.
För övrigt: Vad ska man med passfrihet när man måste visa leg på tåget mellan Skövde och Göteborg?
SvaraRaderaFör övrigt: Vad ska man med passfrihet när man måste visa leg på tåget mellan Skövde och Göteborg?
SvaraRaderaDet jag reagerar på är vad HAX säger om den europeiska arresteringsordern. På senare tid har den vunnit beröm tack vare Assange-fallet, men faktum är att det finns åtskilliga exempel på hur den har missbrukats systematiskt i flera år.
SvaraRaderahttp://www.guardian.co.uk/law/2011/apr/11/proportionality-fairer-european-arrest-warrant
Problemet varandes att i teorin en stat med rättssäkerhet av det än mer bristande slaget kan begära folk utlämnade för vilket småbrott, påhittat eller ej, som helst. Och att det tydligt sker så snart regering A vill sätta dit "obekväm person B".
Även i fallet där det inte finns en skrupelfri regering med en yxa att vässa kan "default-modellen" som den ordern opererar på orsaka totala oproportionerligheter.
Citat från artikeln ovan:
"Take, for example, the case of a retired schoolteacher and grandfather facing extradition to Poland for going over his overdraft limit more than 10 years ago. The entire debt was repaid to the bank but he is still being sought to face trial for "theft", although he has suffered three strokes and is in fragile health."
Det finns liknande exempel där personer som sedan år tillbaka gjort rätt för sig fortfarande förföljs av ordern, helt enkelt för att det ursprungslandet inte alltid väljer att ta det byråkratiska besväret att dra tillbaka ordern.
Vad det verktyget skulle kunna användas till om Turkiets regering fick bruka den, säg, tål att tänkas på.