När det goda blir det bästas fiende

Välmenande, humant sinnade politiker missköter integrationspolitiken så till den milda grad att folk tröttnar och går till SD.

Integrationen kommer alltid att vara ett problem så länge vi har den bostads- och arbetsmarknadspolitik vi har. Men inga politiska partier (inte heller SD) har något av substans att komma med för att lösa upp denna gordiska knut. (Detta drabbar även svenska ungdomar, lågutbildade och andra som inte redan är inne i systemet.)

Vänstern och media gör de minsta kampanjer och utspel från SD till virala succéer. (Och de lyckas dessutom göra det hela till en yttrandefrihetsfråga – vilket tyvärr tvingar alla rimligt sinnade människor att på principiella grunder delvis ta SD:s parti.) Det är oerhört kontraproduktivt.

Myndigheterna törs inte upprätthålla de regler som redan finns för den fria rörligheten i EU. (Man har tre månader på sig att – på egen bekostnad – söka jobb, starta eget eller på annat sätt visa på egen försörjning. Annars får man åka tillbaka till sitt hemland igen. För att få del av det nya landets välfärds- och trygghetssystem måste man börja betala sina skatter och avgifter.) Denna underlåtenhet att följa regelverket medför att hela den fria rörligheten (en av de få saker som är bra med EU) kommit att ifrågasättas.

Man utvisar invandrare som etablerat sig, lärt sig språket, jobbar och betalar skatt – samtidigt som man struntar i existerande regler för egen försörjning vid anhöriginvandring.

Och så vidare.

Egentligen skulle allt kunna vara väldigt enkelt: Människor skall ha rätt att bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Ett jobb / egen försörjning skall vara en biljett till permanent uppehållstillstånd. Vi skall ge människor som flyr från krig, förtryck och förföljelse en tillfällig fristad – men det innebär inte att de behöver betraktas som permanenta migranter och slussas in i den svenska välfärdsapparaten.

Humanism och medmänsklighet kan gå hand i hand med sunt förnuft – och skall inte framställas som dess motsats.

Men så lär det knappast bli. Istället kommer de självutnämnt goda krafterna i sin förmenta godhet – på grund av flathet, feghet och inkompetens – att driva väljarna rakt i armarna på ett parti med nazistiska rötter. Det "goda" har blivit det "bästas" fiende. Vilket inte kan leda till något gott. Speciellt inte för våra invandrare och flyktingar.