Sverige - en självmordssekt

Saker och ting är som de är.

Vi kan diskutera hur vi kom dit vi är. Och vi kan ha åsikter om saken. Men det ändrar inget. Det enda som är rimligt är att försöka hantera situationen rationellt. Men det tycks ju gå... sådär.

År 2015 års flyktingkris har nu gått från ett akut stadie - med stora kostnader för själva mottagandet - till en fas där de nyanlända skall slussas in i samhället, bli produktiva och assimileras in i en förhållandevis extrem individualistisk, sekulär, demokratisk rättsstat.

Problemet är att den så kallade arbetarrörelsen sätter stopp för enkla jobb i den produktiva sektorn, för människor med låg eller obefintlig utbildning. (Däremot tycks den inte ha något emot ett skattefinansierat aktivitetsstöds-proletariat, så länge det får offentlig verksamhet att svälla.)

Många nyanlända kommer att fastna i bidragsberoende och utanförskap. Och de allra flesta som kommer till Sverige i vuxen ålder kommer att kosta välfärds- och trygghetssystemen betydligt mer än de bidrar till de samma.

Dessutom försvåras anpassningen till det svenska samhället av att ordningsmakten inte förmår sköta sitt jobb - och av en identitetsvänster som tycks vara beredd att blunda för kränkningar av människors säkerhet och egendom i den mån sådant kan anses vara »kulturellt« betingat.

Någonstans mellan 50.000 och 100.000 personer som efter prövning fått besked om att de inte får vistas i landet skall på något sätt avvisas. I många fall oklart vart. Men framförallt oklart hur - om det skall ske under ordnade och människovärdiga former.

Övriga blir kvar i Sverige. (Inte ens Åkesson vill ju »repatriera« folk längre.)

Och fler är på väg. Enligt Migrationsverket ungefär 30.000 människor per år. [PDF»] Därtill en omfattande anhöriginvandring på en förmodligen ännu högre siffra. [Länk»]

Detta kommer att bli dyrt, så väl på kort som lång sikt.

Naturligtvis finns det en del saker att göra här och nu. Som att stoppa bidragsinvandringen. Att skärpa upp anhöriginvandringen och då speciellt vad gäller försörjningsplikten. Att skapa rätt incitament genom att tydligare satsa på att vägen från tillfälligt till permanent uppehållstillstånd går genom jobb eller annan egen försörjning. Att ställa krav på att inte ligga andra till last, helt enkelt. Om den politiska viljan finns.

Samtidigt skall man komma ihåg att detta handlar om människor, om individer - som skall behandlas på ett värdigt och respektfullt sätt.

Men hur man än vänder och vrider på frågan - så kommer det här att bli kostsamt.

Samtidigt finns det skäl att tro att den nettobetalande delen av befolkningen inte kan eller kommer att finna sig i ett högre skattetryck. (Speciellt i tider då samhällelig kärnverksamhet inte fungerar.) Dessutom har vi nu nått en punkt där högre skattesatser med största säkerhet kommer att leda till lägre skatteintäkter, eftersom det då inte lönar sig att arbeta längre.

Till slut finns bara ett alternativ kvar. Det är - med risk för att jag upprepar mig - en sjuhelvetes tillväxt.

Sverige måste bli en tigerekonomi med ett extremt företagsvänligt klimat.

Vi har förvisso ett slags högkonjunktur, där inte minst business2business-segmentet fortfarande har ett inneboende moment. Men det räcker inte. Tillväxten är inte i närheten av vad den borde vara.

Om man ser till det som verkligen räknas, nämligen BNP per capita (bruttonationalprodukten per invånare) så finns det anledning till oro. I Hallandsposten förklarar Cecilia Blomberg situationen...

»Nyligen sänkte regeringen sin tillväxtprognos för just detta mått från 1,9 procent till 1,4 procent. Enligt prognoserna kommer det att ligga på 0,9 procent de närmaste åren. Det är rent katastrofala siffror som får alldeles för lite uppmärksamhet. BNP per invånare växer normalt med knappt 2 procent, och i högkonjunktur med 3-4 procent. Just nu råder brinnande högkonjunktur, och de dåliga siffrorna går varken att bortförklara med snabb befolkningstillväxt eller lägre global tillväxt. Siffrorna är svaga både i ett historiskt perspektiv och jämfört med andra länder.«

Livlinan är med andra ord på väg att brista. Vilket är konsekvensen av vänsterns marknads- och företagarfientliga, centralistiska politik.

Som nation håller vi på att såga av den gren vi själva sitter på.

Ironin i det hela är att vänstern - i sin vilja att framställa sig som »snäll« och »god« - håller på att skapa en situation som till slut kommer att rasera hela deras välfärdsstatsbygge, under kaotiska och tumultartade former. Vilket inte minst kommer att leda till ökade motsättningar mellan olika grupper i samhället.

Vägen till helvetet är, som bekant, stensatt med goda föresatser.

System som är uppbyggda som kedjebrev eller pyramidspel håller aldrig i längden. Inte ens om de är uppbyggda med tvång och konfiskation av andra människors pengar.

Staten är, som Bastiat påpekade, den illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.

Så krisen hade kommit ändå. Vad flyktingsituationen gjort är att påskynda förloppet och sätta delar av systemets svaga delar i blixtbelysning.