I god demokratisk ordning

Turkiet har visat hur demokratin kan avskaffa sig själv.

Men det behöver inte ske under så dramatiska former. I själva verket är det minst lika farligt när det sker i många, små steg under lång tid.

Till att börja med har vi EU som medverkar till att överföra makt från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel samt från folkvalda och demokratiska institutioner till icke-valda byråkrater. Resultatet blir mer centralstyrning, mer likriktning, mer kommandoekonomi – och samtidigt mindre frihet och mindre demokrati.

EU-kommissionens förre ordförande José Manuel Barroso kommenterade maktöverföringen från nationella demokratiska institutioner till Bryssel så här: Så länge beslutet om att minska det demokratiska inflytandet fattas under korrekt demokratiska former, då är det inget problem.

Erdogan säger i princip samma sak.

I Sverige tar sig den politiska och byråkratiska makten också allt mer utrymme. Makt flyttas uppåt, bort från medborgarna. Den enskilda individens frihet att bestämma över sitt eget liv inskränks allt mer. Beslutsprocesserna blir allt mer hemlighetsfulla och offentlighetsprincipen naggas i kanten. Statens kontroll över folket ökar, liksom övervakningen. Människor blir allt mer utelämnade till överheten och dess nycker.

Får detta fortsätta kommer även den svenska demokratin att tömmas på substans och värde. I god demokratisk ordning.

Frågan är om vi tänker reagera när demokratin monteras ned – eller om vi skall vänta tills det är för sent.

EU: Kommandoekonomin rullas ut

Här är dagens förslag till lösning av eurokrisen:

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso vill ha en speciell budget för att hantera eurons härdsmälta. Kommissionen vill vidare kunna gå in och peta i medlemsstaternas budgetar, eller stoppa dem helt. Euroobligationer (eurobonds) skall smygas in i systemet med hjälp av "euroväxlar".

Detta förslag ligger nära vad ministerrådspresiden Van Rumpuy presenterat – och det hela skall diskuteras på toppmötet i mitten av december.

När euron i sig skapar problem genom att binda alla till ett system som egentligen inte passar någon – då vill EU:s toppar alltså ge medlemsstaterna ännu kortare koppel. Vore det inte rimligare att helt enkelt säga att de som inte uppfyller kraven för euro-medlemskap åker ut ur samarbetet?

Nähä. Istället uppfinner man ett gigantiskt ekonomiskt svart hål...

Ur en demokratisk aspekt är det som vanligt: Makten flyttar längre bort från medborgarna, överstatligheten breder ut sig och icke-valda eurokrater tar över allt mer från folkens valda representanter.

Och eurobonds? Det vore real-socialismens seger över förnuftet. Alla länder skall ha det lika jävligt att låna, även de som skött sin ekonomi och ställt upp för andra. No good deed goes unpunished.

Detta är bara så dumt...

Europaportalen»

Om Barroso på SVT

Jag skriver om gårdagens State of the Union-tal på SVT Debatt...

Barrosos besvärjelser ger mer makt åt Bryssels byråkrater

Ännu ett skott in i det stora mörkret.

EU: State of the Union

EU-kommissionens ordförande – den portugisiske ex-maoisten José Manuel Barroso – håller just sitt State of the Union-tal här i Europaparlamentet. Tonvikten ligger på euro-krisen.

Här är en sammanfattning av talet, so far...

EU: Lär av historien!

EU-kommissionens ordförande har sagt att han ser EU-projektet som ett imperiebygge. Så man behöver väl knappast tveka om den megalomaniska ambitionen bland unionens ledare.

Och visst, det finns rätt uppenbara likheter med en del andra "imperier". Inte minst med den gamla öststatskommunismen. Den byggde i och för sig på en pervers överideologi, som vi inte har någon motsvarighet till i EU. Och därmed inte heller något direkt politiskt förtryck. (I vart fall inte ännu, bör kanske tilläggas.) Men i övrigt är det mycket som känns igen.

Till exempel det storhetsvansinne som yttrar sig i form av likriktning och centralstyrning. Oavsett förutsättningar, önskemål och behov skall allt fungera likadant för hundratals miljoner människor, i princip över en hel kontinent. I EU kallas detta harmonisering. Enkelt uttryckt är det åsikten att "one size fits all". Vilket ju är fel – och i långa loppet ett recept för att inget kommer att fungera någonstans.

Den gemensamma valutan, euron, är kanske det tydligaste exemplet på detta. I dag visar det sig att även Cypern förmodligen kommer att behöva akut krisstöd. I Spanien har banksektorn och regionerna stora problem och än värre problem framför sig. Portugal, Italien och Irland vinglar. Och det grekiska dramat bara fortsätter, utan att någon ens har någon idé om hur det hela kan komma att sluta. Allt på grund av en politisk ambition, som går ut på att kommandoekonomi är något bra.

Och då är euron, som sagt, bara ett av många exempel på EU:s överstatliga, politiska klåfingrighet.

För att sammanfatta problemet: EU:s politiska ledare slår sönder mångfald, alternativ och institutionell konkurrens. De ersätter dynamik med centralstyrning, där en modell skall gälla överallt. En modell som dessutom är skapad av nämnda politiker och deras funktionärer. Och eftersom politikerna och eurokraterna inte är de allvetande övermänniskor som de själva tror sig vara – så är risken uppenbar att saker och ting skiter sig. Överallt. Samtidigt.

Det går inte att undvika att dra paralleller med det gamla Sovjetiska systemet. Men vi är tydligen dömda att upprepa historiens misstag. I vart fall med dagens härskande politiska klass vid rodret.

Julafton för konspirationsteoretiker

På bilden: Presidenterna i Europaparlamentet, EU-Kommissionen och EU:s ministerråd – på möte i veckan med "ledare för filosofiska och icke konfessionella organisationer".

För diskussioner om "demokratiska rättigheter och friheter."

"President Barroso stated that nothing today – really nothing can be taken for granted anymore".

Hmm..? Det där ger utrymme för lite olika tolkningar. Fast av sammanhanget får man ändå intrycket av att intentionerna är goda. Om slutsatserna vet vi dock inte så mycket, mer än att dessa ledare lovar att sluta upp "sida vid sida" med EU:s institutioner.

[Foto: Europeiska Unionens Ministerråd]

Halvstarriga EU

För två veckor sedan höll EU-Kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, sitt State of the Union-tal i Europaparlamentet. Det kan sammanfattas med mer överstatlighet och idiotidén Euro-bonds.

I dag  Nästa vecka skulle det ha varit EU-toppmöte. Men det har flyttats fram ett tag, eftersom man inte vet vad man skall ta sig till med ekonomin.

I dag skulle även Barroso presentera sin krisplan. Vilket han faktiskt gjorde. Eller plan och plan... Borta är (tack och lov) de Euro-bonds han presenterade som Europas Räddning i Strasbourg. (Men förmodligen inte för gott.) I dag handlade det mer om att re-kapitalisera bankerna. Och så hade han ett budskap till euro-länderna: Hitta på något! Vad som helst! Senast till toppmötet!

Så småningom får vi väl se vad det uppskjutna toppmötet har att komma med. Det enda vi vet än så länge är att Tyskland och Frankrike inte verkar komma så bra överens.

Även om man för ett ögonblick bortser från att det är EMU/euron som är själva grunden till de problem vi nu ser – så känns detta bara halvstarrigt och vimsigt. Vilket är vad man kan förvänta sig i en kommandoekonomi.

Bad Business as usual

EU-Kommissionens ordförande har just framfört sitt "State of the Union"-tal i Europaparlamentet.

Inget nytt under solen där. Mer överstatlighet, mer kommandoekonomi, Tobin-skatt... Vem är förvånad?

Och liberalernas ledare, Verhofstadt, menade att problemet i EU är att medlemsstaterna inte är beredda att ge upp sin suveränitet tillräckligt snabbt. Suck.

Som vanligt var UKIP:s ledare, Nigel Farrage, en röst i öknen. Och som vanligt avfärdades han med hånfulla leenden.

Det här är verkligen som att se en trafikolycka i slow motion. Man ser vad som håller på att gå åt helvete. Och man kan inte göra något åt det.

Barroso surar

I går fick Portugal sitt kreditbetyg sänkt till konfetti-nivå.

EU-Kommissionens ordförande, portugisen José Manuel Barroso, är skitsur.

Han säger bland annat...

"De ger oss ingen klarhet, de sprider bara osäkerhet." och "För mig är det märkligt att det inte finns någon europeisk kreditvärderare."

Hmmm... Menar han att kreditvärderingsinstituten skall tiga om saken när stater är i knipa? Brukar inte EU gnälla över att dessa institut inte var tillräckligt hårda i nyporna, när det gällde bankerna? Är det inte EU som har hotat dem med att de kan åläggas ansvar, om de inte varnar för ekonomiska problem i tid?

Och det där om att det skulle vara ett problem att det inte finns någon europeisk "kreditvärderare". Vad menar Barroso egentligen med det? Att en sådan skulle vara lättare att tysta, om den upptäcker något som håller på att spåra ur? Eller hur skall man annars tolka det?

Farage vs. Barroso om ECB och Euro-krisen

Från Europaparlamentets senaste session. [Direktlänk]

State of the (European) Union, del 3

Just nu håller EU-Kommissionens ordförande sitt fina "State of the Union"-tal.

Man vågade inte använda voteringssystemet för att kontrollera närvaron. Jag har en känsla av att ett antal ledamöter hade tågat ut om man hade försökt...

Vad gäller Barrosos tal... Tja. Mer reglering, mer politik och mer överstatlighet – levererat i form av ett sömnpiller. Än så länge.

Uppdatering: För den som är intresserad finns Barrosos tal nu att läsa här.

State of the (European) Union, del 2

Det är ordentligt upprört i Europaparlamentet om idén om närvaroplikt (med löneavdrag för de ledamöter som inte är på plats) under kommissionsordförande Barosos fina State of the Union-tal i morgon bitti.

Kammaren har just verbalt örfilat upp presidiet och sina gruppledare – till rungande applåder.

Bra. Bara för att Europaparlamentet emellanåt beter sig som en flock 5-åringar behöver man inte bekräfta det, genom att behandla det som en sådan.

State of the (European) Union

Dags för en kalkonvarning:

Du vet den amerikanske presidentens State of the Union-tal inför en fullsatt kongress? Där presidenten kommer in på nästan kungligt manér, för att tala om tillståndet i de förenta staterna. I direktsänd tv, framför smattrande kameror och på förstasidan i varenda tidning?

Det skall vi också ha! har EU:s ledare kommit fram till.

Till att börja med måste man bestämma vem som skall tala. EU har förvisso en "president" nu för tiden – ministerrådets Europeiska rådets president, Herman van Rompuy. Men till och med EU-pamparna inser att han har utstrålning som en disktrasa och att han mest påminner om Mr Burns i The Simpsons.

Så det får bli EU-Kommissionens ordförande, som mer är lite som en VD för EU – José Manuel Barroso.

Liturgin och all parafinalia kommer vi inte att få ta del av förrän på tisdag morgon, då talet skall levereras i Europaparlamentet i Strasbourg. Men det skulle förvåna mig om man inte tar i en smula. Och sedan tidigare vet vi att det går en mycket tunn linje mellan pampighet och det rent fåniga...

Sedan måste man ju ha åhörare. Så alla Europaparlamentets ledamöter har kommenderad närvaro under Barrosos tal. För att försäkra sig om att ingen smiter ut kommer man att använda det elektroniska voteringssystemet för att kontrollera närvaron vid flera, inte närmare specificerade, tillfällen under talet och den följande debatten.

Debatten, ja... Redan till vardags behandlar man ju "bråkmakare" rätt styvmoderligt i parlamentets kammare. Och man kan utgå från att man inte tänker låta någon "förstöra" det fina State of the Union-talet. Barroso är redan höggradigt irriterad över att det nu för tiden bara är en minoritet av medborgarna som tycker att EU är en bra sak. Så toleransen mot uppkäftiga ledamöter kan komma att vara låg. Det här kan bli intressant. Och kanske en smula osnyggt och / eller stökigt.

Jag återkommer i ämnet på tisdag, efter talet. Då vet vi om det blev en freakshow, en kalkon eller bara ett av de vanliga sömnpillren.

Ett utmärkt tillfälle att hålla munnen stängd

EU-Kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, har varit i Turkiet.

Och lagt sig i landets inrikespolitik. Bland annat har han tagit avstånd från att landets riksåklagare försöker upprätthålla den turkiska konstitutionen – som strikt förbjuder all religiös inblandning i politiken.

Vill Barroso ha turkiskt militärstyre igen, eller vad?

Länk»

Wallström blir parlamentssak!

Japp, där satt den!

Margot Wallströms uppdrag – i den grupp som skall utforma socialdemokraternas utrikes- och EU-politik, samt plattform för EU-valet 2009 – blir nu en EU-Parlamentsfråga!

Det är britten Gerard Batten, UK Independence Party (UKIP), som ställer följande frågor till kommisionens ordförande José Manuel Barroso...

1. Stämmer uppgifterna om Margot Wallströms uppdrag?
2. Hur går detta i så fall ihop med de regler kommissionärerna underställer sig när de tillträder?
3. Finns det, som Ms Wallström påstår, andra kommissionärer som är partipolitiskt aktiva? Om så är fallet vilka och på vilket sätt?
4. Om svaret på fråga tre är ja, vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att försäkra sig om att kommissionärerna lever upp till sina åtaganden om att endast agera i EU:s intresse under sina mandatperioder? Eller kan det anses att arbete med att propagera för EU på nationella partipolitiska aktiviteter är i enlighet med detta åtagande?

Kanske inte den mest vattentätt formulerade frågan, men gott nog.

Nu är frågan alltså uppe på formell nivå.

Synd bara att ingen av de svenska borgerliga EU-Parlamentarikerna var lika mycket på hugget som UKIP.

Om kommissionärernas tjänsteed och uppförandekod alls betyder något, då måste Wallström få kritik för sitt partipolitiska uppdrag. Och hon måste välja mellan att vara EU-kommissionär eller socialdemokratisk partigängare.

Tidigare poster:
Därför är Wallströms uppdrag olämpligt.
EU-kommissionärernas tjänsteed.
EU-kommissionärernas uppförandekod.