Lördagsvideos: Jönsson om regeringens hemlighetsmakeri, Hicks om nazismen, stoicism med mera

Youtube: Henrik Jönsson - Mörkläggning - Regeringens systematiska obstruktion »

Youtube: Triggernometry - The Truth About the Nazis with Stephen Hicks »

Youtube: AoI - Why are Most People Cowards? | Obedience and the Rise of Authoritarianism »

Youtube: Einzelgänger - Become Unconquerable | Stoic Philosophy »

Detta är vad som är viktigt i Assange-affären

Läs min senaste postning hos 5 juli-stiftelsen:

Detta är vad som är viktigt i Assange-affären »

Varför vill USA komma åt Julian Assange och Wikileaks? Svaret är enkelt: För att han avslöjat sanningen.

Margot Wallströms förlorade heder

I debaklet kring Saudiarabien och FN:s kvinnokommission vrider sig utrikesminister Margot Wallström som en mask på en krok. Ett svenskt ja är inte ett ja, utan inte ett nej. Eller så.

Får jag påminna om klippet ovan, från Wallströms tid som EU-kommissionär. När Irland röstade nej till det senaste EU-fördraget – då var ett nej inte ett nej. Då fick irländarna rösta om tills de röstade »rätt«.

Människan är fullständigt skamlös.

Hemlighetsmakeri, hårklyverier och översittrarfasoner – från en regering som samtidigt motiverar övervakning av folket med den absurda tesen: Den som inte har något att dölja har inget att frukta.

Den kognitiva dissonansen ligger tung över den humanitära stormaktens feministiska regering.

Ett regelverk för den härskande klassen och ett annat för folket?

Regeringen har ett antal ändringar i offentlighets- och sekretesslagen ute på remiss. Bland annat är det tänkt att offentliganställdas personuppgifter (t.ex. personnummer) skall sekretessbeläggas.

Det skäl som anges är problem med hot och trakasserier. Vilket säkert kan vara relevant i vissa fall – men knappast för alla offentliganställda.

Det har framförts kritik mot att detta förslag försvårar insyn och granskning av byråkratin. De flesta av medias avslöjanden om jäv, maktmissbruk och korruption har varit möjliga just eftersom grundläggande personlig information om offentliganställda är tillgänglig.

Men det finns en större fråga här. Den handlar om makthavarna och folket, om styrande och styrda.

Vill vi verkligen ha en ordning där folket är noga övervakat och registrerat med personnummer och allt – men där byråkrater (och förmodligen även politiker) döljs bakom en slöja av sekretess? Vill vi skapa en politisk och byråkratisk klass för vilken det gäller andra regler än för vanliga människor? Vill vi formellt instifta en nomenklatura av makthavare som står över oss vanliga medborgare?

Det är knappast förvånande att det är en socialdemokratisk regering som föreslår något sådant här. Sossarna har en underutvecklad känsla för djupare liggande demokratiska värden, medborgerliga fri- och rättigheter, rättsstat och maktdelning. Socialismens speciella form av elitism – där vissa är mer jämlika än andra – läggs här i dagern. Den för tankarna till Orwell och Kafka.

Vi skall helt enkelt inte ha ett regelverk för den härskande klassen och ett annat för folket.

I ett demokratiskt samhälle gäller alla regler lika för alla, alla är lika inför lagen och alla har lika rättigheter och skyldigheter. Alla. Punkt.

Eventuella problem med hot och trakasserier får lösas med individuell prövning av skyddad identitet, enligt samma regler som gäller för alla andra. Eller också får vi lägga ner hela systemet med personnummer, vilket på flera sätt vore en välgärning.

Länkar:
• Granskning av myndigheter försvåras »
• Förslaget om utökad sekretess öppnar för mygel »
• Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen »
• Vad är det politikerna vill dölja för folket? »

Stöd denna blogg, klicka här »

Verkligheten bakom brottskod 291?

Låt mig återvända till en av den gångna veckans nyheter: Brottskod 291.

Dagens Nyheter skriver följande om polisens arbete...

Varje anmälan där målsäganden, den misstänkte eller en förhörsperson är migrant måste nu märkas med den särskilda koden ”291”. Detsamma gäller brott eller händelser kopplade till platser eller fastigheter som är aktuella i sammanhang kring flyktingmottagande. 

DN har läst ett internt direktiv till polisens kommunikatörer. I handlingen, som aldrig diarieförts, står följande: ”Angående resurskod 291 som blivit känd för media. Koden används som arbetsmaterial för den dagliga lägesbilden. Den dagliga lägesbilden är hemligstämplad varför det som står där inte ska lämnas ut /.../ Ingenting ska ut i pappersväg gällande Alma-kommenderingen så länge den pågår.”

Länk »

Detta är en artikel som bör läsas noga, där varje ord som sägs av polisen tycks vara extremt noga avvägt. Saker och ting är inte nödvändigtvis vad de vid en första anblick förefaller vara. Ett citat till...

Sekretessbeslutet har fattats av kommissarie Håkan Nilsson vid polisens avdelning för krisberedskap. Motiveringen är att 291-koden ”innehåller vissa uppgifter som hänför sig till verksamhet för att förebygga brott och det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas av om dessa uppgifter röjs”.

Det är lätt att anta att detta handlar om att mörka vad som sker. Och till viss del kan det nog vara så. I så fall förhoppningsvis med de bästa av avsikter. Nämligen att inte låta några få rötägg förstöra anseendet för hela grupper av flyktingar och migranter. (Men det kan naturligtvis också vara av rent politiska skäl.)

Men jag tror inte att detta är det verkliga, huvudsakliga skälet.

Istället får jag en känsla av att det handlar om att polisen inte vill att det skall bli allmänt känt att den håller på att förlora greppet.

Vilket också går att förstå. Man vill inte oroa allmänheten allt för mycket. Och man vill inte att buset skall förstå att det nu är fritt fram, i vart fall ibland och på vissa platser.

Men blir något verkligen bättre av att svenska folket inte får veta vad som sker?

Vad Sverige behöver är klara besked. Och fler poliser på gatorna – som ägnar sig åt sådant som polisen skall fokusera på, nämligen att skydda människors säkerhet och egendom.

(Ett litet steg åt rätt håll vore om polisen slutade jaga trasiga narkotikamissbrukare, för att istället fokusera på sådana element som faktiskt utgör en fara för andra.)

Stöd denna blogg »

Ellsberg om Snowden

Malmström glider på sanningen om TTIP

Nybloggat på HAX.5July.org:

TTIP: The deceitful EU commissioner »

EU-kommissionär Cecilia Malmström försöker ge intryck av att förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och USA – TTIP – är öppna och transparenta. Läs här om hur hon försöker föra oss bakom ljuset.

Demokrati kräver insyn!

För att demokratin alls skall vara meningsfull måste medborgare, media och berörda parter ges god insyn i vad som sker.

Vi utser våra politiker i allmänna val. Då förväntas dessa politiker berätta vad de vill göra – men de måste även kunna ställas till svars för vad de har gjort (eller inte gjort). Annars blir valhandlingen en tom och meningslös gest. Därför måste medborgarna få veta vad som sker.

När ärenden dras genom lokala beslutande församlingar, riksdagen eller EU-apparaten – då måste folket ges insyn och inbjudas att delta i debatten. Annars tappar processen viktiga perspektiv som allmänintresset, konsumentintresset och den sakkunskap som människor kan bidra med. Annars förlorar demokratin medborgarnas deltagande och sin folkliga förankring.

Men politiker och byråkrater är inte intresserade. Det sista de vill är att folket skall lägga sig i. De vill inte bli störda. De vill kunna kohandla i lugn och ro. De vill slippa granskning. Och emellanåt försöker de dölja korruption och skumraskaffärer.

I Göteborg finns det tydligen korrumperade politiker. I Stockholmstrakten är det mycket hemlighetsmakeri kring stora projekt som Slussen och olika arenabyggen. Riksdagen har inskränkt den svenska offentlighetsprincipen, av hänsyn till EU. I Bryssel förhandlas internationella avtal (som får samma konsekvenser som lagstiftning) fram bakom stängda dörrar. Beslut som berör 500 miljoner människor stressas igenom EU-apparaten i ett rasande tempo. Samtidigt hålls folket utanför.

När Chelsea Manning avslöjade sanningen om amerikanska krig och amerikansk utrikespolitik – då dömdes hon till 35 års fängelse. Wikileaks, som regelmässigt avslöjar sådant som makthavarna inte vill att folket skall få veta, betraktas av många länder som fiender till staten. (Vilket möjligen är korrekt. Men på ett bra sätt.) Edward Snowden avslöjade att och hur den amerikanska säkerhetsbyråkratin kränker människors rätt till privatliv i en global skala. Han är i dag eftersökt av de amerikanska myndigheterna, strandsatt i Moskva (på grund av att hans pass har dragits in) och förvägrad en fristad i alla relevanta västerländska demokratier.

Samtidigt ökar olika särintressen (till exempel storföretag, fackföreningar och byråkratin) sin makt över politiken. Lagar och regler drivs igenom som inte först och främst ligger i samhällets intresse, utan istället gynnar lobbyisternas herrar. Kreativ förstörelse ersätts med bidrag och regler som skyddar verksamhet som inte vill eller förmår anpassa sig till verkligheten och en ständigt föränderlig marknad. Utveckling, framsteg och tillväxt sätts i andra rummet. Vanliga människors frihet, integritet och intressen viftas bort. Allt detta sker bakom slutna dörrar, utan insyn och utan kritisk granskning.

Så här kan vi inte ha det. Om demokratin över huvud taget skall hållas vid liv måste politiken – på alla nivåer – reformeras för ökad insyn och granskning. Men det är inget som den härskande politiska klassen frivilligt tänker gå med på. Kraven på transparens måste komma från folket, vara tydliga, konkreta och högljudda.

Reclaim democracy!

Nybloggat på HAX.5July.org:

Reclaim democracy! »

Om politiker som vill att folket skall underkasta sig massövervakning – samtidigt om de själva kräver att få utöva sin makt bakom stängda dörrar.

Ljuger även FRA för politikerna?

I Tyskland kan delar av underrättelsetjänstens verksamhet komma att stoppas – eftersom den undanhållit information om samarbete med amerikanska NSA från de demokratiskt tillsatta kontrollorganen. Vilket i sin tur fått USA att hota med att sluta dela information med tyskarna, då man inte är roade av demokratisk insyn. [ SVT » | The Telegraph » ]

Detta väcker frågor om svenska FRA och dess samarbete med NSA.

Enligt Snowden-dokumenten är Sverige det land som har mest intimt samarbete med NSA (och brittiska GCHQ) utanför "five eyes"-gruppen. Vilket rimligen betyder att FRA har ett närmare samarbete med NSA än vad tyska BND har. (Kodnamn: Sardine)

Det har framkommit att FRA ägnar sig åt "offensiv spaning" (det vill säga IT-attacker) i samarbete med NSA och GCHQ. Det finns även uppgifter om att FRA har tillgång till NSA:s "spion-Google", XKeyscore.

Ingen har velat kommentera denna verksamhet, vilket lagrum den vilar på samt vem som godkänt det hela.

Dock har S+MP-regeringen nu lagt fram ett lagförslag om att tillåta "offensiv spaning". Vilket bör betyda att om sådan verksamhet redan har förekommit, då har den skett utan lagstöd.

Sedan är den större frågan om FRA, på samma sätt som tyska BND, har haft samarbete med NSA – som hållits hemligt för våra demokratiskt valda politiker och kontrollorganen. Om det kan ske i Tyskland, då kan det även ske i Sverige. (FRA har redan tidigare avslöjats med att ha ljugit för riksdagen.)

Något direkt intresse för att utreda dessa frågor verkar dock inte finnas. För så väl regeringspartierna som oppositionen förefaller okunnighet vara en välsignelse. Media bryr sig inte. Någon medborgarrättsrörelse som kan ta tag i dessa frågor existerar icke. Piratpartiet tycks ha somnat in. Och våra samhällsdebattörer är fullt upptagna med gender- och identitetspolitiska frågor.

Det tycks helt enkelt inte vara meningen att svenska folket skall få veta.

Hur fan tänkte UD nu?

Satiren är död. Den överträffas ständigt av verkligheten.

• Utrikesminister Wallström kritiserar (på goda grunder) Saudiarabien för dess medeltida rättsskipning och bristande mänskliga rättigheter. Vilket naturligtvis även blir en kritik av den religion denna rättsskipning bygger på.
• Saudierna blir förbannade, kallar hem sin ambassadör och stoppar nya svenska affärsvisum.
• Febril svensk aktivitet utbryter på UD, kungen kallas in och alla försöker släta över den svenska kritiken trots att den är befogad.
• Statsminister Löfven skriver brev till Saudierna.
• Saudierna säger, OK då – och går tillbaka till någorlunda normala relationer med Sverige.
• Aftonbladet ber att få se Löfvens brev. Men UD säger att de inte kan hitta det.
• UD hittar brevet.
• Då visar det sig att Löfven har skrivit ytterligare ett brev.
• Aftonbladet ber att få se även detta brev – men möts av beskedet att det har hemligstämplats.

Nu behöver man knappast vara något geni för att ana att brev nummer två är så ursäktande och krypande att regeringen inte kan eller vill stå för det offentligt.

Det är som den gamla tv-serien "Yes, Minister" – fast utan humorn.

Ett förbud mot att berätta sanningen eller att ljuga om sanningen eller om lögner

Nybloggat på HAX.5July.org:

The war on truth about… truth »

I Absurdistan... förlåt, Australien är det på väg att bli förbjudet att inte berätta sanningen eller en lögn om att staten inte vill att man berättar eller inte berättar sanningen. Eller en lögn. Eller så. Japp, det handlar om hemlig övervakning.

Massövervakningen och Gud-effekten

Nybloggat på HAX.5July.org:

NSA and the God effect »

En liten fundering över massövervakningen och myndigheternas hemlighetsmakeri runt densamma.

Politisk kåranda stoppar Palme-utredningen

Den borgerliga alliansregeringen belade i början av sin tid vid makten de så kallade tsunami-banden med sekretess. (Backup av regeringskansliets raderade e-posttrafik under debaklet efter tsunami-katastrofen.)

På så sätt hjälpte de sossarna att inte förlora ansiktet ytterligare – kan man anta. Den politiska striden i offentlighetens ljus är en sak. Men när det verkligen gäller då har även politiken en kollegialitet, en kåranda.

Och så, i slutet av alliansregeringens tid vid makten avslog förra justitieministern Beatrice Ask en begäran från två Säpo-anställda om att få bli befriade från sin tystnadsplikt. Vad det handlar om är att de vill kunna berätta för polisens Palme-grupp om olaglig avlyssning av en sovjetisk diplomat. Av innehållet i denna avlyssning sägs det framgå att Sovjetunionen i förväg kände till mordet på statsminister Olof Palme. [Länk»]

Oaktat vad man tror om uppgifterna som sådana – så är hemlighetsmakeriet märkligt. Det handlar om en teori som är allmänt känd. Det handlar om en olaglig avlyssning som alla redan känner till (av diplomater från ett land som inte längre existerar). Uppgifterna är inte tänkta att offentliggöras, utan bara överlämnas till polisen. Och det rör en polisutredning av ett mord som fortfarande är ett öppet sår i vårt land.

Men Beatrice Ask (M) har sagt nej. Man kan fråga sig vem hon vill skydda och vad det är som inte får komma fram.

För något skäl finns det. Det behöver inte nödvändigtvis ha med Palme-mordet att göra – utan kan lika gärna handla om att skydda sossarna från pinsamma avslöjanden om vad de låter Säpo syssla med. (Möjligen även på grund av att alla regeringar gör samma sak.) Politisk kåranda, åter igen.

Detta är helt åt helvete. Representativ demokrati kräver transparens för att vara meningsfull, eller ens kunna sägas existera.

Uppdatering: Även (S) deltog i mörkläggningen »

EU:s hemlighetsmakeri stryper demokratin

I en demokrati bör allmänheten och media ha tillgång till den information som är relevant för de politiska beslut som fattas.

Och att de folkvalda själva får tillgång till de beslutsunderlag som finns är en grundläggande förutsättning för att de skall kunna utföra sitt arbete och representera folket.

Så är det inte i EU.

I går framkom att Europaparlamentet (och EU:s ombudsman) inte får tillgång till Europols utvärdering av TFTP/SWIFT-avtalet (som ger amerikansk säkerhetsbyråkrati tillgång till bulkdata om europeiska banktransaktioner). Detta trots att Europol är en EU-institution och trots att utvärderingen sker eftersom Europaparlamentet har krävt att sådana regelbundet skall ske. Skälet är att USA säger nej. Vilket är absurt, eftersom det amerikanska handlandet är det centrala i denna utvärdering. [Länk»]

Innan Europaparlamentet tog sig samman och fällde ACTA-avtalet (som bl.a. skulle ha begränsat internets frihet) var hemlighetsmakeriet omfattande. Så väl allmänhet som media och parlamentets ledamöter hölls i ovisshet om dess innehåll in i det längsta. När man sedan började lätta lite på locket för ledamöterna, då var det med instruktionen att de inte fick berätta något för vanligt folk.

Samma sak gäller TTIP-avtalet (frihandelsavtal mellan EU och USA) som innehåller mycket som är kontroversiellt. Återigen håller man locket på så länge som möjligt. Återigen försöker man hålla folket, media och de folkvalda ovetande in i det sista – för att sedan ställa alla inför ett i princip fullbordat faktum.

När EU i ena ögonblicket antar regler för ökad öppenhet – då ändrar man i nästa sekund definitionen av ordet "dokument", så att det lik förbannat blir svårare att få ut information. När EU antar nya regler för att stärka skyddet för whistleblowers – då gör man ett undantag som fråntar dessa whistleblowers deras skydd om de kontaktar... håll i er nu... media!

För inte så länge sedan inskränkte Sveriges Riksdag den svenska offentlighetsprincipen – bara för att EU tycker att den är obehaglig. EU:s hemlighetskultur smetas alltså även ut över det svenska samhället.

Så där håller det på hela jävla tiden. EU är marinerat i en kultur av hemlighetsmakeri, mygel och back room deals. EU-apparaten har inget intresse av att folket skall lägga sig i. Och man motverkar att de folkvalda (som i slutändan förväntas ge besluten något slags demokratisk legitimitet) får information och möjlighet att påverka det som sker i tid.

Man skulle kunna gräva upp hur mycket skit som helst om det här. Men det tar tid och kräver hårt arbete. Vilket ingen tycks vara villig att finansiera. (Hallå, kvällstidningarna! Här finns oceaner av material för skandallöp.)

I slutändan är det själva demokratin som blir lidande.

USA hindrar EU-organ från att ta del av EU:s egna dokument om övervakning

Nybloggat på HAX.5July.org:

EP access to EU evaluation of EU-US surveillance agreement denied by the US »

Den intressanta historien om hur USA hindrar bland andra Europaparlamentet från att ta del av en Europol-rapport (Europol är en av EU:s egna institutioner) som utvärderar TFTP/SWIFT-avtalet (vilket ger amerikansk säkerhetsbyråkrati tillgång till data om europeiska banktransaktioner).

Hemlighetsmakeri eller demokrati?

Nybloggat på HAX.5july.org:

Secrecy or democracy? »

Enjoy!

Men... var är terroristerna?

I Almedalen hävdar Säkerhetspolisen att den avvärjt två terrorplaner det senaste året. [Länk»]

Så bra.

Värt att notera är att Säpo inte tillskrivit detta till vare sig datalagringen eller FRA. Om så hade varit fallet, då hade vi fått veta det – tro mig.

Kan det kanske vara så att gammalt hederligt polisarbete är mer effektivt än massövervakning av svenska folket?

Men oavsett vilket återstår en viktig fråga: Var är terroristerna?

Jag menar, det är ju inte som att vi hört talas om några rättegångar som rör förberedelser till terrorbrott.

Det är naturligtvis möjligt att Sverige har hemliga domstolar. Men det är i så fall ett problem.

Det är också möjligt att hemliga polisen sänt iväg de misstänkta med hemliga CIA-flygningar, till tortyr i någon skurkstat. Igen. Det är i så fall också ett problem.

Och ingen kan väl tro att Säpo gör sig av med misstänkta från flygplan över Östersjön, eller så..?

Så... Var är terroristerna?

En möjlighet är naturligtvis att det handlar om saker som man nog måste jobba hos hemliga polisen för att betrakta som "terrorism".

Säpochefen Anders Thornberg "kan inte prata om några fler detaljer". Naturligtvis. Vi förväntas tro och lita på den hemliga polis som annars så ofta trampar i klaveret.

Jag är skeptisk.

Facket backar om handelsavtal EU-USA (#TTIP)

Här är en intressant nyhet, som hamnat i medieskugga: Fackförbunden LO, TCO och Saco börjar sväva på målet om "frihandelsavtalet" mellan EU och USA, TTIP.

Tidigare väckte det uppmärksamhet att LO och Svenskt Näringsliv gemensamt gick ut och gav TTIP sitt stöd. Men sedan dess har det hänt saker.

Till exempel har den tyska fackföreningsjätten IG Metall gått ut och kritiserat avtalet. Nu bör man i och för sig vara en smula misstänksam mot tyska fackföreningar. De är också ett särintresse med en agenda. Och det är inte ovanligt att de är protektionistiska.

I det perspektivet är det intressant att se vad det är de svenska fackföreningarna upplever som problematiskt med TTIP. Och tänka sig. Det verkar inte alls handla om protektionism. Istället är det avtalets "tvistelösningsmekanism mellan investerare och stat" (Investor-state dispute settlement, ISDS) som ger dem kalla fötter.

Det handlar om det förlikningsförfarande som ger företag rätt att stämma nationer som stiftar lagar som företagen ogillar. Vilket är en mycket märklig konstruktion, som rundar den demokratiska processen och ger företagsjurister makt över vår lagstiftning och dess tillämpning. [Läs mer här »]

De tre fackföreningarnas ledare skriver...

"Svensk fackföreningsrörelse vill hävda att vinsterna med ett ISDS i TTIP i form av ökade investeringar sannolikt är minimala, men att kostnaderna riskerar att bli desto högre, också i form av begränsningar av demokratiska beslut. Förhandlingarna borde därför inriktas mot att det inte inkluderas en tvistelösningsmekanism för investerare-stat-relationer i avtalet."

Den som vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA gör nog klokt i att inte baka in ISDS i avtalet.

Det samma kan sägas om den information som läckt ut om TTIP och upphovsrättsliga frågor. Det verkar som om man försöker smyga in saker från det fallna ACTA-avtalet (som skulle ha begränsat internets frihet) i detta nya avtal.

När TTIP väl är färdigförhandlat, då kan man inte ändra i avtalet. Då kan Europaparlamentet bara säga ja eller nej. Därför ökar man inte direkt avtalets chanser att överleva genom att (i förhandlingar bakom stängda dörrar) plocka in kontroversiella saker som väldigt många människor kommer att ha väldigt starka invändningar emot.

Själv är jag inte så säker på att frihandelsavtal alltid ger fri handel. Ofta blir det bara nya regleringar i stället. Finge jag bestämma, då skulle man avskaffa alla tullar mellan EU och USA rakt av – och öppna upp helt och hållet för fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Varför krångla till det?

Länkar:
Europaportalen – Svenska fack: Handelsavtalet med USA måste bli hållbart »
Cato Institute – Does U.S. and EU Foreign Investment Need “Protection”? »

Mot TTIP: TTIPpen.se »
För TTIP: Frihandelsbloggen.se »

Offentlighetsprincipen: Den härskande politiska klassens arrogans

I slutet av november röstade riksdagen för att inskränka den svenska offentlighetsprincipen. Det skäl som angavs var att det svenska EU-medlemskapet kräver en sådan inskränkning.

Med detta svek man ja-sidans löfte från folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap. Då hävdades att den svenska offentlighetsprincipen inte var förhandlingsbar. Den påstods vara en "omistlig del av vårt politiska och kulturella arv". Regeringen lovade att till och med "motsätta sig varje diskussion" om saken.

Vilket alltså var en rena lögner. Och detta är ändå inte hela bilden. På DN Debatt skriver Nils Funcke i dag om hur EU-medlemskapet ödelagt den svenska öppenheten. [Länk»]

"Meddelarfriheten som lagstiftaren hittills beskrivits som en säkerhetsventil mot misshushållning och korruption upphävs. Anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare upphör och myndigheterna ges rätt att leta upp och straffa den som läcker." 

"EU-kommissionen ges vetorätt och uppgifter ur dess rapporter får bara lämnas ut om kommissionen samtycker till det." 

"Den nya bestämmelsen om sekretess i det internationella samarbetet har getts en vid tillämpning. Den inkluderar alla uppgifter som svenska myndigheter får från utlandet på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller mellanfolklig organisation. (...) Bestämmelsen ska också tillämpas på uppgift som en svensk myndighet tar fram i syfte att överlämna till en utländsk myndighet."

Och så vidare...

Här är en kort förklaring till varför hemlighetsmakeri inte är bra:

"Demokratin mår bra av att granskas. Insyn i den offentliga verksamheten skapar garantier mot maktmissbruk och ger möjlighet att påverka. Verksamheten angår oss alla. Medier och andra intresserade ska kunna hämta information i olika frågor, oavsett vad den offentliga verksamheten själv väljer att informera om."

Just så. Det absurda är att citatet kommer från regeringens hemsida. [Länk»]

Den härskande politiska klassen spottar verkligen folket i ansiktet.

Läs även: Offentlighetsprincipen - ingen struntsak »