Men argast av dem alla är Magdalena Andersson

Något ljushuvud på Sveavägen 68 har givit Magdalena Andersson rådet att inte jämt se så bister och förbannad ut.

Le. Och se. Det blev värre. Nu ser hon ut som en arg människa som försöker se glad ut. Spooky.

Magdalena Andersson inväntar och kräver att andra ska släppa sina röda linjer, men har själv en röd linje om att sitta i regering. Hon är inte bra på allt, Magdalena Andersson. Men hyckla, det kan hon. https://t.co/tSJC21kalz

— Susanna Silfverskiöld (@susannasilfver) October 17, 2026

Andersson, ännu argare efter valet

Redan innan valet var Magdalena Andersson tvär och sur. Möjligen för att hon redan då visste att det inte existerar något rödgrönt regeringsalternativ.

Men folket röstade fram de rödgröna och genast fick vi en ny rödgrön röra. Låt mig fundera högt...

Skulle Andersson mot all förmodan lyckas pressa in sina presumtiva stödpartier i en överenskommelse är risken uppenbar att en sådan ändå kommer att spricka - när C:s liberala ekonomiska politik under fyra år skall synkas med de gamla kommunisternas hat mot det kapitalistiska systemet.

Andersson har i skrivande stund inte ens lyckats få in sitt regeringsunderlag i samma rum. Än mindre på samma bild. Enda sättet att få ihop detta lär vara att övertyga V om att än en gång bli S dörrmatta, utanför regeringen.

När V - som inte vill bli duperade av S - valde moderaten Norlén till talman blev det en livlina. Nu kunde Magdalena Andersson med darr på rösten meddela att V blivit det femte Tidö-partiet och att hon därför stiger av sitt uppdrag att få ihop en regering.

Vilket inte har något egentligt samband. Det är mer att vara barnslig och grinig. Och en chans att sätta press på V för att partiet skall inse att dess eviga roll är att vara nämnda dörrmatta.

Men det kommer knappast att fungera. V har sin röda linje. C har sin röda linje. De är oförenliga.

Magdalena Andersson har väldigt få kort att spela. Speciellt efter S historiskt usla valresultat.

Att S steg av innan en första statsministervotering (som de ändå skulle förlora) är dessutom ett taktiskt knep för att M skall få talmannens uppdrag att bilda regering - för att sedan röstas ner i kammaren.

Skulle det bli flera voteringar vill man hamna i den fjärde och sista, då hotet om nyval hänger över alla. Enligt de som anser sig begripa är den som är först ut och blir nedröstad mindre trolig att bli den riksdagen röstar om i det sista försöket att välja en statsminister.

Så bli inte förvånad om även Kristersson meddelar att det inte går att få ihop någon fungerande riksdagsmajoritet och därmed undviker votering - så länge C stöder det socialistiska blocket, vill säga.

Det är högst osannolikt att vi skulle få en S+V+MP+C-regering. Som någon påpekade är de röda linjerna hos V och C vad som hindrar en ännu större oreda - nämligen att försöka jämka samman de två partiernas oförenliga politik.

Möjligen skulle ett uppdrag till C att bilda regering kunna bli en reality check för partiet. När det kör fast måste de kolla sina premisser.

Ett alternativ är att M+KD+L trycker gult och avstår om Magdalena Andersson bildar en ren socialdemokratisk minoritetsregering. Utan V. Utan C. Utan MP. Då skulle man kunna göra upp i sakfrågorna i riksdagen med hoppande majoritet. Och hindra MP från att ödelägga vår energiförsörjning.

Ännu enklare vore att välja om den nuvarande M+KD+L-regeringen med aktivt eller passivt stöd från C och SD. Det skulle möjliggöra den icke-socialistiska politik som en majoritet (56%) av svenska folket faktiskt röstat för.

CC0 | Patreon »

Låt inte Arga Andersson & Co ta över!

Magdalena Anderssons bistra stil lär komma väl till pass om hon skall tvångsblanda befolkningen, fördriva näringslivet ur landet och riva friskolorna. Sådant kräver hårda nypor.

Det är lätt att glömma att Socialdemokraterna fortfarande betecknar sin ideologi som demokratisk socialism. Medlen är demokratiska, men målet är en långtgående politisk kontroll över ekonomi och samhälle.

De flesta torde vara överens om att alla skall ha samma regler och samma rättigheter. Vara lika inför lagen.

Socialismen nöjer sig dock inte med lika regler och rättigheter. Den vill också politiskt utjämna människors materiella utfall tills alla blir lika fattiga.

Frågan är hur långt staten kan gå i sin strävan efter materiell jämlikhet utan att urholka äganderätten och principen att människor skall behandlas efter samma generella regler.

Att ta från de rika och ge till de fattiga kräver per definition att staten behandlar människor olika.

Sedan har vi frågan om alla oss som inte vill ha socialism. Människor som vill behålla frukterna av sitt arbete. De som tycker att andra system är bättre.

Ju mer långtgående den politiska kontrollen blir, desto större blir också konflikten med dem som inte vill delta.

Socialismens historia visar hur lätt den leder till tvång, förtryck och våld. Det finns inget utrymme för oliktänkande. Målet är överordnat medborgarnas fri- och rättigheter. Alla skall med.

Vi har också frågan om vem som skall betala för kalaset. Hur har man tänkt sig skapa värde i ett samhälle som tagit bort incitamenten för människor att anstränga sig, jobba hårt och bygga framgångsrika företag?

Tanken på en förmögenhetsskatt tilltalar vänstern. Ta från de rika och ge till de fattiga. Man kan fråga sig med vilken rätt. Svaret lär vara den starkes rätt, förkroppsligad av statens våldsmonopol.

Ett problem i sammanhanget är att rika människor inte badar i kontanta pengar som Farbror Joakim. Deras tillgångar är i allt väsentligt investerade i företag, fastigheter, obligationer (som bland annat finansierar staten) och annan verksamhet i vårt samhälle.

Om en företagare tvingas betala förmögenhetsskatt på värdet av sitt företag måste han skaffa fram likvida medel till skatten. Det kan tvinga honom att sälja delar av verksamheten, skuldsätta sig eller ta ut pengar som annars hade kunnat användas till att skapa jobb, investeringar och utveckling. Eller att lämna landet.

Socialismen ger inga rimliga eller acceptabla svar på frågan: Hur är detta tänkt att genomföras utan att samtidigt skada friheten, äganderätten och den ekonomi som skall betala för kalaset?

När Socialdemokraterna talar om att Sverige skall bli mer som Sverige antar jag att de menar som förr: Sossesverige, där allt skulle regleras och framgångsrika människor flydde.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Arga Andersson sa om internet.

CC0 | Patreon »

Arga Andersson

Hon är väldigt allvarlig, Magdalena Andersson. Uppenbarligen har hon även kort stubin. Arga Andersson har blivit ett begrepp.

På något sätt märks det att hon studerat i Östtyskland. Jag känner igen den där avskalade stilen. Den humorlösa bisterheten.

Generellt sett verkar det inte vara så muntert inom socialdemokratin. Och det är klart, socialism är inget att skratta åt.

Politik som vill forma människor och samhälle efter ett på förhand bestämt kollektivt mål tenderar att kräva allt mer styrning när verkligheten inte fogar sig.

Det kommer att behövas en del socialistisk dådkraft för att till exempel tvångsintegrera befolkningen. De som står i vägen måste man då... hantera.

För det är ju där socialismen hamnar förr eller senare, oavsett om den införs med revolutionära eller demokratiska medel. Det finns inget utrymme för dem som inte vill vara med på tåget mot lyckans land.

I Östtyskland behövde man inte ens vara uttalad motståndare till systemet för att råka illa ut. Det kunde räcka med bristande entusiasm.

För socialdemokraterna är samhället något som skall styras, kontrolleras och lekas dockskåp med. Sverige skall bli mer som gamla Sossesverige igen.

Alternativet är bättre: En spontan evolutionär utveckling utan bestämt slutmål. Som bygger vidare på sådant som visat sig fungera bra. Där människor skapar värde genom frivillig interaktion som gynnar alla.

Men så enkelt vill sossarna inte ha det. Istället kommer de att lägga sig i saker de inte begriper, störa ekonomins självreglerande mekanismer, ändra på folk, slå sönder fungerande strukturer och centralstyra.

Vi vet ju hur det brukar gå. Incitamenten att arbeta, investera och ta risker försvagas. Allas ansvar är ingens ansvar. För att allt skall snurra på ändå krävs ett ständigt ökande mått av kontroll och repression. Regleringarna blir fler, byråkratin och köerna växer. Välståndet och utrymmet för kritik krymper.

Magdalena Andersson kunde se detta med egna ögon när hon läste tyska i DDR. Men uppenbarligen lärde hon sig inget. Eller så blev hon inspirerad, vad vet jag.

Så när man tänker efter passar Magdalena Anderssons bistra uppsyn rätt bra. Kampen för den socialistiska utopin kräver hårda nypor.

CC0

Tillbaka till Sossesverige?

Det ligger något ovärdigt i den desperata kampen om Makten. Samhällets bästa offras - som när Löfven köpte regeringsmakten genom att låta Miljöpartiet montera ner fullt fungerande basproduktion av el utan att ha något fullgott alternativ.

Kommer ni ihåg hur det var under den rödgröna röran? Ständigt kaos. Det var landets uslaste regering i modern tid. Som sedan efterträddes av Magdalena Anderssons kortlivade (S)-regering. Som inte var mycket bättre.

Magdalena Andersson förbryllar mig. Bland hennes aktuella talepunkter är att det bedrivs ett kulturkrig mot nya gröna industriprojekt. Det vill säga en strid om värderingar, identitet och moral.

Det är som att sossarna lever i en sagovärld. Krass realism, konsekvensanalys, grundläggande ekonomiska samband och fysikens lagar skall underordnas en naiv utopi. Verklighet mot ideologi. Skatte- och pensionspengar rakt in i ett svart hål av »grön« industripolitik som inte är i kontakt med marknaden. 

Anderssons tv-duell mot statsminister Kristersson härförleden bjöd på en del intellektuell ohederlighet. Till exempel påstod hon att moderata ministrar kallar judar för odjur.

Bakgrunden var en demonstration utanför en judisk skola med tillhörande kulturcenter, på eftermiddagen när barnen var på väg hem. Moderaternas gruppledare i riksdagen skrev då en tweet om att de som beter sig så är odjur. Utrikesministern re-tweetade. Sedan framkom att det nog inte var skolan utan ett arrangemang i kulturcentret som man demonstrerade mot. Plus att några av demonstranterna var av judisk börd.

Detta får alltså Magdalena Andersson till att utrikesministern »kallar judar för odjur«. Som rena rama Goebbels. Hon missleder medvetet. Det är ohederligt. Det skapar polarisering.

Vilket i sin tur knyter an till att hela vänstern just nu gör sitt bästa för att kapitalisera på att Mellanösterns konflikter nått våra gator. Tillsammans med folk som faktiskt på riktigt tycker att judar är odjur.

Samtidigt brottas socialdemokraterna med det pedagogiska problemet att kräva åtgärder för integrationen på aldrig tidigare skådade sätt och i en aldrig tidigare skådad omfattning - utan att kunna eller vilja förklara hur detta skall gå till.

Rimligen innebär det att man måste flytta på folk. Och att med politisk makt bryta upp och slå sönder fungerande lokalsamhällen som utvecklats spontant. Vilket känns som att upprepa misstag man gjort tidigare. Sossar är aldrig så glada som när de får ändra på folk.

I bakgrunden gnager frågan om i vilken omfattning det socialdemokratiska partiet har kopplingar till klaner och gängbrottslighet. Botkyrka-affären har personkopplingar som leder rakt in i partiets toppskikt.

Vilket påminner oss om att socialdemokraterna sedan länge har en överenskommelse med företrädare för vissa invandrargrupper om att byta inflytande mot röster i bulk. Vilket rimmar illa med idén att väljarna i en demokrati skall vara fria att rösta på vilket parti de vill.

Samtidigt försöker sossarna triangulera och frontförkorta genom att under galgen ta till sig borgerlighetens lösningar på allvarliga samhällsproblem. Problem som de själva skapat. Och sedan låtsas som att man tyckt så här hela tiden. Skamlöshet som arbetsmetod.

Allt för makten. Det är djupt obehagligt. Det är ett förhållningssätt som i sig gör Socialdemokraterna direkt olämpliga att uppbära nämnda makt.

CC0 | Patreon »

Helgvideos: Jönsson live, Anderssonskans floskler, Milei, hatbrott med mera

Youtube: Henrik besvarar frågor LIVE »

Youtube: Magdalena Anderssons farliga floskler »

Youtube: Why It Looks Like Milei’s Reforms Might Actually Be Working »

Youtube: Why We Should Abolish Hate Speech Laws - Andrew Doyle »

Youtube: The End of Freelance? How California's Rules Become America's Rules »

Youtube: How the Berlin Wall Worked »

Sossarna har tappat koncepten

Förklaringen till att Arga Andersson är så arg kan bero på långt framskriden kognitiv dissonans, orsakad av att partiets maktbegär gått ut över dess kontakt med verkligheten.

Bilden föreställer den socialdemokratiska partiordföranden Magdalena Andersson.

Hon tittar in i kameran samtidigt som hon håller på att skriva något på ett papper. Pennan är röd så att den syns tydligt. Miljön är klassisk, det skulle kunna vara på UD. Oppositionsledaren är iförd en prydlig svart dräkt.

Denna bild sändes ut på hennes Instagramkonto, ungefär samtidigt som statsminister Ulf Kristersson skrev på Nato-pappren i Washington.

Är det sossarnas amerikanska spin doctors som är i farten nu igen? Eller är det pressavdelningen som åter visat prov på bristande omdöme?

Andersson skriver bland annat »Sverige blir nu medlem i Nato, och därmed blir vi ett säkrare land. (...) Beslutet att ansöka om Natomedlemskap tog vi socialdemokrater med bred enighet i Sveriges riksdag.«

Hon lajvar alltså att skriva på Nato-dokumenten. Så utomordentligt fånigt.  Detta har inte bara hånats i sociala medier utan till och med i statstelevisionens humorprogram Svenska nyheter.

Syftet är naturligtvis att den opinion som med stor majoritet stöder ett Nato-medlemskap skall koppla ihop frågan med Andersson.

Då kan det vara värt att minnas att hon själv för två år sedan - efter Rysslands anfall mot Ukraina - hävdade att ett Nato-medlemskap skulle destabilisera vårt närområde. Till och med SD hann svänga i frågan innan sossarna.

Sedan beslutade sig Finland för att gå med. Då, men först då, skedde en total och plötslig polsvängning i det socialdemokratiska partiet.

Något självständigt beslut om att detta skulle vara principiellt rätt och bra handlade det inte om. Inte heller reflekterade någon över att den tidigare positionen i så fall måste varit fel. Snarare var det en fråga om ren opportunism.

Att sossarna har ändrat sig är en sak. Men det här med att Nato-anslutningen i allt väsentligt skulle vara deras förtjänst, det känns i sammanhanget skamlöst.

Cirkulera, här finns inget att se. Så här har vi alltid tyckt!

»Beslutet att ansöka om Natomedlemskap tog vi socialdemokrater med bred enighet i Sveriges riksdag« är i sammanhanget en väldigt krystad mening.

Det känns som att sossarna försöker ägna sig åt något slags subliminal påverkanskampanj. Vilket möjligen kan fungera på en del av befolkningen.

I mångt och mycket har verkligheten hunnit ikapp sossarna. På politikområde efter politikområde måste de nu svälja förtreten och göra helt om.

Vilket inte är helt lätt om man samtidigt är patologiskt oförmögen att medge att man någonsin haft fel, om något. Att Anderssonskan är så arg kan bero på långt framskriden kognitiv dissonans.

Plötsligt kommer Partiets egen retorik tillbaka och biter det i baken i olika frågor.

Varför skall till exempel sossarna inte betala skatt på vinsten för sitt lotteri? Är den egna profiten viktigare än pengar till skola, vård och omsorg? Är det inte längre häftigt att betala skatt?

Samtidigt har LO passerat en tipping point där det blir svårt att att försvara den så kallade facklig-politiska samverkan.

Varför skall de 59% av fackets medlemmar som röstar på andra partier tvingas betala för sossarnas partiverksamhet och valrörelser?

Är det lämpligt att facket sitter i knät på ett visst politiskt parti och till och med är representerat i dess verkställande utskott? Skall inte facket vara till för alla medlemmar?

Inte blir dessa frågor mindre besvärande av att man försöker förklara dem med att demokrati inte handlar om vad en majoritet av medlemmarna vill, utan om vad LO beslutar på sin kongress. Till vilken man måste vara sosse för att bli ombud…

När detta ifrågasätts framförs exakt noll rimliga eller sakliga argument. Än mindre märks någon självrannsakan. Sossarna förstår helt enkelt inte vad det är som är så stötande.

Istället omfamnar partisekreterare Baudin sin inre Orban och dundrar om att ifall det skall vara så här, då skall sossarna minsann använda lagstiftning för att »skada moderater och sverigedemokrater så mycket som det bara går«.

Saker och ting blir bara trassligare och trassligare för partiet.

För några veckor sedan lyckades Magdalena Andersson göra högerdebattören Henrik Jönsson till landets näst mest uppskattade mediepersonlighet, endast slagen av Leif GW Persson - genom att gå till hårt angrepp mot hans existens samtidigt som Sifo genomförde Medieakademins förtroendebarometer.

Vilket följdes av att hon tvingades backa från påståenden hon gjort i de tyska partikamraternas tidning. Allt skylldes på översättningen, trots att Andersson talar flytande tyska, efter studier i det kommunistiska Östtyskland sommaren innan muren föll.

(I samband med dessa studier var Andersson, enligt egen utsago, bland de första som deltog i demonstrationer mot det östtyska förtrycket. Flera månader innan de stora protesterna drog igång. Hon tog alltså inte bara Sverige in i Nato, utan tände dessutom den gnista som ledde till Järnridåns, kommunismens och Warszawapaktens fall. Imponerande.)

Samtidigt har arbetarrörelsen ett generationsproblem. De gamla arbetare som inte redan lämnat för SD är på väg att dö ut. Och delar av det nya proletariatet tycks ha problem med den påbjudna värdegrunden.

Folkrörelsemodellen har utvecklats till ett Eldorado för allehanda bidragsentreprenörer och bedragare. Det väcks frågor om kopplingar mellan partiföreningar och gängkriminalitet och extremism. Rörelsen korrumperas inifrån.

Den samlade bilden är den av ett parti som varit så fullständigt fixerat vid makten att det i övrigt förfallit, blivit otidsenligt och förlorat sin kontakt med verkligheten.

Det känns helt enkelt som att sossarna har passerat sitt bäst-före-datum.

- o -

Du kan prenumerera på mina längre texter till din e-post här »

Helgvideos: Omdöme(s)löshet, förbjudna tankar, tysk avkriminalisering med mera

Youtube: Omdömeslösheten - Så förlorade (S) kontrollen »

Youtube: Förbjudna tankar – regeringens attack på yttrandefriheten »

Youtube: Axess TV om Andersson m.m. »

Youtube: Dekonstruktiv Kritik Special -  med Henrik Jönsson, Jens Ganman & Aron Flam »

Youtube: Germany legalizes smoking of cannabis at home and in public | DW News »

Youtube: Good News: Small Nuclear Thorium Reactors are Coming to Europe »

Arga Andersson gör det - igen!

I TV4 säger Magdalena Andersson att det inte spelar någon roll om det är "alla" eller bara samhällsfarliga moskéer som SD vill stänga ner.

I sammanhanget är värt att notera att Tyskland (där S sitter i regeringen) stängt ner minst en samhällsfarlig moské förra året.

Så när Anderssons påstående i fråga sker i tysk socialdemokratisk partipress handlar det om mer än bara en nyansskillnad.

Men det hade väl sett konstigt ut om Andersson anklagat SD för sådant som sker under hennes egna partikamraters maktinnehav i Tyskland.

På något sätt blir det bara mer fel varje gång Magdalena Andersson yttrar sig.

If you are in a hole, stop digging.

Achtung, Andersson på tyska!

Så här beskriver Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson - i tysk partipress - det faktum att partiet kritiseras för att sälja lottprenumerationer på kredit till lättlurade pensionärer.

Google »To silence the opposition, the right-wing populists are prepared to gag the financing of Swedish social democracy by exploiting the legislature.«

Original »Um die Opposition zum Schweigen zu bringen, sind die Rechtspopulist*innen bereit, die Finanzierung der schwedischen Sozialdemokratie zu knebeln, indem sie dazu die Legislative instrumentalisieren.«

Hon får det att låta som om regeringen föreslagit att dra in sossarnas partistöd och stänga deras bankkonto.

Detta kommer alltså från ett parti som till stor del finansieras av LO - där 59% av medlemmarna inte ens röstar på partiet.

Skamlösheten.

Några till.

»The Sweden Democrats, for example, openly admit that their goal is a limited May Day parade.«

»Die Schwedendemokraten bekennen zum Beispiel offen, ihr Ziel sei ein eingeschränkter Erster-Mai-Umzug.«

Att några Sverigedemokrater sagt något korkat om 1:a maj innebär inte att rätten att ordna 1:a maj-tåg är hotad. Inte över huvud taget. Men Andersson får det att låta som om det ligger lagstiftning på bordet.

»The development we are observing in Sweden is in line with the actions of authoritarian right-wing regimes around the world. Where opposition and other critical voices are silenced in order to strengthen their own power.«

»Die Entwicklung, die wir in Schweden beobachten, liegt auf einer Linie mit dem Agieren autoritärer rechter Regime in der Welt. Wo Opposition und andere kritische Stimmen zum Schweigen gebracht werden, um die eigene Macht zu stärken.«

Så... oppositionen tystas. Vänligen berätta. Vem har tystats? Hur?

»We live in a time when authoritarian forces are on the rise again. Sweden's example shows how important and necessary it is not to give them power.«

»Wir leben in einer Zeit, in der autoritäre Kräfte wieder auf dem Vormarsch sind. Schwedens Beispiel zeigt, wie wichtig und notwendig es ist, ihnen keine Macht zu geben.«

Jösses.

Tanken att det kan vara de rödgrönas egen allmänfarliga politik som är orsaken till att "högern" har medvind har förmodligen inte föresvävat henne...

Arga Anderssons angrepp på Jönsson är bara början

Med den nya politik på yttrandefrihetens område som EU just nu flaggar för, blir Magdalena Anderssons angrepp på Henrik Jönsson det nya normala.

Innan historien med Jamal El-Haj hunnit lägga sig serverade oppositionsledare Andersson sig själv en ny bajsmacka. Arma människa.

Jönsson-gate erbjuder höga poäng när det gäller politiskt underhållningsvåld.

I en intervju med DN om ryska påverkansoperationer började Andersson tala om… Henrik Jönsson. Sedan missade hennes pressekreterare ett utmärkt tillfälle att hålla munnen stängd och gjorde bara saken värre. Aftonbladet skrev om detta, talade med sossarna, drog tillbaka delar av texten, DN publicerade banden och Aftonbladet återpublicerade texten. Därefter krävde sossarnas partisekreterare lagstiftning mot Jönssonerier. Och förre försvarsministern Hultqvist hyllade Anderssons angrepp mot en enskild samhällsdebattör som en »mentalhygienisk insats«.

Detta är inte klädsamt.

Dessutom bröt sossarna mot en av politikens mest grundläggande regler: Ljug aldrig om sådant som går att kontrollera.

Ibland överträffar de verkligen fördomarna om sig själva. Och då har sossarna ändå hyst folk på höga poster som hyllat Pol Pot, försökt förbjuda utländsk media och betraktat demokratiska val med oönskat utfall som »en statskupp«. 

I princip alla, till och med stats-tv och SSU, kritiserar nu Anderssons påhopp. Det är blod i vattnet och Damberg kan misstänkas vara opassande belåten.

Utöver Arga Anderssons själva magplask är det vissa saker som förundrar mig.

En är sossarnas totala oförmåga att förstå att folk faktiskt kan vara villiga att betala för sådant som de gillar. Att en annan åsikt är så stark att den till och med är ekonomiskt bärkraftig. Utan tvång eller skattepengar.

Kritiken mot Jönssons frivilliga crowdfunding klingar falskt när den kommer från ett parti som varje år får miljoner och åter miljoner från LO - vars medlemmar till 59% röstar på andra partier.

Frivilliga donationer är således fel, medan det är helt OK att tvinga folk som inte är sossar att finansiera Partiet. Arrogansen.

I alla år har sossarna klagat över hur det »drivs kampanj« mot dem så fort någon säger emot när de har fel eller gör dumma saker. Opposition är förräderi. Sedan beter de sig själva hur skamlöst och buffligt som helst.

I grunden är det Magdalena Andersson ägnar sig åt en del av ett större sammanhang. I botten finns ett högst verkligt problem - otillbörlig påverkan från främmande makt.

Detta är inget nytt. Det har pågått sedan slutet på 1960-talet. Men verktygen är nya.

Naturligtvis finns det krafter som vill destabilisera Sverige genom att sprida falsk information. Naturligtvis finns det krafter som vill hälla bensin på den svenska polariseringsbrasan. Naturligtvis gynnas Putin om vi i väst luras till att jaga vår egen svans.

Men - det finns även ett genuint folkligt missnöje över den förda politiken.

Det vore ett synnerligen allvarligt misstag att avfärda alla missnöjesyttringar som påverkansoperationer. Det riskerar att bli rena tryckkokaren.

Här i Tyskland kraftsamlar de rödgröna nu i massprotester, först mot extremhögern och nu i viss grad mot högern i största allmänhet.

Den tyska regeringen gör allt för att förtränga tanken att det är dess egen politik som är orsaken till folkligt missnöje och extremhögerns tillväxt.

Helt enkelt för att väljarna säger att det inte finns något annat att rösta på om man vill värna landets välstånd och sin egen frihet - mot en politiskt korrekt klimat-sekt som gör ogenomtänkta och farliga saker bara för att den kan.

Nu ligger Tyskland (och Sverige) i botten av EU:s tillväxt-tabeller. Tyska företag lämnar landet och flyttar till Polen eller Asien. Det börjar sjunka in hos folk att klimatomställningen kommer att leda till magrare år.

Rödgrön politik ger bruna röster. Svårare är det inte.

Vissa tyska gröna politiker gör nu grumliga uttalanden som kan tolkas som att de vill se något slags tankepolis. Vilket inte riktigt går hem i det gamla DDR. Eller i väst heller, för den delen.

Hela idén om att alla avvikande åsikter måste vara ryska påverkansoperationer genomsyrar just nu EU.

Samtidigt avskyr många politiker att internet har givit folket en möjlighet att ta reda på fakta, ifrågasätta och käfta emot.

Det kan vara lätt hänt att politiker och samhällsdebattörer som inte vill eller klarar att ta debatten i sak avfärdar relevant kritik som hat och hot. Eller som påverkansoperationer. Det är ju enklare så.

Med EU:s nya Digital Services Act har man givit makthavarna det verktyg som behövs för att censurera internet. Med statligt godkända faktagranskare och allt.

Den ständiga frågan bland EU:s politiker tycks vara hur man skall kunna begränsa icke olagliga yttranden som man ogillar eller uppfattar som skadliga.

I ett antal oroväckande dokument grundar EU-kommissionen och Europaparlamentet (som snarare borde stå på folkets sida) för nya inskränkningar av yttrandefriheten under nästa mandatperiod.

Man skriver bland annat att kampen mot hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter som en oroväckande brasklapp.

EU avser även att ha en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till information som man ogillar. Vad kan möjligen bli fel?

Det är i detta bredare sammanhang man bör betrakta Arga Anderssons angrepp på Henrik Jönsson. Det kommer mer.

Detta är mitt främsta skäl till att kandidera till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling i sommarens EU-val. Jag vill ta striden för det fria ordet.

Yttrandefriheten är - som en del av våra grundläggande mänskliga rättigheter - resultatet av en flertusenårig evolutionär process mot ett civiliserat samhälle med fredlig mänsklig samexistens och ett gott skydd mot övergrepp från överhetens sida.

Yttrandefriheten måste ständigt försvaras. Mitt främsta vallöfte är att med all kraft försvara vad EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om saken:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Om jag skulle få förtroendet.

- o -

Vill du ha mina längre texter, länkar till sådant jag procucerar och uppdateringar om min kampanj i EU-valet som e-post? Prenumerera då på min Substack. Det går bra att göra det helt kostnadsfritt.

Podcast: Arga Andersson - nu ännu argare

Henrik Alexandersson · @HAX: Arga Andersson - nu ännu argare

Youtube » | Soundcloud » | Utskrift » | Patreon »

Arga Andersson - nu ännu argare

Ibland blir folk arga när de ställs till svars för något de inte kan försvara.

Nästan ingen är villig att offentligt medge att man haft eller gjort fel. Allra minst politiker.

Då återstår att vända taggarna utåt. Att avleda och bekämpa kritik med aggressivitet. Vilket inte är speciellt konstruktivt eller hållbart i längden.

Detta leder oss till Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och hennes problem med verkligheten.

När Andersson i veckans partiledardebatt fick frågan om terror-romantik inom Socialdemokraterna släppte hon fram sin inre Greta.

Ilska. Tårar. Med darr på stämman bemötte hon statsministerns enkla och relevanta fråga med ett »Hur kan du göra så här!«

Att visa på verkliga förhållanden är oförskämt i Partiet. Det stör agendan.

Naturligtvis finns det terror-romantiker inom sossarna. Det går att peka på årtionden av gullande med allehanda palestinska organisationer. Att förneka det vore bara fånigt.

En stor del av Socialdemokraternas kärnväljare och ungdomsförbund kan på goda grunder sägas sympatisera med till exempel Fatah, PLO, Hizbollah och Hamas.

Sedan kan Arga Andersson bli så arg att hon självantänder när detta påpekas. Det ändrar inget i sak.

Fallet med Hamas-kramaren Jamal El-Haj saknar en bra lösning för partiets spin doctors.

Kritisera honom och du förlorar väljare (och kanske även partiaktiva). Försvara honom och du förlorar andra väljare, får löpa gatlopp i media och utsätts för besvärande kritik från dina politiska motståndare.

Damned if you do and damned if you don't. Men Magdalena Anderssons problem slutar inte där.

Bråket i Botkyrka antyder att det kan finnas en beröringsyta mellan Partiet och den nya systemhotande brottsligheten. Inte heller det är något sossarna kan medge.

Dessutom visar det sig att de nya väljarna ofta har kulturella och religiösa referensramar som rimmar illa med den svenska värdegrunden och den demokratiska rättsstaten. Vilket skapar en besvärande politisk dissonans.

Som lök på laxen kolliderar dessa medeltida referensramar med vänsterns nyvunna teorier om kön och identitet. Pronomen-brigaden skulle inte överleva fem minuter i Gaza.

För Socialdemokraterna går makten alltid före verkliga förhållanden, anständighet och förnuft. Ett av partiets främsta kännetecken är dess totala skamlöshet.

Ett klassiskt socialdemokratiskt förhållningssätt till problem är att låtsas att de inte finns. Vilket är en förklaring till många av dagens samhällsproblem.

Men att inte göra något är inte någon hållbar plan - oavsett om det sker av ideologiska skäl, lättja eller inkompetens. Eller för att det för tillfället är enklast så.

Medan den socialdemokratiska maktapparaten lägger stor energi på ideologiska experiment och på att hålla sina stödtrupper försörjda med skattepengar, faller sådant den samtidigt försummar samman. Det vill säga samhällelig kärnverksamhet.

Termodynamikens andra lag ger en vink om att om inget förändras - då blir saker och ting bara värre, i något slags enkelriktat flöde.

Vägen till helvetet behöver inte vara stensatt med goda föresatser. Den kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls. När man gör sig till omständigheternas och slumpens offer.

Om Socialdemokraternas har några andra strategiska mål än att äga Makten känns oklart.

Och taktiken att vänta och se istället för att ta tag i saker är olämplig, oansvarig och ohållbar.

Den fungerar dock, av opinionsmätningarna att döma.

Om man sätter makt före allmänintresse, före ett konstruktivt samtal och före sin egen värdighet vill säga.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

Helgens videos: Hotbilden, tonläget, Kina, demokrati och korrekthet

Youtube: Jönsson om hotet mot Sverige »

Youtube: Dämpa tonläget? Det går inte att förhandla med terrorister »

Youtube: Crumbling! 10 Years of China's Belt and Road Initiative »

Youtube: ‘You’re in an Authoritarian State. You Just Don’t Know It.’ »

Youtube: Ricky Gervais on Woke Culture »

Och nu över till finansministern...