Lika utfall eller lika rättigheter?

»From the fact that people are very different it follows that, if we treat them equally, the result must be inequality in their actual position, and that the only way to place them in an equal position would be to treat them differently. Equality before the law and material equality are therefore not only different but are in conflict with each other; and we can achieve either one or the other, but not both at the same time.«

― Friedrich August von Hayek, The Constitution Of Liberty

Aktuella nätnyheter

...från 5 juli-stiftelsens blogg:

• Tänker Trump benåda Edward Snowden? »

• EU och Europol satsar på att knäcka kryptering »

• Video: Nej till uppladdningsfilter och nätcensur (Youtube) «

• Europol kan få automatiserad tillgång till persondata från privata företag »

• Yttrandefriheten, cancel culture och brottsbalken »

• Yttrandefrihet – vad säger våra grundlagar? »

• Twitter flaggar statskontrollerad media »

• Skottland inför drakoniska hetslagar utan krav på uppsåt »

• Kommer krav på skydd av persondata att leda till ett balkaniserat internet? »

• TikTok och storpolitiken »

Enjoy!

Terrorister på våra gator? Det är ett politiskt beslut.

Svensk politik är ofta ängsligt handlingsförlamad och inkompetent. Nu har den försatt oss i en till synes omöjlig situation med de så kallade terror-imamerna och den för terror-finansiering dömde David Idrisson - som skall utvisas eftersom de hotar rikets säkerhet, men som försatts på fri fot på grund av verkställighetshinder.

Verkställighetshinder är - som isolerad företeelse - en riktig princip. Vi är en civiliserad, demokratisk rättsstat som respekterar de mänskliga rättigheterna. Därför skall vi inte utvisa människor till länder där de riskerar dödsstraff eller tortyr. (Även om det inte hindrat en tidigare S-regering från att sända människor till skenrätt och tortyr i Egypten, med första bästa lediga CIA-plan, utan att ens informera deras advokater i tid.)

Sedan har vi frågan om att hålla utländska medborgare som är ett hot mot rikets säkerhet i förvar. Detta kan ske i upp till ett år, om jag förstår det hela rätt. Vilket väcker frågan varför de nu aktuella personerna försatts på fri fot tidigare än så - när man från början varit mycket väl medvetna om att verkställighetshinder för utvisning föreligger. Detta är direkt obegripligt.

Tar man sedan ett steg tillbaka och betraktar helheten är det uppenbart att lagarna fungerar dåligt när de möter verkligheten. Vilket är resultatet av en politisk underlåtenhets-synd. Att inte fatta något beslut är också ett val - som får konsekvenser.

Även om avvisningsärenden av utländska medborgare som anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet är ett specialfall, med speciella regler, så kan man konstatera att rättssäkerheten här har sina fläckar. Till exempel är det vanskligt att inleda ett rättsligt förfarande mot någon - vem det än vara må - utan att personen ifråga får veta vad han anklagas för, vilket gör det omöjligt att försvara sig. Dessutom är det en viktig princip att människor inte får hållas fängslade utan rättslig prövning.

Rätten till en rättvis rättslig prövning är en princip som vi måste stå upp för. Det är vad som skiljer oss från många av vårt fria samhälles fiender.

Så hur skall man då hantera sådant här? Den enda rimliga möjligheten verkar vara att göra det möjligt att internera utländska medborgare - som utgör ett hot mot vår säkerhet men som inte kan utvisas - i längre tid än ett år. Vilket i så fall måste ske under rättssäkra former, med en rättvis och oberoende rättslig prövning.

Men sådan är inte lagen idag. Vilket är våra politikers fel. Så det är där ansvaret ligger för den nu uppkomna, helt orimliga situationen.

Vill man ha det på något annat sätt får man rösta fram andra politiker. Men urholka inte den demokratiska rättsstatens grundläggande principer - för det kan sluta hur illa som helst.

Video: Frédéric Bastiat - The Law

Här är en snabb genomgång av ett principiellt viktigt verk.

På vilken grund och i vilken grad har kollektivet staten rätt att bete sig på annat sätt än individen?

Youtube »

Skall vi få ordning på Sverige, då kan vi börja med att tvinga regeringen att följa lagen

Ett tecken på en stat i förfall är när den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig stå över lagarna.

Vi såg det när det gäller Transportstyrelsen. Men det är knappast unikt för denna myndighet. Och i grunden finns ett lagbrott som på sätt och vis står över de andra.

Ur regeringsformens 12 kapitel:

Särskilda bestämmelser om statligt anställda 

5 § Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. 

Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Lag (2010:1408).

Här talar vi alltså om landets grundlag. Principen om förtjänst och skicklighet återfinns även i lagen om offentlig anställning:

Bedömningsgrunder vid anställning 

4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. 

Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Samtidigt vet vi att höga statliga chefer tillsätts från en klick karriärbyråkrater – ett kotteri utan verksamhetsrelaterad kompetens, men inte sällan med partibok. Det gäller så väl Transportstyrelsens förra chef som den nye.

Eller ta rikspolischef Dan Eliasson som exempel. Han har ingen som helst erfarenhet av att leda polisiär verksamhet. Däremot har han försänkningar inom sossarna och en karriär som myndighetschef för så väl Migrationsverket som Försäkringskassan. Vilket var två uppdrag som han inte heller var skicklig nog eller lämpad för.

Vad gäller Försäkringskassan kan man till och med dra slutsatsen att Eliasson är direkt olämplig som myndighetschef – då han lät radera miljontals e-postmeddelanden i syfte att försvåra utredningen av begångna fel. Det borde vara åtalbart, men ses tydligen i regeringens ögon som en merit.

Den politiska svågerpolitiken bryter helt enkelt mot lagen, rent av mot grundlagen. Men ingen tycks bry sig. Politiken och byråkratin anser sig stå över lagen. Att utkräva ansvar är i princip omöjligt.

Än mer tragiskt blir om man betänker att det finns kompetent folk i de olika statliga förvaltningarna som kan verksamheten, är skickliga och goda ledare. Dessa människor hålls idag tillbaka, till förmån för det politiska kamraderiet. Det är förödande för så väl verksamhet som motivation.

Så det är inte det minsta konstigt att offentlig kärnverksamhet går över styr – när den leds av politruker som saknar så väl förtjänst som skicklighet.

Slutligen är det ett anständighetskrav att den stat som kräver att alla medborgare skall följa lagen också gör det själv. Annars är vi bara en bananrepublik fast med sämre väder.

Det är hög tid att rensa upp i träsket.



Soundcloud » | Ladda hem ljudfilen » | Youtube » | Stöd denna blogg »

Lag och rätt

Allt kan inte lösas med lagstiftning

Läs Jakob Heidbrink i GP:

Lagstiftning har med andra ord fler konsekvenser än att samhället sänder en signal. De regeladressater som har anledning att vilja bryta mot lagen nås inte av signalen: de nås av övervakning och sanktion. Övervakning och sanktion ökar byråkratin och tenderar till att ersätta ett socialt samspel om normer med formella juridiska tvister. Komplexiteten i det sociala samspelet ersätts med den i sammanhanget torftiga juridiska tvisten om reglers exakta innebörd. 

Ibland är det ett pris värt att betala. Innan vi ropar på lagstiftning, bör vi dock fundera på om det problem vi vill lösa är värt priset. Moraliska meningsskiljaktigheter och brist på moraliskt ansvarstagande kan inte lagstiftas bort. 

De kan bara undertryckas till ett ganska högt pris.

Länk: Allt kan inte lösas med lagstiftning »

Den nya nätcensuren

Facebook, Twitter, Youtube och Microsoft har förbundit sig att bekämpa näthat – i ett projekt tillsammans med EU-Kommissionen. Målet är att radera material och/eller stänga av användare inom 24 timmar.

Vad är egentligen näthat? Genom åren har vi sett exempel på människor som påstår sig ha blivit utsatta för näthat – när allt som hänt är att de fått mothugg och inte kunnat försvara sin position i en fri debatt. Att argumentera mot staten, lagarna och den parlamentariska demokratin, är det näthat? Hur mycket får man kritisera en enskild makthavare? Att kritisera religioner som gör anspråk på att styra och ställa över människors liv... näthat?

Det rimliga måste vara att samma regler som gäller i den fysiska världen också skall gälla på Internet. I samhället finns redan regler som gör det olagligt att framföra konkreta hot mot andras liv, säkerhet eller egendom.

Vad som är tillåtet på nätet måste därför vara en fråga om vad som är lagligt eller ej. Alternativet är orimligt. Men jag är inte helt säker på att rimlighet är ett prioriterat värde i den här processen.

Man skulle kunna misstänka att det hela är ett sätt för politikerna att tysta röster som de inte kan tysta med lagens hjälp. (Som när man använde betalningssystemens privata aktörer för att försöka kväva Wikileaks i samband med de läckta ambassadtelegrammen.)

För hur kommer sociala media att agera? Kommer de med salomonisk vishet att dra den enda och sanna gränsen? Eller kommer de att vara lite ängsliga och överambitiösa och hellre tysta för många än för få?

Tro mig, de kan tysta vem som helst. Det står reglerat i de användaravtal som du redan har godkänt.

Eller är tanken att Facebook, Twitter, Youtube och Microsoft skall ersätta våra domstolar i att avgöra vad som är lagliga respektive olagliga yttranden? Snabbt skall det ju gå också, inom 24 timmar.

Skall yttrandefrihetens gränser definieras av människorna på Facebooks abuse-avdelning? Bör verkligen medborgare i en demokratisk rättsstat kunna straffas – genom att få sin yttrandefrihet inskränkt – utan föregående rättslig prövning?

Detta handlar i allra högsta grad om yttrandefrihet. Den äger sitt största värde vad gäller sådant som andra inte vill höra, sådant som kan uppfattas som fult och stötande – sådant som avviker från normen, som utmanar konsensus och som tvingar människor att rannsaka sina sinnen.

Över detta skall alltså internets sociala nätverk agera åsiktspolis och smakdomare?

Vad kan möjligen gå fel?

SR: IT-jättar ska slå ner på hatpropaganda »

Stöd denna blogg med ett månadsbidrag »

Lag och/eller rätt?

Brott utan offer

Lag och makt

Måste-läsning om övervakningsstaten

Om du bara mäktar med att läsa en text om massövervakningen – läs denna:

You’re a Criminal in a Mass Surveillance World – How to Not Get Caught »

Anne Frank, lagarna och övervakningsstaten. Tankeväckande, skrämmande och lärorikt.