Samtidigt, i riksdagen...

Ur riksdagsmotion 2014/15:127 "Tobaksfrågan – ständigt aktuell" inlämnad av Jan Lindholm (MP).

"Jag hävdar att enbart ordet ”tobaksvaror” kan fungera som exponering och därför inte kan tillåtas." 

"Reglering av bruk av e-cigaretter bör (...) ske skyndsamt. Jag vet inte om denna produkt kan vara en ny farlig inkörsport till tobaksbruk så det är bråttom att agera."

Prosit!

EU:s korporativism och e-cigaretterna

För ett par månader sedan röstade Europaparlamentet om EU:s tobaksdirektiv. Lite otippat gav parlamentet i princip grönt ljus för e-cigaretter. Och det är ju bra, om man vill att folk skall välja något annat än att röka bränd tobak.

Sedan dess har ministerrådet börjat trilskas och i förhandlingar mellan institutionerna verkar det som om e-ciggen kan komma att regleras rätt kraftigt. (Här verkar det för övrigt som om parlamentets representant i förhandlingarna inte driver parlamentets linje.)

EU-kommissionen (DG SANCO) har gett sig in i leken och erbjudit "beslutsunderlag". Bland annat föreslår man att den starkaste rökvätskan bara skall få innehålla 20 mg nikotin / ml. Vilket är i svagaste laget.

Som grund för sin rekommendation hänvisar kommissionen till en enda forskare, Konstantinos Farsalinos. Nu är denne forskare dock rätt upprörd – eftersom kommissionen vantolkar hans rön. Han menar att om e-cigg skall få folk att avstå från att röka tobak, då bör den övre gränsen sättas vid 50 mg nikotin / ml.

Kommissionen vill också minska storleken på e-cigaretternas nikotinbehållare / ampuller. Av "säkerhetsskäl". Som stöd för detta anför man forskning från Dr. Lynne E. Dawkins. Även denna forskare protesterar nu högljutt – eftersom kommissionen även i detta fall påstår något annat än vad forskren i fråga har kommit fram till. Om syftet är att göra e-cigg säkrare då leder mindre nikotinbehållare bara till att man måste fylla på dem oftare, vilket ökar risken för spill (och för att barn kan komma i kontakt med vätskan).

Nu skall man ha klart för sig att det finns många aktörer i detta spel. Till exempel de stora tobaksbolagen. De stör sig på att nya aktörer som erbjuder e-cigg / vape-vätska har ett upplägg som gör dessa betydligt billigare att använda än vanliga cigaretter.

Vissa tobaksbolag är själva på väg in på e-cigg-marknaden. Och de vill naturligtvis tjäna lika mycket pengar på e-cigg som på tobakscigaretter. Därför vill vissa av dem till exempel att e-cigg-vätska bara skall erbjudas i små engångsampuller (till ett betydligt högre pris än dagens rökvätska).

Så, vad har vi då här? Dels har vi kommissionen (och ministerrådet) som far med osanning om den forskning de själva hänvisar till. Dels har vi Big Tobacco som vill behålla sina kunder och sin vinstnivå.

När dessa krafter samverkar, då är de nästan omöjliga att stoppa. Så det blir de små, nya tillverkarna av e-cigg som får se sina produkter dödade. Och konsumenterna som får betala ett högre pris.

Så fungerar korporativismen i EU. Business as usual.

Snuset i EU: En halv seger

Pressmeddelande från Piratpartiet:

Engström (pp): EU skulle kunna rädda liv genom att låta Sverige exportera snus 

-Vi drar en lättnadens suck över att Europaparlamentet vill låta oss svenskar behålla vårt svenska snus. Samtidigt är det obegripligt att man inte vill låta oss sälja snus till andra länder. Om resten av EU hade samma förhållande mellan antalet rökare och snusare som Sverige, då skulle vi rädda 350.000 liv per år, säger Christian Engström som är ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet. 

Detta med anledning av dagens omröstning om EU:s tobaksdirektiv i Europaparlamentet i Strasbourg.

Lakritspiporna räddades också. Och man bestämde sig för att inte göra e-cigg otillgängliga genom att klassa dem som läkemedel.

Lugn och fin...

Jag sitter just och lyssnar på debatten innan dagens stora tobaks-votering i Europaparlamentet.

Jösses, vilken hat-seans mot tobak. Aldrig är politiker så entusiastiska som när de får styra och ställa över folk. Jag får en känsla av att många ledamöter petar i det här bara för att de kan.

Och inte finns det någon logik heller. Detta kommer förmodligen att landa i att det blir svårare att få tillgång till rökfria tobaksalternativ – allt i namn av att man hatar tobak i största allmänhet.

Debattnivån är för övrigt lägre än på ett genomsnittligt elevråd.

Jag blir fan tokig.

Enda ljuspunkten är att det ser ut som om Sverige får behålla det svenska snuset. (Någon export blir det dock inte.)

Ta strid för snuset i EU - eller avgå!

I Sverige ligger den tobaksrelaterade dödligheten på ungefär hälften, jämfört med övriga EU. Det beror förmodligen på att vi svenskar röker hälften så mycket. Istället snusar vi.

Om man gör tankeexperimentet att samma förhållande skulle gälla i hela EU, då skulle vi spara 350.000 liv per år. Nu går det naturligtvis inte att göra en sådan jämförelse rakt av, eftersom snus i dag är en rätt okänd produkt för de flesta kontinentaleuropéer. Men man kan i vart fall se dessa siffror som en indikation på vad som skull kunna vara en rimlig tobakspolitik.

Det är här allt blir så fel med EU:s nya tobaksdirektiv. Det är den rökfria tobaken som får stryk. Förbudet mot snus i EU föreslås bli kvar. Och det svenska snuset, i Sverige, är hotat. Man kan också se hur direktivet slår mot andra rökfria produkter, som e-cigaretter.

Om man vill minska antalet sjukdomsfall och dödsfall på grund av rökning – då är det bakvänt att jaga de rökfria produkterna, som skulle kunna hjälpa människor att sluta röka. Skademinimering, helt enkelt. Men den uppfattningen delas alltså inte av EU.

Dessutom verkar positionerna helt låsta. EU-kommissionen står fast bakom sitt nya tobaksdirektiv. Detta trots att den kommissionär som tog fram förslaget har tvingats avgå, då han anklagats för att fiska efter mutor. Och även om en del av svenskarna i Europaparlamentet gör sitt bästa för att rädda det svenska snuset – så är nästan alla andra helt oförstående inför detta krav. Fakta och logik läggs åt sidan, när EU drar fram.

Mycket talar för att striden om snuset kommer att avgöras i EU:s ministerråd. Där är problemet att Sveriges representant, folkhälsominister Maria Larsson (kd), varken delar regeringens eller folkets åsikt om snuset. Hon står egentligen på EU:s sida, förmodligen av något slags nymoralistiska kristdemokratiska skäl.

Antingen får regeringen ta ifrån Maria Larsson snusfrågan och ge den till handelsminister Björling, som ju visat sig vara en tydlig försvarare av det svenska snuset. Eller också får Larsson avgå. Vi kan helt enkelt inte ha en representant i ministerrådet som driver en egen agenda.

Snuset går att rädda. Det handlar om att Sverige måste tuffa till sig i ministerrådet. Att vägra vika ner sig kan till och med bli ett tillfälle för andra medlemsstater att förhandla om annat, som de tycker är viktigt.

Frågan är i slutändan om viljan finns - i regeringen.

Läs även:
Dalligate: Utredningen om korruptionshärvan i EU runt snuset läckt »
Tobacco harm reduction amendments on e-cigarettes and snus tabled in ENVI »
Amendments for tobacco harm reduction by allowing snus and e-cigarettes »