Propaganda eller nyheter?

Det är uppseendeväckande stor skillnad mellan tv-nyheterna i Sverige och Tyskland.

I Sverige handlar de till stor del om vad public service och dess entourage anser att folket skall tycka. Det är pekpinnar, politiska vinklingar och dåligt förklädda värdeomdömen till förbannelse.

I Tyskland är tv-nyheterna – vad jag kan bedöma – just nyheter. Man får veta vad som hänt och sedan kan man dra sina egna slutsatser. Den analys som förekommer är saklig, intressant och tillför information.

Ändå klagar tyska mediepersonligheter över att regeringen försöker lägga sig i rapporteringen.

Stenbeck – en ögonblicksbild

SVT håller tydligen på att visa en dokumentärserie om den svenske medie- och telemogulen Jan Stenbeck. Vi får se om den är tillgänglig även för oss i utlandet. I så fall skall jag se ikapp i helgen.

Mitt starkaste minne av Jan Stenbeck är den debatt som Publicistklubben höll på Berns, där Stenbeck satt och avsatte TV4-chefer inför öppen ridå – i någon färgglad blazer och med skjortan uppknäppt långt ner på magen. Det är en bild som biter sig fast.

Vid ungefär samma tid skrev jag en artikel om Stenbeck till tidskriften Nyliberalen. Min utgångspunkt var att vi i den unga borgerligheten hade kampanjat för fri radio och tv i årtionden, utan någon som helst framgång. Allt vi gjort var att slänga tid och energi in i ett stort svart hål. Sedan kom Jan Stenbeck och hans satellit-sända TV3. Beam me down, Scotty!

Fritt ur minnet, skrev jag något i stil med att man inte skall vänta sig att det fria ordets riddarvakt alltid presenterar sig i form av bildsköna unga MUF:are och LUF:are i skinande rustning. Istället kommer det fria ordet från en blekfet, svettig, bullrig, otålig telekomdirektör med kort stubin. Eller något åt det hållet. Vilket var tänkt att vara något hoppfullt.

Detta var innan internet. Kvällen efter att tidningen kommit ut började det rassla i min telefax. Ett papper gav sig till känna, millimeter för millimeter. Brevhuvudet löd...

Jan Stenbeck

New York

...vilket man får medge är ett imponerande brevhuvud, speciellt som det inte fanns någon brevfot med några som helst andra kontaktuppgifter.

Sedan lät Jag Stenbeck meddela att "blekfet" borde vara "skärfet" eller "rödfet" med tanke på hans senaste solsvedda fisketur i Karibiska Sjön och hans allt för ofta nödvändiga utbrott mot sina medarbetare.

I nästa stycke var det det där med svettig, vilket ju inte heller riktigt var tänkt som en elakhet. Här bad Jan Stenbeck om en källa – så att han i framtiden kunde undvika den damen.

Det var tider, det.

Tyvärr gör dom inte människor som Jan Stenbeck längre. Men hans minne är ljust. Mycket ljust.

Om de hade en begravningsbyrå, då skulle ingen dö.

Jag har varit på en sådan där lobbylunch om Audiovisual Contents Market in Europe - arrangerad av de kommersiella tv-bolagen (ACT) och MEP Malcolm Harbour (Tories/ECR).

I pappershögen fick vi en lång lista på allt nytt, spännande som tv-folket håller på att sjösätta. Det mesta är dock inom ramen för olika kabel-tv-abonnemang eller med krav på speciella boxar och konsoller. Ibland möjligen som appar. Men beröringsskräcken inför ett fritt och öppet internet tycks vara total.

Jag begriper mig inte riktigt på det här. TV-bolagen betalar stora pengar för sändningstillstånd och för själva utsändningarna som sådana. Pengar som de måste tjäna in, med råge, på reklam.

Så varför inte streama on demand - med reklam - direkt på det "gratis" internet, till en miljardpublik? Lokal anpassning av annonser borde inte vara något problem. Kan Google lösa den saken då borde tv-bolagen också kunna göra det, kan man tycka. Här finns pengar att tjäna, för den som vill och orkar lyfta blicken.

Den stora, underliggande, frågan är naturligtvis om man skall verka på en öppen och fri marknad (internet) eller i slutna nätverk (kabel-tv m.m.). Här är risken att man bygger in folk i system där den som vill ha valfrihet i sitt tittande måste skaffa sig tillgång till flera olika plattformar - istället för bara en, öppen.

Min gissning är att konsumenterna ändå kommer att föredra sådant som finns fritt, öppet och krångelfritt. I den mån det nu kommer att uppstå sådana alternativ, vill säga.

Om jag hade en stor kassakista skulle jag starta ett mediehus som distribuerade text fritt och öppet via CC-licenser och podcasts/web-tv på samma sätt. Frihetligt, piratigt och kvalificerat. Och så småningom med vinst.

Så gör du ett nyhetsreportage för tv

Svårare är det inte. [Direktlänk]

Hollywood gör Piratbyrån till terrorister

I en amerikansk tv-serie kopplas Piratbyrån till en cyberattack mot Washington.

Det är väl bara en tidsfråga innan Jack Bauer ger sig på Rick Falkvinge eller Peter Sunde i 24...

Medborgar-tv

Äntligen börjar det se ut som om internet är på väg in i tv:n på allvar.

Tanken på att allt som finns på internet också skall gå att nå via tv:n är trevlig. Dock får man se upp så att man inte får "gated nets" som bara erbjuder en bråkdel av nätets innehåll. Samsung, LG, Sony och Philips tänker tydligen erbjuda sina kunder egna portaler. De håller också på att förhandla fram kontrakt med vissa innehållsleverantörer.

Om de vill ge sina egna kunder något slags mervärde är det kanske inte så mycket att bråka om. Men det vore väldigt tråkigt om detta innebär att de kommer att begränsa sina kunders tillgång till internet i övrigt.

Internet i tv:n är nämligen en fantastisk möjlighet, på så många sätt. Inte minst för medborgarjournalistiken. Tänk att vem som helst kan göra ett reportage, en dokumentär eller ett debattprogram – ladda upp det på till exempel Youtube och sedan teoretiskt sett kunna nå alla hushåll via tv:n. Vilken härlig mångfald vi skulle få.

(Detta kan naturligtvis även omsättas på till exempel fria kulturskapare, lustigkurrar som vill producera egen underhållning och alla som vill dela med sig av kunskap i någon form.)

Vilket är precis vad de gamla tv-bolagen nog helst skulle vilja hindra...

I dag kan en liten grupp människor, eller en enskild person, producera tv med i princip samma kvalitet som de stora bolagen – men till en bråkdel av priset. Tekniken är i dag ekonomiskt överkomlig för så gott som alla. Frilansare, dokumentärfilmare, aktivister, medborgarjournalister och andra små aktörer har inte heller de overheadkostnader som de stora, gamla bolagen har dragit på sig. Men minst lika mycket skaparglädje och kreativitet.

Det är ingen vågad gissning att de etablerade tv-bolagen nu kommer att ansluta sig till nöjesindustrins och tidningarnas gnäll över den nya tekniken.

E24: Internet tar tv till ny nivå
E24: Nättittande hotar tv-bolag

Internet flyttar in i tv:n

Från veckans Consumer Electronics Show i Las Vegas meddelas att allt fler tv-apparater nu får ethernet-ingångar eller på annat sätt görs klara för att kopplas ihop med internet.

Nu kan alla som vill starta en egen tv-kanal.