Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg

2024-03-20

Media sviker sitt demokratiska uppdrag i EU

Hur skall väljarna kunna göra ett informerat val och utkräva ansvar när media inte rapporterar vad som sker i EU?

Omkring 70 procent av våra lagar kommer från EU. Ändå är medias rapportering om det dagliga lagstiftningsarbetet i Bryssel magert.

Därför blir det svårt för väljarna att göra ett informerat val och att utkräva ansvar, när vi i sommar väljer nya ledamöter till Europaparlamentet.

Gång på gång ställs vi inför fullbordat faktum när EU infört någon ny förordning som inte passar svenska förhållanden eller som är idiotisk i största allmänhet.

Vill man påverka måste det ske tidigt i processen. Vilket kräver att medborgarna känner till vad som sker. Men istället får vi kanske en notis i efterhand, copy-pastad från ett tillrättalagt pressmeddelande.

Någon enstaka gång vaknar media till, som med Chat Control 2. Men för varje fråga som berörda lyckas intressera media för finns tusentals beslut som passerar i tysthet. Beslut som likafullt påverkar vårt samhälle och våra liv.

Att EU:s beslutsprocess är snårig är möjligen en förklaring till att media inte gör sitt jobb, men det är ingen ursäkt. Ju mer sluten en beslutsprocess är, ju viktigare är det att media exponerar den för medborgarna.

EU är som ett isberg där toppmöten är det enda vi kan se. Under ytan pågår samtidigt massor av beslutsprocesser som är både intressanta och viktiga. Men om media inte rapporterar om dem - hur skall medborgarna då kunna veta vad som sker i deras namn?

Svenska medias slappa EU-bevakning är ytterst ett demokratiskt problem.

2022-07-08

Försöker media mörka vad som sker?


I mitt Twitterflöde ser jag rapporter om att bönder i Nederländerna protesterar.

Protesterna tycks rikta sig mot nya lagar som kommer att tvinga många jordbrukare att lägga ner sin verksamhet - för klimatomställningens skull.

Jag ser konvojer av traktorer som blockerar vägar och bönder som sprutar gödsel framför förvaltningsbyggnader.

Jag ser bilder som påstås visa tomma grönsakshyllor i holländska butiker.

Och jag ser videoklipp som förefaller visa polis som skjuter skarpt för att hindra en 16-åring med traktor från att protestera.

Jag vet inte så mycket om vad som verkligen sker i Holland. Men det förefaller rätt dramatiskt.

Så till min poäng: Jag ser inte ett ord om detta i traditionell svensk media.

Från det lilla jag sett i mitt flöde på nätet verkar det som sker helt klart nyhetsmässigt. Och rimligt trovärdigt.

Så jag kan inte låta bli att spekulera: Är skälet till att dessa händelser befinner sig i medieskugga att traditionell media drar sig för att rapportera orimliga konsekvenser av en ogenomtänkt klimatomställning?

Men det är som sagt bara en spekulation.

Vad som talar emot en organiserad mörkläggning är att en sådan kräver folk och planering - vilket i så fall borde ha läckt ut.

Eller är mediekåren så hårt hållen att alla svenska journalister samtidigt håller tyst om sådant som strider mot den påbjudna klimatdoktrinen? Alla journalister? Det känns inte heller speciellt plausibelt.

Inte desto mindre är det stort buller, hallå och dramatik i Holland - utan att ett ord nämns om saken i svensk media.

2021-02-28

I Sossesverige finns bara plats för dem som tycker rätt


Det har föreslagits att mediestöd skall utbetalas med hänsyn tagen till respektive publikations åsikter. De som tycker »rätt« får del av skattebetalarnas pengar. De som tycker »fel« blir utan.

Nu vill jag i och för sig inte se något statligt presstöd över huvud taget. Men ändå. Detta är orimligt, på så många sätt.

Låt oss börja med pengarna. Skattepengar. Inbetalda av folket. Ett folk som till viss del betår av människor som tycker »fel«.

Vilket innebär att man tar pengar från individer som tycker X och ger dem till media som torgför en annan, politiskt påbjuden uppfattning - det vill säga Y.

Det är osnyggt, respektlöst och ett ofog att tvinga människor att betala för ideologiproduktion som de inte sympatiserar med.

Endast objektiva »tekniska« krav (upplaga, periodicitet, cirkulation m.m.) bör uppställas för presstöd.


Staten skall stå neutral, vara liten men stark och fokusera på att viktig samhällsgemensam kärnverksamhet fungerar. Inte skriva folk på näsan vad de förväntas tycka.

Tar staten ställning för en eller annan ideologi eller utopi, då uppstår genast en situation där det skapas en missgynnad minoritet som i någon mening förtrycks - helt i onödan.

Debattera gärna olika idéer och låt dem prövas mot varandra. Men använd inte statens makt, resurser och våldsmonopol för att tvinga på folk ideologiskt färgad idéproduktion.

Det är lika självklart som att kyrkan skall vara skild ifrån staten.

Detta ligger på något sätt i demokratins större väsen. Man skall respektera medborgarna och inte skriva folk på näsan vad de förväntas tycka. Meningsfrihet skall råda.

Nu är det inget att förvånas över att sossarna struntar i minoriteters rättigheter. De har en utopi att sträva mot. Då rättfärdigar ändamålen medlen. Ett annat exempel på detta är kollektivanslutningen, där Socialdemokraterna fram till år 1990 anslöt LO-medlemmar som medlemmar i Partiet - utan att fråga om lov och oavsett om medlemmarna i fråga var sossar eller ej.


Åter till det aktuella förslaget. Att ge skattepengar till media på grund av de senares åsikter är något som inte hör hemma i en demokrati värd namnet.

Och hur kommer detta inte att se ut för de tidningar som fortsätter att uppbära mediestöd? De kommer då för alltid att vara stämplade som statssubventionerade för att de är välkammade, lydiga och tycker »rätt«. När de förlorar sitt oberoende förlorar även sin trovärdighet.

Än en gång kan vi konstatera att Sossesverige beter sig på liknande sätt som regimerna i till exempel Polen eller Ungern - som ju också gör livet svårt för de media som inte tycker som överheten.

2021-01-05

Att förbjuda och tysta det man ogillar?


En tråkig mänsklig egenhet är viljan att förbjuda saker bara för att man ogillar dem.

Det är att sätta sig över andra människors frihet. Det är att förvandla självständigt tänkande medborgare som ansvarar för sina handlingar till omyndiga undersåtar.

Nu talar vi inte om sådant som hotar andras säkerhet eller egendom - utan om företeelser som politiker, mediedrev, aktivister och allehanda moraltanter inte tycker om. Vilket resulterar i morallagstiftning som i sin tur ofta skapar brott utan offer.

Att upphöja sina personliga preferenser till lag (som upprätthålls med tvång) förefaller intolerant, trångsynt och arrogant. Lagen skall - i princip - vara förbehållen att skydda individen mot verkliga övergrepp från andra. Inte för att leka dockskåp med samhället och försöka ändra på folk.

Sedan får folk ha vilken privatmoral de vill. Det är den resandes ensak, så länge hon inte tvingar eller skadar någon annan.

På senare tid har det även blivit vanligt att människor vill förbjuda eller stoppa information som inte passar deras åsikter, förutfattade meningar eller agenda.

Till och med människor och organisationer som traditionellt stått på det fria ordets sida börjar släppa på sina principer, när det gäller information som inte passar deras världsbild.

Ja, det finns en massa knäpp, felaktig och jobbig information där ute. Men det är nog det pris vi måste betala för ett fritt och öppet samhälle. Och man kan inte utesluta att kättare någon gång faktiskt kan ha något att tillföra eller att de vet något som andra ännu inte känner till. Varje yttrande och all information bör därför bedömas på sina egna meriter.

Vi ser alltmer en tendens till att det är andra - inte vi själva - som sätts att bedöma vad som är korrekt, trovärdigt och acceptabelt. Det kan till exempel handla om traditionell media, sociala media, särintressen, människor och organisationer med en politisk dagordning eller politiken själv. De vill bestämma vilken information du skall få ta del av.

I sin nya Digital Services Act vill EU till och med upphöja lämpliga organisationer som företräder »kollektiva intressen« till så kallade Trusted Flaggers - det vill säga statligt godkända nätgranskare, med en direktlina till de sociala plattformarna. Vad kan väl möjligen gå fel?

Det är en oroande tendens att vi själva inte betros med att bedöma tillförlitligheten i den information som möter oss. Dels lägger vi då makten över vad vi får se i andras händer, utan att veta om de har en agenda och i så fall vilken. Dels blir vi då sämre på att själva kritiskt värdera information.

Som min gamle samhällskunskapslärare brukade påpeka »All information har en avsändare. Alla avsändare har ett syfte med sitt budskap.« Det fungerar bra som tumregel.

Låt oss göra ett tankeexperiment: Om någon skulle lyckas censurera allt som anses vara fel, stötande eller på annat sätt olämpligt - blir folket då inte väldigt sårbart om det ändå skulle serveras en stor, fet lögn?

Hur har man över huvud taget föreställt sig att ett samhälle skall kunna utvecklas om inte olika tankar och idéer fritt får prövas mot varandra? Ett samhälle som inte förmår tänka utanför boxen stelnar och stagnerar.

Och hur har de som anser sig själva veta bäst tänkt hantera oliktänkande?

I de gamla kommunistiska öststaterna kunde den som som satte sig upp mot överheten bli av med sitt jobb, kastas ut från sina studier eller rent av stämplas som sinnessjuk. Liknande saker kan faktiskt drabba människor idag, i Sverige. Det finns till och med en svensk konstnär som åker in och ut ur fängelse på grund av sin stötande konst.

Naturligtvis är sådant sällsynt i Sverige. Men det är snarare en grad- än en artskillnad mot hur det är i en totalitär stat. Utopier lämnar inget utrymme för folk att käfta emot, då målet redan är fastslaget.

Nu kommer man inte att lyckas tysta alla besvärande och oönskade röster, även om man försöker. I en uppkopplad värld kommer information alltid att söka sig nya vägar. Och vi har inte en aning om vilka kommunikationskanaler och plattformar som finns om tio år, eller ens om ett år.

Det enklaste är om vi lär oss respektera att människor har olika åsikter, uppfattningar och referensramar. Det är faktiskt bara vår tolkning av vad som yttras som gör oss upprörda. Då är det bättre att välja att vara intresserat analytisk och att värdera information mer i sak än form. Att uppmuntra en saklig diskussion istället för att söka gräl eller kräva deplattformering.

Och om någon envisas med att vara en idiot - då är det främst vederbörandes problem, inte ditt.

Allt skulle bli så mycket bättre om folk tog ansvar för sina egna åsikter och handlingar istället för att försöka styra och ställa över alla andra.

2020-12-15

Bakom corona-rubrikerna


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


Media gör allt för att sälja lösnummer och dra klick på corona-krisen. Inklusive att ge en missvisande bild av verkligheten. Samtidigt är det märkligt tyst om andra stora och viktiga frågor.

2020-10-13

Allt är medias fel!


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Allt är medias fel! »

Frågan man måste ställa sig är om det är media som styr politiken idag. Följdfrågan blir då med vilket mandat.

2020-09-25

Vi behöver lära oss att leva med internet


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Internet är här för att stanna. Men det kommer att ta ett tag innan vi lär oss att förhålla oss till den saken på ett rimligt och förnuftigt sätt. Detta på samma sätt som vi med tiden lärt oss att förhålla oss till det tryckta ordet – trots den oreda det till en början förde med sig."

2020-09-15

Ökad polarisering: Skapad av media, politiken, vänstern eller folket?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Ju mer politiserat ett samhälle blir, ju högre blir insatserna och ju mer polariserad blir opinionen. Den som förr kunde leva sitt liv utan att behöva brys sig speciellt mycket om politik – den är idag påverkad och beroende av det politiska spelet i betydligt större utsträckning. Vilket i sin tur leder till att fler känner att de måste uttrycka sina avvikande åsikter."

2020-09-01

Coronademonstrationerna – bakom rubrikerna


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


Är de tyska demonstrationerna mot corona-insatserna bara ett högerextremt jippo - eller är de tecken på att något annorlunda håller på att ske i samhällsdebatten? Kanske något politiken och media missar? Och är det i så fall bra eller dåligt?

2020-07-10

Politikerna är slavar under media


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Visst – media skall granska, ställa makthavare till svars och avslöja oegentligheter. Men är det medias uppgift att sätta agendan? Eller, ännu värre, att driva en egen agenda? Varför förväntas hela det politiska Sverige ständigt dansa efter medias pipa?

Jag vill se politiker som inte köper medias agenda, världsbild och problemformuleringar rakt av."