EU:s webcensur: The Paper Trail

Revideringen av EU:s e-handelsdirektiv – en trojansk häst?

Det är många som vill ha mer information vad gäller EU:s möjliga planer på internetcensur. Så jag tillbringade onsdagskvällen – under den tysta nätstrejken mot SOPA – med att gräva i papper.

Detta kommer att bli en lång, men förhoppningsvis intressant bloggpost...

Att hitta dokumentation om EU:s planer (oavsett vad det handlar om) är komplicerat. Olika pusselbitar finns i olika dokument. Man måste vara uppmärksam på tidigare kända buzz-words och förslag (både sådana som gått igenom och sådana som avslagits). Detta är ett regelrätt detektivarbete. Inte minst eftersom EU:s dokumentation om saker och ting kan vara väldigt utspridd på olika politikområden, hos olika institutioner, på olika websidor och i olika fas av genomförande.

Vi börjar med COM(2011) 942 – A coherent framework for building trust in the Digital Single Market for e-commerce and online services. Detta är en förhandsflaggning om en översyn av EU:s e-handelsdirektiv (med mera).

En grundpelare i e-handelsdirektivet är principen om "mere conduit" – det vill säga att internetoperatörerna inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder har för sig på internet. (På samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för allt möjligt olagligt som varje dag skickas i brev och paket.)

Den första fråga som infinner sig är helt naturligt: Om man tänker omarbeta e-handelsdirektivet – kommer man då att ompröva eller förändra principen om mere conduit?

En ledtråd finns i en fotnot på sidan 13. "The notice and action procedures are those followed by the intermediary internet providers for the purpose of combating illegal content upon receipt of notification. The intermediary may, for example, take down illegal content, block it, or request that it be voluntarily taken down by the persons who posted it online."

Fotnoten är påhängd följande text på samma sida "In view of the growing volume of statutory and case-law in the Member States, it now appears necessary to set up a horizontal European framework for notice and action procedures."

Man säger alltså rakt ut att man vill se ett nytt EU-regelverk.

Internetsidor kan då tas ner eller blockeras – om de innehåller olagligt material. I vissa fall är det kanske inget att säga om. Problemet är att illegal content även omfattar sådant som bryter mot upphovsrätten. Och då är vi ute på ett gungfly. Är det upphovsrättsskyddad musik och filmer som ligger helt öppna? Är det länkar till sådant material? Eller är det (som i förslaget till den amerikanska SOPA-lagen) även sidor som länkar till andra sidor som på något sätt bryter mot upphovsrätten? Räknas även länkar till tidningsartiklar och annat nyhetsmaterial? Vissa mediehus tycks mena det. Och så vidare.

Det förefaller också oklart vem som kan be eller beordra internetleverantörerna att plocka bort material. Ingenstans hittar jag någon hänvisning till rättsliga instanser. Ser man till andra ledtrådar, som ACTA-avtalet, SOPA och IPRED finns det skäl att tro att det skall vara på uppmaning av upphovsrättsinnehavarna – det vill säga nöjesindustrin. Principen om privatiserad rättsskipning och privat utövande av det som en gång var statens våldsmonopol är ju redan fastslagen med IPRED-lagen.

Det rimliga i sammanhanget vore naturligtvis istället att om någon sida eller website skall plockas ner – vilket ändå ibland kan vara nödvändigt – då får det inte ske utan föregående rättslig prövning samt med möjlighet att överklaga.

(Om du tycker att du känner igen formuleringen ovan, då stämmer det. Detta är samma grundläggande princip för en rättsstat som Europaparlamentet, efter en hård fight, fick kommissionen och ministerrådet att gå med på vad gäller avstängning av fildelare. Principer om rättssäkerhet finns alltså redan i EU:s telekompaket. Ingenstans finns dock något som tyder på att kommissionen har tagit någon notis om detta vad gäller myntets andra sida – censur.)

Och oavsett om det är en åklagare, en domstol eller Disneys advokater som beordrar nedsläckning av en web-sida kvarstår gränsdragningsproblemet. Nästan vad som helst tycks nu för tiden kunna betraktas som upphovsrättsbrott. Det finns inte en blogg, inte en Facebookanvändare, inte en nyhetssite, inte en twittrare som inte på något sätt – i formell mening – bryter mot upphovsrätten direkt eller indirekt.

Det framgår, som synes, av texten att websidor kommer att plockas bort och att webplatser kommer att blockeras i större omfattning än vad som redan sker. Samt att det kommer ett "horisontellt" regelverk i EU för detta. Det talas också om att den som skall utföra nedsläckningen är internetoperatören (eller web-hotellet, får man anta).

Man är dock fortfarande en smula svävande på målet om mere conduit. Den frågan kan man närma sig genom att ställa sig frågan vad som händer om en internetoperatör vägrar ta ner en sida eller blockera en site, enligt ovan. (Det kommer att finnas gott om knepiga och principiellt intressanta gränsfall.) Rimligen kommer denna operatör då att ställas till ansvar. Ett regelverk måste ju kunna upprätthållas.

Och genast var principen om mere conduit urholkad. Möjligen skrotad. Men det kan vi inte veta helt säkert ännu – eftersom COM(2011) 942 ju bara är ett policypapper.

Så över till kommissionens arbetdokument SEC(2011) 1641 – Online services, including e-commerce, in the Single Market.

Detta är ett mycket snårigare dokument. Låt oss göra ett nedslag i punkt 3.4, som börjar på sidan 24. Här säger man att internetoperatörernas ansvar behöver "förtydligas".

Man utgår från redan existerande "Notice-and-takedown procedures". Detta är tydligen – eftersom man tar upp det – något som skall upp på bordet i samband med översynen av e-handelsdirektivet. Även direktivets regel om att nätoperatörerna inte aktivt skall behöva vara nätpoliser är en fråga som lyfts fram. Alltså är även detta uppe till diskussion.

En annan sak som kastas upp i luften är om till exempel Youtube, Facebook, bloggar, forum och sökmotorer som Google skall omfattas av mere conduit / safe harbour-principerna. I dokumentets punkt 3.4.2.2 tycks man mena att så nog inte bör vara fallet. Ekot från den amerikanska SOPA-striden är tydligt.

Men detta dokument (som för övrigt borde skrämma livet ur alla som sysslar med SEO och nätannonsering) är som sagt bara ett arbetspapper. Som sådant visar det dock vad det är man diskuterar – och ser behov av att ta tag i.

Och även om man lämnar detta dokument helt utan avseende, så är ju ovan nämnda COM(2011) 942 i sig något av en smoking gun.

Det stora mönstret – som går igen i i princip alla dokument på området – är att man försöker "korsbefrukta" upphovsrättsfrågor och telekomfrågor. Målet tycks vara att de skall vara så insnärjda i varandra att eventuella framtida reformer – som kanske skulle kunna gå åt andra hållet – skall vara oerhört svåra att genomföra.

Kommissionens översyn av e-handelsdirektivet passar dessutom väl som en pusselbit, vad gäller ACTA-avtalet. Upphovsrättsindustrins våta dröm i ACTA är att internetoperatörerna skall tvingas bli nätpoliser och samarbeta med dem – i ett samarbete som ligger utanför rättsväsendets domäner. Ett "frivilligt" samarbete som varken bekymrar sig om bevis, rättslig prövning eller möjlighet att överklaga.

Vi skall också hålla i minnet att EU:s arbete med den straffrättsliga delen av piratjägarlagen IPRED har hållits märkligt dold från insyn och debatt, i Isengårds (kommssionens) inre. Detta är en fråga som har förhalats så länge att det börjar bli direkt löjligt. IPRED är dock till sin natur ytterligare en spik i integritetens och det fria internets kista. Det är tämligen uppenbart att IPRED2 skulle passa som hand i handske med ett mer repressivt e-handelsdirektiv.

Man kan också nämna den utvärdering och omarbetning av EU:s datalagringsdirektiv som är på gång. Är det någon som tror något annat än att kommissionen kommer att landa i en skärpning och ändamålsglidning, som är mer i linje med upphovsrättsindustrins krav? Med utökad och anpassad datalagring kommer nöjesindustrin att kunna stämma fildelare på löpande band. Att medborgarnas rätt till privatliv samtidigt rycks undan tar man ingen hänsyn till.

Och då har vi ändå bara skrapat på ytan. Här finns stora mängder dokument att läsa och många andra EU-dossierer som har kopplingar till frågan. Men förhoppningsvis har jag kunnat ge en fingervisning när det gäller vad som finns i EU:s maskineri och var man kan finna en del (om än lågmäld) information om det.

För att något skall bli lagstiftning måste det dock (normalt sett) genom Europaparlamentet. Och där finns det pirater som är beredda att slåss.

E-handelsdirektivet – detta käcka, positiva och visionära papper om att underlätta e-handel i EU för både kunder och företag. Vad passar väl bättre som trojansk häst för upphovsrättslobbyisterna? Men de skall veta att vi ser vad de håller på med...

Länkar:

Dr Monica Horten vid Westminster University är en av de ledande forskarna vad gäller EU:s regelverk på telekomområdet. Hon är aktuell med boken The Copyright Enforcement Enigma. Hennes analys är i allt väsentligt den samma som min.

Och från aktivisthåll hörs samma budskap från välkända franska La Quadrature du Net.

Se även min tidigare bloggpost om detta ämne och kommentarerna, som har en del matnyttigt att tillföra.