2012-01-19

EU:s webcensur: The Paper Trail

Revideringen av EU:s e-handelsdirektiv – en trojansk häst?

Det är många som vill ha mer information vad gäller EU:s möjliga planer på internetcensur. Så jag tillbringade onsdagskvällen – under den tysta nätstrejken mot SOPA – med att gräva i papper.

Detta kommer att bli en lång, men förhoppningsvis intressant bloggpost...

Att hitta dokumentation om EU:s planer (oavsett vad det handlar om) är komplicerat. Olika pusselbitar finns i olika dokument. Man måste vara uppmärksam på tidigare kända buzz-words och förslag (både sådana som gått igenom och sådana som avslagits). Detta är ett regelrätt detektivarbete. Inte minst eftersom EU:s dokumentation om saker och ting kan vara väldigt utspridd på olika politikområden, hos olika institutioner, på olika websidor och i olika fas av genomförande.

Vi börjar med COM(2011) 942A coherent framework for building trust in the Digital Single Market for e-commerce and online services. Detta är en förhandsflaggning om en översyn av EU:s e-handelsdirektiv (med mera).

En grundpelare i e-handelsdirektivet är principen om "mere conduit" – det vill säga att internetoperatörerna inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder har för sig på internet. (På samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för allt möjligt olagligt som varje dag skickas i brev och paket.)

Den första fråga som infinner sig är helt naturligt: Om man tänker omarbeta e-handelsdirektivet – kommer man då att ompröva eller förändra principen om mere conduit?

En ledtråd finns i en fotnot på sidan 13. "The notice and action procedures are those followed by the intermediary internet providers for the purpose of combating illegal content upon receipt of notification. The intermediary may, for example, take down illegal content, block it, or request that it be voluntarily taken down by the persons who posted it online."

Fotnoten är påhängd följande text på samma sida "In view of the growing volume of statutory and case-law in the Member States, it now appears necessary to set up a horizontal European framework for notice and action procedures."

Man säger alltså rakt ut att man vill se ett nytt EU-regelverk.

Internetsidor kan då tas ner eller blockeras – om de innehåller olagligt material. I vissa fall är det kanske inget att säga om. Problemet är att illegal content även omfattar sådant som bryter mot upphovsrätten. Och då är vi ute på ett gungfly. Är det upphovsrättsskyddad musik och filmer som ligger helt öppna? Är det länkar till sådant material? Eller är det (som i förslaget till den amerikanska SOPA-lagen) även sidor som länkar till andra sidor som på något sätt bryter mot upphovsrätten? Räknas även länkar till tidningsartiklar och annat nyhetsmaterial? Vissa mediehus tycks mena det. Och så vidare.

Det förefaller också oklart vem som kan be eller beordra internetleverantörerna att plocka bort material. Ingenstans hittar jag någon hänvisning till rättsliga instanser. Ser man till andra ledtrådar, som ACTA-avtalet, SOPA och IPRED finns det skäl att tro att det skall vara på uppmaning av upphovsrättsinnehavarna – det vill säga nöjesindustrin. Principen om privatiserad rättsskipning och privat utövande av det som en gång var statens våldsmonopol är ju redan fastslagen med IPRED-lagen.

Det rimliga i sammanhanget vore naturligtvis istället att om någon sida eller website skall plockas ner – vilket ändå ibland kan vara nödvändigt – då får det inte ske utan föregående rättslig prövning samt med möjlighet att överklaga.

(Om du tycker att du känner igen formuleringen ovan, då stämmer det. Detta är samma grundläggande princip för en rättsstat som Europaparlamentet, efter en hård fight, fick kommissionen och ministerrådet att gå med på vad gäller avstängning av fildelare. Principer om rättssäkerhet finns alltså redan i EU:s telekompaket. Ingenstans finns dock något som tyder på att kommissionen har tagit någon notis om detta vad gäller myntets andra sida – censur.)

Och oavsett om det är en åklagare, en domstol eller Disneys advokater som beordrar nedsläckning av en web-sida kvarstår gränsdragningsproblemet. Nästan vad som helst tycks nu för tiden kunna betraktas som upphovsrättsbrott. Det finns inte en blogg, inte en Facebookanvändare, inte en nyhetssite, inte en twittrare som inte på något sätt – i formell mening – bryter mot upphovsrätten direkt eller indirekt.

Det framgår, som synes, av texten att websidor kommer att plockas bort och att webplatser kommer att blockeras i större omfattning än vad som redan sker. Samt att det kommer ett "horisontellt" regelverk i EU för detta. Det talas också om att den som skall utföra nedsläckningen är internetoperatören (eller web-hotellet, får man anta).

Man är dock fortfarande en smula svävande på målet om mere conduit. Den frågan kan man närma sig genom att ställa sig frågan vad som händer om en internetoperatör vägrar ta ner en sida eller blockera en site, enligt ovan. (Det kommer att finnas gott om knepiga och principiellt intressanta gränsfall.) Rimligen kommer denna operatör då att ställas till ansvar. Ett regelverk måste ju kunna upprätthållas.

Och genast var principen om mere conduit urholkad. Möjligen skrotad. Men det kan vi inte veta helt säkert ännu – eftersom COM(2011) 942 ju bara är ett policypapper.

Så över till kommissionens arbetdokument SEC(2011) 1641Online services, including e-commerce, in the Single Market.

Detta är ett mycket snårigare dokument. Låt oss göra ett nedslag i punkt 3.4, som börjar på sidan 24. Här säger man att internetoperatörernas ansvar behöver "förtydligas".

Man utgår från redan existerande "Notice-and-takedown procedures". Detta är tydligen – eftersom man tar upp det – något som skall upp på bordet i samband med översynen av e-handelsdirektivet. Även direktivets regel om att nätoperatörerna inte aktivt skall behöva vara nätpoliser är en fråga som lyfts fram. Alltså är även detta uppe till diskussion.

En annan sak som kastas upp i luften är om till exempel Youtube, Facebook, bloggar, forum och sökmotorer som Google skall omfattas av mere conduit / safe harbour-principerna. I dokumentets punkt 3.4.2.2 tycks man mena att så nog inte bör vara fallet. Ekot från den amerikanska SOPA-striden är tydligt.

Men detta dokument (som för övrigt borde skrämma livet ur alla som sysslar med SEO och nätannonsering) är som sagt bara ett arbetspapper. Som sådant visar det dock vad det är man diskuterar – och ser behov av att ta tag i.

Och även om man lämnar detta dokument helt utan avseende, så är ju ovan nämnda COM(2011) 942 i sig något av en smoking gun.

Det stora mönstret – som går igen i i princip alla dokument på området – är att man försöker "korsbefrukta" upphovsrättsfrågor och telekomfrågor. Målet tycks vara att de skall vara så insnärjda i varandra att eventuella framtida reformer – som kanske skulle kunna gå åt andra hållet – skall vara oerhört svåra att genomföra.

Kommissionens översyn av e-handelsdirektivet passar dessutom väl som en pusselbit, vad gäller ACTA-avtalet. Upphovsrättsindustrins våta dröm i ACTA är att internetoperatörerna skall tvingas bli nätpoliser och samarbeta med dem – i ett samarbete som ligger utanför rättsväsendets domäner. Ett "frivilligt" samarbete som varken bekymrar sig om bevis, rättslig prövning eller möjlighet att överklaga.

Vi skall också hålla i minnet att EU:s arbete med den straffrättsliga delen av piratjägarlagen IPRED har hållits märkligt dold från insyn och debatt, i Isengårds (kommssionens) inre. Detta är en fråga som har förhalats så länge att det börjar bli direkt löjligt. IPRED är dock till sin natur ytterligare en spik i integritetens och det fria internets kista. Det är tämligen uppenbart att IPRED2 skulle passa som hand i handske med ett mer repressivt e-handelsdirektiv.

Man kan också nämna den utvärdering och omarbetning av EU:s datalagringsdirektiv som är på gång. Är det någon som tror något annat än att kommissionen kommer att landa i en skärpning och ändamålsglidning, som är mer i linje med upphovsrättsindustrins krav? Med utökad och anpassad datalagring kommer nöjesindustrin att kunna stämma fildelare på löpande band. Att medborgarnas rätt till privatliv samtidigt rycks undan tar man ingen hänsyn till.

Och då har vi ändå bara skrapat på ytan. Här finns stora mängder dokument att läsa och många andra EU-dossierer som har kopplingar till frågan. Men förhoppningsvis har jag kunnat ge en fingervisning när det gäller vad som finns i EU:s maskineri och var man kan finna en del (om än lågmäld) information om det.

För att något skall bli lagstiftning måste det dock (normalt sett) genom Europaparlamentet. Och där finns det pirater som är beredda att slåss.

E-handelsdirektivet – detta käcka, positiva och visionära papper om att underlätta e-handel i EU för både kunder och företag. Vad passar väl bättre som trojansk häst för upphovsrättslobbyisterna? Men de skall veta att vi ser vad de håller på med...

Länkar:

Dr Monica Horten vid Westminster University är en av de ledande forskarna vad gäller EU:s regelverk på telekomområdet. Hon är aktuell med boken The Copyright Enforcement Enigma. Hennes analys är i allt väsentligt den samma som min.

Och från aktivisthåll hörs samma budskap från välkända franska La Quadrature du Net.

Se även min tidigare bloggpost om detta ämne och kommentarerna, som har en del matnyttigt att tillföra.

15 kommentarer:

  1. Ett: Anna-Karin Hatt är väligt tydlig med att mellanhandsansvar är en viktig princip som vi inte ska rubba på i sitt tal häromdagen:

    "Ett potentiellt hot mot ett öppet internet vore om internetoperatörerna tvingades ta ansvar för innehållet i den trafik som går genom näten. De har i regel ingen anledning att närmare studera vilken typ av trafik som går i näten, och bör heller inte göra det. Här är viktigt att upprätthålla den princip om mellanhändernas ansvarsfrihet som kommer till uttryck i e-handelsdirektivet.

    Visst förekommer det brottsliga handlingar även över internet, men dessa ska i första hand beivras genom den lagstiftning som vi har på området. Om internetleverantörer tvingas ta ansvar för själva innehållet i tjänsterna, riskerar vi på sikt de öppna näten och det skulle i förlängningen ha en skadlig effekt på konkurrenskraft, nya innovationer, affärsmodeller och utveckling av tjänster på marknaden."

    Det är ju mycket intressant vad som föranleder att hon så tydligt tar ställning här. Vilket leder mig till

    Två: att det görs en koppling på politisk nivå mellan upphovsrätten och telekom har en mycket enkel förklaring: lobbyism. Den som följt retoriken från upphovsrättsindustrin genom åren kan se att det skedde en förändring efter IPRED, och i synnerhet efter att IPRED-användandet gått så trögt. Den har bestått i att ständigt lyfta fram telekomjättarnas vinster och att de sitter på verktygen för att stoppa detta. Om det är vad man hört i den offentliga debatten, så kan man ju bara gissa hur det låtit bakom stängda dörrar i Bryssel och för den delen hos Hatt, vilket ger svar på ovanstående fråga...

    SvaraRadera
  2. Det är möjligt att EU's institutioner inte är helt synkade. I många frågor är det rent av troligt.

    SvaraRadera
  3. http://ceciliamalmstrom.wordpress.com/2012/01/11/guantanamo-ungern-och-kopenhamn/#comments

    SvaraRadera
  4. Som fan läser Bibeln:

    COM(2011) 942 : Jo, innehåll/content är ju redan det problematiskt (förutom "illegal"-aspekten) med länkar, torrents och whatnot.

    NB!: Men formuleringen "for the purpose of combating illegal content" är i huvudmeningen! Sedan kan mellanhanden "exempelvis" rikta diverse åtgärder mot "olagligt innehåll". Men huvudmeningen implicerar inte att åtgärder måste riktas direkt mot olagligt innehåll!

    SvaraRadera
  5. Från Malmströms blogg, länken från Anonym ovan:

    "Thanks for pointing out this article! There are a lot of inaccuracies in it and as it is Barnier, Kroes and Dalli’s file I have asked my colleagues for a reply:

    The Article misinterprets the Commission’s initiative on notice and action is several ways. In a 2010 public consultation on e-commerce a vast majority of stakeholders, including civil rights organisations and online companies such as search engines and video-sharing sites, asked the Commission to clarify how existing obligations to take down or block illegal content should work in practice. The Commission now wants to investigate how existing procedures for removing or blocking illegal content can work best in a way that ensures that a) online companies face a single set of clear rules across Europe b) users’ rights are fully respected and c) legal content on the internet is promoted.

    All stakeholders, including individual citizens, are encouraged to give input to the public consultation that the Commission will launch this spring. What form the initiative will eventually take depends to a large extent on the contributions we receive from stakeholders.

    When the consultation is launched later this spring you will find it here: http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/index_en.htm

    More information about the Communication here:
    http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/12/10&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

    http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/12/5&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en

    Best regards,
    Camilla Hansson
    Cabinet of Cecilia Malmström"

    SvaraRadera
  6. Tron att EU skall gå att reformera är bara en naiv dröm.

    "EU är snällt när det är nyktert"

    "I den här familjen har vi alltid ställt upp på varandra"

    "EU vill ju fred egentligen, juh. Juh."

    Divorce your loved one with dignity.

    SvaraRadera
  7. Det är mer på gång, i all tysthet.

    Teknikerna i ICANN:s ledning har fått foten, och istället har man installerat diverse politiska appartniks från Department of Homeland Security.

    Lär mer här;
    http://blog.curry.com/stories/2012/01/17/icannSpotTheFed.html
    http://blog.curry.com/stories/2012/01/16/sopaIsARedHerring.html

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. @Dennis Nilsson:

    De nya toppdomänerna är väl inte något som direkt har föregåtts av tystnad.

    Jag förstår inte hur de tänker sig att det skulle innebära någon skillnad i den här frågan.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker det allra viktigaste här är att få till bitarna om rättslig prövning och om ansvar för felaktiga anmälningar och avstängningar.

    Oskuldspresumtion ska råda även på detta område. Rättighetshavare får gärna anmäla om de på goda grunder har anledning att misstänka att deras rättigheter kränks. Men oskuldspresumtion i detta sammanhang måste innebär att om källan protesterar då gäller det tills dess frågan har prövats rättsligt. Källan får naturligtvis ta ansvar sedan för den spridning som skett olagligen.

    Det andra är att det måste kosta på att göra felaktiga anmälningar och det måste kosta att göra felaktiga avstängningar.

    Särskilt om det gäller avstängningar av enskilda konsumenter finns det alla anledning att se till att samhället står på den svages sida.

    SvaraRadera
  11. "Det andra är att det måste kosta på att göra felaktiga anmälningar..."

    Vi håller på med ett par sådana amendments i andra dossierer i EP just nu. Det är inte populärt... ;-)

    SvaraRadera
  12. Jag visste att jag skulle ha läst ditt inlägg redan i morse. När jag fick sändninngstid i Ring P1 idag så fick jag istället vara lite otydlig och passa på att gnälla lite på ACTA, men du ska ha stort tack för det enorma arbete du lägger ner Hax!

    Mitt inlägg i radio:
    Jag sågar SOPA & PIPA i Ring P1

    #stopsopa

    SvaraRadera
  13. Jag blev just intervjuad av SR P1 Medierna om detta. Sänds på lördag.

    SvaraRadera
  14. DN: Indonesisk ateist riskerar fängelse för Facebook-meddelande

    Detta exempel visar problemets komplexitet. I Indonesien är det förbjudet att påstå att det inte finns någon gud. Just en sådan bestämmelse finns inte i något europeiskt land - men det finns många olika regler i olika medlemsstater om saker man inte får säga och skriva.

    Hur tillämpar man budbärarfriheten här? Ska notice-and-takedown få effekt i hela EU - i hela världen? Ska Indonesien kunna slå till mot svenska ateister för att deras statusmeddelanden syns på facebook i Indonesien?

    Exemplet visar att det här problemet egentligen överstiger EU-nivåns kompetens. Det ställer till en rad problem att ha specifik europeisk, eller för den delen amerikansk lagstiftning.

    Möjligen skulle ett globalt fördrag kunna lösa det här, men det känns inte aktuellt att förhandla med diktaturer om vad vi får och inte får säga på nätet.


    Den politik som ska föras i EU måste utgå från att det är omöjligt att att på något effektivt stoppa information utan att så att säga dra ur sladden helt. I stället måste vi fundera på hur vi kompenserar för de eventuella problem som detta tekniska faktum skapar.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.