Åter till den tecknade barnporren. Och barnporren i lagstiftningen och rättsväsendet.
I det aktuella fallet – i Uppsala – kan vi som är kritiska, media, sakkunniga jurister, politiker, samhällsdebattörer och medborgarrättsaktivister inte ta del av bevismaterialet för att bedöma fallet och domen själva.
Bevisningen är nämligen hemlig för alla utomstående.
Detta hänger samman med att i ett uppmärksammat barnporrmål för ett antal år sedan, så roade sig några runkpellar med att begära ut tingsrättens handlingar. På så sätt fick de tillgång till barnporrbilder nästan gratis. (Hjälp mig att minnas här, var inte detta även en bidragande orsak till själva innehavsförbudet?)
Sedan dess är det rutin att hemligstämpla bevismaterialet i sådana här fall. Med hänvisning till att det ändå är förbjudet att inneha.
Det är alltså förbjudet att inneha vissa handlingar rörande vissa rättsfall i Sverige.
Detta får orimliga konsekvenser – som är lätta att inse. Ingen utomstående kan avgöra om domen avkunnats på lagliga grunder, om den är rimlig eller var tingsrätten anser att gränsen för vad som är lagligt eller olagligt går.
Såvida den dömde eller hans advokat inte sätter sig över hemligstämplen / innehavs- och spridningsförbudet – och olagligen läcker utredningsmaterialet – så är det också i princip omöjligt för dem att försöka hävda den dömdes oskuld offentligt.
Så får det inte gå till i en rättsstat. Varken när det gäller barnporr, terroristmål eller något annat. Rättsskipningen måste ske öppet och skall kunna granskas av alla.
2010-07-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fast samtidigt är det en svår balansgång. Jag menar, för det/de barn som blivit utsatts skull så kan man förstå att man vill minska spridningen av det mycket kränkande materialet.
SvaraRaderaJag förstår absolut dina invändningar, och man hamnar i en svår sits när man inte kan granska bevismaterial, men samtidigt tycker jag man har goda skäl att försöka hindra spridningen så gott det går.
Har faktiskt ingen lösning på det hela, kanske en oberoende (om det är möjligt) granskningsorganisation som kan få tillgång till bevismaterialet för att kunna komma med en andra bedömning, men det skulle fortfarande betyda oerhört liten insyn.
Hur tycker du själv att det borde gå till?
Med all säkerhet var det folk som arbeta för regeringen som begärde ut bilderna för att sedan framstå som pedofiler som fått gratisbarnporr. Ett medvetet trick för att hemligstämpla material i våra domstolar. Man börjar där protesterna emot hemligstämplande är minst, sedan tar man ett steg i taget och slåss emot varje enskild grupp i taget.
SvaraRaderaA
Varför inte tillgängliggöra materialet på domstolen, och att man får sitta där och ta del av det. Dvs inte tillåta kopiering eller att ta med materialet därifrån.
SvaraRaderaPippi: Låter som en hyffsad avvägning. Tyvärr så omöjliggör detta en öppen debatt då varenda person som vill utgå från grundmaterialet måste åka till domstolen för att göra detta.
SvaraRaderaDet är märkligt att er egen integritet är så förbannat viktig men att offer för brott aldrig har rätt till intregritet utan dom ska tvärtemot vara skyldiga att att paradera ut på sladdersiter som t.ex Flashback.
SvaraRaderaMicke:
SvaraRaderaJa, de stackars seriefigurerna kan ju bli ledsna!
@Dan Eriksson: I detta fallet rörde det sig om påhittade figurer, som inte kan bli kränkta av det hela, vilket gör det argumentet än mer absurt.
SvaraRaderaSåklart att bilder på riktiga bilder inte skall spridas vind för våg, utan det är ju en avvägning som bör tas i varje fall. Det finns inget generellt tillvägagångssätt, och bör inte finnas det heller.
Så här i eftertanke så kanske det hade varit smartare av Arboga rätten att hemlighetsstämpla bilderna på barnen som mördats med hänvisning till att skona känslorna hos offrets familj. Så länge det finns en motivering bakom som är väl uttänkt, annat än att auktoritärt hävda "för att det är förbjudet", så är det helt okej.
Man ska kunna svara på en "Varför" fråga utan att korthugget säga "Därför". Annars är det ett jäkligt säkert sätt att veta att personen inte kan backa upp sin motivering på ett logiskt sätt.
En granskningsorganisation är nog ingen bra idé, för de måste ackrediteras på något sätt för att folk ska lita på dem och deras auktoritet i frågan. Detta innebär också att frågan förflyttas från folk till myndighet, vilket är just källan till problemet i huvudsak här.
Pippi och Ssargon presenterar däremot något som är bättre, att begäran om uppgifterna kan skötas via domstolen. Dock kanske att man från vilken domstol eller tingsrätt som helst kan begära ut uppgifterna för granskning på plats - så länge detta inte skulle gå i strid med att orsaka lidande eller känslomässig kränkning för tredje person.
I vilket fall som helst är lagen helt absurd och det bör rivas upp. Till skillnad från Sveriges rättsväsende verkar den stora delen av svenska folket veta skillnad på fantasi och verklighet. Speciellt där skillnaden mellan att visa barn och gammal ligger i hur många streck man drar med pennan.
Rättelse: Jag tar tillbaka uttalandet om "den stora delen av svenska folket tycks veta skillnad på fantasi och verklighet" efter att ha läst Mickes kommentar.
SvaraRadera*facepalm*
Men om det nu är utgivna tidningar så måste ju försvaret kunna berätta vilka tidningar, vilket nummer och vilken sida det gäller, så får väl var och en ta reda på hur det ser ut.
SvaraRaderaOpolitisk träskalle anser på en och samma gång att t.ex bilder som utlämnar offer inyte ska spridas vind för våg men att han bör få vara ensam om att hysa denna åsikt.
SvaraRaderaSynnerligen orginellt.
Rent allmänt så är det uppenbart att bevis måste kunna sekretessbeläggas och huvudförhandling hållas bakom stängda dörrar. Rikets säkerhet, hänsyn till brottsoffret och andra sådana skäl som ändå måste anses tyngre än intresset att ha en öppen rättegång.
SvaraRaderaDet är inte tingsrätten som bestämt att tecknade bilder ska vara förbjudna, men om de nu är det så kan ju inte staten medverka till spridning.
@Opolitiskt korrekt: då förutsätter du att Micke är representativ för det svenska folket?
SvaraRaderaVar nu inte en sån pessimist!
"Nazisterna!" / Robert Gustavsson
Absolut inte, rikets säkerhet väger _inte_ tyngre än att ha en öppen rättegång. Inte ens när termen används korrekt och inte på det slentrianmässiga sätt som vanligtvis görs. Detsamma gäller brottsoffrens integritet. Det absolut viktigaste i en rättegång är att inte döma oskyldiga personer, det måste gå före alla andra intressen.
SvaraRaderaMicke: Lite roligt är det allt att du återigen missar att det handlar om tecknade figurer vilka inte kan kränkas.
SvaraRaderaOm du nu fortfarande vill hävda att seriefigurer kan bli kränkta så vill jag bestämt hävda att den här bloggen känner sig oerhört kränkt utav ett så ogenomtänkt ställningstagande.
Förutom problemet med att vi utomstående inte kan granska och bedömma fallet; hur är det med likhet inför lagen, kan andra åtalade, deras advokater eller ens andra domare få full tillgång till liknande fall för att på så sätt kunna bedöma om deras dom är korrekt? Någon som vet?
SvaraRadera(Om lyckta dörrar endast används i undantagsfall kan man studera de öppna fallen, men om alla barnporrbevis schablonmässigt hemligstämplas finns det ingen rättspraxis att relatera till.)
@Andreas
SvaraRaderaÖppenheten kan ju ibland inte vara ens i den tilltalades intresse faktiskt, trots att man är oskyldig.
Dessutom arbetar domstolar med mer än brottmål.
Men tack för den extrema och onyanserade ståndpunkten. Den får oss andra att verka normala.
Lite roligt är det allt att du återigen missar att det handlar om tecknade figurer vilka inte kan kränkas.
SvaraRadera--------------------------------
Nej det handlar (som vanligt) om möjligheten att skydda brottsoffer från exponering som kan leda till lidande för domsamma och hur den personliga integritetens största riddare i det här landet OUPPHÖRLIGEN kräver att att t.ex Flashbacks intresse att slaska omkring i skitiga stövlar i detta lidande ska väga högre än dom våldtagnas och mördades anhörigas rätt att skyddas och du är som vanligt fanbärare för dessa frihetsfantomer.
Om du nu fortfarande vill hävda att seriefigurer kan bli kränkta så vill jag bestämt hävda att den här bloggen känner sig oerhört kränkt utav ett så ogenomtänkt ställningstagande.
SvaraRadera---------------------------
Vad bra.
Micke: Så med andra ord s skriver du ännu ett inlägg där du missat att hela detta fallet handlade om tecknade figurer.
SvaraRaderaVilka tecknade figurer är det du samtalat med som känner sig kränkta?
Micke: Själv tycker jag att det hela är väldigt svårt så jag förstår inte riktigt var du tänkte placera mig. Tydligen läste du inte vad jag skrivit innan utan bara antog vad jag tyckte från din egen ryggmärgsreflex. Trist...
SvaraRaderaDu är sannerligen trög i skallen
SvaraRaderaSå här står det i Hax text:
Detta får orimliga konsekvenser – som är lätta att inse. Ingen utomstående kan avgöra om domen avkunnats på lagliga grunder, om den är rimlig eller var tingsrätten anser att gränsen för vad som är lagligt eller olagligt går.
Såvida den dömde eller hans advokat inte sätter sig över hemligstämplen / innehavs- och spridningsförbudet – och olagligen läcker utredningsmaterialet – så är det också i princip omöjligt för dem att försöka hävda den dömdes oskuld offentligt.
Så får det inte gå till i en rättsstat. Varken när det gäller barnporr, terroristmål eller något annat. Rättsskipningen måste ske öppet och skall kunna granskas av alla.
Det betyder att oavsett vad det innebär för offret så ska slskhinen på Flashback ha full tillgång till allt material.
I konsekvensens namn bör i så fall samma slaskhink ges möjligheten att sätta in en kamera på ditt dass.
Micke: Dock är det fallet vi faktiskt diskuterar ett fall där enbart tecknade bilder finns.
SvaraRaderaOm du ahde bemödat dig att läsa lite vad som skrevs innan du hoppade in och gnällde om det sedvanliga så hade du insett att det pågick en debatt kring det hela och att inte alla stod på en sida.
Fast det hade inte varit lika lätt att gnälla då så jag förstår att det är enklast att bara strunta i vad de andra skriver och automatiskt anta att alla andra har fel från början. Jag tycker bara inte om det.
Det hände en hel del på det informationspolitiska området mot slutet av 1990-talet, så mycket att jag undrade om regeringen hade fått panik inför millennieskiftet. Vid ett tillfälle förelades riksdagen en hastigt utarbetad proposition om införande av sekretess i tryck- och yttrandefrihetsmål, detta med motiveringen att de påstått brottsliga yttrandena inte genom domstolens försorg skulle ges ytterligare spridning till allmänheten. Ja, regeringen verkade på allvar hävda att om Expressens ansvarige utgivare åtalades för förtal i en artikel, så skulle artikeln sekretessbeläggas för att domstolens reprocentral inte skulle tvingas ta vid där Expressens tryckeri hade stannat! Som om det hade hindrat KB från att tillhandahålla hela tidningen på mikrofilm...
SvaraRaderaDen propositionen kom vad jag minns inte längre än till just riksdagen, bland annat därför att regeringen haft oförskämdheten att inte ens låta Lagrådet granska förslaget innan det lades fram för beslut. Detta ovanliga förfarande mötte häftig kritik från riksdagsledamöter vilkas namn jag tyvärr har glömt. Är det någon som kan hjälpa mig att fylla i detaljerna? Det bör ha varit omkring 1997/98, ungefär samtidigt som personuppgiftslagen skrevs.
Micke är en jävla bebis
SvaraRaderaDock är det fallet vi faktiskt diskuterar ett fall där enbart tecknade bilder finns.
SvaraRadera---------------------------------
Sammanfattningen av Hax inlägg är generellt att alla ska ha tillgång till allt material i alla rättegångar.
Det är den principiella grunden han vilar hela inlägget på.
Detta har diskuterats här många gånger förr och den personliga integritetens främsta förkämpar på den här bloggen har undantagslöst satt Flashbacks intresse före brottsoffrets oavsett vad brottet handlat om.
Jag gör det inte av den enkla anledningen att allt som gäller integritet och insyn inte är så jävla enkelt att det går att lösa med en princip och jag är fullt beredd att låta representater sköta kontrollen av rättens arbete i vissa fall där offentligörande av material skadar offret.
D.v.s en domstol som övervakar en annan domstol.
Det är inte storforum på Flashback som ska sköta det jobbet i dom fallen.
"Hänsyn till brottsoffret..."
SvaraRaderaPixlarna på skärmen och strecken på pappret fullkomligt vrider sig i smärta på bara blotta tanken att någon kan lägga ögonen på dem.
Det finns inget brottsoffer. Såvida inte fiktiva figurer plötsligt fick mänskliga rättigheter (vilket karaktärerna från Simpsons fick i Australien i ett lika knasigt fall). Möjligtvis den dömde, han är ett offer för tankebrott.
Det här känns väldigt Kafka.
/PA
Det finns inget brottsoffer. Såvida inte fiktiva figurer plötsligt fick mänskliga rättigheter
SvaraRadera-------------------------
Hax inlägg är principiellt och den tecknade barnpornografi som du pratar om används som exempel.
Att någon INTE är offer om bildbevis från t.ex en våldtäkt eller bildbevis från ett mördat barns obduktion lämnas ut till vem som helst är en absurditet.
Rikskrim och Ecpat visar glatt upp de hemskaste bilder de någonsin har lyckats hitta för varenda politiker de vill påverka. Om och om igen. Hur stämmer det med deras hävdande att varje ny titt på en bild är ett nytt övergrepp? Rikskrim begärde att få visa bilder för en massa människor på IT-Universitetet i Göteborg med syfte att chockera folk till att ge upp all sans. Det fick de inte och de var störtsura. De vill visa bilder av sexskadade spädbarn för att få oss att gå med på förbud mot nakna 18-åringar och manga-teckningar. Trots att de gör detta själva skall medborgare inte kunna granska hur folk döms.
SvaraRaderaFör de första så har ja nog aldrig hållt med Micke men de är pinsamt att se folk skriva att han är en tönt, bebis, dum i huvet etc istället för att möta hans argument.
SvaraRaderaSen som han säger så menar han generellet och inte just i detta fall för här är de absurdt.
Men de kommer ju säkerligen komma fall med riktiga bilder på övergrepp och då håller ja nog mer med Micke att allt kanske inte ska kunnas granskas av alla.
Men samtidigt vill ja de ska vara öppet så har nog inget bra svar där.
Nu vet ja inte hur de fungerar men i just barnporr brott med filmer etc kan inte folk då bara begära ut de och de fortsätter att cirkulera?
/Göran
Det normala förfarandet borde väl ändå vara att ett mål är helt öppet såvida det inte finns extraordinära omständigheter.
SvaraRaderaOm man följde det tillvägagångssättet så skulle man kunna sekretessbelägga BILDERNA i ett riktigt brutalt fall av något slag (mord, våldtäkt, övergrepp, etc etc). Men att övriga detaljer skulle kunna vara öppna, såvida inte de berörda önskar något annat.
På samma sätt skulle informationen i detta fall kunna vara helt öppen eftersom det inte finns något brottsoffer (mänskligt sådant) att ta hänsyn till.
Sättet man har skött det på nu är bara godtyckligt hemlighetsstämplande som försvårar för allmänheten att kunna ta till sig kunskaperna från målet och på så sätt få något material att kunna före en bättre och mer konstruktiv debatt eller kritik om.
Det kan säkert finnas fall där sekretess kan vara befogat.
SvaraRaderaMen hur skall vi veta det?
Sekretess är ett utmärkt vapen för staten och myndigheterna att använda när de har dåligt på fötterna.
Dessutom är det ofta i de mest känsliga målen som det är som viktigast att allt går rätt till.
offentligheten avseende rättegångar och domslut har minst två aspekter:
SvaraRadera(1) den anklagade och dennes ombud måste ha tillgång till allt som anförs som stöd för åtalet samt (2) för att främja tilltron till rättsväsendet och förhindra missbruk / misstag skall allmänheten ha insyn i förfarandet och tillgång till utfärdade domar.
det tycks mig vara rimligt (och i praktiken vanligt) att en domstol med hänsyn till brottsoffer och deras anhöriga hemligstämplar delar av förundersökningen som kan vara kränkande för dem. exempel på sådana delar kan vara bilder på övergrepp eller brottsoffer. dylik hemligstämpling hotar inte den åtalades rättssäkerhet (eftersom denne och dennes ombud har tillgång till materialet i sin helhet).vad gäller det problem som hax framför att eventuella framtida åtalade inte får tillgång till fakta om vad anser att gränsen går mellan en tillåten bild av ett naket barn och en otillåten kan man anföra att domstolen är skyldig att argumentera för sin dom och att domskälen skall vara skrivna så att man kan förstå dess resonemang utan att bilden i sig visas. för det fall att saken ställs på sin spets kan man också tillåta att en definierad grupp av intressenter efter beslut av domstolen kan få tillgång till materialet; detta skulle i så fall omfatta ombud för personer som åtalas för samma eller liknande brott samt även forskare i relevanta ämnen.
I normala brottmål utgörs bevisningen av dokumentation av brottet - fotografier från brottsplatsen, skriftliga eller muntliga vittnesmål, rentav föremål som tagits i beslag därför att de använts som redskap vid brottet. I vissa fall är bevisningen sekretessbelagd av hänsyn till olika externa intressen som väger tyngre än allmänhetens behov av insyn i rättsprocessen, men det är alltid ett undantag från huvudregeln om öppna domstolsförhandlingar.
SvaraRaderaI fallet med barnpornografi utgörs dokumentationen av brottsobjektet, det "föremål" vars själva framställande, innehav och annan hantering av har kriminaliserats. I princip måste åklagare och domstol begå samma kriminaliserade gärning för att ens kunna utreda och döma i målet; för att inte rättsväsendet skall gå i baklås har dess aktörer fått särskild befogenhet att inneha brottsobjektet utan att själva ställas till svars för det.
Åklagaren i en mordrättegång behöver ingen sådan särskild befogenhet för att visa upp mordvapnet för rätten eller dess åhörare. Det är nämligen inte olagligt att inneha en yxa, ej heller att titta på den, ens om den har använts för att begå ett brott. Rätten kan höra vittnen berätta om hur yxan har använts, och drar därefter sina slutsatser om den tilltalades roll. Den fysiska yxan kommer sannolikt att förverkas, men fotografier av den kan spridas fritt, så att man i framtiden kan jämföra den med mordvapnen i andra, liknande mål. Dokumentationen blir en del av rättspraxis.
Det går dock inte att få någon fälld för innehav av bilder på något utan att som bevis förete samma bilder i rätten, antingen i original eller i kopia. En kopia av en bild är i sig en bild. Samtidigt måste man sekretessbelägga sagda bild (och därmed alla kopior av den) för att inte åhörarna i praktiken skall bli skyldiga till brottet att ha tittat på bilden.
Huruvida bilden uppfattas som stötande eller skadar någon person (psykiskt eller ekonomiskt) hör inte hit. Det avgörande för sekretessen är att själva bilden är olaglig. Därmed försvinner per definition allmänhetens möjlighet att granska domens riktighet. Om de enda som får se de avgörande bevisen för ett misstänkt brott är domstolen samt parterna själva, då är rättegången i praktiken meningslös i ett samhälle som värdesätter just offentliga rättegångar.
Även om enstaka oberoende "medborgarvittnen" kan utses för att få ta del av bevisningen och intyga att allt har gått rätt till, vad är deras intyg och allmänhetens förtroende för dem värt när de samtidigt får dispens från de i övrigt gällande förbuden mot innehav och studium av bevisningen för någons brott mot sagda förbud? Kan de sätta sig in i den tilltalades situation när de själva inte riskerar att dömas för den gärning de allihop har begått?
Innehav eller spridning av sekretessbelagda handlingar som man kommit över utan att ha skrivit på någon sekretessförbindelse är inte förbjudet (om det inte rör rikets säkerhet). Det är bara myndigheter som är bundna av sekretesslagens bestämmelser. Skulle en sekretessbelagd handling från en rättegång läcka till allmänheten, exempelvis via en journalist och hans tidning, så kan handlingen fortfarande granskas av vem som helst.
I barnpornografimål är denna granskning förbjuden. Meddelarskyddet gäller inte, och polisen kan göra husrannsakan hos vem som helst som har tagit del av beviset. De rättsliga konsekvenserna blir rentav värre än om handlingen hade rört rikets säkerhet.
Och ja, det är just nu fortfarande japanska serieteckningar vi talar om.
Asså det finns ju mellanting mellan publicera en bild och inte.
SvaraRaderaTex publicera en med minskad information, bara en 16x16 thumbnail hade ju varit väldigt informativt i det här sammanhanget.
Handlar det om en rumpa i Love Hina eller fanart på 12-åringar som får något uppkört i någon/några kroppsöppning(ar)? (Skall tydligen vara det sistnämnda i det här fallet).
Rent principiellt så handlar det om teckningar. Argumentet som den dömde lade fram är väldigt bra: det är enorm skillnad på att läsa en serietidning där någon får en kastyxa i ansiktet, mot att se ett youtube klipp där någon får huvudet kluvet på riktigt.
(Fast jag tyckte battle angel Alita var rätt äcklig även om den var tecknad)
en sak till:
SvaraRaderaför sekretess krävs att en verklig person ska riskera att lida skada, Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), kapitel 35, paragraf 12, 3e stycket säger att sekretess hos domstol skall gälla "för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs".
för att dömas för barnpornografibrott krävs dock inget offer.
utan att ha domen framför mig tror jag att domstolens beslut att hemligstämpla bilderna borde överklagas, men att polisen sedan blir tvungen att arrestera alla som begär ut domen samt även arrestera domstolens personal för spridning av barnpornografi...
Apropå problemet med domaren som skall döma någon för att ha begått samma gärning som han själv...
SvaraRaderaHur trovärdigt, i allmänhetens ögon, är det rättsväsen vars aktörer har dispens från att dömas för samma brott som de själva dömer andra för?
Sluta försvara Micke, han har aldrig haft en poäng med någonting som han sagt, allt handlar om att Micke vill synas och höras, varför? jo för att Micke är en förvuxen bebis som behöver uppmärksamhet.
SvaraRaderaMicke är en försvarare av fantasifoster och egna uppdiktade scenarion som inte finns och anser att dessa ska gå före människors rätt till fri information.
@HAX
SvaraRaderaDet är klart sekretess i rättsväsendet är problematiskt. Sekretess är överhuvudtaget problematiskt i ett öppet demokratiskt samhälle.
Därför är det absolut viktigt att de som är satta att sköta sådan hemlig verksamhet faktiskt sköter sig - och att staten är ytterst försiktig vad gäller behovet att ha sådan verksamhet.
Är verkligen bilderna (teckningarna i det här fallet) sekretessbelagda eller har de inte bara fått "stämpeln" att de inte får kopieras och distribueras just pga att detta är ett lagbrott i sig?
SvaraRaderaJag har ett vagt minne av att jag läst någonstans att material ur ett FUP som inte får gå med i en beställning av materialet iaf får granskas på plats i tingsrättens arkiv. I de fall då materialet alltså inte är sekretessbelagt utan bara har spridnings-/kopieringsförbud.
Kan ju vara värt att kolla upp.
I det specifika fallet är det rent löjligt som det är men i det principiella sfären så borde ett alternativ till visning på plats i domstolen vara en skriftlig neutral beskrivning av bilden på något vedertaget sätt som gör att allmänheten kan ta del av det.
SvaraRaderaDock gäller det att vi kan ta fram ett ramverk för neutral beskrivning av bilder så att vi undviker personlig färgning av beskrivningen, det kan sedan upprätthållas av att allmänheten har möjlighet att på plats jämföra bild och beskrivning och på så sätt kunna protestera mot en ej neutral beskrivning.
@Micke och Dan Eriksson
SvaraRaderaPersonlig integritet är förvisso viktig, men samtidigt är det ett absolut krav på att bevis i en domstol måste vara offentliga eller kunna på korrekt sätt tas ställning till av allmänheten - det är så att säga en av grundpelarna i ett rättssamhälle, på samma pedestal som oskuldspresumtionen.
Tursamt nog finns det en kompromiss som tillgodotar alla parter. Domstolen kan referera till sekretess så länge det finns en svarande eller kärande som utanför målets omfattning kan lida skada av själva publiceringen.
D.v.s. att i Arbogafallet domstolen kan hänvisa till sekretess och överlåta beslutet om publicering eller ej till offrets familj.
Gäller det ett äkta barnporrbrott eller innehav av barnporr föreställande verkliga övergrepp hemligstämplar man materialet och överlåter åt offret att ta ställning till eventuell publicering själv.
Gäller fallet exempelvis ett ekobrott måste bevisen för ekobrotten som stod som grund till dom publiceras men inte övriga persondetaljer som framkommit under utredningen. etc.
När det gäller tecknat eller i övrigt totalt fiktivt material finns det dock inga ursäkter att inte publicera det som använts som bevis.
Jag kan inte förstå varför man inte insett att den saken måste till...men med tanke på lagens utformning - vilket ger att ett semesterfoto på flicka eller pojke under 18 år kan vara barnporr bara någon kan tänkas fantisera om det - så misstänker jag att man inte har tänkt alls.
Rikskrim och Ecpat visar glatt upp de hemskaste bilder de någonsin har lyckats hitta för varenda politiker de vill påverka
SvaraRadera-------------------------------
Ja det är möjligt men rikskrim är del av en myndighet och det är rimligt att politiker vet vad dom ansvarar för.
Det är inte dom fascist och nazist siter som publicerar bilder på våldtäkts och misshandels offer som dom hämtat direkt ur utredningsmaterial och sedan använder för att bedriva rashat genom att koppla materialet till rasististk dravel argumentation.
De vill visa bilder av sexskadade spädbarn för att få oss att gå med på förbud mot nakna 18-åringar och manga-teckningar.
------------------------------
Det är en konstig slutsats att dom inte primärt skulle drivas av en vilja att förhindra publicerande av bilder på våldstagna spädbarn utan istället att dom skulle vilja förhindra bilder på 18 åringar.
Exakt hur kommer du till den slutsatsen?
Det kan säkert finnas fall där sekretess kan vara befogat.
SvaraRaderaMen hur skall vi veta det?
----------------------------
Börja med att fråga dig själv vilken skriftlig och fotografisk information som du själv skulle vara intresserad av att dela med dig till hela världen ur en brottsutredning som omfattar t.ex våldtäkt och misshandel mot dig själv och om du skulle föredra att en rättsinstans kontrollerar en annan för att upprätthålla rättssäkerheten (att bevismaterial är relevant)i det fallet istället för att Flashback gör det.
Det stämmer nog att 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen inte är tillämplig på bilder av fiktiva personer, men då kan myndigheten i stället hänvisa till 1 kap. 10 § TF: "Denna förordning är inte tillämplig på skildring av barn i pornografisk bild."
SvaraRaderaBestämmelserna om utlämnande av allmänna handlingar, inbegripet hänvisning till offentlighets- och sekretesslagen, står i 2 kap. TF, varför sagda bilder torde omfattas av undantaget även när de finns hos en myndighet. De är därmed inte ens allmänna handlingar enligt 3 §, och kan inte begäras ut enligt 12 §. Man kan lika gärna begära ut myndighetens förråd av toalettpapper eller be att få läsa de privata brev som myndighetens personal tagit med sig till jobbet; de är inte heller allmänna handlingar.
Jag vet inte huruvida lagstiftaren 1998 verkligen avsåg att undanta bilderna också från bestämmelserna om allmänna handlingar; såvitt jag minns handlade debatten enbart om enskildas innehav av opublicerat material (som då inte heller fick publiceras, eftersom brottet var ett tryckfrihetsbrott med ensamansvar).
Den som utan särskild behörighet begär ut bevisningen i ett barnpornografimål gör sig därmed kanske skyldig till försök till barnpornografibrott, även om domstolen inte behöver tillmötesgå begäran. Undantaget i 1 kap. 10 § TF är inte begränsat till bilder av fysiska personer, utan omfattar allt som enligt lag är barnpornografi.
tja... en idioti leder till en annan.
SvaraRadera@Anders Andersson
SvaraRaderaRegeringens proposition (1997/98:43) nämner inget om barnporr i allmänna handlingar. Man kan väl vara förvissad om att det inte var någon som tänkte på det.
En konsekvens av det resonemanget är att som sagt att offentlighets- och sekretesslagen inte är tillämplig överhuvudtaget.
Frågan är nu om det finns kopior av "barnporren" i förundersökningsprotokollet och om det därmed inte heller räknas som allmän handling - eller om det är bara just den sidan.
Kvällspressen kan säkert låna ut sina erfarna pixlare.
SvaraRaderaI rimlighetens namn borde alla datorägare åtalas för innehav av barnporr krypterad med engångsnyckel.
SvaraRaderaDet gäller bara att ha rätt nyckel.
@Johan Tjäder
SvaraRaderaOffentlighets- och sekretesslagen är visst tillämplig. Den är inte bara ett bihang till TF, utan en självständig lag som alla myndigheter skall tillämpa vare sig någon enskild begär ut en allmän handling eller personalen pratar om aktuella ärenden med utomstående. Anställda i offentlig förvaltning är ålagda tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagen.
Det är rätten för enskilda att begära ut bilderna som har eliminerats, inte sekretessen de har belagts med.
I och med att denna konsekvens inte framgår av förarbetena är det möjligt att lagen inte heller skall tolkas så. Kanske blir det HD eller Regeringsrätten som får avgöra saken i något pilotfall. Det torde dock vara svårt att i princip ogiltigförklara en för över tio år sedan genomförd grundlagsändring enbart med argumentet "tänkte inte på det", när den skrivna lagtexten inte lämnar något utrymme för tveksamheter.
What part of "denna förordning" is it that you don't understand? :-)
@Anders Andersson
SvaraRaderaJo, förvisso, men bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om barnpornografi kan då inte grunda sig på 2 kap 2 § TF utan på 2 kap 13 § RF.
I andra stycket framgår att
vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Det finns naturligtvis ett intresse av att förebygga barnpornografibrott, men här ska det alltså göras en avvägning.
Det borde finnas utrymme för att godkänna japanska serier.
Och eftersom lagstiftaren inte har varit nyanserad så kan man tänka sig att domstolarna kan vara det i stället. Åtminstone när den nu vilande grundlagsändringen trätt i kraft.
Micke sa "Det är en konstig slutsats att dom inte primärt skulle drivas av en vilja att förhindra publicerande av bilder på våldstagna spädbarn utan istället att dom skulle vilja förhindra bilder på 18 åringar.
SvaraRaderaExakt hur kommer du till den slutsatsen?"
Slutsatsen kom av att varje gång någon ville diskutera gränsdragning barn-vuxen och Ecpats förslag på höjning till 18 år (eftersom FN anser att att man är barn tills dess), så svarade Ecpat med att prata om övergrepp på bebisar. Detta hände flera gånger under seminariet som Oscar Swartz refererar till.
Är det viktigt för din inställning i frågan om åldersgränsen ska vara där FN anser att den ska vara att andra sidan argumentetar med både fötter och armar samtidigt?
SvaraRaderaOm det nu finns en organisation som arbetar mot barnpornografi (Jag vet inte vad Ecpat är)som du arumenterar mot i detta fall så undrar jag vems inressen du och Swartz representerar gentemot Ecpat?
Jag håller som två barnsförälder med en som som är 20 och en dotter som är 17 föressten med FN om att gränsen för när man slutar vara barn utan problem kan sättas runt 18 års ålder.
SvaraRaderaMicke,
SvaraRadera"Är det viktigt för din inställning i frågan om åldersgränsen ska vara där FN..."? Nej, men Ecpat motiverar sina tankar så.
"...vems inressen du och Swartz representerar gentemot Ecpat?" Ecpat argumenterar ojuste genom att motivera sin ståndpunkt i gränsdragningsproblem med de grövsta exempel de kan hitta - de gör ingen skillnad på 1-åringar och 17-åringar. Mitt intresse är att argumenten blir relevanta så vi kan få ett bra skydd av barn kombinerat med korrekta rättegångar. Jag tror inte heller Swartz har några skumma biavsikter.
"Jag håller som två barnsförälder med en som som är 20 och en dotter som är 17 föressten med FN om att gränsen för när man slutar vara barn utan problem kan sättas runt 18 års ålder."
Håller din 17-åriga dotter också med dig om att sex är inget man får ha förrän man fyllt 18?
Micke två barnsförälder... jag tror jag trillar av stolen. Bara ett år kvar för dottern att kunna fly dårhuset.
SvaraRadera@ Micke
SvaraRaderaUtan problem? Verkligen?
Lycka till att få ungdomar att ge fan i att ha sex tills dess att de fyllt 18 år. Lycka till med att få de att sluta dokumentera sina kroppar innan de fyllt 18 år. Lycka till att övertyga de om att det är för deras eget bästa.
Mitt intresse är att argumenten blir relevanta så vi kan få ett bra skydd av barn kombinerat med korrekta rättegångar. Jag tror inte heller Swartz har några skumma biavsikter.
SvaraRadera-------------------------------
Jo jag förstår och respekterar det och tror inte att varken du eller Swartz har några "skumma biavsiketr men jag undrar om du representerar någon organisation, företag eller politiskt parti eller om du dividerar med Ecpat som privatperson?
Lycka till att få ungdomar att ge fan i att ha sex tills dess att de fyllt 18 år. Lycka till med att få de att sluta dokumentera sina kroppar innan de fyllt 18 år. Lycka till att övertyga de om att det är för deras eget bästa.
SvaraRadera-----------------------------------
Vem fan har sagt att inte ungdomar kan ha sex om dom definieras som barn fram tills dom är myndiga?
Det som avgör om dom kan ha sex med vuxna är inte om dom definieras som barn utan rent tekniskt från vilken ålder man anser att ett barn kan suga av en 60 åring på på villkor som inte helt och hållet definieras den vuxne.
D.v.s när barnet självt kan ta ansvar för sin sexualitet.
Håller din 17-åriga dotter också med dig om att sex är inget man får ha förrän man fyllt 18?
SvaraRadera-------------------------
Man får idag som 50 åring ha sex med någon som går på högstadiet
så länge man inte är lärare och manipulerar sin elev för att få en avsugning efter skolan.
Är man murare eller journalist så går det dock bra.
Räcker inte det?
@Johan Tjäder
SvaraRaderaVarken 2 kap. 2 § TF eller 2 kap. 13 § RF tjänar normalt som stöd för domstolens tolkning av offentlighets- och sekretesslagen, när den väl är skriven. De båda grundlagsbestämmelserna riktar sig i stället till riksdagen som beslutar om lydelsen av samma lag. Skulle offentlighets- och sekretesslagen komma att inrymma någon sekretessbestämmelse som inte uppfyller 2 kap. 2 § TF, så gäller den ändå i myndigheternas verksamhet, dock inte om någon enskild begär ut en allmän handling innehållande någon sålunda sekretessbelagd uppgift.
2 kap. 13 § RF anger under vilka förutsättningar som riksdagen genom lag får begränsa yttrande- och informationsfriheten. Jag kan i teorin tänka mig att en domstol får anledning att pröva innebörden av denna paragraf i fråga om en redan beslutad lag, till exempel om den lagen visar sig begränsa yttrande- eller informationsfriheten på ett sätt som riksdagen knappast förutsett. Jag känner dock inte till något fall där en sådan prövning faktiskt har gjorts. Gör du?
Det gamla förbudet mot politiska uniformer räknar jag inte här, eftersom det infördes redan under den gamla regeringsformen från 1809.
Innebär införandet av en ny sekretessbestämmelse att man begränsar yttrande- eller informationsfriheten i den mening som avses i 2 kap. 13 § RF? Jag är tveksam till det. Informationsfriheten enligt 2 kap. 1 § RF handlar vad jag förstår i princip om enskildas frihet att utbyta information med varandra, inte om att ta del av myndigheters (eller andras) information mot innehavarnas vilja. Å andra sidan vill jag minnas att bestämmelsen i 2 kap. 12 § tredje stycket RF om fem sjättedelars majoritet kom att tillämpas på 1990-talet när barnpornografin i all hast skulle sekretessbeläggas (det som Hax refererar till). Jag är osäker, och kan se argument för både den ena och den andra tolkningen.
Ja, det skall bli intressant att se vad som händer när uppenbarhetsrekvisitet försvinner. Jag befarar dock att det blir väldigt få lagar som hinner prövas både före och efter grundlagsändringen, så att man kan jämföra dem och se vad uppenbarhetsrekvisitet har betytt i praktiken.
Likafullt tvivlar jag på att domstolarna kommer att omtolka sekretessbestämmelserna efter grundlagsändringen, om man nu inte lyckas beslå riksdagen med rena formfel i lagstiftandet. Det är som sagt riksdagen som skall göra bedömningen av huruvida en viss inskränkning är motiverad, inte domstolen.
@Johan Tjäder
SvaraRaderaJag har ingenting att invända emot att den tilltalade ges möjlighet att på eget bevåg frånsäga sig en öppen rättegång.
Det är även rimligt att anpassa hur pass stringenta rättssäkerhetskraven skall vara efter den möjliga påföljden. Men vid allt annat än synnerligen triviala påföljder så måste de vara mycket stränga.
Det är mycket möjligt att det framstår som extremt att sätta rättssäkerhet före brottsoffers integritet men det säger i så fall mer om 'er andra' än om mig. För övrigt vore det trevligt om du kunde argumentera för din ståndpunkt istället för att komma med illa dolda förolämpningar eller är det för mycket begärt?
Det är principiellt olämpligt att enskilda personer ges frihet att påverka hur stor sekretessen skall vara i en rättegång. De kan få anföra sina skäl för eller emot sekretess, men det måste vara domstolen som avgör saken, i enlighet med objektiva regler.
SvaraRaderaSekretessen innebär alltid att allmänhetens möjligheter att granska domstolens arbete försämras. Om jag som part i en rättegång gör bedömningen att jag tjänar på att försvåra granskningen, skall jag då kunna utnyttja en "frivillig" sekretess som i praktiken försätter min motpart i en sämre situation? Det är inte säkert att motparten har samma möjlighet att neka mig den sekretessen, eller kräva någon annan sekretess till sin fördel.
En annan risk, särskilt i mål rörande allvarliga brott, är att den som har mycket att förlora på en öppen granskning "övertalar" någon part att utnyttja sin rätt att begära sekretess. Det är visserligen övergrepp i rättssak, men den hotade parten kanske gör bedömningen att det är mindre obehagligt att hålla god min än att avslöja övergreppet.
I fråga om otäcka obduktionsbilder anser jag att den mördades intresse av att rätt mördare får sitt rättmätiga straff går före de anhörigas intresse av att hindra andra från att se bilderna. Om en möjlighet till frivillig sekretess införs i sådana fall, hur hanterar man då situationen där någon anhörig samtidigt kan vara inblandad i mordet?
@Anders Andersson
SvaraRaderaAlla sekretessbestämmelser innebär att man inskränker yttrandefriheten med stöd av 2 kap. 13 § RF.
Sekretess betyder ju förbud att yttra sig.
Sant är dock att Riksdagen har varit helt suverän i att bestämma hur grundlagen ska tolkas och det kommer nu att ändras.
Det man kan fundera över - just med tanke på att man inte reflekterat över att klassa bort hela barnpornografin ur TF och vad det innebär för reglerna om allmänna handlingar - är om man har tagit vederbörlig hänsyn till just RF:s formulering om vidaste möjliga yttrandefrihet i kulturella angelägenheter.
Sekretessen beslutades utan votering i riksdagen (prot 1992/93:120). Man kan väl notera att ändringen i TF kom efteråt, så då fanns det ingen anledning för riksdagen att fundera över den saken utan sekretessen beslutades med stöd av 2 kap 2 § TF.
Värt att notera är statsrådets uttalande i propositionen: "bestämmelsen blir tillämplig så snart ett barn går att identifiera och detta oavsett om det i det enskilda fallet är svårt att göra en sådan identifiering, t.ex. därför att det finns anledning att tro att barnet finns i något annat land."(1992/93:256 sid 7)
Lagens förarbeten ger alltså vid handen att det var verkliga barn som avsågs.
Nej, sekretess betyder inte förbud för envar att yttra sig om det sekretessbelagda. Sekretess betyder förbud för myndigheter att lämna ut information till allmänheten, vilket inbegriper tystnadsplikt för deras anställda, men myndigheterna tillerkänns ingen yttrandefrihet alls (jag vill minnas att det rentav har prövats i HD).
SvaraRaderaDen tystnadsplikt man har att beakta som anställd vid en myndighet anser jag inte heller utgör en inskränkning av den grundlagsstadgade yttrandefriheten, eftersom anställningen är resultatet av en frivillig överenskommelse (detta gäller dock inte den som åläggs att fullgöra ett ofrivilligt uppdrag som inbegriper hantering av sekretessbelagda uppgifter, exempelvis värnpliktiga).
Du och jag kan som enskilda träffa en överenskommelse som innebär att du får del av mina hemligheter mot löfte att du inte sprider dem vidare. Skulle du bryta avtalet och offentliggöra mina hemligheter, då kan jag stämma dig för avtalsbrott, och du kan dömas att betala skadestånd till mig. Menar du att den domen utgör en inskränkning av din yttrandefrihet? När beslutade i så fall riksdagen att tillåta denna inskränkning?
För att återgå till det allmännas verksamhet, så är man som enskild alltså inte skyldig att ta någon hänsyn till offentlighets- och sekretesslagen ens om man kommit över uppgifter som läckt från någon myndighet. När det gäller uppgifter som kan skada rikets säkerhet så kan enskilda åtalas för att ha spridit dem, men dessa bestämmelser står i 19 kap. brottsbalken, inte i offentlighets- och sekretesslagen.
@Anders Andersson
SvaraRaderaDet där sista tycker jag inte håller.
Om tystnadsplikten skulle vara följden av ett frivilligt anställningsavtal, så borde konsekvensen begränsas till uppsägning.
Men brott mot tystnadsplikten 20 kap 3 § BrB faller under allmänt åtal. Det är myndighetsutövning att bestraffa någon och det går alltså utöver det som kan anses vara inom ramen för anställningen. Att brott mot tystnadsplikten också kan vara skälig grund för avskedande är en annan sak.
När det gäller överenskommelser om tystnadsplikt utanför det allmänna så går tanken först till lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Denna lag är också stiftad med stöd av 2 kap 13 § RF, eftersom den också inbegriper myndighetsutövning i form av straff, företagsspioneri eller olovlig befattning med företagshemlighet.
I övrigt får man alltså yttra sig utan risk för ingripande från statens sida och det är skyddet mot det allmänna som är grunden för 2 kap 1 § RF.
Vad som därutöver kan komma att bli konsekvenserna av ditt yttrande tar inte grundlagen något ansvar för. Således kan både civilrättsliga och rent privata konsekvenser vara resultatet av brott mot avtal om tystnadsplikt.
Utan att säga att "hemliga bevis" är bra (det är det inte), den som vill se liknande bilder som domen bygger på kan Googla efter "Danbooru" och lämpligt sökord, t.ex. "Love Hina". (Danbooru är en av många sajter som samlar på bilder tecknade av amatörer och professionella japanska tecknare.)
SvaraRaderaDet intressant hade ju dock varit att se vilka bilder som domen behandlade. Att surfa på Danbooru eller liknande är ju mer nöjessurf än vad det är rättsligt intressant.
SvaraRaderaJo, jag kan hålla med om att straffbestämmelserna rörande brott mot tystnadsplikt och företagsspioneri tyder på att dessa utgör verkliga inskränkningar av yttrandefriheten, och vad jag förstår har också riksdagen betraktat dem sålunda. Likafullt är jag som sagt tveksam till om kriterierna för att avgöra vad som är en verklig inskränkning är rätt valda. Tillämpas de ens konsekvent av lagstiftaren?
SvaraRaderaMan skulle kunna hävda att 20 kap. 3 § BrB (tystnadsplikt) utgör den egentliga inskränkningen, medan alla detaljföreskrifter i offentlighets- och sekretesslagen inte utgör någon sådan inskränkning. Det komplicerade regelverket i 2 kap. 12 § tredje stycket RF (som bland annat möjliggör minoritetsbordläggning) skall hur som helst inte tillämpas vid ändringar av densamma (fjärde stycket 1). Som jämförelse har riksdagen en gång för alla godkänt den generella lagen om företagshemligheter, men riksdagen sitter ju inte och bevakar vilka slags företagshemligheter som företagen skaffar sig och som de anställda måste hålla tyst om. Offentlighets- och sekretesslagen ser jag som det allmännas motsvarighet till ett enskilt företags sekretesspolicy.
Om varje lag som stadgar straff för något slags befattning med information anses inskränka yttrande- eller informationsfriheten, då måste vi väl till dessa lagar räkna också upphovsrättslagen, patentlagen, varumärkeslagen, marknadsföringslagen och personuppgiftslagen? Har riksdagen gjort det? Kan tio ledamöter till exempel fördröja ett kommande beslut om förlängning av skyddstiden för ljud- och bildupptagningar från 50 till 70 år genom att kräva att det bordläggs i ett år?
Enligt femte stycket är det KU som för varje lagförslag prövar huruvida tredje stycket är tillämpligt, alltså huruvida förslaget innebär en begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Kan jag på något enkelt sätt se vilka lagförslag som KU har prövat i detta avseende? Står det i någon särskild serie protokoll på riksdagens webbplats, eller måste jag söka igenom samtliga utskottsbetänkanden på egen hand?
Skyddet mot det allmänna menar jag inbegriper också det allmännas utdömande av skadestånd i tvistemål mellan enskilda. Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen skall den som "uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada" ersätta skadan, detta även om inget brott har begåtts. Om jag i ett offentligt tillkännagivande avslöjar att min granne är på utlandssemester, och hans hus natten därpå får påhälsning av inbrottstjuvar, riskerar jag då att bli stämd av grannen för att av vårdslöshet ha "vållat" den sakskadan, eller är jag immun mot ansvar för skada som förorsakats genom ett yttrande? Observera att det inte finns något avtal mellan mig och grannen som jag kan ha brutit.
Det kan diskuteras huruvida meddelarskyddet i TF och YGL skall anses omfatta också den som åsidosätter ett privat avtal genom att läcka uppgifter till pressen. Är det någon som vet vad som gäller i praktiken?
@Anders Andersson:
SvaraRaderaNu blev det mycket.
Minoritetsbordläggning
Ja, det är straffbestämmelsen som utgör den egentliga inskränkningen. Sekretessbestämmelserna talar bara om vad som är hemligt. Således gäller minoritetsbordläggning för straffbestämmelserna, men inte för sekretessbestämmelserna.
I vilket fall så prövar inte KU lagförslaget om inte frågan om minoritetsbordläggning väcks antar jag. Något särskilt register över sådana betänkanden tycks inte finnas.
Andra lagar som inskränker yttrandefriheten
Upphovsrättslagen är beslutad med stöd av 2 kap 19 § RF. Det är alltså visserligen också en yttrandefrihetsinskränkning men ändå gäller inte minoritetsbordläggning.
Många andra yttrandefrihetsinskränkande lagar utgår jag är beslutade med stöd av 2 kap 13 § RF särskilt friheten att yttra sig i näringslivet.
Åtminstone i fallet med personuppgiftslagen så diskuterades dess inverkan på yttrandefriheten, och där anges också uttryckligen i 7 § att riksdagen inte avsett att inskränka vare sig TF eller YGL.
Skadestånd
Jag tycker nog ändå att det är högst tveksamt om civilrättens effekter kan sägas vara en inskränkning av yttrandefriheten, även om de exempel du nämner i praktiken skulle vara det. Domstolen har ju faktiskt möjlighet redan i dag att inte tillämpa lagstiftning som uppenbarligen strider mot grundlagen.
Med detta sagt kan man väl ändå tänka sig att du kan bli skadeståndsskyldig om du upplyser allmänheten om din bortreste granne om han därmed drabbas av stöld. Då kan ditt agerande falla inom ramen för medhjälpsansvar, alltså 2 kap 2 § skadeståndslagen.
Meddelarskyddet
Meddelarskyddet i 1 kap 1 § TF gäller förstås alla alltid. Men meddelarskyddet är i sig ingen befrielse från ansvar. Man kan straffas ändå, om det på annat sätt kommer fram att man har talat med pressen, t.ex. om din chef hör dig. Efterforskningsförbudet gäller endast avsiktliga ansträgningar.
Micke - Ecpat vill alltså höja åldern då man får ha sex till 18 år. Det handlar alltså om sexmyndighetsåldern, INTE myndighetsåldern.
SvaraRadera2 kap. 19 § RF säger bara att upphovsrätten skall skyddas i lag, inte att denna lag därmed kan åsidosätta skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Om en ändring av upphovsrättslagen innebär att man inför förbud mot att framställa vissa typer av verk, då måste den ändringen rimligen prövas enligt 2 kap. 13 § RF.
SvaraRaderaJag ansåg själv förut att upphovsrätten inte inskränker yttrandefriheten, eftersom den (i idealfallet) inte förbjuder vissa yttranden, utan bara reglerar vilka som får framföra dem och tjäna pengar på dem. Troligtvis är detta också den förhärskande synen bland jurister och politiker.
På senare år har det dock slunkit in en hel del bestämmelser av yttrandefrihetsinskränkande slag, och jag tvivlar på att KU har tillfrågats om saken. Det tydligaste exemplet menar jag finns i 26 h § andra stycket 2 upphovsrättslagen, som säger att information som erhållits genom analys av ett datorprogram inte får "överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för att uppnå den avsedda samverkansförmågan".
Med andra ord, datorprogrammet är inte bara skyddat av upphovsrätt, det är även skyddat av sekretess, och den som analyserar det är ålagd tystnadsplikt.
När sedan den som offentliggör information om var man kan få tag i upphovsrättsskyddade verk (eller vilka privatbostäder som för stunden är obevakade) visar sig kunna dömas för medhjälp till upphovsrättsintrång (respektive inbrott), då är det också fråga om en begränsning av yttrandefriheten. När beslutades den? Har de generella medhjälpsbestämmelserna i brottsbalken (som infördes 1965 under 1809 års RF) någonsin prövats i förhållande till nu gällande skydd för yttrandefriheten?
Vi har nog kommit bort från ämnet för denna tråd nu, men jag hoppas vi kan fortsätta diskussionen i något mer adekvat sammanhang. Frågan om de grundläggande fri- och rättigheternas räckvidd är långt ifrån avgjord.
Jag tycker Pippis förslag om att känsligt material bara får tillgängliggöras fysiskt hos domstolen/domstolarna och inte tagas med därifrån eller kopieras är intressant.
SvaraRaderaDet vore en i mina ögon en rimlig balansgång i de fåtal fall där det är påkallat att man bör kunna granska bevisning men ändå inte vill att saker ska kunna spridas vind för våg.