Riksdagen både kräver och förbjuder samtycke vid sex

Nu har riksdagen klubbat den så kallade samtyckeslagen. [ Länk 1 | Länk 2 ] Den antagna texten säger...

"Gränsen för straffbar gärning ska gå vid om deltagandet i en sexuell aktivitet är frivilligt eller inte. Det ska inte längre krävas att gärningsmannen har använt sig av våld eller hot, eller utnyttjat offrets särskilt utsatta situation, för att kunna dömas för t.ex. våldtäkt."

Naturligtvis skall sexuella handlingar människor emellan vara frivilliga. Men lagen kör helt av vägen. Istället skapar man ett rättsligt gungfly.

Låt oss betrakta frågan ur ett principiellt perspektiv. Gränsen för en människas frihet bör gå där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Problemet med den lag som antagits i dag är att det inte krävs någon kränkning. Det sägs till och med rakt ut att det inte krävs något uppsåt, vilket är anmärkningsvärt.

Detta gör det svårt, i vissa fall kanske omöjligt, att i förväg avgöra om en handling är laglig eller ej. Detta för att inte tala om hur komplicerat bevisläget blir.

Enda sättet att vara på den säkra sidan är nu att dokumentera samtycke genom avtal innan man ägnar sig åt sexuella aktiviteter med andra. Vilket kan vara något av en turn-off.

Ironin i det hela är att en situation där det verkligen finns ett explicit samtycke – nämligen vid sexköp – är fortsatt förbjuden.

Dessutom kan man konstatera att principen om samtycke inte alls gäller när politikerna själva vill tvinga svenska folket till ditt och datt.

Isabella Lövin har inte mitt samtycke!

Regeringen tänker lansera en "samtyckeslag" som föreskriver explicit samtycke inför varje delmoment vid sexuellt umgänge.

Detta kan komma att leda till vissa svårigheter då det kan vara knepigt att i förväg avgöra vad som är lagligt eller ej. Dessutom kan, tekniskt sett, handlingar som sker i outtalat samförstånd, i stundens hetta, som inte kränker någons rättigheter, komma att bli olagliga. Någon får väl konstruera en app för ändamålet...

Det märkliga är att samma politiker står bakom ett förbud mot en företeelse som till sin natur är något slags garanti för samtycke - nämligen prostitution.

Vad kan väl vara ett säkrare tecken på samtycke än en frivillig affärstransaktion? (Här avses prostitution under frivilliga former mellan samtyckande myndiga personer, utan inslag av hot.)

Även i ett vidare perspektiv haltar logiken. Miljöpartiets språkrör, "vice statsminister" Isabella Lövin, har i sociala medier marknadsfört samtyckeslagen med parollen "Är det inte frivilligt är det inte lagligt."

För mig som sitter i fängelse för att jag vägrat stödja det svenska politik-byråkratiska komplexet med skattepengar känns ett sådant uttalande närmast som något slag mörk, hånfull ironi.

Konsekventa principer och logiska resonemang är verkligen inte våra politiska ledares starkaste gren.

/HAX
(via brev från Kolmårdenanstalten)

Debatten om sexuella övergrepp behöver hyfsas

Den nu så aktuella frågan om sexuella övergrepp har många bottnar – och den är minerad med obesvarade frågor och inneboende motsättningar.

Till att börja med har vi en klassisk identitetspolitisk konflikt. Vissa debattörer intar en feministisk position i frågan – samtidigt som de försöker tona ner det förhållande att problemen i vart fall delvis tycks hänga samman med kulturkrockar som följer med invandringen. Detta orsakar kognitiv dissonans och gör debatten än mer förvirrad. Inget blir bättre av att man försöker förtränga verkligheten som den är, även om den kanske är komplicerad och obekväm.

En annan sida av frågan är vad som egentligen sker. Handlar det om en verklig, explosionsartad ökning av antalet sexuella övergrepp? Hur stor del av ökningen beror på en ökad benägenhet att anmäla sexuella ofredanden i det offentliga rummet, till följd av att frågan fått mer uppmärksamhet? Bidrar media till att göra tafsande till en häftig grej bland vissa grupper av unga män? Kan tafsandet rent av vara en reaktion mot feminismen? Är det en reaktion mot ny-puritanismen? Vilka är de underliggande mekanismerna?

Sedan är frågan vad som egentligen utgör sexuellt ofredande. Naturligtvis skall ingen behöva utsättas för oönskade handlingar av sexuell natur. Men jag får en känsla av att det handlar om ett rätt brett spektrum – där allt från en klapp på rumpan till direkt sexuella handlingar ingår. Har ribban måhända sänkts? Finns det kanske skäl att skilja mellan (och reagera olika på) bagatellartade och grövre händelser? Det är svårt att få en allsidig bild av vad som verkligen sker och på vilken nivå det ligger.

Denna debatt har många frågor och aspekter som över huvud taget inte vädras öppet. Vilket är problematiskt. Då landar diskussionen lätt i absurditeter som att skuldbelägga alla män.

Jag vill inte alls förringa frågan om sexuella övergrepp. Människor skall respektera varandras personliga integritet. Punkt.

Men jag har en stark känsla av att bilden är ofullständig – och att debatten därmed blir förvirrad, till den grad där den riskerar att tappa kontakten med verkliga förhållanden, logik och rimlighet. Risken blir då att man diskuterar fel saker, vilket i sin tur leder till att de åtgärder som sätts in kan bli meningslösa eller rent av kontraproduktiva.


(För övrigt noterar jag – med viss tillfredsställelse – att mängden sexuella övergrepp, antalet fall av våld och tillgrepp verkar vara mindre på festivaler som är associerade med lättare droger, som cannabis. Detta är dock inget som politiker och ordningsmakten vill kännas vid eller dra några som helst slutsatser av.)

Så våldtäkt är inget att bråka om - till skillnad från sexköp?

Det råder oklarhet om ifall de svenskar som åker till Mellanöstern och slåss för IS kan åtalas för sina brott och i så fall hur.

Vissa säger att det räcker med dagens lagstiftning. Andra menar att det krävs nya lagar. Och några menar att detta får vi titta på när kriget där nere är över. (När nu det blir.)

Samtidigt fortsätter dödandet, lemlästandet och våldtäkterna. Mycket snack och lite verkstad. Det hela är en sorglig uppvisning i politisk prokrastinering.

Nu väntar vi bara på att den svenska rödgröna regeringen, med sin osvikliga känsla för timing, gör verklighet av sin politik: Att göra sexköp utomlands – när en svensk är inblandad i att två samtyckande vuxna människor byter sex mot pengar – olagligt. (I länder där detta inte är olagligt, till råga på allt.)

Nej, jag är inte raljant. Detta är regeringens politk. Den är meddelad i regeringsförklaringen.

Sverige står handfallet när svenskar dödar och våldtar i en krigszon. Men vi jagar gärna dem som inte har kränkt någon annan människas rättigheter.

Idiotland.

Prostitution - en mänsklig rättighet

Amnesty International har tagit ställning för att det skall vara tillåtet att såväl sälja som att köpa sex.

Det är ett logiskt och rimligt ställningstagande.

Människor måste ha rätten till och makten över sin egen kropp.

I det läget har staten inte att göra med vilka vi har sex med och under vilka former – så länge det sker frivilligt och mellan samtyckande vuxna människor.

(Trafficking för olika syften, slaveri och sexuella övergrepp är något annat. Det är övergrepp på människors rättigheter. Vilket är oacceptabelt och en helt annan sak än prostitution. Därför är det tråkigt när många debattörer (ofta medvetet) blandar ihop begreppen.)

Är det då Amnestys sak att ha åsikter om saken?

Jag har ofta varit kritisk mot att Amnesty har lämnat sin kärnverksamhet och börjat ha åsikter om ditt och datt. Men jag landar i att de gör rätt i detta fall. Rätten till den egna kroppen måste, som sagt, rimligen vara en mänsklig rättighet. Och mänskliga rättigheter är vad Amnesty skall ägna sig åt.

Förbud mot prostitution och sexköp handlar om politiska beslut som fråntar människor deras kroppsliga autonomitet. Det är dessutom en fråga om morallagstiftning.

Således: Förbud mot att sälja eller köpa sex är inte ett skydd mot rättighetskränkningar, utan har vuxit fram ur de styrande politikernas åsikter. Utifrån dessa politiska hangups inskränker de medborgarnas mänskliga rättigheter (makten över sin egen kropp).

Politiska skäl till grund för inskränkta rättigheter: Det måste rimligen falla inom definitionen för politiskt förtryck.

Prostitution (under frivilliga former, utan inslag av hot eller tvång) är ett lackmustest av våra grundläggande mänskliga rättigheter. Om man inte gillar det – låt bli. Men lämna andra i fred att fatta sina egna beslut.

Det som är extra intressant är att Amnesty har dragit frågan till sin spets. Dessutom när det rör sig om en så infekterad fråga. Här uppvisar man mod och principfasthet, på ett sätt som förtjänar respekt.

Nu återstår att se om svenska Amnesty kan, vill och vågar ta denna strid. I vårt land är ju tonläget i prostitutionsdebatten extra högt och gapigt.

Länk: En rakt motsatt åsikt finns på Aftonbladets kulturredaktion... »

BBC i århundradets sexskandal

Om jag alls tittar på tv då blir det oftast BBC, eftersom utbudet av engelskspråkiga kanaler är lite klent i det belgiska kabel-tv-utbud som följde med bredbandet.

Trots att jag är sparsam med tv-tittande har jag dock suttit som hyptnotiserad framför mina brittiska kanaler de senaste veckorna, när Århundradets Sexskandal har rullats upp.

Det handlar om Jimmy Savile, som är britternas och BBC:s mest kände tv-presentatör genom tiderna.

Den numera avlidne Savile tycks ha gått långt längre än att bara ha sex med groupies. (Och sådana saknades inte.) Scouter, i BBC-logen, till exempel.

Och så hade karln kontor på en del barnsjukhus och ungdomshem, där han utnyttjade så väl barn som personal.

Till dags dato har ungefär 300 offer trätt fram och Scotland Yard har fått öppna upp sin Holmes-databas (som annars bara används vid komplicerade mordutredningar) för att hålla ordning på allt.

Saviles efterlevande är bestörta. Eller snarare ursinniga. De har låtit ta bort och krossa Saviles gravsten - "to be sent to landfill". Då är man arg...

Men, detta är bara början på skandalen.

Det visar sig nu att BBC:s ledning inte bara känt till övergreppen. Man har även stoppat ett inslag om saken, som var tänkt att sändas i samhällsprogrammet Newsnight.

Uppgifterna om detta har bubblat i brittisk media en tid. Mediestormen tog dock riktig fart först när BBC:s andra samhällsprogram, Panorama, gjorde ett inslag om mörkläggningen.

Nu står BBC:s ledning med brallorna nere och media i övrigt svämmar över av upprörda kommentarer och snaskiga detaljer.

Historien är naturligtvis förfärlig. Men samtidigt oerhört fascinerande. Den har tamigfan allt man kan tänka sig och mer därtill. Och BBC:s förtroende är totalt stukat.

Säga vad man vill, men britterna är mästare på sexskandaler.

The Guardian - Jimmy Savile and the BBC - the story that just keeps on running...
The Independent - An unmarked grave: Jimmy Savile's elaborate tombstone to be broken-up and sent to landfill after family remove it out of 'respect to public opinion'
The Mirror - Jimmy Savile paid me £3 for sex when I was 15, claims Miss Whiplash
The Guardian - Jimmy Savile: police heard seven sexual assault complaints before he died

Nej till morallagstiftning!

Nybloggat på Nyheter24:

Nej till morallagstiftning! En bloggpost om varför till exempel sexköpslagen är fel.

Just another fine mess...

"Regeringsanhängaren Jonathan Pinot var en av de första som twittrade om att man håller på att gripa Dominique Strauss-Kahn på franskägda Sofitel i New York. Problemet var att han twittrade om nyheten en timme före gripandet av toppolitikern."

Svenska Dagbladet om den allt rörigare historien om IMF-chefens eventuella sexuella övergrepp.

Detta ser ut att bli rena julafton för alla konspirationsteoretiker.

Swedish Neurotica

Så var det det där med att riksdagen höjde straffet för sexköp, nu i veckan som gick. Det är bara att hålla med Jan Söderqvist i Magasinet Neo...

"Två samtyckande vuxna har sex med varandra av skäl som Sveriges riksdag inte godkänner, och hela änglakören instämmer i att det då rör sig om en förbrytelse av samma dignitet som vållande till annans död."

Prostitution skadar, som sådan, inte någon människa.

Staten har inget att göra med om två vuxna människor frivilligt har sex med varandra. Oavsett om det förekommer pengar i sammanhanget eller ej.

Men... Sveriges riksdag har beslutat att sätta människor i fängelse – upp till ett år – bara för att de ägnar sig åt sådant som politikerna ogillar.

Fosterland!

EP: Prostitution är våld

Ack ja. Europaparlamentet röstade i dag om rapporten om våld mot kvinnor. (Ej lagstiftning.)

Bland annat bestämde man att prostitution är våld. Mot kvinnor. Och en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Vilket är ungefär samma märkliga linje som FN driver.

Prostitution i Europaparlamentet

I kväll presenteras en rapport från Europaparlamentets Kvinnoutskott om "a new EU policy framwork to fight violence against women". Det handlar inte om lagstiftning, utan är alltså en rapport - som sedan går in i maskineriet för påseende. (Votering i morgon.)

Rapporten är i stora drag säkert välmenande. Och det kan väl förtjäna att påpekas att många kvinnor i EU är utsatta för våld. Men jag är ändå lite betänksam till att betona en grupp i vårt samhälle. För mig är det lika oacceptabelt vem som än blir utsatt för våld. Nå väl...

En intressant detalj i rapporten är att rapporten hävdar att prostitution är våld mot kvinnor. Där spårar det ur, med besked. Om två vuxna människor frivilligt blandar in pengar i en sexuell relation, då är det ingen som kommer till skada. Och det är absolut inte våld.

Glädjande nog skjuter den grupp som (pp) tillhör - den gröna gruppen - in sig på just detta. Gröningarna vill lyfta bort ordet prostitution ur uppräkningen över olika former av våld mot kvinnor. De vänder sig även mot att man blandar ihop trafficking och prostitution. Så de har begärt split votes (delar av en text lyfts ut) om just detta.

Nu tror jag dock att de svenska miljöpartisterna knappast kommer att stödja sin EP-grupp i denna fråga. Det tillåter inte den svenska moralpaniken. Det skulle faktiskt förvåna mig om någon svensk ledamot håller huvudet kallt i morgondagens votering. Vi får se.

Sedan finns det en annan sak som gör mig fundersam. Det är vad som i sammanfattningen beskrivs så här "Våldtäkt och andra sexualbrott bör automatiskt leda till åtal i alla EU-länder." Automatiskt?

Jag förstår i och för sig om man menar att det är problematiskt att många våldtäkter, inte minst inom familjen, aldrig går till åtal - i de fall där den som utsatts inte vågar anmäla sin plågoande. Men sexualbrott i största allmänhet? Automatiskt? Det här kan bli knepigt, med tanke på hur själva begreppet sexualbrott håller på att urholkas och devalveras. Och den här automatiken..? Menar man att det aldrig kan finnas förmildrande omständigheter? (Som att två kåta 17-åringar har högst frivillig sex med varandra?)

Well. Tur att det inte är lagstiftning.

Lika inför lagen? Inte enligt (v)!

Svensk lag gäller i Sverige. Tysk lag gäller i Tyskland. Det är rätt rimligt. Men skall svensk lag även gälla i Tyskland? Och skall det i så fall bara gälla vissa svenska lagar? Skall inte alla som vistas i ett land ha lika rättigheter och skyldigheter? 

Detta är frågor som har blivit aktuella efter ett utspel från vänsterpartiet.

Så här...

Sexualskräck: Straffet för sexköp höjs

Sexköpslagen skärps, så att maxstraffet höjs från sex månaders fängelse till ett år.

Politiker från höger till vänster är synnerligen belåtna och hänvisar okritiskt till justitekansler Anna Skarsheds utredning om sexköpslagen – som nästan alla andra har sågat, totalt.

Justiteminister Ask låter meddela att hon tycker att "brottet" i dag inte står i proportion till straffet.

Därför välkomnar Ask nu en straffskärpning – för något som hennes eget parti från början inte tyckte skulle vara brottsligt över huvud taget.

Ingen politiker tycks över huvud taget ifrågasätta om det är rimligt att vuxna människor skall förbjudas ha frivilligt sex med varandra – om det förekommer pekunjär ersättning.

Jo, en! Piratpartiets och Liberaldemokraternas Carl Johan Rehbinder skriver på Newsmill...

"...om jag vill knulla runt till höger, vänster och mitten, så är det min ensak. Likaså om jag vill ta betalt för det (eller betala för det). Eller klättra i berg, segla jorden runt, ta en psykedelisk drog, rida på kameler, köra rally, djuphavsdykning, gå på lina eller göra en politisk karriär. Och det är varje enskild persons ensak vad han eller hon vill göra med sin kropp. I alla fall om vi ska betraktas som vuxna, självständiga, självägande människor med egen vilja och ett eget liv. Att då kriminalisera en ekonomisk uppgörelse i samband med sex är helt absurt, och ett omyndigförklarande av individen. Och det är inte acceptabelt i ett fritt samhälle."

Men honom ville ju väljarna inte ha i riksdagen...

Suck!

SvD: Maxstraff för sexköp skärps
DN: Fler sexköpare riskerar fängelse
Aftonbladet: Ask vill ha hårdare straff för sexköp
Expressen: Därför vill Ask skärpa maxstraff för sexköp
SR: Hårdare straff för sexköp från första juli
SVT: Sverige väntas skärpa sexköpslagen
Johan Pehrson (fp): Därför skärper vi straffen för sexköp
Carl Johan Rehbinder (pp)/(l): Varför bryr sig ingen om sexarbetarna?

Om det ändå vore så...

Fotbollsspelaren Magnus Hedman har dömts för sexköp.

Hovrätten anför följande "Angående Magnus Hedman menar hovrätten att flickorna som var med i sällskapet var hårt sminkade och talade engelska med kraftig brytning och var klädda på ett sätt så att det borde stått klart, eller i vart fall ha framstått som möjligt, att de var betalda eskortflickor."

Hmmm... Det där var väl en rätt grov generalisering? Om Hovrätten har rätt i sin analys, då finns det horder av eskortflickor här i Europaparlamentet.

(Tipstack: Gunnar)

Vem utnyttjar vem?

EU är nu ett steg närmare att införa en sexköpslag av svensk modell.

Eftersom det nog vore knepigt att få igenom en lag mot prostitution som sådan på EU-nivå – så använder man de stackars traffickingoffren som murbräcka.

Man blandar alltså medvetet ihop två helt olika saker – prostitution och slaveri – för att baxa igenom lagar, som det är tveksamt om de flesta medlemsstater verkligen vill ha.

Sexualskräcken breder ut sig

I Uddevalla utreder polisen en ladies night på en nattklubb. Unga män framträdde med bar överkropp. Och kvinnor i publiken tog på dem.

Det misstänkta brottet är "pornografisk tillställning".

Sverige blir allt mer sexualneurotiskt.

Konsten att kuva ett folk

Om man vill hålla kontroll över ett folk – då är det en effektiv taktik att hålla det i ovisshet.

För om människor inte riktigt kan veta vad som är tillåtet och vad som är förbjudet – då breder en obehaglig, överdriven försiktighet och självcensur ut sig.

Och i ett land där nästan alla – medvetet eller omedvetet – bryter mot lagen så gott som varje dag, där finns det också goda möjligheter för staten att "plocka in" obekväma medborgare. Om den skulle vilja.

Skattelagtiftningen är ett exempel. Ingen vanlig människa kan hålla koll på alla regler. Man behöver inte medvetet bryta mot några lagar för att råka illa ut. Man behöver faktiskt inte ha brutit mot några lagar alls, om staten får för sig att man har haft som syfte att lura skattesystemet. Råkar du i gräl med skatteförvaltningen, då är det ofta du som måste bevisa din oskuld. Och skulle du vinna mot skatteverket, då måste du ändå betala in och ligga ute med pengarna tills domen/beslutet vunnit laga kraft. Se där, ett verktyg som kan krossa precis vem som helst – på blotta misstanken.

Barnporrförbudet är ett annat exempel. Speciellt som spridnings- och innehavsförbudet nu toppas med ett tittförbud. En "anonym" anmälan kan ställa till det å det värsta för vem som helst. Och med det stigma som följer med en sådan anklagelse har det hänt att till och med helt oskyldiga misstänkta har tagit livet av sig. De senaste dagarnas debatt om tecknad barnporr gör det hela ännu värre. I hundratusentals svenska hem finns nu bilder som kan resultera i att man blir utsatt för en husrannsakan och släpad inför rätta – bokstavligen talat utifrån rena fantasier.

Droglagstiftningen kan också visa sig användbar om man vill trycka till en medborgare. Det behöver inte ens handla om planterade bevis. Sedan 1993 är det olagligt att ha ens spårbara mängder narkotika i blodet. Och för att kontrollera det får man följa med till polisstationen, vilket uppfattas som en rätt obehaglig idé för de flesta. Resultatet blir att polisen kan hota att plocka in alla som de misstänker eller anser kan ha använt droger. Vilket ofta är ett hot som används mot opåverkade medborgare som polisen vill utöva påtryckningar mot.

Man skulle även kunna ta en del exempel som rör fildelning, hetsbrott, sex och alla åsiktslagar som inte minst EU tvingar på oss. Det behöver inte ens vara något som är olagligt i Sverige. Begås ett "brott" som är straffbart i till exempel Litauen (att uttrycka sig positivt om homosexualitet) eller Frankrike (att ifrågasätta det turkiska folkmordet på armenier) på internet – då kan dessa länder begära den misstänkte utlämnad med hänvisning till EU:s internationella arresteringsorder.

Toppa sedan det hela med den nya övervakningsstat som håller på att byggas upp. Myndigheterna kommer att kunna få en aldrig tidigare koll på medborgarnas privatliv. I princip alla svenskar kommer att kunna anklagas, eller i vart fall misstänkas, för brott som de inte ens själva är medvetna om att de kanske kan ha begått.

Kronan på verket blir den nya politiska attityden att man skall kunna straffa folk, gärna med skamstraff, utifrån blotta misstanken – som till exempel justitieminister Beatrice Ask emellanåt torgför. (Plus hennes idéer om att man nog kan strunta i det där med rättegångar, i många fall.)

Så får staten pli på folket.

Så skapar man undersåtar som tänker sig för två gånger innan de mopsar mot Makten och dess funktionärer.

Så får man självcensuren att breda ut sig.

Och som vanligt är det den som är oskyldig har allra mest att frukta.

Hemliga bevis i svenska domstolar

Åter till den tecknade barnporren. Och barnporren i lagstiftningen och rättsväsendet.

I det aktuella fallet – i Uppsala – kan vi som är kritiska, media, sakkunniga jurister, politiker, samhällsdebattörer och medborgarrättsaktivister inte ta del av bevismaterialet för att bedöma fallet och domen själva.

Bevisningen är nämligen hemlig för alla utomstående.

Detta hänger samman med att i ett uppmärksammat barnporrmål för ett antal år sedan, så roade sig några runkpellar med att begära ut tingsrättens handlingar. På så sätt fick de tillgång till barnporrbilder nästan gratis. (Hjälp mig att minnas här, var inte detta även en bidragande orsak till själva innehavsförbudet?)

Sedan dess är det rutin att hemligstämpla bevismaterialet i sådana här fall. Med hänvisning till att det ändå är förbjudet att inneha.

Det är alltså förbjudet att inneha vissa handlingar rörande vissa rättsfall i Sverige.

Detta får orimliga konsekvenser – som är lätta att inse. Ingen utomstående kan avgöra om domen avkunnats på lagliga grunder, om den är rimlig eller var tingsrätten anser att gränsen för vad som är lagligt eller olagligt går.

Såvida den dömde eller hans advokat inte sätter sig över hemligstämplen / innehavs- och spridningsförbudet – och olagligen läcker utredningsmaterialet – så är det också i princip omöjligt för dem att försöka hävda den dömdes oskuld offentligt.

Så får det inte gå till i en rättsstat. Varken när det gäller barnporr, terroristmål eller något annat. Rättsskipningen måste ske öppet och skall kunna granskas av alla.

Den tecknade barnporren: Borde i så fall inte även teckningar av bankrån vara brottsliga?

Moralpanikens nästa offer?

OK – jag kommer in lite sent i det här. Det har redan skrivits massor om killen i Uppsala som, i sin gigantiska samling japanska serier, även har några som tingsrätten anser är barnporr. Det hela är naturligtvis orimligt, på så många sätt – vilket beskrivs bra i länkarna nedan.

En sak som kommit lite i skymundan är att polisens husrannsakan var resultatet av att motparten i en separation har legat på och kommit med anklagelser som övergrepp mot det gemensamma barnet. (Vilket inte på något sätt har kunnat styrkas.) Man kan alltså ana fulspel i bakgrunden.

Det finns för övrigt även en Facebook-grupp om det här.

Nu, massor av länk-kärlek:

之乎者也: Dokumenterade övergrepp på seriefigur
Motpol: När en teckning blir kränkt
Sagor från livbåten: Seriekonstnär eller pedofil?
Liberati: Stoppa censuren mot serietidningarna!
No size fits all: Seriemördarna i Ecpat
Per Pettersson: Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
My Bergström på Expressen.se: Porrmanga hotar inte våra barn
DN: Mangaserier klassade som barnporr
Nyheter24: Tecknad barnporr gav dagsböter
Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet: Gräv ner era serietidningar!
Expressens ledarsida: Kan krita kränkas?

Lite stillsamt undrar man om myndigheterna inte har något bättre för sig än att slå ner på fantasier och påhittade brott. Men det är klart, allt för att skruva upp barnporr-hypen – så att EU kan trumma igenom sin internetcensur...

Uppdatering, se även:

Oscar Swartz: Intervju: Barnporrdömde mangamannen
Sayonara September Blogg: Erkänner mig skyldig
Erik Laskso: Moralbrott utan förövare eller offer
Avva: Dagens största dumhet

Ytterligare uppdatering:

Christian Engström (pp): Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur
之乎者也: En puckad barnporrlag
deeped: Bildförbudet i ny tappning
Anders S Lindbäck: Bonnier ger ut barnpornografi aka Love Hina
Anders Widén: Bränn Carl Larsson på bål
Farmot Gun i UNT: Vilka tjänar på Wikströms lösning?
Jan Myrdal i Expressen: Barnporrlagen är en omoralisk absurditet

Ännu mer input och länkar här:

Rick Falkvinge (pp): Nu får det vara slut på kungligt sanktionerade bokbål - barnporrlagarna måste ändras

Littorin-affären: Morallagstiftningen i fokus

Oavsett om f.d. arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är skyldig eller oskyldig till anklagelserna om sexköp – så sätter själva anklagelsen fokus på vårt lands morallagstiftning.

Lagarna i vårt land tvingar medborgarna att bete sig eller avstå från att bete sig på ett visst sätt. Den som inte lyder kan straffas. Det är själva vitsen med en lag.

Grundfunktionen för en lag måste vara att hindra människor (eller företag, organisationer och myndigheter) från att kränka andra människor. Det vill säga skada dem, hota deras frihet eller säkerhet, skada deras egendom, lura dem eller kränka deras rättigheter.

Det handlar helt enkelt om en uppsättning regler för att vårt samhälle skall fungera på ett rimligt sätt.

Nu har Sverige, till att börja med, väldigt många lagar. Vilket gör det svårt för människor att veta vad som är lagligt eller olagligt. Och tyvärr är vanligt sunt förnuft inte längre till någon större hjälp för att hålla ordning på detta. Lagstiftningen har blivit ett träsk, som vanligt folk inte längre kan förhålla sig till.

För att måla med en mycket bred pensel skulle jag vilja se en omfattande reform av lagstiftningen – som går ut på principen färre lagar men mer ordning. Få, begripliga lagar som handlar om det som är viktigt och som alla kan förstå och förhålla sig till. Och som kan upprätthållas.

Vilket förmodligen, i dagens Sverige, är ett önsketänkande. Men vi har inte bara en snårig och obegriplig lagstiftning. Det är värre än så. Vi har även morallagar.

Morallagar är ett utfall av politisk självgodhet – där den för tillfället rådande politiska majoriteten upphöjer sina egna åsikter, hangups, nojor, fördomar, förutfattade meningar och luddiga funderingar till lag. Hybris, är ett ord som faller mig in. Egocentricitet upphöjd till lagstiftning.

Detta skiljer sig möjligen i grad, men inte i art, från lagar som påbjuder hängning av iranska bögar, stening av otrogna kvinnor i Sudan, fängslande av oliktänkande på Kuba, offentlig diskriminering och utbrott av etnisk rensning på olika platser på vår jord.

Därför skall den dörren hållas stängd!

Lagarna skall fokusera på att förhindra kränkningar av liv, säkerhet och egendom; påtagliga risker för annan och möjligen något om den allmänna ordningen. Det vill säga brott med verkliga eller uppenbart potentiella offer. Sådant som rimligen kan kallas brott.

Själva konceptet om brott utan offer är i princip orimligt. Finns det inget verkligt eller potentiellt offer – då blir det svårt att tala om ett brott i egentlig mening.

Vilket för oss in på sexköpslagen. Det är orimligt att förbjuda två vuxna människor från att frivilligt ingå en relation där sex och pengar är inblandade. (Då skulle man i princip få förbjuda många äktenskap.) Dragen till sin spets förnekar sexköpslagen människor rätten till sin egen kropp.

Jag förnekar inte på något sätt att det finns problem med sexhandeln. Den som känner sig tvingad att sälja sex för att till exempel finansiera ett missbruk skall ha hjälp. Om någon ägnar sig åt tvång, hot, kidnappning eller utnyttjande av beroendeställning för att tvinga någon att sälja sex – då är detta en uppenbar rättighetskränkning som skall bekämpas och straffas. Sex mot någon annans vilja är våldtäkt och också en uppenbar rättighetskränkning.

Men staten skall ge fan i vuxna människors frivilliga sexliv. Även om pengar råkar vara inblandade i förhållandet.

Det står var och en fritt att tycka illa om prostitution. Folk får tycka vad de vill. Men det är inte OK att börja förbjuda allt som man personligen ogillar. Det är ju just, exakt sådant som är grunden för så många av vår historias verkliga tragedier.

Själv ogillar jag massor av saker. Nu söker jag förvisso inget mandat för något folkligt valt uppdrag. Men om jag gjorde det – då skulle jag aldrig drömma om att sätta mig själv till smak- och moralpolis över medborgarna.

Låt folk göra sina egna val, som passar dem – så länge de inte skadar någon annan.