Det som just nu sker borde lära oss en läxa om centralstyrningens risker. Om problemen med att lägga alla ägg i en korg. Inte bara när det gäller ekonomi.
Risken är dock att EU:s härskande klass kommer att krysta fram helt andra slutsatser. Sådana som passar deras agenda. Det vill säga att de kommer att kräva mer centralstyrning och hårdare kontroll av medlemsstaterna i framtiden.
Efter euro-krisen (eller i vart fall efter dess akuta fas) kan det finnas ett litet tidsfönster för att välja vad vi vill med det europeiska samarbetet.
i) Den ena vägen är att gå tillbaka till ett mellanstatligt samarbete, där maktbasen ligger lokalt i medlemsstaterna. Ett samarbete med frihandel, fri rörlighet och en upprensning i onödiga regelträsk. Vilket förefaller vara vad Europas folk vill ha.
ii) Den andra vägen är den som stakats ut ända sedan Rom-fördraget. Det vill säga en ständigt ökad politisk integration där allt mer av makten flyttas till EU och dess institutioner. Överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi.
EU:s ledare och de flesta medlemsstaters regeringar kommer att satsa allt på det andra alternativet. På något sätt tycks det ligga i politikens natur att skapa allt större och allt mer komplexa system – som sväller tills de en dag kollapsar under sin egen tyngd. Den politiska klassen ställer sig oförstående inför mångfald, institutionell konkurrens och dynamiska effekter.
För oss som är mer kritiska till ett toppstyrt EU gäller det att vara beredda och att få igång debatten när dammet kring euron lägger sig. Vi måste ha en klar och tydlig bild av ett folkens Europa. Vi måste ha en enkel, logisk och minimalistisk idé att presentera.
Det finns mycket som tyder på att Europas folk vill ha mellanstatligt samarbete istället för överstatlig centralstyrning. Och att detta skulle bli resultatet om frågan underställdes en öppen demokratisk process. Men för att det över huvud taget skall kunna ske – så måste vi ha en debatt där ett sådant alternativ kan presenteras.
Jag tror det delvis är en generationsfråga, men möjligen också en attitydfråga.
SvaraRaderaGenerationsfrågan är att det fortfarande är många som har växt upp i en tid då internationella frågor var ganska främmande och möjligen sågs det som oviktiga. Det demokratiska samtalet var nästan uteslutande nationellt.
Den generation som växer upp nu kommer att präglas av stora globala problem: en hållbar utveckling, världsekonomin, ja även terrorismen är inte helt oviktig som problem. Man kommer också att ha växt upp med internet och det betyder att ens nätverk inte längre är enbart nationellt. Det demokratiska samtalet kommer i högre grad att bli europeiskt och globalt,
Nationalstatens betydelse för att lösa våra problem kommer att minska - dels för att den saknar kapacitet, dels för att den kommer att sakna legitimitet.
Att kämpa för mellanstatlighet verkar tämligen dödfött.
Icke desto mindre finns det anledning bekymras över maktens centralisering och en klåfingrig byråkrati. Präglad av den franska byråkratiska mentaliteten finns det all anledning att värna om frihet och flexibilitet och att EU:s beslut ska syfta mer till målen än till medlen.
En mycket mer intressant väg att gå vore att införa europeiska folkomröstningar. Det är förstås inte populärt i somliga kretsar, men få åtgärder inom det demokratiska styrelseskicket är så effektivt för att skapa legitimitet och folklig förankring. Se nu på Irland t.ex.
Det är viktigt att det demokratiska styrelseskicket kan leverera det folket önskar. Inget annat systemmän så,lätt att avskaffa annars.
Det finns frågor vi behöver ta oss an som européer. Då ska vi kunna göra det på ett pragmatiskt och resultatinriktat sätt. Då ska det EU vi behöver bara så effektivt som möjligt.
Det finns dock ett problem med ditt synsätt. Folk kan vara emot EU men de har inget emot de bidrag som EU kommer med. Många av länderna i södra Europa är nettobidragstagare.
SvaraRaderaSpaniens premiärminister vill ha mer integration och överstatlighet.
http://online.wsj.com/article/SB10001424052702303640104577442580417801056.html?mod=WSJ_article_comments#articleTabs%3Darticle
Euron är felkonstruerad från början i och med att ECB inte får vara lender of last resort. Så länge den inte får det kommer krisen att fortgå. Inget tyder på att nomeklaturen i Bryssel har den minsta tanke på att backa ur det här innan det går fullständigt åt h-vete.
Överstatliget skulle bara vara tillåtet i frihetlig riktning. Om en stat får för sig att begränsa medborgarnas rättigheter på ett sätt som bryter mot internationella konventioner måste EU få ta den staten i örat.
SvaraRaderaJonas, jag har svårt att se hur ECB's avsaknad av last resort utlåning kan vara en felkonstruktion. Stater med sund finansiering behöver ingen sådan.
SvaraRaderaAtt sedan stater blir lurade av Goldman och kompany att låna mer än vad de klarar av och dölja det genom kreativ bokföring är däremot tveksamt. Att man lät bryta upp stabilitetspakten och att länder fick gå runt den var i sig fel. Och att man sedan inte vill låta bankerna ta smällen när man inte kollat upp sina låntagare ordentligt kan också ses som en felkonstruktion.
Då tror jag snarare på att helt förbjuda statlig upplåning. Den är ändå etiskt tveksam i och med att den kan betraktas som arvsskuld.
Och faktiskt, om man helt förbjuder statlig (och överstatlig) upplåning så går säkert till och med Tyskland med på Eurobonds...
Olof Hansen,
SvaraRaderahur skall man kunna förbjuda det?
@Jonas V ; Väldigt enkelt faktiskt. Avskaffa och förbjud alla former av räntor, samt förbjud utlåning av kapital som saknar täckning.
SvaraRaderaDvs. bankerna kan endast låna ut pengar som de har, och som de själva äger till en fast avgift (Se avgiften som en betalning för en tjänst, som en frisör eller städerska får betalt för utförd tjänst)
Det innebär en större ovilja från bankerna att låna ut pengar, som i sin tur leder till att folk istället måste spara ihop till en ny bil eller ett hus. Detta leder till att risken för bubblor minskar drastiskt och ekonomin blir stabilare och vi har chansen att helt undvika ekonomiska katastrofer.
Dom intervjuade Margot Wallström ikväll i Agenda och det var intressant hur hon slingrade sig och ville inte på något vis medge att Euron var fel då och att kommisionen visst hade våndor inför Greklands inträde, precis som om det ska ge dom en frisedel för det som händer nu. Hon är väl arketypen för en intellektuell dvärg med stora maktambitioner, dvs livsfarlig på en sådan hög post som kommisionär då hon helt tydligt inte fattade vilket monster de skapade.
SvaraRaderaEfter euron har kollapsat så kommer de inte ta många år innan det hittar på någon ny planekonomisk galenskap. Det är bara titta tillbaka Bretton Woods, valutaormen, ECUn etc.
SvaraRaderaDe kan tänka sig allt utom en marknad. Suck
Nationalstatens betydelse för att lösa våra problem kommer att minska - dels för att den saknar kapacitet, dels för att den kommer att sakna legitimitet.
SvaraRaderaNationalstaten kan visst lösa våra problem. Centralstyrning över jättestora inhomogena områden, tex EU och Sovjet, tillför fler problem än dom löser.
Nationalstaten kan lösa våra problem genom att det finns många små nationalstater som provar olika modeller. Efter ett tag evolverar bra lösningar fram.
@Olof Hansen
SvaraRadera"Att sedan stater blir lurade av Goldman och kompany att låna mer än vad de klarar av och dölja det genom kreativ bokföring är däremot tveksamt"
Det är ju bara en del av sanningen. Varken Irland eller Spanien hade höga statsskulder innan krisen. Däremot kunde de inte använda räntan som ett medel för att bromsa den överhettade ekonomin (tack vare Euro-låsningen)