 |
| EU:s ledare tittar på barn. |
Jag är på minisemester i Berlin. (Man får anpassa sina semesterdagar efter Europaparlamentets sammanträdesfria veckor.) Detta är en stad i min smak. Fungerande, rimligt säker och prisvärd om man håller sig borta från de värsta turiststråken.
Men framförallt är det Berlins historia som klipper till en som ett knytnävsslag vart man än går. Spåren efter kriget. Den delade staden och det kommunistiska förtrycket. Berlinerluften är tjock av tankeväckande och mörka historiska referenser.
Även om det var västmakternas militära styrka som höll ryssen stången under kalla kriget, så har faktiskt ett öppet Europa betytt oerhört mycket – efter kommunismens fall. Speciellt här och i de forna öststaterna. Dels har EU fungerat som en måttstock på något slags rimlighet, för de som vill komma med i klubben. Dels har den fria rörligheten ändrat på så mycket. Tanken på ett nytt europeiskt krig känns i detta perspektiv närmast absurt avlägsen.
Men det finns ett hot mot ett fritt, öppet och fredligt Europa: EU.
Så fort EU:s ledare får en chans, så idkar de krypskytte mot den fria rörligheten för människor.
Även om den fria rörligheten för varor i vart fall fungerar i teorin, så är skyttegravarna djupa när det gäller fri rörlighet för tjänster.
Och ser man till den fria rörligheten för kapital, då är frågan vad den kommer att vara värd – när vi går mot ett allt mer kontantlöst samhälle, när EU skall sätta upp ett bank-FRA som skall övervaka alla våra transaktioner och när EU:s direktiv om jakt på skattesmitare leder till att man inte ens kan sätta in en slant på sitt eget konto eller växla mer än symboliska summor utan att behöva bevisa så väl sin identitet som transaktionens syfte och kontanternas ursprung.
Istället för att upprätthålla den fria rörligheten ägnar sig EU åt att odla sitt storhetsvansinne och sina imperiedrömmar.
Det gemensamma europeiska valutaprojektet, euron, må vara juvelen i dumhetens krona.
Men det är bara toppen på ett isberg. I harmoniseringens namn försöker man göra snart sagt allt likadant överallt, ofta med direkt absurda konsekvenser. Mångfald och institutionell konkurrens ersätts med likriktning och centralstyrning.
EU styrs av människor med kalla hjärtan och slutna sinnen. Dynamiska effekter är okända för dem. Tron på den egna överlägsenheten överskuggar öppenhetens och mångfaldens nytta och logik. Fakta viftas bort. Principer och idéer har ingen plats bakom maktens stängda dörrar. Våra rättigheter reduceras till inslag i högtidstal. Fixa idéer och maktambitioner har ersatt rimliga, verklighetsförankrade resonemang.
Detta kan aldrig sluta väl.
Euro-krisen kan så småningom leda till våldsamma konflikter. De som tvingas bära euro-zonens oansvariga freeriders på sina axlar håller på att lacka ur. Och de mest misskötta länderna håller på att brytas sönder, när de är tvingade att reda upp sina affärer på EU:s och ECB:s smärtsamma sätt. Krig har startat för mindre.
Centralstyrning och kommandoekonomi kommer att strypa företagsamheten och tillväxten. EU:s byråkrati är inte bara betungande, utan börjar nu även bli ett hot mot demokratins djupare värden. Skattepengar som konstgjord andning till dödsdömda industrier försenar de strukturförändringar som krävs och gör dem svårare att genomföra när de förr eller senare blir helt nödvändiga. Överdriven harmonisering leder till likriktning som slår ihjäl fungerande verksamhet och som kväver alternativa modeller.
Det är dessutom oklart hur man utkräver demokratiskt ansvar i EU och i så fall av vem – vilket är en smula originellt och oroväckande.
Så även om euro-krisen mycket väl kan kasta Europa in i kaos – så ser jag en ännu större risk i att EU kommer att kväva tillväxten, entreprenörskapet, demokratin, öppenheten och mångfalden i Europa.
Det är sådana funderingar som dyker upp när man driver runt i Berlin – i skuggan av två ondskefulla imperier, som alldeles nyss härjade just här.
Funderingar som gör att man känner att man måste ifrågasätta om EU är så mycket bättre på att bygga upp kommandoekonomi, centralstyrning, byråkrati och en övervakningsstat än sina föregångare.
Jag är inte helt övertygad om den saken. Och jag är övertygad om att sådant är dåliga projekt i sig, vem som än rattar dem.
EU:s ledare tittar på barn.
SvaraRaderaGammal fin tradition i Frankrike, uppdagades 1959 Läs franska wikipedia
"...en leur proposant de rencontrer des hommes qui pourraient, grâce à leurs relations, favoriser leur carrière artistique."
Livegenskapen har alltid funnits och aldrig försvunnit.
SvaraRaderaDet är bara formerna som förändrats.Den nuvarande växande livegenskapen kan generellt betecknas som den mentala livegenskapen.
Med "alltid" menar du sen medeltiden va?
RaderaLätt att glömma att det vandrat likadana som oss på denna planet rätt länge vid det här laget. Ett par hundratusen år brukar man väl räkna med åtminstone.
Det var nog värre att vara förtryckare innan datalagringsdirektivens och drönarnas tid.
En vacker afton för hundratusen år sedan...
Nu skall jag förtrycka de som håller till vid stranden där borta, så jag tar med min träpåk.
Epilog.
Han kom aldrig tillbaka.
Grottmänniskor må ha varit mer brutala på det fysiska sättet, men dagens ledare är mycket mer effektiva tack vare teknologisk framgång, och mycket mindre sårbara.
RaderaSamtidigt är den mentala pressen total på en hel annan nivå när man förstå vad det är man har att göra med.
Tvinga dom j...larna att lära sig hur man skapar välstånd med frihet för allt genom att titta på Hong Kong och den finansielle sekreteraren 1961-1971 John James Cowperthwaites ekonomiska lösningar. Det viktigaste från den perioden har han sagt var att "jag bestämde för att avskaffa all inhämtning av all slags statistik för det ger bara incitament till social ingenjörskonst. Hans recept stannade kvar efter hans styresperiod och ifrågasätts väl inte av nån idag. Man förstår att sånt är ett nålstick i ögat på EU-politiker och dylika vänstermodeller för folk o stat på det fria samhällets bekostnad.
SvaraRadera*[ironi on]*... att det sen jämförelsevis gick så bra för good 'ol England och så knackligt för Hong Kong kan väl bara bero på mängden socialism i england och graden av fri kapitalism i Hong Kong. *[ironi off]*
RaderaHar nog mer att göra med att Hongkong är den perfekte ansiktsräddaren för Kina.
RaderaKineserna har varit feodala kapitalister i 4000 år - men har inte kommit på hur man gör sig av med en individ som galjonsfigur innan Mao (vars välde och "reformer" närmast är jämförbara med hur Kina innan invaderats av barbarer utifrån som därefter grundat nya dynastier i samma stöpning som de tidigare).
Hong Kong var det perfekta sättet att bibehålla en port mot västerländska ekonomier under kontroll av byråkratin.
Samma fenomen ser man i alla hamnstäder som agerar som primär kontaktyta med omvärlden.
??? Ärligt talat, driver du med folk?
RaderaNix. Läs på om Kinas historia.
RaderaDe har under ett femtiotal år kallat sig "kommunister" - men är i så fall den enda "kommuniststaten" vars flagga specifikt inkluderar en stjärna symboliserandes "rättrådiga kapitalister".
Och en snabb titt på Kinas marknad avslöjar snabbt att den får USA's att se ut som Sovjets under glasnost-eran.
Folk stirrar sig hela tiden blinda på att kina beskrivs som ett "kommunistiskt" land. När det i praktiken är mycket mer sanningsenligt att beskriva det som ett feodaldöme med en marknad som får den mest förhärdade libertarian att baxna. Och att kommunisteran under Mao närmast är jämförbar med ett dynastiskifte av samma typ som när Kublai Khan tog över. En kort period av kaos, sedan tillbaka till "business as usual" med nya benämningar på galjonsfigur och styre.
Hong Kong är för kinas styre en perfekt gränsyta mot omvärlden - vilket är grunden till att den staden i samhälls-och styrelseskick har tillåtits fortsätta verka nästan helt som om den fortfarande var en brittisk koloni.
Du verkar vilja missförstå. Jag syftar väl för böfvelen inte på HK efter Kinas övertagande. Jag avser det framgångsrika ekonomiska recept (behöver det nämnas vilket?) som användes för att skapa det välstånd HK-borna åtnjuter idag. På 50-talet var den genomsnittlige hk-bon hälften så rik som som en Gaboninnevånare. 1998 var samma hk-bo 4 ggr så rik i samma jämförelse. Varför jämföra med Gabon? Gabon var ungefär lika stort och styrdes av socialistiska ideal och dessutom producerade de olja.
RaderaAh, nej, missförståndet var i det fallet oavsiktligt.
RaderaOch jo, jag håller med herr J.J.C. i det mesta. Viss statistik kanske måste införskaffas - det kommer man inte undan - men aldrig på ett sådant sätt att resultatet blir social engineering.
Svaret är enkelt egentligen - ingen centralisering av data. Statistik som skall inhämtas måste vara lokal och begränsad till klara och tydliga mål. Som att kolla upp att pengarna man använt för att reparera gatan använts förnuftigt, på sin höjd.
Jag känner inte igen den här beskrivningen.
SvaraRaderaDen fria rörligheten för varor fungerar i stort sett för allt i hela EU. Möjligen är spritimport ett känsligt ämne, men även där bryts vallarna ner sakta med säkert.
Den fria rörligheten för tjänster drivs på från Bryssel är min upplevelser. Regeringar här hemma, och framför allt LO, har väl varit måttligt entusiastiska över t.ex. utstationeringsdirektivet.
Den fria rörligheten för kapital har väl inget med det kontantlösa samhället att göra? Även om det är praktiskt att slippa växla pengar, och att man kan betala med MasterCard oavsett valuta överallt så är ju den stora förändringen med det fri rörelse för kapital att investeringar kan gå kors och tvärs över Europa. Svenska företag kan investera i andra EU länder, och de kan investera här. Det finns ett smidigt betalsystem med SWIFT som löser betalningar mellan olika länder i EU.
Att det sedan behövs åtgärder mot penningtvätt, det är ju knappast EU:s fel. Det är ju inte så att alla de åtgärderna hade uteblivit om inte EU funnits. Det kanske hade sett ut på olika sätt i olika länder kanske.
Slutligen, den fria rörligheten för människor den är ju mest påtaglig, när man kan resa i Europa utan pass. Där är det som mest konkret, EU-samarbetet.
Men visst, EU och dess medborgare förtjänar en kunnig, rationell och effektiv byråkrati som löser problem i stället för att skapa problem. Och man behöver en beslutsgång som klarar av att leverera beslut i hyfsat snabb takt, och där ländernas regeringar inte deltar i processen. Regeringarna är inte valda för att vara lagstiftare och ska så det heller inte förbli.
Inget av det du lyfter är nackdelar, nej. Problemet med många av dessa tulipanorosor är att de i sin fulla tappning är utopiska ideal som omsatta i praktiken stöter på oundvikligen negativa konsekvenser.
RaderaDet mest påvisbara är direktiven ämnade att hantera penningtvätt. I förlängningen har det inneburit att för Sveriges del man inte kan betala en bussbiljett med ett kontantkort och att varje transaktion - oavsett hur liten - måste synas av myndigheter.
Därmed åker din möjlighet som privatperson att bibehålla ett privatliv ut med badvattnet.
Staten har noll och intet att göra med din köphistorik vad gäller porrtidningar, hemorrojd-salva, inköp av sexleksaker alt. exotiska klädesplagg, diverse andra medikament och/eller lyxartiklar, samt resor som avslöjar detaljer om ditt privatliv som även om de är fullt lagliga du förmodligen helst inte skulle avslöja för andra.
Men effekten av åtgärder mot penningtvätt innebär till stor del att delar av ditt privatliv helt försvinner.
Åtgärder mot brottslighet rent allmänt har gett oss totala vederstyggligheter som FRA och Datalagringsdirektivet. Samt en allt utökande spridning av kameror på allmänna platser, även där man för detta har ytterst litet fog.
Vad sedan gäller den fria rörligheten...alltså, min personliga erfarenhet hittills har varit att under Schengen var den långt mer praktiskt påtaglig för de flesta medlemsländer än vad den är nu.
Och vad gäller fri rörlighet för varor och livsmedel - där behagar någon skämta med dig aprilo. Enbart import/exportrestriktionerna för ankägg täcker runda 27000 ord. Små företag som vill slå sig in i export har noll och ingen chans om de inte har ett helt lag av laglärda som kan reda ut begreppen åt dem. Lösningen har i praktiken blivit otroligt dyr och tungrodd byråkrati som alla förbipasserar om de får minsta chans.
I praktiken ser vi kanske positiva effekter av EU's byråkrati - men ingen av dem som överväger eller ens uppväger de rent katastrofala negativa bieffekterna.
Och vi har i det lilla sett exakt den här effekten förut i 70-talets Sverige när byråkratin förväntades hantera samtliga aspekter av samhället. Vi lider fortfarande av att vi blev nödda och tvungna att i all hast decimera den ofantliga sektorn ned till en bråkdel av dess forna storhet, utan att kunna särskilja på nödvändig och onödvändig pappersexercis.
De goda föresatserna har helt enkelt blivit förvandlade till ren arsenik i praktiken. Däri har Henrik fullständigt rätt.