Decentralisera EU innan det är för sent!

Det finns vissa enkla lärdomar att dra av havererade centralstyrda kommandoekonomier som Sovjetunionen. Till exempel att politiker och byråkrater är katastrofalt mycket sämre än marknaden på att möta människors efterfrågan. Och att deras oförmåga drabbar alla samhällsområden. I en centralstyrd superstat räcker det med ett misstag, på ett ställe i maskineriet för att konsekvenserna skall bli förödande för alla. Oavsett om det gäller produktion av spik eller utbildningsväsendets organisation är det dumt och farligt att ha a single point of failure.

På andra sidan finns forskare och samhällsdebattörer som menar att litet är vackert. Vissa menar att stads-staten är den bästa storleken på en statsbildning. Närheten mellan väljare och valda skapar en fungerande demokrati. Politiska misstag i små enheter drabbar inte så många människor och är lättare att rätta till. Med många små samhällen som sins emellan organiseras på olika sätt finns det dessutom ett intresse av att lära av det som fungerar bäst hos grannarna. Sammantaget minskar detta risken för allvarliga misstag.

Var har vi då EU på skalan? Uppenbarligen blir den Europeiska Unionen allt mer av en centralstyrd kommandoekonomi.

Den gemensamma valutan, euron, är ett centralistiskt projekt som talar sitt tydliga språk. En storlek passar helt enkelt inte alla. (Förmodligen inte någon.)

Men EU har inget lärt, vare sig av historien eller av sina egna misstag.

Överstatligheten ökar när det gäller ekonomin. En skatteunion introduceras, i många små steg. Stora, enhetliga modeller rullas ut. Den "harmonisering" som kan vara en bra sak vad gäller handel på en fri marknad – den används nu för att skapa enhetliga strukturer för allt fler samhällsfunktioner, vilket istället leder fel. Och makten flyttar från människor till politiken; från medlemsstaterna till Bryssel; från de demokratiska institutionerna till ansiktslösa icke-valda byråkrater.

Man behöver inte vara raketforskare för att se riskerna. När makten över 500 miljoner människor hamnar i händerna på en liten grupp icke-valda eurokrater blir konsekvenserna av dåliga beslut så oerhört mycket större än de annars skulle behöva vara.

I förtroende kan jag dessutom berätta att många av EU:s byråkrater inte är speciellt bra på det de jobbar med. De har inte sällan en dålig dag på jobbet. Det handlar inte direkt om osjälviska renessensmänniskor – utan snarare om folk med nojor, hangups, bakfyllor, förutfattade meningar och kunskapsluckor precis som alla vi andra. Inte sällan är de i särintressenas våld. Och de vistas i en byråkratisk kultur som göder arrogans, hemlighetsmakeri och verklighetsflykt.

Detta kommer att bli EU:s fall. Men vi kommer att få se mycket elände innan den punkten är nådd. Vår frihet kommer att inskränkas, våra rättigheter kommer att urholkas och vi kommer alla att bli fattigare – innan någon reagerar på allvar. Om det alls kommer att ske.

Vi hade något rätt bra. Ett samarbete mellan självständiga nationer kring en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Det är vad vi borde gå tillbaka till.