Jonathan Pie's Hard Brexit

Välkommen till vår Kafka-artade nya värld.

Youtube: Jonathan Pie's Hard Brexit »

Mellandagslyssning: Daniel Hannan förklarar UK och EU för Ben Sharpio

Inspelad innan Boris Johnson blev Tory-ledare - men fullt av intressanta tankar om Brexit, EU, socialism och en del annat.

Youtube »

Storseger för Boris Johnson

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Storseger för Boris Johnson »

"En befriande sak med det brittiska (preliminära) valresultatet är att det innebär att man står fast vid folkomröstningen om Brexit. Att man inte tänker schabbla bort folkets - förvisso något oväntade - vilja. Detta speciellt i förhållande till det EU som har uppfattningen att folkomröstningar är något man håller gång på gång, tills folket till slut röstar rätt."

Visst kan EU vara ett »smörgåsbord«!

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Visst kan EU vara ett smörgåsbord! »

Tänk om EU skulle gå tillbaka till att vara ett samarbete för fri handel - och göra allt annat till frivilliga tillval?

Brexit - en uppdatering

Här är historien om hur Brexit just gått än mer i baklås. Intressant och underhållande.

Youtube: How Bercow Changed the Future of Brexit - Brexit Explained »

Kommer Brexit att rinna ut i sanden?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Kommer Brexit att rinna ut i sanden? »

"Även om jag själv sympatiserar med britternas vilja att lämna EU, så tror jag att detta kommer att bli en långdragen historia. Så långdragen att man till slut kommer att hitta något sätt att krångla sig ur en Brexit helt och hållet – när dammet väl har lagt sig. Att hela frågan blir lite som de svenska socialdemokraternas vilande krav på republik…"

Är Brexit är på väg att rinna ut i sanden?

Jag har våldsamt motstridiga åsikter om Brexit.

Hade jag varit britt hade jag helt klart röstat för ett EU-utträde. Av demokratiska skäl, inte av främlingsfientliga.

Som svensk får jag en smula panik av att britterna tänker dra. De har inte sällan varit de enda vettiga människorna i EU – i vart fall i många frågor. De har stoppat en hel del av Bryssels galenskaper. Utan dem kommer EU att bli sämre och värre på många sätt. Och utan britterna i EU tror jag att trycket kommer att öka för att Sverige skall tvingas gå över till euron.

Efter Theresa Mays nyvalsvurpa är inget längre hugget i sten, vad gäller Brexit.

Nu när Tories regeringsmakt plötsligt är beroende av nordirländska Democratic Unionist Party (DUP) har den irländska gränsfrågan vid en Brexit gått från att vara synnerligen komplicerad till ett möjligen olösligt problem.

Irlands taoiseach (premiärminister) har redan krävt ett återförenat Irland vid en Brexit. Vilket DUP absolut inte kan tänka sig. Samtidigt kan DUP – som i princip är för Brexit – inte heller tänka sig en hård gräns mellan Nordirland och Irland. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Värre än så – detta riskerar att bli en nytändning för de motsättningar och det våld som Nordirland varit förskonat från på senare år. Den redan dysfunktionella alliansen mellan DUP och Sinn Féin i Stormont riskerar att helt dö. Och de senare är högljutt kritiska till de förras stöd för May i Westminster.

Kanske lika besvärlig är den politiska oreda som råder i London. Torys majoritet i underhuset (inklusive DUP) är knapp. Det räcker med att några uttalade leave eller remain-ledamöter i Mays eget parti revolterar för att kaoset skall bli totalt. Även om alla just nu sitter ner i båten kan man inte räkna med att lugnet kommer att bestå. Risken för ännu ett nyval är överhängande.

Theresa Mays manöverutrymme har kraftigt begränsats. Hennes mandat har försvagats. Och hon har bara sig själv att skylla. Samtidigt har EU:s förhandlingsposition stärkts. Och i Tyskland säger finansminister Schäuble rakt ut att det ännu inte är för sent för britterna att ändra sig. (Uppdatering: Även Frankrikes president Macron har nu sagt samma sak.)

Det är omöjligt att förutsäga hur detta kommer att spelas ut. Och man kan inte utesluta en pragmatisk lösning där britterna stannar i EU – men trots allt får något slags listigt undantag från den fria rörligheten.

Hur som helst är jag inte övertygad om att den brittiska folkomröstningen kommer att respekteras. I vart fall inte fullt ut.

Brittiska valet på väg att bli en nattlig rysare

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Brittiska valet på väg att bli en nattlig rysare »

Skrivet i väntan på valresultatet, efter en uppseendeväckande exit-poll. Innehåller mycket uppsnappat och trivia – som du kan svänga dig med vid fikabordet.

Tänk om Brexit blir en succé?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Tänk om Brexit blir en succé? »

"Tänk om Brexit blir en succé – och Storbritannien blir än mer en hub för handel, internationellt företagande, industri och finansiella tjänster? Det är ju faktiskt bara en fråga om vilja. Vilket kan vara precis vad EU-eliten fruktar."

Exit Brexit?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Exit Brexit? »

När det handlar om EU är ett nej sällan ett nej och folkets åsikt inte nödvändigtvis avgörande. Precis som jag vill minnas att jag påpekade redan efter Brexit-omröstningen.

Brexit: Mer en kris för Bryssel än för London

Läs min senaste text hos Mårtensson:

Brexit: Mer en kris för Bryssel än för London »

Brexit kan mycket väl komma att bli en betydligt värre huvudvärk för EU än för britterna. Och pinsam – om brittisk ekonomi på sikt visar sig gå bättre än euro-zonen.

Sven Melander: Brexit, vilket jävla liv det blev

Youtube »

Det blir ingen Brexit

Jag kan ha fel. Det är till och med troligt att jag har fel.

Men jag har en känsla som jag inte kan frigöra mig från: Det blir ingen Brexit.

Förvisso skulle detta vara en demokratisk härdsmälta. Men i många små steg går det – rent praktiskt – utmärkt att smussla in Brexit i frysboxen. Underskatta aldrig den härskande klassens fingerfärdighet.

Först och främst har vi det faktum att den brittiska folkomröstningen bara var rådgivande.

Dessutom bör – i rimlighetens namn – en Brexit formellt sett vara en fråga för parlamentet. Och det lär väl ha en majoritet av remainers? Tro inte annat än att det kan råka... hamna grus i maskineriet.

Det som talar emot en sådan utveckling är att Storbritannien har ett system med enmansvalkretsar – och att framförallt konservativa ledamöter som vacklar om Brexit kan komma att bli flådda levande av sina väljare.

Men i grova drag kan parlamentet stoppa, förhala eller sabotera en Brexit om det vill.

Sedan har vi den rättsliga sidan. Den sträcker sig över allt från frågan om folkomröstningen anordnades av legitima skäl eller för att rädda regeringspartiet igenom ett parlamentsval – till vilka institutioner som har rätt att besluta vad.

Skarpa jurister i mitt sociala flöde utesluter inte en situation där en Brexit under vissa förutsättningar kan komma att vara giltig under internationella regler, men samtidigt ogiltig under brittisk lag. Allt är möjligt.

Det största hotet mot en Brexit är samtidigt det minst spektakulära...

Frågan hamnar i långbänk. Bereds av byråkratin. Utredningar kommer att tillsättas. Formaliteter hamnar i vägen. Och plötsligt har det gått lång tid utan att något har hänt. Frågan blir till slut som kravet på republik för de svenska sossarna. Beslutet är förvisso fattat, men ingen vill gunga båten. Och så hamnar man i en situation där britterna har en vilande Brexit liggande på lut. Till slut har det gått flera år och ingen bryr sig längre.

Ja, ja... det är mest en känsla jag har. Men visst har vi sett våra kära ledare göra liknande saker förr?

Stöd denna blogg »

EU: Det finns ingen plan – bara mer av samma

Kommer Brexit att bli en väckarklocka? Eller kommer EU och dess ledare att fortsätta gå i sömnen – mot en ständigt allt tätare union, mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och ett ständigt ökande demokratiskt underskott?

Den kritik mot EU som förekommer, den kommer främst från ytterkantspartier till höger och vänster – som råkat ha hamnat rätt i sak av fel skäl och som ofta är skvatt galna i övrigt.

Från EU, dess ledare och dess etablissemang kommer bara en signal: Mer av samma.

Vad man istället borde göra är att rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete med ett enda syfte: Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.


Men hur gör man det när man är förenade vid höften av den gemensamma valutan, euron? Den kräver snarare hård centralstyrning, en fiskal union och upphävt nationellt ekonomiskt självstyre för att fungera.

Hur rullar man tillbaka ett EU som gör anspråk på att ha en gemensam flyktingpolitik – som man till råga på allt inte har någon egentlig kontroll över?

Därför ser det snarare ut som om vi kommer att få mer EU och mer överstatlighet. Nästa punkt på dagordningen lär för övrigt bli gemensam militär kapacitet.

Vad kan väl möjligen gå fel?


I slutet av sommaren kommer nästa akt i det grekiska dramat. Under tiden späder den Europeiska Centralbanken (ECB) ut valutan med minst 60-100 miljarder euro varje månad. Folkets pengar minskar i värde samtidigt som euro-ländernas skuldsättning ökar och därmed även notan till skattebetalarna. (Notera hur folket pungslås i båda ändar av denna scam.)

Utan britterna i EU och utan ett formellt undantag kommer Sverige förr eller senare att tvingas med i det vansinniga euro-samarbetet. Våra ledare kommer att hävda att situationen har förändrats – och de kommer noga att undvika en ny folkomröstning.

Man kan tycka att historien borde ha lärt oss att kommandoekonomi är en dålig idé. Man kan tycka att i vart fall borgerliga politiker borde ha något att invända mot en centralstyrning vars motstycke vi inte sett sedan Sovjetunionens sammanbrott. Men icke.


Det finns ingen plan. Det finns ingen sjukdomsinsikt. Allt som gäller är: Mer av samma.

Men om saker och ting får fortsätta att "fungera" som de har fungerat – då kommer det också att gå som det har gått. Då kommer problemen att bli värre och vansinnet att eskalera.

Till råga på eländet håller EU-motståndet i länder som Frankrike och Tyskland på att mutas in av partier som är främlingsfientliga, protektionistiska, småskurna och motståndare till allt som är bra med ett fritt och öppet Europa.

Och de etablerade partierna lämnar walk over... De är väl allt för förblindade av sin närhet till makten och köttgrytorna i Bryssel, kan man anta. De driver med strömmen. Mer av samma.


I längden kan överstatlighet, centralstyrning, kommandoekonomi och korporativism bara upprätthållas med ett stort mått av tvång och kontroll. Fast det kommer att kallas "harmonisering".

You have been warned.

Stöd denna blogg »

UK: Valet av ny premiärminister snabbas upp, men bara lite

Nu är det bråda tider i det brittiska konservativa partiet, Tories.

Valet av ny partiledare / premiärminister har flyttats från oktober till september. Det innebär att alla som kandiderar måste meddela detta senast nu på torsdag.

Boris Johnson, Theresa May... vilka mer kommer att ge sig in i leken?

Och i dag har Labours parlamentsgrupp förtroendeomröstning om sin ledare.

Brexit: Europaparlamentet pekar finger

I Bryssel jobbar Europaparlamentet på en resolution om Brexit. Tydligen vill man att utträdesprocessen skall starta så snart som möjligt. Vilket bara är grälsjukt och dumt.

Samtidigt står David Cameron i brittiska parlamentet och upprepar att det inte blir några utträdesförhandlingar förrän en ny premiärminister (och en ny regering) är på plats. Han konstaterar att innan någon kan göra något över huvud taget måste Storbritannien först bestämma vilken relation man vill ha med EU. Vilket känns som ett rimligt förhållningssätt.

Det är som vanligt. Europaparlamentet är trigger happy och stressar sig in i en position som sedan – när alla kort ligger på bordet – kan vara både fel och svår att backa från.

Dessutom har Europaparlamentet formellt sett noll att säga till om i processen än så länge. Allt man kan åstadkomma är att skapa dålig stämning. (Vilket förvisso är ett stort nöje för många av dess ledamöter.)

Lämna britterna i fred att reda ut sina egna problem ett tag. Och vill Europaparlamentet göra något, då kanske det istället bör fundera på hur EU kan reformeras. Men det kommer ju knappast att ske.

Hur många gånger kommer britterna att tvingas folkomrösta?

Kommer du ihåg hur det blev när irländarna röstade "fel" om Lissabon-fördraget? De fick rösta gång på gång tills de röstade "rätt". Ovan en klassisk, förfärande och underhållande BBC-intervju med dåvarande EU-kommissionär Margot Wallström om den saken.

Tro inte att frågan om det brittiska EU-medlemskapet är utagerad i och med veckans folkomröstning.

Värt att notrea är att lämna-sidans Boris Johnson i fredags lite svävande hävdade att det inte finns skäl att åberopa EU-fördragets artikel 50. Det är mycket möjligt att han menade just nu. Men det skulle inte förvåna mig om han helst vill se en ny omförhandling av det brittiska medlemskapet, som är tillräckligt omfattande för att runda folkomröstningen. Att britterna får vad de vill, det Cameron inte kunde leverera – utan att behöva lämna EU. Förhandlingsläget har ju, milt uttryckt, förändrats.

Sedan har vi EU:s politiker som (med undantag av Angela Merkel) tycks vara inriktade på att bli av med britterna så snart som möjligt. Ett skäl kan vara att de vill undvika att frågan skall störa det franska presidentvalet nästa vår och det tyska valet hösten efter det. Men den brittiska frågan kommer att ta sin tid. Så bli inte förvånad om EU plötsligt gör helt om och försöker förhala frågorna kring det brittiska EU-utträdet till efter i vart fall det franka valet.

Och Skottland... Kommer de skotska nationalisterna att bedöma att det går att få ihop en majoritet av väljare som både vill ha självständighet och EU-medlemskap? Det är ju en linje som rymmer en viss inneboende motsättning. Sedan är frågan om den brittiska regeringen kommer att ge sitt nödvändiga tillstånd för en ny skotsk folkomröstning.

Glöm för övrigt inte att torsdagens folkomröstning bara var rådgivande. Just det. Innan utträdesprocessen över huvud taget kan inledas måste samma beslut fattas av det brittiska parlamentet. Bara det kan bli en både utdragen och stökig process – som faktiskt kan sluta hur som helst.

Fortsättning följer. Var så säker.

[Länk till Youtube-klippet ovan »]

Brexit: Nu vill EU straffa britterna

EU:s maktelit är rasande.

Nu skall britterna straffas, förnedras och hånas. Det är knappast en konstruktiv inställning.

En Brexit kan ske under tämligen odramatiska, rent av konstruktiva former – om man vill.

Vem som helst kommer inte att kunna flytta till Storbritannien bara för att de vill. Nyanlända utlänningar kommer inte att få socialbidrag. Det är förmodligen inte så mycket mer folk i allmänhet skulle märka. I övrigt kan det mesta kunna rulla på ungefär som vanligt.

Svårare än så behöver det inte vara.

Men EU:s maktelit vill inte skiljas som vänner. Man tänker stressa igenom ett brittiskt utträde med hårda villkor. De vill straffa britterna.

Detta kommer i slutändan även att drabba dem själva. Men det skiter de i.

Vilket på ett utmärkt sätt beskriver den arrogans som är en central del av EU:s problem.

Avslutningsvis Johan Hakelius i dagens Expressen:

"Längst ned i Pandoras ask, under allt elände, låg enligt myten hoppet. Men vem vågar hoppas på att träskallarna som gav oss euron förmår tänka om, bara för att de lyckats jaga bort EU:s andra största ekonomi?"

Brexit: Det är EU det är fel på – inte britterna

Midsommaraftonens morgon fylls av etablissemangets magsura kommentarer om den brittiska EU-omröstningen.

Skyll er själva, säger jag.

Folket vill inte ha centralstyrning, kommandoekonomi, överstatlighet, byråkrati och demokratiskt underskott. Inte britterna. Inte heller fransmännen, italienarna eller svenskarna.

Folket vill inte ha megalomaniska projekt som löper amok utom kontroll – som den gemensamma flyktingpolitiken och euron.

Nästa vår är det presidentval i Frankrike. Nationella frontens Marine Le Pen tycks ha goda chanser att bli president. Och hon är sannerligen ingen EU-vän. Hon har redan annonserat att hon vill ha en folkomröstning om sitt lands EU-medlemskap. (Minns att förra gången fransmännen fick rösta om EU, då handlade det om den så kallade konstitutionen – vilken de sa nej till.)

EU-entusiasterna talar om att mer federalism kan göra allt bättre. Vi skulle då få mer demokrati och mer decentralisering. Men det är inte direkt åt det hållet utvecklingen går, eller hur? EU blir ständigt allt mindre demokratiskt. EU blir ständigt allt mer centraliserat.

Själv skulle jag vilja att man rullar tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete som i huvudsak handlar om frihandel och fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Detta är de bra sakerna, om de sköts förnuftigt. De är dessutom gratis.

Men inte heller detta är den väg EU valt att gå. Snarare tvärt om. Den fria rörligheten är numera under ständig attack – och krackelerar när de regler som finns inte följs. (Till exempel när Sverige inte upprätthåller existerande EU-regler vad gäller EU-migranter.)

Samtidigt står EU inför stora prövningar. Man har en gemensam migrationspolitik, men inte resurser eller tillräcklig vilja för att hantera densamma. Euro-projektet är som vanligt svajigt och lär möta nästa prövning när det blir dags för ännu en grekisk bailout vid slutet av sommaren.

Risken är att EU faller sönder – samtidigt som många EU-länder är förenade vid höften av just migrationsfrågan och den gemensamma valutan. Krig har startat för mindre.

Men EU:s maktapparat varken ser eller förstår risken. Istället vill de öka taken och ha mer av samma.

Till exempel kan vi svenskar kallt räkna med att när britterna lämnar EU – då kommer Bryssel att försöka tvinga in oss i den gemensamma valutan, euron. Vårt land har som bekant inget formellt undantag på den punkten.

Vad handlar den brittiska folkomröstningen egentligen om?

I dag röstar Storbritannien om sitt EU-medlemskap. Men det känns som om EU-frågorna kommit lite i skymundan.

UKIP har försökt göra det hela till en folkomröstning om invandring. Vilket naturligtvis engagerar många väljare.

Framträdande brittiska kommentatorer menar att allt har utvecklats till en folkomröstning för eller emot etablissemanget.

Och vad gäller de verkliga EU-frågorna, så känns det som om de har diskuteras på ett allt för abstrakt sätt. Många väljare hänger inte med eller orkar inte engagera sig.

Därför har argumentationen långsamt glidit mot plakat-formuleringar. Nyligen såg jag en bild som visade en av remain-sidans bussar, som tapetserats med budskapet att maten blir billigare om man stannar i EU. På den nivån ligger den breda kommunikationen.

Dagens brittiska folkomröstning är intressant på flera plan. Europafrågorna är bara en aspekt. Det handlar minst lika mycket om zeitgeist och det demokratiska samhällets utveckling i ett vidare perspektiv.