Visar inlägg med etikett finvänstern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett finvänstern. Visa alla inlägg

2024-01-14

Kriget och Bullerbyn


När verkligheten tränger sig på drabbas vänstern av kognitiv dissonans och offentlig kärnverksamhet ställs inför en reality check.

Jag blir kanske inte förvånad men ändå lite förundrad över vänsterns bristande försvarsvilja.

Solidariteten med det stora kollektiv man tillhör tycks vackla hos en del vänsterdebattörer. Min misstanke om att fin-vänstern egentligen är väldigt egoistisk växer sig allt starkare.

Tydligen förväntar de sig att någon annan skall försvara dem medan de kritiserar militarismen och kapitalismen. Det personliga ansvaret lyser med sin frånvaro.

Några siffror nedbrutna på parti verkar inte finnas. Men vi vet från år 2018 att 49% av befolkningen då kunde tänka sig en stridande roll med risk för livet, 77% sa ja till en icke stridande roll med risk för livet och 84% kunde tänka sig en icke stridande roll utan risk för livet.

Män uppvisar högre vilja att försvara sitt land än kvinnor. Unga har lägre försvarsvilja än äldre. 38% av de unga vill inte göra värnplikt, 53% i gruppen med utomnordisk bakgrund (2023). Hög utbildning och hög lön tycks öka försvarsviljan.

En faktor till all upprördhet kan vara vänsterns tendens att se världen som de tycker att den borde vara - inte som den faktiskt är. När ministrar och ÖB ändå säger som det är, då uppstår något slags kognitiv dissonans.

Nu tror jag dock inte att det var för att reta vänstern som vår minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin underströk att det faktiskt kan bli krig.

Snarare handlar det om att han försöker pressa allehanda förvaltning att få tummen ur. En byråkrati som ägnat sig allt mer åt ideologiska projekt och allt mindre åt sin kärnverksamhet måste nu skärpa till sig och se till att beredskapen höjs, i praktisk handling.

Att viktiga svenska myndigheter fortfarande lever i något slags skyddad verkstad såg vi senast i kaoset på den igensnöade E22:an. När det blir skarpt läge finns inget utrymme för tafatt initiativlöshet och inkompetens.

Hela det civilförsvar som revs ner av regeringarna Persson, Reinfeldt och Löfvén måste nu snabbt upp på krigsfot.

Allt kan gå spektakulärt och helvete - och snabbt. Just nu stör rysk militär i Kaliningrad GPS-systemet. Häromdagen var Sverige beroende av att importera el från Danmark, Tyskland och Polen - via undervattenskablar som lätt kan saboteras. Vårt digitaliserade samhälle är sårbart.

Kriget i Ukraina drar ut på tiden då vi i väst inte vill förse landet med vapen som har tillräckligt lång räckvidd för att slå ut de ryska logistik-linjerna. Det kan leda till större problem på lite sikt.

Suwalki-korridoren mellan Kaliningrad och Belarus är en hotspot. Idag är trafiken begränsad på grund av sanktioner. Men Ryssland vill ha den som en öppen route under egen kontroll. Vilket i så fall skulle skära av de utsatta baltiska staterna från Polen och resten av Nato.

Att Erdogan konstrar, Orban flirtar med Putin och Mellanöstern exploderar samtidigt är också en faktor. Till och med Venezuela hakar på trenden och hotar att invadera Guyana. Oavsett om detta ingår i ett mönster eller ej bygger det på och gör vår värld mindre trygg.

Ryssland lägger nu ungefär 40% av sin budget på militären. Landet har ställt om till krigsproduktion. Om inte förr kommer det ryska militära hotet att vara påtagligt om tre till fem år.

Tills vi är beredda att möta detta får vi hoppas på det bästa, men förbereda oss för det värsta.

Här i Berlin känns allt mer påtagligt än i Sverige. Kriget pågår trots allt bara 85 mil bort över slätterna i sydost. Samtidigt ser man här spår efter andra världskriget och efter kommunismens framfart lite varstans. Allt blir mer påtagligt.

Sverige har å sin sida haft fred i flera hundra år, medan världen omkring oss stått i brand. Möjligen har det invaggat svenska folket i något slags falsk trygghet som vi inte vill lämna.

Därför är det nog nyttigt att vi blir påminda om att vad som helst faktiskt kan hända. Precis vad som helst.

Vårt fria, demokratiska Europa hotas de facto av en galen autokrat som vill förslava sina grannländer.

- o -

Prenumerera på mina längre texter till din mailbox på Substack »

2020-02-28

Statsmedia (if any) måste vara objektiva

Give us the red pill.

Sverigedemokraterna har trasslat in sig i sin kritik mot SVT och SR. Löneavdrag vid fällning av ett program, typ.

Jag tror att det är bäst om alla politiker håller sig borta från public service-företagens personalpolitik.

Men det innebär inte att statsmedia bör gå fria från kritik. Jag kan hålla med om att dess bristande objektivitet är ett problem.

Helt objektiv och opartisk journalistik är svårt att uppnå. Det är kanske omöjligt. Men det måste vara ambitionen!

Här talar vi om statsägd media, finansierad med våra skattepengar. Under tvång. Vägrar du betala kopplas våldsmonopolet in.

Därför måste public service vara till för alla - inte ett språkrör för allehanda ideologiska intressen och experiment.

Vore inte detta en vacker ambition - om vi alls skall ha statsmedia:

SVT och SR skall bli världsledande inom objektiv public service. Det skall vara som ett heligt uppdrag. På de skattebetalande medborgarnas mandat. Inte maktens.

I will not hold my breath.

2020-02-05

2017-08-06

Vänstern är rasistisk


Identitetsvänsterns sätt att resonera är rasistiskt. På något annat sätt kan jag inte tolka saken.

Borgerliga och frihetliga människor anser att alla skall vara lika inför lagen, ha samma rättigheter och skyldigheter och att man ansvarar för sina handlingar.

Identitetsvänstern tycks däremot mena att människor av till exempel viss etnisk, kulturell och religiös bakgrund inte kan förväntas vara ansvariga för sina handlingar. Vilket kan förklara dess apologetiska inställning i frågor som till exempel har med hedersförtryck att göra. (Samtidigt som vänstern påstår sig vara feministisk i en »vit« kontext.)

Vänstern menar med andra ord att vissa människor är underlägsna – vilket i sin tur ursäktar både det ena och det andra som aldrig skulle accepteras i resten av samhället.

Det är väl så det blir när man betraktar människor som tillhörande olika kollektiv istället för som fria och unika individer.

En konsekvens av detta är att rättsstaten undermineras. Ett annat att vänstern sviker de nya svenskar som inget hellre vill än komma in i samhället på någorlunda lika villkor.

Identitetsvänsterns von oben-attityd gör den helt enkelt rasistisk.

2017-01-26

Trump och vänsterns bitterhet


Jag har en teori.

Skälet till att den amerikanska vänstern är så upprörd över president Trump är inte främst att han kanske är tokig, att han uppvisar auktoritär drag eller ens att han tycker att waterboarding är OK.

Det verkliga skälet till att vänstern är förbannad är att Trumps valseger sätter stopp för deras egna karriärplaner inom de politiskt korrekta och postmoderna fälten.

De skulle ju få bestämma över andra, bli den nya eliten...

Bitterhet – vänsterns paradgren.

2016-11-11

Sällsynt – självkritik till vänster



Det finns faktiskt vissa vänsterröster som idkar en smula självkritik efter det amerikanska presidentvalet. Här Jonathan Pie a.k.a. Tom Walker.

Youtube »

2015-12-23

Plot-twist på Södermalm



Idiothem fortsätter häckla finvänstern på Södermalm. Denna gång med en möjligen oväntad plot-twist. | Youtube »

2015-05-12

Värdegrunds-träsket


Ordet "värdegrund" tycks vara dagens lösen. Det förekommer i politiken, i den akademiska världen och i näringslivet. Men vad betyder det, egentligen?

Många svänger sig med uttrycket utan att egentligen ge dess innehåll någon tanke alls. "Vi måste slå vakt om vår värdegrund" är ett tomt uttalande om man inte reflekterar över vad det innebär. Och varför.

Den vanligaste tolkningen tycks vara något slag politisk korrekthet, grundad i ängslighet över att stöta sig med andra när det gäller till exempel ras, kön och sexuella preferenser. Naturligtvis är det trångsynt att vara rasist. Naturligtvis skall medborgare inte särbehandlas på grund av könstillhörighet. Naturligtvis skall människors sexuella preferenser varken ligga dem till last eller ge dem speciella förmåner. Men det handlar snarare om hyfs och sunt förnuft än om en genomtänkt, övergripande samhällsideologi.

Värdegrund är ett ord som ofta används som politiskt tillhygge för att tysta människor vars åsikter vänstern inte delar. För att klippa till oss som vill se lika rättigheter, inte speciella rättigheter. För att vifta bort oss som anser att människor är ansvariga för sina handlingar, oavsett vem det handlar om. För att fula ut oss som anser att man skall respektera alla människors frihet. Det hela känns en smula maoistiskt.

Därmed inte sagt att vårt samhälle inte kan ha en värdegrund. Men den skall i så fall vara väsensskild från dagens flummiga förhållningssätt. En sådan värdegrund måste vara minimalistisk och slå fast de minsta gemensamma nämnarna, för att vi som individer skall kunna umgås och samverka under civiliserade former.

  • Man skall respektera andra människor och deras livsval. (Även om man privat kan tycka vad man vill om dem.)
  • Man skall respektera andra människors frihet, liv, säkerhet och egendom.
  • Alla skall ha lika rättigheter inför staten och vara lika inför lagen.
  • Människor skall bedömas utifrån vad de gör, inte beroende på vilka de är.
  • De grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna skall vaksamt upprätthållas.
  • Makten skall utövas öppet och transparent, under demokratiska former.

Det vore en värdegrund värd namnet.

Läs även:
• Lefties Are Too Good and Right to Talk to You and Me »
• Värdegrunden riskerar att flumma till demokratin »

Flattr this

2014-09-02

Därför har radikalvänstern fel!


Denna artikel skall du läsa! Jasenko Selimovic tar radikalvänstern vid hornen:

Er kamp är inte min »

Äntligen någon som höjer sig över bruset och tar en seriös, principiell diskussion.

Detta kan vara början till en mycket intressant kulturdebatt.

2014-07-28

Är den svenska medelklassen verkligen olycklig?


Något slags kulturell våg tycks dra fram, med budskapet om att den svenska medelklassen är olycklig.

Ur Björn Wimans DN-recension av filmen Turist...
"I essän ”Den borgerliga romanen och den nya medelklassens självförakt” från i våras menade kritikern och författaren Therese Bohman att samtidslitteraturen framställer dagens svenska medelklass som plågad av identitetsproblem och självförakt. Var är, frågade hon sig, romanen om den förnöjda ”Nya Moderaterna-medelklassen” med entreprenörer och egenföretagare som har mer ekonomiskt än kulturellt kapital?"
Länk»

Upplägget är föga överraskande. Nu tänker finvänstern börja kritisera medelklassen för att den inte är fin nog. Nu skall tesen om den kulturellt obildade, lite småkorkade och egentligen olycklige borgaren tuggas till förbannelse.

Vänstern anser sig, som vanligt, alltid veta vad som är rätt, bra och fint. Och inget stör denna vänster så mycket som en borgerlig medelklass som i stort sett är nöjd med livet.

Men nu skall alltså alla familjers drag av Norén-drama, folks existentiella ångest och alla livspusslares dåliga samvete över att de varken hinner med speciellt mycket kultur eller andlighet... upphöjas till... något slags borgerlig defekt? Eller vad?

Kulturvänstern betraktar med frustration en grupp människor – som har det rätt hyggligt och som egentligen mest vill bli lämnad mest ifred med sitt. Hur skall en vänster utan idéer och någon form av verklighetsförankrad politik kunna piska upp klasskamp och socialistiskt patos bland sådana människor?

Därför har kulturvänstern kommit fram till att den måste hjälpa medelklassen att förstå att den lider. Har man inget att tillföra i sak – kör känslospåret. Skapa en feel-bad-factor lagom till höstens valrörelse.

Detta kommer att bli en fantastisk höstsäsong för svensk samhällsdebatts alla drama queens.

2013-01-28

Europas kris: Kultureliten ställer sig på maktens sida, mot folket


Jag tycker att det ibland har varit lite tyst från "kultureliten" kring en del av de stora samhällsfrågorna. War on terror, rätten till privatliv, rättsstatens ställning, informationens frihet, våra fri- och rättigheter... Här finns hur mycket som helst att dissekera och att förhålla sig till.

Därför är det lite spännande att norska Aftenposten har en debattartikel om Europas kris, skriven av flera av den europeiska kulturscenens giganter som Umberto Eco och Salman Rushdie. [Länk Aftenposten» | Länk SvD»]

Europa är inte i kris, Europa är döende! utropar de.

Ett lovande anslag.

Med vass penna och skarpt öga beskriver de elva författarna Europas sönderfall, det fallande mörkret och anständighetens flagnande fernissa.

De lyckas till och med identifiera mörkrets hjärta: Eurokrisen.

Men sedan skär det sig, när de elva försöker peka ut vägen framåt: Mer överstatlighet, mer kommandoekonomi, mer politisk styrning – "federalism eller kollaps", "politisk union eller barbari".

Till att börja med är eurokrisen en konsekvens av politiskt storhetsvansinne, överstatlighet och centralstyrning. Mer av det som orsakat euro-zonens problem är knappast lösningen. Inte med mindre än att man accepterar en närmast fascistiskt hård styrning av samhällsekonomin (och därmed även av människors privatekonomi).

Sedan blir jag lite förbluffad över perspektivet. Det antas visserligen att kulturmänniskor är känslomänniskor och därmed också i allmänhet vänster, även när poserandet står i konflikt med verklighet och fakta. Det kan möjligen förklara en viss övertro på kollektiva lösningar.

Men i min bok står kulturen också på den lilla människans sida, mot makten, mot överheten. Det perspektivet försvinner helt när man ser till de elvas slutsatser. Helt. Här reduceras medborgarna till undersåtar och makten hyllas som vårt Nya Hopp.

Detta är ett sådant där Vaffan?-ögonblick. Ställer sig kulturen på maktens sida? Det är i så fall ett svek som gör ont.

Det har funnits varningstecken. Kulturen har knutits allt hårdare till den politiska sfären och dess goda vilja. Levande kultur har ersatts med kulturpolitik. Den politiska eliten och kultureliten minglar allt mer på samma parnass, där de skålar i skattebetalarnas pengar.

Är detta ögonblicket då kulturen – slutligen – går över till den mörka sidan?

Uppdatering: Även Expressen Kultur har nu samma artikel, för den svenska publiken. Fortfarande lika dumt.

Uppdatering 2: I Aftonbladet är Hakelius också skitförbannad på dessa lallare... "För det här är ren propaganda. Det är precis det här budskapet de politiska och byråkratiska tokstollar som drog i gång europrojektet pumpar ut. De vill försätta EU i ett permanent undantagstillstånd för att få makten att tvinga samman länderna. De skrämmer med den inre fienden, det vill säga alla som inte vill ha en europeisk superstat. Det är direkt genant att se intellektuella gå denna byråkratiska centralmakts ärenden, ­snarare än att ifrågasätta den."

2011-05-22

Vänsterns män och deras kvinnosyn

Här är ett lustmord, som du bara måste läsa...

Ann Coulter: To Liberals every Woman looks like a Hotel Maid.

Det hela tar sitt avstamp i IMF-chefen Dominique Strauss-Kahns eskapader och fortsätter med att granska till exempel Bill Clinton, Andrew Luster, Jean-Paul Sartre, Karl Marx och deras kvinnosyn.

(Med "liberals" menas här den amerikanska definitionen, det vill säga "finvänster".)