Teledatalagringen till EU-domstolen

Irlands högsta domstol har sänt en del av datalagringsdirektivet (teledatalagringen) till EU-domstolen.

Detta ger Sverige ytterligare en tidsfrist. Men frågan är vad det innebär i långa loppet. Jämför med till exempel IPRED – där Sverige ändå gjorde exakt det som EU-domstolen beslutat att man inte behövde göra.

Läs mer hos Albin Ring Broman»

EG-domstolen försvarar skråväsendet

EG-domstolen har beslutat att det är OK för EU:s medlemsstater att endast låta utbildade farmaceuter (apotekare) äga och driva apotek.

Motiveringen är märklig. Den tycks bygga på att den som driver en verksamhet på sunda affärsmässiga grunder är ute för att skada sina medmänniskor. Och på att farmaceuter är moraliska övermänniskor som bara drivs av ädla motiv.

En vanlig, hederlig företagare som följer precis alla regler till punkt och pricka – och som bara anställer de allra skickligaste apotekarna – skall alltså inte få starta, äga eller driva en service som är till nytta för alla andra.

Håller man fast vid den linjen borde kanske bara fromma, egendomslösa munkar och nunnor få driva apotek. Eller så.

Läs mer här...

EG-domstolen sade ja till teledatalagringen

Så nu sitter vi där med eländet. Tack så mycket, Thomas Bodström!

Länk»

Kan operatörerna stoppa IPRED?

En fråga till juristerna i läsekretsen:

EG-domstolen har ju beslutat att EU:s sanktionsdirektiv IPRED 1 inte behöver genomföras på det sätt som Sverige har valt. (Det vill säga genom att lämna ut identiteten på misstänkta fildelare till musik- och nöjesindustrin.)

Borde inte det innebära att svenska internetoperatörer kan vägra att lämna ut sådana uppgifter – med hänvisning till denna dom?

Eller att operatörerna kan dra svenska staten inför EG-domstolen, som då rimligen måste stå fast vid sin tidigare bedömning?

Om man tänker efter, så har regeringen kanske inte så mycket att sätta emot. Än så länge.

IPRED: Sverige måste inte alls! Här är beviset!

Representanter för regeringen och de borgerliga partierna försöker få folk att tro att EU tvingar Sverige att införa den så kallade piratjägarlagen.

Det är fel. Det är medvetet vilseledande – så till den milda grad att det kan kallas direkt lögnaktigt.

Till och med många inom gammelmedia har gått på denna bluff.

Så här:

IPED1 är ett EU-direktiv som gäller fler saker än piratjägarlagen. I det stora hela måste Sverige införliva detta direktiv i svensk lagstiftning, ja.

Men EG-domstolen säger uttryckligen att medlemsstaterna inte behöver genomföra den del av direktivet som handlar om piratjägarlagen!

EG-domstolen slår i det så kallade Telefónica-målet fast att det är upp till medlemsstaterna att själva bestämma om de vill ha sådana lagar. Men EU kan inte tvinga dem, eftersom det innebär en allt för stort integritetkränkning.

Läs själv. [PDF]»

Detta är viktigt – och får inte slarvas bort i debatten!

Och de borgerliga partierna skall inte kunna komma undan med att bluffa i frågan. Detta är helt och hållet deras eget beslut, som inte går att skylla på någon annan.

Ljug aldrig om sådant som går att kontrollera!

FRA-avlyssningen strider mot EU-fördraget och den fria rörligheten

Stiftelsen Centrum för rättvisa gör ett strålande jobb med att bekämpa FRA-avlyssningen med hänvisning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Detta lär komma att bli ett fall för Europadomstolen.

Samtidigt pekar Mårtensson på sin blogg på ett annat mycket viktigt, men kanske förbisett spår...

FRA-avlyssningen strider även mot gällande EU-rätt och bryter mot principen om fri rörlighet. Detta är utan tvekan även en fråga för EG-domstolen.

Så här:

FRA skall avlyssna all teletrafik som passerar landets gränser. Om Bertil i Borås ringer Janne i Jönköping så kommer deras samtal (eventuellt) inte att fasta i FRA:s automatiserade massavlyssning. Men om Bertil ringer mig i Bryssel, då är det helt säkert att samtalet kommer att passera FRA:s datorer.

På så sätt drabbas människor i EU för att de inte är svenskar eller inte bor i Sverige.

Jag (och även Bertil) drabbas också på grund av att jag har valt att utnyttja EU:s fria rörlighet och bosatt mig i ett annat land i unionen.

Artikel 12.1 i EU-fördraget förbjuder diskriminering på grund av nationalitet och fördraget slår även fast den fria rörligheten. Detta har konsekvenser...

a) Fördraget förbjuder helt tydligt all FRA-övervakning som drabbar EU-medborgare, men inte svenskar.

b) FRA-avlyssningen är dessutom en inskränkning i svenskars fria rörlighet. (De drabbas av integritetskränkningarom de flyttar till ett annat EU-land.)

(Se även artikel 93 och 94, om lagharmonisering, i fördraget.)

Till de jurister som läser detta: Lusläs Mårtenssons bloggpost – och se om det finns utrymme för att agera.

Och till alla andra: Sprid denna information. Det kan vara en krok som regeringen inte kan slingra sig av – och som kan fälla FRA-avlyssningen rakt av.