Beatrice Asks (M) cyniska bluff om datalagringen

Till sist tvingades justitieminister Beatrice Ask (M) hantera frågan om hur Sverige skall göra med teledatalagringen – efter att EU-domstolen förklarat att EU:s datalagringsdirektiv strider mot de mänskliga rättigheterna.

Det var de goda nyheterna. Resten är inte lika muntert.

Regeringen (och sossarna) tänker inte acceptera EU-domstolens dom rakt av. De vill ha lagring av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Ask tillsätter nu en utredning. Utredare blir den före detta rikspolischefen Sten Heckscher. Så att utredningen inte kommer fram till något som betong- och batongpartierna inte gillar.

Utredningens första analys skall presenteras två veckor efter EU-valet.

Utredningens resultat skall presenteras två veckor efter riksdagsvalet.

Vilket sammanträffande.

Utredningens uppdrag är att trixa med den svenska lagstiftningen så att datalagringen kan fortsätta.

Detta skall de fan inte få komma undan med!

Här skall vi komma ihåg att EU-domstolen menar att kränkningen av de mänskliga rättigheterna (rätten till privatliv) sker i och med den urskiljningslösa insamlingen av alla människors alla teledata.

Det är alltså själva det faktum att man samlar in data om alla – oavsett om de är misstänkta för brott eller ej – som är oacceptabelt och olagligt.

Vilket är exakt vad teledatalagringen handlar om. Här krävs ingen utredning! Det är själva principen som strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är massdatalagringen som sådan som är olaglig.

Regeringens utredning är ett billigt stunt – för att slippa diskutera sakfrågan i EU-valet och i riksdagsvalet. Därefter hoppas de kunna kringgå EU-domstolens dom i tysthet.

Det är precis som vid EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Då hade regeringen förslaget om svensk datalagring klart, men lät det ligga i byrålådan fram tills efter de två allmänna valen. Man ville inte ha debatten. Sedan körde man på. [Länk 1»|Länk 2»]

Maken till fräckhet. Maken till arrogans. Maken till demokratiskt dubbelspel.

Sedan hjälper det inte att gamla moderater som Gunnar Hökmark klagar över att "vi lägger de ekonomiska resurserna i kampen mot grov brottslighet på att följa dem som det inte finns några misstankar på i stället för att genom en intelligent underrättelseverksamhet fokusera på dem som förbereder brott mot vårt samhälle." [Länk»] Regeringen skiter högaktningsfullt i honom. Regeringen bryr sig inte om rättsstatens principer. Regeringen har inga problem med att föra väljarna bakom ljuset.

Så här får det inte gå till! Nu måste regeringen och sossarna drivas ut i samhällsdebatten – där de skall ställas till svars för sin politik, i media och på gator och torg.

Regeringens pressmeddelande »
Regeringens utredningsuppdrag  (PDF) »
IDG»

Början till slutet för datalagringsdirektivet?

Pressmeddelande från Piratpartiet...

EU-domstolen riktar hård kritik mot datalagringsdirektivet 

-Detta är en seger för oss och en pinsamhet för EU-kommissionär Cecilia Malmström. Det säger Christian Engström, som är ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet, efter att EU-domstolens generaladvokat riktat hård kritik mot EU:s datalagringsdirektiv. 

Datalagringsdirektivet tvingar EU:s medlemsstater att lagra data om alla våra telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner. Direktivet har fått hård kritik för att inkräkta på medborgarnas rätt till privatliv. Nu prövas direktivet i EU-domstolen och i sin rekommendation till dom säger domstolens generaladvokat att det strider mot EU:s stadga om de grundläggande mänskliga rättigheterna. 

-Det var inte så länge sedan EU-kommissionär Cecilia Malmström tvingade Sverige att betala böter i mångmiljonklassen för att vi inte gjort direktivet till svensk lag så snabbt som kommissionen ville. Därför är beskedet från EU-domstolens generaladvokat pinsamt för henne, säger Christian Engström (PP). 

-Detta är också en svidande kritik mot regeringen och socialdemokraterna, som till sist drev igenom datalagringsdirektivet i riksdagen. De struntade i alla våra invändningar om att direktivet strider mot medborgarnas rätt till privatliv. Men nu det alltså ut som om EU-domstolen är på väg att ge dem bakläxa och att ge oss rätt, säger Christian Engström (PP). 

-Nu måste EU-kommissionär Malmström vidta åtgärder för att riva upp datalagringsdirektivet. Och vi tänker punktmarkera kommissionen för att se till att denna fråga inte göms undan, avslutar Christian Engström som är ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet. 

Se även EDRi: Interim ruling by European Court condemns massive storage of communications data - http://edri.org/interim-ruling-european-court-condemns-massive-storage-communications-data/

EU-domstolen: http://edri.org/wp-content/uploads/2013/12/C-293-12-AGOP-1.pdf

Kommer någon att bry sig om grundlagen?

Sverige har ett komplicerat förhållande till sin grundlag. Ofta får man ett intryck av att våra politiker helt enkelt struntar i den. Eller ser den som ett jobbigt irritationsmoment.

Den som till äventyrs påpekar eventuella brott mot grundlagen eller att den undermineras blir, i bästa fall, ignorerad. Eller avskriven som rättshaverist.

Skillnaden mot de flesta andra rimliga länder är uppenbar. Där är grundlagen / konstitutionen som regel viktig. Där tas dessa frågor på allvar. Och där händer det ibland att politikerna får bakläxa, efter att ha infört regler och lagar som är grundlagsstridiga. Men inte här.

Den svenska grundlagen håller nu på att reformeras. (Den andra, bekräftande, omröstningen skall hållas i riksdagen efter valet.) Det är ömsom vin och ömsom vatten.

En intressant sak är att skyddet för den enskildes privatliv och integritet stärks. Vilket ju är glädjande. Men jag är misstänksam.

Är det någon som på allvar tror att regeringen plötsligt kommer att säga "Hoppsan, då måste vi ju riva upp FRA-lagen"? Tror någon att detta kommer att få sossarna eller borgerligheten att avstå från att införa teledatalagringen? Knappast.

Det nya i detta är alltså att man skriver en grundlag som man – redan på förhand – vet att man kommer att skita i. Jag är rädd att detta kommer att devalvera dess värde ytterligare.

För att citera statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som redan för många år sedan konstaterade att "När det gäller grundlagen så är den ytterst bara ett kuttersmycke som putsas vid högtidliga tillfällen. Regeringen kommer att använda den som karottunderlägg om det behövs."

Det behövs nya människor i riksdagen – som tar grundlagen på allvar.

Piratpartiet är ett frihetsparti!

Jag är, som bekant, en smula skeptisk till politik. Jag tycker att politikerna borde lämna folk rätt mycket i fred – och bara ägna sig åt ett litet fåtal nödvändiga, gemensamma angelägenheter. Eftersom alla är olika, tycker jag att det är rimligt att människor får göra sina egna val här i livet.

Gammelpartierna fungerar inte på det sättet. De har fixa idéer om hur alla skall leva sina liv. De är klåfingriga och förmyndarmässiga. Och de drar sig inte för att använda politiken för att tvinga in alla människor i sina stela, monolitiska modeller. (Det finns gradskillnader. Ju längre åt vänster man kommer, ju värre blir det som regel. Men vad gäller principen befinner sig alla dagens riksdagspartier på det sluttande planet.)

Därför är Piratpartiet det enda parti (av de partier som har något slags chans att komma in i riksdagen) som jag tycker att man kan rösta på, engagera sig i och jobba för. Piratpartiet vill i princip inte tvinga någon till något.

Piratpartiet försvarar istället vanliga människors rätt till privatliv. Piratpartiet kämpar mot inskränkningar i yttrandefriheten. Piratpartiet försvarar rättsstatens principer och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Piratpartiet försvarar vårt öppna internet mot inskränkningar, censur och politisk klåfingrighet. Piratpartiet är mångfald. Piratpartiet är en motkraft mot Maktapparaten.

Detta är det närmaste man kan komma ett frihetsparti i dagens Sverige.

Biden balanserar på slak lina i EP

OK - det var för att få in fåren i fållan om SWIFT och PNR som USA:s vicepresident i dag talade i Europaparlamentet. Och det blev den vanliga självmotsägelsen...

Först en lång drapa om att man aldrig får kompromissa om rättigheter; aldrig låta fienden ödelägga vår frihet; aldrig tumma på integriteten. Och sedan - hokus pokus - just inskränkningar i våra fri- och rättigheter och i vår integritet. För att komma åt dumma människor som vi tror vill oss ont, typ. Det går inte ihop i dag heller.

Och jag blir nervös när jag hör USA:s vicepresident tala om att använda "alla lagliga medel" för att bekämpa trerrorismen. Nervös, eftersom jag inte riktigt litar på dem som bestämmer vad som är "lagligt".

Dessutom känner jag mig inte säker på att det bara är för att jaga terrorister som våra politiska ledare vill kunna övervaka oss...

(Foto: Christian Engström)

Könsapartheid

Man blir ju lite fundersam...

De vill verkligen inte ha några väljare

Moderaterna petar ner FRA-kritikern Karl Sigfrid på sina valsedlar.

Se där, ytterligare ett skäl att inte rösta på moderaterna eller den borgerliga alliansen igen. Inte nog med att de svikit i integritetsfrågorna. Nu försöker försöker de dessutom snöpa sitt eget dåliga samvete.

Karl! Hoppa av! Kandidera för Piratpartiet istället!


Historien om hur regeringen baxade igenom FRA-lagen är mer än bara uppseendeväckande.

Brevhemligheten har grundlagsskydd som en del av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det är liksom inte förhandlingsbart.

Alliansen struntade i detta. Medvetet och totalt.

De trummade igenom en lag som ger staten rätt att granska innehållet i människors telefonsamtal, e-post och nätsurfande. Det krävs ingen brottsmisstanke. Vem som helst kan bli bli behandlad som en brottsling.

Detta strider mot rättsstatens principer. Man skall inte utsätta människor för övervakning och tvångsmedel om de inte är misstänkta för brott. Därför borde FRA-lagen göra varenda svensk orolig.

Det här är statens sätt att visa att den inte längre ser dig som en unik individ med starka rättigheter – utan istället betraktar medborgaren som en del av ett ansiktslöst kollektiv som kan bli ett potentiellt problem.

När FRA-lagen baxades igenom – då skedde det till priset av att man i princip bar ut ledamöter som hävdade grundlagens / Europakonventionens principer ur riksdagen (se videon ovan).

Det hela är så jävla skamligt. Och dessutom olagligt. (På flera sätt. Utöver Europakonventionens grundlagsskydd för brevhemligheten – så är det förbjudet att tvinga riksdagsledamöter att agera på det ena eller andra sättet.)

Hur tänker dom? Menar de att grundlagen och Europakonventionen bara gäller när de känner för det? Menar de att grundlagsskydd är något som man kan bortse från när det blir för besvärligt? Menar de att vårt lands konstitution bara är ett kuttersmycke att putsa och ta fram vid högtidliga tillfällen? Menar de att de, på ett eller annat sätt, står över grundlagen? Är inte det i så fall väldigt, väldigt vanskligt? Är det inte rent av smått... kuppsmässigt?

För vad skall man annars kalla det när en snäv politisk majoritet sätter sig över grundlagen?

Jag är allvarlig. Så här får det fan inte gå till!

Detta kräver svar och en seriös diskussion. På vilka grunder menar regeringen att den har rätt att sätta sig över grundlagen och Europakonventionen? Vad innebär det för vår demokrati om regering och riksdag bestämmer sig för att strunta i grundlagen? Vad tyder det på om våra politiska herrar anser sig stå över de demokratiska spelreglerna?

Skall de borgerliga partierna verkligen få komma undan med att avskriva dem som försvarar grundlagen och Europakonventionen som rättshaverister?

Stanna upp en stund och tänk igenom de ovanstående frågorna. Noga!

I riksdagsvalet i höst tycker jag att du skall rösta på Piratpartiet. Det blir i så fall en röst för integritet, medborgarrätt, demokratisk anständighet och rättssäkerhet.

Det är en markering som är både önskvärd och nödvändig. Vårt lands gammelpolitiker har nämligen tappat koncepten – och blivit både fartblinda och maktfullkomliga.

SD skulle göra en dålig riksdag ännu sämre

Sverigedemokraterna går framåt i opinionen och passerar med råge fyraprocentsspärren till riksdagen.

Det gör mig bekymrad. Inte på det där sättet som partistrategerna, som funderar på hur man skall sy ihop en riksdagsmajoritet, är bekymrade. Utan bekymrad på riktigt.

(Sd) vädjar nämligen till människors sämsta sidor. Och nästan allt de står för är sådant som jag tycker är fel, tragiskt och farligt.

(Sd) spinner på människors rädsla. Det ligger möjligen i vår natur att vara misstänksamma mot allt nytt. Men det är, i dagens moderna samhälle, som regel irrationellt. Det är dock lätt att utnyttja politiskt. Till exempel har sossarna ofta gjort det med framgång. Och jag tycker inte om det. För jag gillar nya upplevelser, nya impulser, nya människor och när ett samhälle befinner sig i dynamisk utveckling. Jag tycker om att se framåt, istället för att hänga fast i det förflutna (som ändå inte går att återskapa, även om man skulle vilja).

(Sd) är kollektivister, som ställer grupper av människor emot varandra. Utseende, tro, ursprung och vanor är i deras värld viktigare än att se till individen. För mig är alla individer olika – och kan sedan bedömas utifrån sina egna handlingar. Jag tycker att det är uppenbart att människor skall få göra fria val och att de sedan skall ta ansvar för och konsekvenserna av dessa handlingar. Detta går naturligtvis stick i stäv med en politik som bygger på att det viktigaste är om man är av svenskt blod eller inte.

(Sd) har en politik där olika människor får olika rättigheter, beroende på vilket kollektiv de tillhör. Och just detta, att bryta principen om alla människors lika rättigheter – det är exakt vad som har orsakat historiens största tragedier och som har skapat de otäckaste systemen.

I denna situation är det extra intressant att se socialdemokraternas handfallenhet och panik inför det som håller på att ske. (S) är nämligen det parti som har krattat manegen för (sd). Sossarna har i årtionde efter årtionde indoktrinerat svenska folket till att acceptera och rent av att sträva efter kollektivism, kollektiva lösningar och grupptänk. Nu är detta på väg att straffa sig, big time.

Men jag kanske är överkänslig. Jag vill leva i ett samhälle där människor har så stor frihet att göra sina egna val i stort och smått som möjligt. Gränsen för denna frihet går när man skadar någon annan människa eller kränker hennes grundläggande rättigheter. I mitt samhälle är det centralt att alla skall ha lika rättigheter gentemot staten. Och sett i det perspektivet är även de borgerliga partierna krypto-socialistiska kollektivister.

Det är tillräckligt besvärligt att få de existerande riksdagspartierna att respektera individen, att stå fast vid principen om lika rättigheter och att värna den demokratiska rättsstaten. Det sista vi behöver är ett nytt riksdagsparti – som i ännu större utsträckning drar åt fel håll.

Dagens Sifo»

När får staten egentligen döda människor?

Här är en sak jag undrar över, som ni säkert kan hjälpa mig att bena ut:

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är sedan 1994 inkorporerad i svensk lag (1994:1219).

Med det nya EU-fördraget stärks denna konvention ytterligare och blir, om jag förstår saken rätt, en del av fördraget.

Europakonventionen innehåller mycket som är bra. Ibland med lite väl många undantag och brasklappar. Men på det hela taget är det ett mycket värdefullt dokument.

Bland annat slår den fast att ingen får dömas till döden eller avrättas. Eller?

Det finns nämligen undantag.

I artikel 2:2 (under "rätt till liv") finns nämligen tre undantag. Staten får ta till dödligt våld:

• för att försvara någon mot olaglig våldsgärning,
• för att verkställa en laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är berövad friheten att undkomma,
• för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror.

Nödvärn är nog inget att säga om. Och det vore att hårddra saken att tolka "våldsgärning" allt för generöst. Att döda någon som är på väg att ge någon annan en vanlig smäll på käften vore knappast proportionerligt. (Notera att det här inte handlar om personligt nödvärn, utan om vad staten och dess företrädare får göra.)

Den andra punkten – arrestering och flykt – är lite mer skakig. Det blir här en tolkningsfråga hur långt koppel man ger ordningsmakten och kriminalvården. Det är dock inte att ta i att påstå att detta skulle kunna missbrukas. Att skjuta misshagliga element "under flykt" har i alla tider och i många länder varit vanligt förekommande. Man kan också ställa frågan: Fly ifrån vad? Det vore ju knappast rimligt att skjuta någon som avviker från en öppen kriminalvårdsanstalt där han eller hon avtjänar straff för, låt säga, hembränning. Men om detta lämnar Europakonventionen, vad jag kan se, inga besked. Strikt juridiskt skulle det alltså kunna vara möjligt. Eller?

Det är egentligen punkt tre – att stävja upplopp och uppror – som ger mig mest huvudbry. Nödvärn är ju redan reglerat i punkt ett. Så det kan alltså inte primärt handla om att skydda liv och lem. Så vad menas då egentligen med att "stävja"? Även orden "upplopp" och "uppror" lämnar öppningar för tolkning. Någonstans på en tänkt linje går gränsen mellan en demonstration och ett upplopp. Var? Och på en annan tänkt linje kan vi sätta opposition i ena ändan och uppror i den andra. Exakt när övergår det ena i det andra? När öppnar Europakonventionen egentligen för att staten och dess funktionärer skall få tillgripa dödligt våld?

Var till exempel Göteborgskravallerna ett exempel på en situation där staten skulle kunna ta sig rätt att ta till dödligt våld för att "stävja" det som skedde? Alltså utöver vad som stipuleras om nödvärn? Reclaim the Streets? En dansbandsafton med hembränt och drängslagsmål i Säffle? AIK-Djurgården?

Det finns inget som pekar på var gränsen går. Sådant kan göra en orolig. En ondsint tolkning, en målkåt konstapel, en missuppfattad situation, stress, en stunds förvirring, en oklar order eller någons ovanligt dåliga humör kan komma att ställa dessa frågor i blixtbelysning. Eller, för allt i världen, en riktigt olycklig politisk situation.

Och hur vet man om gränsen kommer att gå på samma ställe i alla EU:s medlemsstater? För alla medborgare bör ju stå lika inför lagen...

Det kan också vara värt att hålla i minne att sådana här gränser brukar flyttas med tiden och tidens värderingar.

Själv känner jag mig rätt tveksam till allt utom nödvärnspunkten.

Borde inte detta benas ut lite klarare? Helst innan det nya EU-fördraget träder i kraft.

"Rättighetsstadgan"

Innan jag börjar ge mig på det nya EU-fördraget tänkte jag beta av den så kallade rättighetsstadgan – som är knuten till fördraget. Del 1:

Artikel 3 Människans rätt till integritet

1. Var och en har rätt till fysisk och mental integritet.

2. Inom medicin och biologi ska i synnerhet följande respekteras:

a) Den berörda personens fria och informerade samtycke, på de villkor som föreskrivs i lag.

b) Förbud mot rashygieniska metoder, i synnerhet sådana som syftar till urval av människor.

c) Förbud mot att låta människokroppen och dess delar i sig utgöra en källa till ekonomisk vinning.

d) Förbud mot reproduktiv kloning av människor.

Låt se...

3:1 – Hur rimmar detta med hetsjakten på till exempel rökare, den som vill ta en sup, överviktiga och på dem som är parter i frivilliga överenskommelser om att köpa/sälja sex?

3:2:c – Varför då? Varför skall jag förbjudas att sälja en njure till någon behövande om jag skulle vilja? Vari ligger det felaktiga eller omoraliska i att rädda en annan människas liv och samtidigt tjäna en hacka – om båda parter är med på det?

3:2:d – Det där är väl ändå ett område där juryn fortfarande är ute? Hur tänker man när man låter politiken stoppa forskningen? Det kanske funkar finfint. Det kanske kan ha sina etiskt godtagbara användningsområden. Det vet vi inte ännu. Varför stänga denna dörr för all överskådlig framtid genom att knyta frågan till det nya EU-fördraget?

"Rättighetsstadgan" »