Flykting- och invandringsfrågorna börjar slita på den svenska samhällsdebatten. Anledningen är inte så mycket den omfattande flyktingmottagningen – utan snarare att svensk politik är riggad så att politikerna själva har gjort det omöjligt att hantera situationen.
Jag skall strax komma till saken, men vill först påminna om två av mina tidigare inlägg i debatten som kan vara bra att ha med sig...
Demokrati, generell välfärdsstat, öppna gränser - välj två! »
En liberal invandringspolitik »
• Den generella välfärdsstaten är elefanten i rummet.
Att den försvaras av de rödgröna är begripligt – eftersom socialister vill likrikta, centralstyra och begränsa medborgarnas möjlighet att bestämma själva.
Men att de borgerliga partierna inte insett (eller vågar erkänna) den generella välfärdsstatens problem är närmast obegripligt. Då går det som det går. Då får vi demokratiskt tveksamma konstruktioner som decemberöverenskommelsen – istället för rak, kompetent och konsekvent borgerlig politik.
Men det finns fler problem.
• Arbetsmarknadspolitiken är en helig ko som ingen vågar röra. På den rödgröna sidan handlar det om nära kopplingar till ett av arbetsmarknadens särintressen, LO. Men att Alliansens partier inte förmår ta strid för en fri, öppen och rörlig arbetsmarknad är ta mig fan tjänstefel, typ.
• Toppa sedan detta med en havererad bostadspolitik. Vanligt folk har inte längre möjlighet att bo i våra större städer. Det gäller så väl svenskar som invandrare. Byråkrati, regelraseri, planeringshysteri och hyresreglering har skapat en bostadsinfarkt. De rödgröna vill inte göra något åt saken eftersom de har nära kopplingar till ännu ett särintresse, Hyresgästföreningen. Och åter igen hukar den svenska borgerligheten istället för att ta tag i en stor, komplex och kontroversiell fråga.
På alla dessa tre punkter försvarar de rödgröna dem som redan är inne i systemen, de som redan har. Och den svenska borgerligheten sviker alla som vill in. (Inte minst svenska ungdomar.)
Decemberöverenskommelsen är inte den stora grejen. Den är på sin höjd Alliansens dödsattest. Själva dödsorsaken är den svenska borgerlighetens flathet, konflikträdsla, idélöshet och kappvändande.
Så länge man inte hanterar de tre punkterna ovan kommer man att ha problem med invandringsfrågorna.
Och inte bara med dem: Den generella välfärdsstaten är en gökunge som knuffar ut de människor som verkligen behöver hjälp ur systemet. Svensk arbetsmarknadslagstiftning drabbar vår konkurrenskraft, vår tillväxt och vårt välstånd. Härdsmältan i bostadspolitiken hotar våra större städers företagande, utbildning, kultur, utveckling och dynamik.
Om Allianspartierna inte kan, vill eller vågar ta strid för borgerlig politik – då är frågan om de alls har något existensberättigande.
