Brainstorming: Morgondagens nyheter?

Efter åren med Piratpartiet i Europaparlamentet håller jag på att fundera på vad jag skall bli när jag blir stor. På en mental Postit-lapp har jag noteringen att jag skall syssla med något som är kul och som verkligen engagerar mig.

Jag har min basverksamhet (bloggande här och på HAX.5July.org). Men det vore ju bra med något mer, som går att gå runt på ekonomiskt. Så jag funderar på ett antal olika add-ons: Kanske crowdfunda en EU-bok. Skönlitteratur, vilket verkligen är en balansankt på slak lina. Dra igång en pan-europeisk kampanj för att legalisera cannabis. Ge mig in i den mördande konkurrensen på konstfotomarknaden. Frilansande copywriter. Eller... nyheter.

Låt oss grupparbeta lite om det där med nyheter.

Gammelmedia befinner sig i en nedåtgående spiral, vilket tvingar dem att banta sina organisationer, vilket i sin tur gör deras problem ännu värre. På andra flanken har vi nya kanaler som bubb.la – som plockar upp nyheter från så väl internationell media som bloggar och sociala media och som sedan sprider dem vidare i sociala kanaler. Det är inte heller lönsamt, men fungerar ändå eftersom det bygger på crowdsourcing och entusiastiska frivilliga medarbetare.

Frågan jag ställer mig är om man skulle kunna ta ytterligare något nytt grepp på det här med nyheter, i vid mening. Något nytt. Något disruptivt. Något spännande. Något som påverkar samhällsdebatten. Och som går att försörja sig på.

Verktygen finns ju. Text, bild, ljud, video... Allt kan i dag produceras och distribueras till nästan ingen kostnad alls. Och idéer för innehåll saknas verkligen inte.

Då är frågan: Kan man starta något nytt, begåvat och slagkraftigt från scratch (med minimala overheadkostnader)? I så fall vad?

Där befinner jag mig i mina funderingar. Det finns en del idéer. Men jag vill ha input. Just nu har jag nämligen en lucka i mitt liv, när jag kan välja att ge mig in på något nytt som gör skillnad.

Åsikter?

Efter valet börjar den verkliga maktkampen

Nu går Konungariket Sverige till val – för att utse de människor som skall bestämma över alla andra.

I morgon kommer svenska folket att rösta för ökad övervakning, mer hemlighetsmakeri, mer makt till EU, mer förmynderi, fler morallagar, en fortsatt idiotisk drogpolitik och fortsatt slöseri med skattepengar. Oavsett vilket lag som vinner.

Politik handlar om tvång. De som vinner kan tvinga hela folket att bete sig på ett visst sätt. Det gäller även på områden där det vore bättre om människor fick bestämma själva. Politiken drar nämligen till sig utövare som tycker om att ha makt över andra. De kommer alltid att vilja utöka sin makt, på vanligt folks bekostnad.

Under de kommande fyra åren kommer den järntriangel som består av politiker, byråkrater och allehanda särintressen att stärka sin makt. De enda som inte får vara med är folket.

Efter att ha sett gårdagskvällens partiledardebatt blir jag stärkt i min uppfattning om att det inte går att förändra speciellt mycket till det bättre inom systemet. Istället måste man utsätta politiken för ett yttre tryck. Sätta diskussionsramarna. Skapa nya idéer som trendar. Slå makthavarna på fingrarna när de spårar ur.

En spaning är att vi kommer att få se en ny slags maktkamp de närmaste åren. Teknik som är disruptive – som blockchains – kommer att hamna i fokus. Teknik som makthavarna inte begriper sig på eller ännu ens känner till. Teknik som Maktapparaten kommer att göra allt för att stoppa, eftersom den utmanar dess makt. Det kan bli stökigt.

Även kampen om den fria informationen kommer att bli het. Det är nu spelreglerna för internet kommer att ses över. Det är nu upphovsrätten måste anpassas till en ny tid. Det är nu de gamla spelarna har sin sista chans att stärka sin position på uppstickarnas och den fria marknadens bekostnad. Det är nu de stora striderna om övervakningen kommer att stå.

Vilket är frågor den valrörelse vi just har utsatts för inte har varit i närheten av att beröra.

Men det är på dessa områden som den verkliga striden om framtiden kommer att stå. I denna strid kommer frontlinjen inte att gå så mycket mellan höger och vänster som mellan maktapparaten och folket.