I dag trappar EU upp kriget mot terrorismen

I dag, vid lunchtid, röstar Europaparlamentet igenom EU:s nya direktiv om bekämpande av terrorism. [PDF] Eftersom media inte visat något som helst intresse för förlaget eller processen kan det nedanstående möjligen komma som en överraskning för de flesta...

Direktivets språk är vagt och ger stort tolkningsutrymme för vad som egentligen kan anses utgöra terrorism. Till exempel skall det bli förbjudet att glorifiera terrorism – vad nu det betyder. Det kan även nämnas att till exempel definitionen av »terrorresor« lämnar mycket att önska vad gäller juridisk tydlighet.

Försök att hota, skada eller hacka till exempel »informationssystem« kan komma att betraktas och straffas som terrorbrott. Även att lära någon hur man gör detta kommer att kunna stämplas som terrorism. Att uppmana någon att lära någon annan hur man hackar faller också i terror-facket. Till och med att på egen hand söka information om hur man hackar kan bli olagligt.

»Terrorträning« skall vara olaglig. Detta gäller även för den som som själv söker sådan information, på icke-specificerade websidor. Och detta behöver inte utmynna i någon form av verklig terrorism för att vara olagligt. Till och med anstiftan till att någon annan kan komma att titta på »terrorsidor« kan – om myndigheterna känner för det – komma att bli olagligt.

Webhotell, nätoperatörer och andra kan bli straffrättsligt ansvariga om de inte tar bort eller blockerar »terrorsidor«. Blockering av sidor skall tydligen kunna drivas igenom även utan uttryckligt lagstöd. (Genom »non-legislative action«.)

Intressant nog verkar det som att man även öppnar för straffrabatter för kronvittnen (som plea bargin i amerikanska deckare) – vilket vad jag förstått hitintills varit främmande för svensk rättstradition.

Och så kommer det att vara olagligt att destabilisera ett lands (eller en internationell organisations) politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer. Men det är ingen nyhet. (I Österrike håller man just nu på att ta det hela ett steg längre – genom att göra det olagligt att uttrycka åsikter som underminerar statens auktoritet.)

Direktivet har stressats igenom utan ordentlig utredning, konsekvensanalys eller allmän konsultation. Och det står i direkt strid med tidigare rekommendationer. Det är som vanligt i EU: Först beslutar man. Sedan debatterar man. Därefter kanske man tar reda på fakta.

Exakt vad som kommer ut får vi se när det finns ett konsoliderat dokument – efter att parlamentet röstat om ett hundratal ändringsförslag. Sedan skall det hela implementeras i medlemsstaterna. Det lär alltså finnas skäl att återkomma i ärendet.

Läs mer hos EDRi: The time has come to complain about the Terrorism Directive »

5 juli-podden 6: Stasi-special

Det har varit midsommar och redaktionen är tillfälligt utspridd. Naturligtvis blir det en podcast ändå, som vanligt på onsdagar – fast en special, inspelad förra veckan.

Vi besöker det gamla östtyska Stasi-högkvarteret (Ministeriet för Statssäkerhet) i Berlin och hittar skrämmande likheter med dagens övervakningsapparat. Med Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Insändar-inslag (MP3 max 60 sek) kan sändas till: karl[at]5july.org

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Skall vi reagera när de börjar inskränka våra fri- & rättigheter? Eller tänker vi vänta tills det är för sent?

Övervakning: Vem äger ditt liv?

Nybloggat på HAX.5July.org:

Surveillance: Who owns you and your life? »

Frågan om massövervakning handlar ytterst om vem som äger dig och ditt liv – du eller staten?

Vill vi verkligen ha ett europeiskt FBI?

Nybloggat på HAX.5July.org:

A European FBI? Really? »

Efter terrorattacken i Bryssel höjs röster för att man skall upprätta ett "EU-FBI". Vilket skulle få rätt våldsamma konsekvenser, om man tänker efter.

EU vill skapa ett överstatligt våldsmonopol som kan ingripa i en medlemsstat, mot dess demokratiskt valda regerings vilja

Nu händer det saker. SR Ekot rapporterar...

"Den svenska regeringen har svängt och säger nu ja till EU:s omstridda förslag om att inrätta en överstatlig gränskontrollmyndighet med befogenhet att ingripa i ett land mot dess vilja. Om förslaget går igenom kommer Sverige att tvingas bidra med flera hundra gränspoliser till EU."

Länk »

Ett parallellt, överstatligt våldsmonopol som har rätt att agera i Sverige (och andra länder) mot vår uttryckliga vilja.

Det är inte speciellt vågat att anta att EU sätter upp detta som krav för att hjälpa Sverige i den nu aktuella flyktingsituationen.

Frågan är principiellt oerhört intressant. Nu åker den nationella suveräniteten ut genom fönstret, en gång för alla. Ger man grönt ljus för detta, då kommer nästa steg som en brev på posten: Att Europol skall få verka operativt i Sverige, utan att vi har något att säga om saken.

Med dagens besked tar vi ytterligare ett steg mot EU som en superstat. Så väl ur ett principiellt som praktiskt perspektiv är överstatliga organ med rätt att verka parallellt med det nationella våldsmonopolet ett demokratiskt problem.

Själv skulle jag bestämt säga tack, men nej tack.

Men sådant hindrar inte politikerna. S säger motvilligt ja, "L" är rent av entusiastiska. M vrider sig just nu som en mask på en krok.

Och regeringen har det inte lätt. Om Sverige skall vara med i EU och om EU skall ha en gemensam migrationspolitik – då måste den naturligtivs kunna upprätthållas. Det kräver folk. Och då får Sverige vackert ställa upp. Men det är inte bemanningen som är det centrala.

Det intressanta är vad detta nya Frontex på syra kan antas vilja göra – i en medlemsstat, mot denna stats demokratiskt valda regerings vilja.

Det är ju knappast så att någon av EU:s medlemsstater motsätter sig att man upprätthåller en yttre gräns. Så vad – exakt vad – är det man vill kunna göra? Det bör vi väldigt noga ta reda på innan vi tar ett enda steg till in på denna väg.

Stöd denna blogg »

Hur långt mot en polisstat vill vi egentligen gå?

Det finns områden där den politiska utvecklingen tycks vara fullständigt enkelriktad, oavsett vem som sitter i regeringen.

Nya former av övervakning av folket införs fortlöpande. Det senaste är att man vill kunna installera spionprogram på folks mobiler, plattor, datorer och servrar. Detta för att kunna kontrollera innehållet i kommunikationerna. (Registrering av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner sker redan.)

Säkerhetspolisen har underställts regeringen direkt. Låt oss verkligen hoppas att regeringen för all framtid kommer att bestå av hederligt, omdömesgillt, kompetent och demokratiskt sinnat folk.

Polisen militariseras (samtidigt som den blir allt sämre på att utreda vardagsbrottslighet och upprätthålla den allmänna ordningen). En människa som har varit generaldirektör för Migrationsverket och Försäkringskassan har gått och blivit rikspolischef. Han har förmodligen partibok. Men vet han vad han sysslar med? Vad har denne politruk egentligen för meriter för att vara chef för statens inre våldsmonopol?

Regeringen skall kunna kalla in militär för polisära uppgifter. Vilket är obehagligt nog i S&M:s händer. Men det är kanske inte de som styr i framtiden...

Hela tiden justeras systemet så att den härskande politiska klassen får allt fler hårda verktyg – som är av den sort man förväntar sig att finna i totalitära regimer och i skurkstater.

Utvecklingen rör sig, som sagt, ständigt åt ett håll. Frågan är hur långt det kan gå – om vi vill ha ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. Förr eller senare kommer vi att passera en punkt där vi de facto har en polisstat.

Stöd denna blogg »

Säpos inkompetens kräver svar

Den 22-åring som häromdagen anhölls misstänkt för att vara terrorist har släppts. Han verkar helt enkelt vara oskyldig.

Från Säkerhetspolisen kommer bara intetsägande kommentarer.

Redan det faktum att Säpo gjorde stor affär av att man jagade 22-åringen kan ifrågasättas. Hade det varit en riktig terrorist hade det kanske inte varit så begåvat att förvarna honom.

Men nu var han tack och lov inte terrorist. Utan en vanlig, hygglig flykting.

Sedan har vi Säpos amatörmässiga hantering – där man inte lyckades stämma av hans identitet och uppehållsort med Migrationsverket, inte ens tycks ha kollat av hans Facebook-sida och inte knackat på hans dörr. Det är uppseendeväckande.

Men den stora frågan gäller den förhöjda hotbild som Säpo flaggat upp. Var det hela baserat på vad man fått för sig om 22-åringen? Eller finns det fortfarande ett förhöjt hot? Av vilken art är i så fall det? Eller ljuger man för att skrämmas?

Här behövs tydliga svar. Men vi kommer knappast att få några. För Säpo (och en hel del politiker) har det ett värde i sig att svenska folket är oroligt.

Länkar:
22-åringen släpps - begärs inte häktad »
Hemliga polisen och "22-åringen" »

Statens fiender, förernen eder!

Nybloggat på HAX.5July.org:

Enemies of the State, unite! »

Om statens fiender och verktygen som används mot dem.

UK: Cameron envisas med att vilja förbjuda kryptering

Nybloggat på HAX.5July.org:

UK: Cameron sticks to a ban on encryption »

Den brittiske premiärministern fortsätter driva sin kampanj för att förbjuda kryptering som staten inte har en bakdörr till.

Nya EU-regler ger svenska myndigheter frikort för att trakassera företagare

Nya EU-regler innebär att medlemsstaterna inom två år måste ha satt upp ett system över företags "verkliga ägare". [Länk»]

Visst, transparens är bra och det är värdefullt om företag som gör affärer med varandra vet vilka de verkligen har att göra med.

Men hur skall detta gå till? Här finns anledning att vara uppmärksam.

Vi har redan EU-regler som penningtvättsdirektivet, som implementeras nitiskt i här Sverige. Bankkunder utsätts regelmässigt för omfattande förhör och kontanthantering (när det gäller mer än växelpengar) är misstänkliggjord, på gränsen till omöjlig.

Och nu skall de överambitiösa svenska myndigheterna alltså sätta upp register över företags "verkliga ägare" – bortom vad som redan framgår av till exempel aktiebolagsregistret.

Det vill säga att myndigheterna alltid måste ifrågasätta alla företags alla ägaruppgifter, utgå från att folk ljuger och vidta något slags åtgärder för att gräva djupare. Detta kommer att skapa en ny, närgången och omfattande byråkrati – som kommer att utgå från att även vanliga, hederliga människor är skurkar.

Är det ens möjligt?

Låt säga att någon står som ägare till ett bolag men att det egentligen kontrolleras av en annan person, som har en vilande generalfullmakt i sin skrivbordslåda. Hur tar man reda på det utan att fysiskt snoka igenom alla företagares alla papper?

Eller om någon har optioner för att köpa en aktiepost i ett bolag till en billig penning? Hur betraktas sådant potentiellt ägande? Innebär inte detta att i princip alla affärsavtal måste lämnas in till myndigheterna och registreras för att vara giltiga?

Och de verkliga bovarna kommer man ändå inte att komma åt. Ett MC-gäng som äger ett bolag genom en bulvan behöver knappast några dokument för att behålla sitt grepp...

Detta kommer att ge de överambitiösa svenska myndigheterna nya maktmedel och ännu en anledning att trakassera folk. En polisstat i byråkraters händer.

Samtidigt kan man vara rätt säker på att de nya EU-reglerna kommer att implementeras på ett betydligt mer "tillbakalutat" sätt i medlemsstater som är lite mer hejsan hoppsan. (Länder där det faktiskt skulle kunna finnas skäl för ökad insyn i ägandet.)

Till detta kan man lägga EU:s planer på att sätta upp ett system för att registrera och analysera alla europeiska privatpersoners, företags, organisationers och myndigheters alla banktransaktioner. EU:s eget "bank-FRA". Allt vi gör kommer alltid att granskas och betraktas med misstänksamhet.

Så skapas ett samhälle där man inte litar på medborgarna – och där detta framgår tydligt. Vilket är direkt obehagligt.

Myndigheterna klagar över att brottsmisstänkta försvarar sig

För andra gången på kort tid framför myndigheter åsikten att det är ett problem att människor som är misstänkta för brott försvarar sig.

Denna gång är det tolv samverkande myndigheter under det olycksbådande namnet Operativa rådet, OR, som klagar över att det är så besvärligt när misstänkta inte ger sig utan strid. Speciellt tycks detta gälla mål med hög profil, till exempel vad gäller ekobrott.

Vad är det då myndigheterna invänder mot? Några exempel...

• Misstänkta syns i media och deltar i samhällslivet.
• Misstänkta kommenterar vad som sägs och skrivs om målet, till exempel i sociala media.
• Misstänkta och deras advokater ifrågasätter åklagarnas arbete.
• Misstänkta och deras advokater påpekar brister och blottor i åklagarnas utredningar.
• Misstänkta hyr in sakkunniga experter för att granska processen.
• Åklagare tvingas försöka motbevisa påståenden som läggs fram av den misstänkte under den rättsliga prövningen.

Detta är uppseendeväckande.

Naturligtvis skall människor som är misstänkta för brott ha rätt att försvara sig.

Och att den som är misstänkt för brott syns i media deltar i samhällslivet – vad är det över huvud taget för problem med det?

Envar skall, som bekant, betraktas som oskyldig till dess motsatsen har bevisats.

Operativa rådets utspel är obehagligt. Speciellt med tanke på att vårt land har en justitieminister och en riksdag som inte visar någon större förståelse eller något större engagemang för rättsstaten och dess principer. Förslag om att inskränka misstänktas rätt att försvara sig har redan ventilerats – och skulle snabbt kunna landa i ändrade lagar och regler.

Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg är som väntat kritisk. På sin blogg skriver hon...

"En grundsten i det advokatetiska regelverket är advokatens lojalitetsplikt gentemot sin klient och skyldigheten att enbart verka för dennes bästa." (...)

"Det är inte advokatens uppgift att vara bekväm för åklagarsidan. I advokatens uppdrag ligger att ifrågasätta bevisningen och hitta alternativa förklaringar/händelseförlopp. I uppdraget ligger också att noga överväga om de processuella spelreglerna följs – av åklagarsidan och av domstolen. Är så inte fallet kan advokaten ofta ha anledning att protestera, i all synnerhet då ett processuella fel riskerar leda till en för klienten ofördelaktig utgång. Advokaten är inte till för att skapa en bekväm process vare sig för åklagaren eller för rätten. Hans intresse skall fokuseras på vad som är rätt för klienten. Det är samtidigt åklagarens skyldighet att iakttaga sin objektivitetsplikt och att styrka åtalet."

Just så!

Det enda som är upprörande med den rådande situationen är att inte alla misstänkta har möjlighet att försvara sig på ett fullgott sätt.

Läs mer:
• DN - Myndigheter rustar för direktörsattacker »
• Anne Ramberg - Åklagarnas spel med hög klubba »

Samtidigt, i namn av kriget mot terrorismen...

Nybloggat på HAX.5July.org:

Agent provocateur »

Läs denna bloggpost om du vill ha en bild av hur kriget mot terrorismen är på väg att förvandla samhället till en polisstat i värsta DDR-stil. Rekommenderad och skrämmande läsning.

2015 - Ett år då det kan bli åka av

Om alla är klara med sitt helg-, kläm- och mellandagsfirande nu – så pockar verkligheten på vår uppmärksamhet.

Det är lite oklart vem som för tillfället egentligen bestämmer i Sverige. Men genom en överenskommelse mellan regeringspartierna och allianspartierna har man kommit fram till att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns.

Priset för detta är att den borgerliga oppositionen har fått lova att inte driva borgerlig politik vad gäller sådant som har koppling till landets budget, under överskådlig tid. Den parlamentariska demokratin befinner sig därmed i något slags undantagstillstånd.

I EU håller man på att stålsätta sig inför att det grekiska nyvalet kan komma att leda till en ny euro-kris. Och även om det på något sätt skulle gå att dumpa Grekland kan Spanien, Italien och Cypern lätt dras med om saker och ting börjar bli skakiga. Detta i ett läge där EU inte lyckas få fart på tillväxten eller få arbetslösheten under kontroll.

Samtidigt beter sig Ryssland besvärande påträngande och president Putin förefaller allt mer oförutsägbar. Konflikter med omvärlden och ett fallande oljepris är på väg att ödelägga den ryska ekonomin. Situationen i öst är osäker och det drabbar även oss, med kränkningar av vårt territorium.

USA håller på att utvecklas till en polisstat. Militärt verkar det för tillfället som om man har sönder minst lika mycket som man eventuellt fixar. NSA:s massövervakning är ett mycket påtagligt problem, både i USA och i resten av världen. Dollarn stärks visserligen och en del ekonomiska indikatorer pekar åt rätt håll – samtidigt som man har en underliggande ekonomisk obalans av gigantiska proportioner.

Arabvärlden är på väg in i ett storskaligt krig med osäkra och ständigt förändrade allianser och konstellationer. Allt fler människor tvingas fly, vilket spiller över på oss så väl i form av flyktingströmmar som en risk för att vi importerar regionens konflikter till europeisk mark.

Den samlade bilden är att vi har ett år av osäkerhet, instabilitet och djävulskap framför oss. Frågan är hur detta kommer att påverka vårt samhälle.

Det är i sådana här tider som den härskande politiska klassen brukar flytta fram sina positioner.

Det är nu Europa inte bara kan få se ett politiskt, utan även ett ekonomiskt undantagstillstånd.

Det är i lägen som detta som polisstaten breder ut sig, polisen militariseras och massövervakningen utökas.

Det är vid sådana här tillfällen som makthavarna tycker att det är allt för riskabelt att tillåta fria informationsflöden.

Det är nu det ligger i farans riktning att våra medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter kan komma att urholkas ytterligare.

Insatserna höjs i det politiska spelet – och det är nu viktigare än någonsin att vi tydligt tar strid för ett fritt och öppet samhälle.

Vi får inte låta fruktan och negativa förväntningar bli självuppfyllande profetior.

Nu kan den totala övervakningsstaten bli verklighet

Enligt media har amerikanska FBI:s nu teknik för ansiktsigenkänning klar att sjösätta. [ Newsweek» | ArsTechnica» | Gizmodo» ]

Detta är intressant på många sätt. Inte minst är ansiktsigenkänning en av nyckelkomponenterna i det EU-finansierade forskningsprojektet Indect.

Indect-projektet går ut på att koppla samman bland annat automatiserad kameraövervakning, analys av medborgarnas aktiviteter på nätet och en mängd olika dataregister. På så sätt hoppas man kunna förutse och därmed även stoppa sådant beteende som staten anser vara icke önskvärt.

Här talar vi inte längre om massövervakning som datalagring eller det NSA & FRA har avslöjats med att ägna sig åt. Nu handlar det om i princip total övervakning, där dagens massövervakning bara är en beståndsdel.

Vad som anses vara icke önskvärt beteende beror naturligtvis på vilka politiker (och byråkrater) som för tillfället råkar sitta vid makten.

Läs mer om Indect här: Wikipedia » | Indect»

Eller se filmen nedan.


[Direktlänk»]

Notera att detta inte är Science Fiction – utan ett projekt som utvecklas av EU, finansierat med dina skattepengar, just nu. Detta kan väldigt snart vara den verklighet vi är tvingade att leva i.

Hemliga polisen mumlar i lösskägget om påstådda terrorangrepp

Diskussionen fortsätter efter Säkerhetspolisens påstående om att den avvärjt två terrorangrepp.

Motfrågorna som ställdes var: Var är i så fall terroristerna? När hölls rättegång? Vad blev straffet?

Dessa frågor är uppenbarligen tillräckligt irriterande för att Säpo skall känna sig tvingad att kommentera dem. Vilket sker på dess hemsida...

"De flesta fall där ett terrorattentat förhindras resulterar inte i någon fällande dom. Detta beror antingen på att någon straffbar gärning inte hunnit begås, eller att någon sådan gärning i vart fall inte kan bevisas."

Vi börjar i slutet. Om en gärning inte kan bevisas... då känns det som om det inte är så mycket till terrorangrepp att tala om. Då verkar det mer som om man jagar rykten, grabbsnack och skryt. Mer som spekulationer, hjärnspöken och terrornoja än fakta.

Anna Troberg (PP) skriver på sin blogg...

Låt mig förtydliga Säpos förtydligande. Vad man säger är ungefär detta: “Även om det inte har begåtts ett brott och även vi helt misslyckats med att leverera bevis för att ett potentiellt framtida brott förberetts, så kommer vi ändå att hävda att brottet planerats så att vi kan skryta med att ha förhindrat det när vi vill ha lite extra befogenheter eller anslag av politikerna.”

...vilket känns som en rätt korrekt iaktagelse.

Sedan är det absurt att Säpo påstår att man inte kan få en fällande dom om någon straffbar gärning (i kontexten: fullbordat terrorbrott) inte har begåtts. Lagen (2003:148) om straff för terroristbrott säger uttryckligen...

4 § För försök, förberedelse eller stämpling till samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Vilket vore märkligt om hemliga polisen inte känner till.

Eller menar Säpo kanske att man inte ens kan bevisa vad som anges i paragrafen ovan? Hemskt ledsen – men då börjar det bli krystat att påstå att man avvärjt några terrorangrepp över huvud taget.

Se även: Engström (PP) i N24 »

EAW: Detta är extremt oroväckande

Naturligtvis skall brottslingar och misstänkta brottslingar kunna utlämnas till andra länder.

Efter rättslig prövning av saken och omständigheterna.

Den europeiska arresteringsordern – EAW – är en helt annan sak. Det är ett förenklat system som tvingar EU:s medlemsstater att lämna ut folk till andra EU-länder så fort en åklagare har översänt en blankett.

EAW bygger på att EU:s medlemsstater erkänner varandras rättssystem som fungerande och rättssäkra. Vilket är ett misstag. Grekland, Bulgarien, Rumänien, Italien är exempel på länder i vars rättsväsendes händer man inte gärna lägger sin framtid och frihet. Men nu är det så. Det har EU bestämt.

EAW, som var tänkt för allvarliga brott, missbrukas och används slentrianmässigt för bagatellartade brott. Systemet har även använts för att tysta misshagliga röster i exil.

Och nu börjar ett annat, extremt obehagligt mönster växa fram – vad gäller hur EAW används. Två rättsfall...


1) I det stora knarkmål som just avslutats i Stockholm försattes Jonas Falk på fri fot av Svea hovrätt. Vilket tyder på att han kommer att frikännas. Fallet innehåller mycket anmärkningsvärt, som till exempel en rekordlång häktningstid. Åklagaren har även försökt undanhålla från det svenska rättsväsendet att två helt andra män dömts som ansvariga för brottet i USA.

36 timmar senare anhölls och häktades han igen. En spansk åklagare har nämligen använt sig av EAW för att få Falk utlämnad till Spanien för samma brott som han just friats för i Sverige. Och under häktningsförhandlingen försökte man mörka att Spanien även kan ha för avsikt att sända Falk till USA.

En friande dom är alltså inte längre en friande dom. Misstänkta kan bollas runt mellan EU-länderna tills någon av dem levererar en fällande dom. Så får det inte gå till i en rättsstat.

Läs mer om detta fall: Länk 1 » | Länk 2 »

2) Det andra fallet handlar om The Pirate Bay-grundaren Gottfrid Svartholm Warg, som nu sitter häktad på obestämd tid i Danmark för utredning av ett ärende där Svea hovrätt redan har friat honom, vad gäller de aktuella omständigheterna.

Även i detta fall finns en oro för att andra länder sedan kan komma att vilja fortsätta processen mot honom. Till exempel USA, där nöjesindustrins jättar och NSA bor.


Det rimliga är naturligtvis att om en svensk domstol frikänner en person från misstankar om ett brott – då skall den svenska ordningsmakten inte kunna utlämna personen i fråga till andra länder på misstanke om samma brott.

Vad vi nu ser är hur frågan om utlämning har flyttat bort från substantiell rättslig prövning – och hur polis och åklagare i olika länder kan gadda ihop sig för att sätta sig över svenska domstolars friande domar.

Detta är mycket oroväckande och obehagligt. Det vi ser växa fram är en europeisk polisstat. Det är en anpassning av praxis till ett amerikanskt förhållningssätt, som följt i spåren av kriget mot terrorismen.

Långa skuggor över Europa. Del 2.

EU:s politiska elit är inte road.

Dess mål är en ständigt fördjupad europeisk union. Det vill säga mer överstatlighet, mer centralstyrning och mer kommandoekonomi.

Att folket inte är med på tåget har den än så länge kunnat strunta i. Men förra helgens resultat i valet till Europaparlamentet är ett tydligt tecken på att det jäser där ute. Lite beroende på hur man etiketterar folk, så är upp till en fjärdedel av ledamöterna i det nya parlamentet EU-kritiska.

Så vad skall EU:s härskande politiska klass göra nu? Hur kommer de att gå till väga för att behålla kontrollen?

Att reformera, decentralisera och demokratisera vore en väg. Men det är inte de europeiska maktpartiernas väg.

Eftersom Europa i princip helt saknar saklig, intellektuell och liberal EU-kritik kommer de att vifta bort kritiken i Europaparlamentet. Vilket inte är så svårt när den framförs av främlingsfientliga, nationalister, rojalister och en handfull rödgardister.

Allt EU:s ledare kan göra är att försöka stärka sitt grepp om makten. Verktygen för detta är redan på väg in i den politiska kvarnen.

Datalagringsdirektivet måste omarbetas. Vågar man gissa att det inte kommer att upphävas, utan bara nödtorftigt putsas upp så att massövervakningen kan fortsätta?

Under mandatperioden som kommer skall EU även besluta om sitt framtida system för övervakning och analys av alla medborgares, företags och organisationers bankaffärer.

Räkna även med att systemet med registrering av våra resor steg för steg kommer att byggas ut. Och då gäller det inte bara flygresor – utan även våra tågresor, bilhyror och hotellövernattningar. (Detta har redan diskuterats i EU:s ministerråd.)

Striden om nytt persondataskydd i EU pågår redan för fullt. Maktpartierna och de flesta medlemsstater har ingen förståelse för att medborgarna vill ha kontroll över sina egna persondata. I detta paket ingår även nya regler för statlig övervakning av folket.

Den upphovsrättsreform som skall komma de närmaste åren kan också användas för att kontrollera människor. Ser man inte upp kan nätleverantörernas budbärarimmunitet komma att skrotas, vilket öppnar för en omfattande kontroll av allt vi gör på internet. Och om man inte får rimliga undantag i upphovsrätten kan den komma att användas för att begränsa yttrandefriheten.

Den hårt kritiserade europeiska arresteringsordern kommer att byggas ut med en europeisk utredningsorder. Samkörning av all slags polisiära register inom EU har redan påbörjats. Och med EU-finansierade forskningsprojekt som Indect hoppas man kunna koppla kameraövervakning till ansiktsigenkänning, beteendeanalys och olika register.

Därefter är det bara att stärka greppet över folket ytterligare, när makten känner sig hotad.

Det är så makten fungerar.

Påskpredikan

Jag kan fortfarande känna den uppdämda frustration som fyllde mig dagarna innan massakern i Srebrenica, under kriget i Bosnien. Det var så uppenbart vad som var på väg att ske. Anständighetens fernissa hade flagnat och trillat av. Lika rättigheter ersattes med kollektiva "rättigheter". Men nästan ingen på utsidan reagerade, i vart fall inte innan det var för sent.

Jag känner mig förfärad över att nazister har fått fäste i grekisk politik, även om jag tror att jag förstår varför det har skett och hur det gick till. Tanken på nazistiska frikårer som "rensar upp" gör mig närmast fysiskt illamående.

Plötsligt klev den svenska polisen ut och lät oss skymta polisstatens ansikte. Oavsett om polisen kanske "bara" kom i kläm när den försökte verkställa den politiska maktens utlänningspolitik, så finns det något skrämmande här. Och den känslan bubblar även upp när alldeles kärnsvenska pendlare korsförhörs, ifrågasätts och trakasseras av statens funktionärer på Öresundstågen.

Att vi har en svensk justitieminister som viftar bort frågor som oskuldspresumtion och rättssäkerhet är illa nog. På EU-nivå har vi makthavare som den senaste veckan sorglöst föreslagit så väl retroaktiv lagstiftning som kollektiv bestraffning och expropriation av medborgarnas sparpengar. I andra sammanhang tvingas man argumentera för rättsstatens grundläggande principer på en nivå som om man talade med en femåring, när man i själva verket talar med EU:s beslutsfattare.

Lika fascinerad som jag är av det italienska politiska fenomenet Beppe Grillo – lika avvaktande är jag inför vad som komma skall. För vad gör man med miljoner uppretade väljare, när det visar sig vara omöjligt att göra ett akvarium av den italienska fisksoppan? Jag hoppas att den där Beppe är en klok, ödmjuk och fridsam människa.

Listan kan göras längre. Vad jag försöker göra är att fånga en känsla. Att peka på att mycket av det där obehagliga tycks ha flutit upp närmare ytan, nu för tiden. Det kan till exempel vara intolerans och etniskt betingat hat. Det kan vara poliser som beter sig som jävla Stormtrupper. Det kan vara grekiska nazister. Det kan vara arroganta och trångsynta politiker. Det kan vara militanta islamister som förtrycker sitt folk. Det kan vara sketna byråkrater som inte har något annat att roa sig med än att manifestera sin makt över andra. Det kan vara rått, korkat våld. Det kan vara oregerlig vrede, som söker utlopp. Det kan vara den stora tystnaden, när få säger ifrån så länge de själva inte löper någon större risk att råka illa ut.

Samtidigt tycks våra politiska ledare vara fullständigt omdömeslösa. Politiska prestigeprojekt tillåts bryta sönder hela länders samhällsstrukturer. Vårdslösa idéer om att ta medborgarnas pengar bara för att man kan eldar under en mix av avund, desperation och vrede – under tryck.

Politiker som tror att de vet bäst är illa nog. Men det kan mycket väl vara lika farligt eller kanske värre med politiker som blir påkomna med brallorna nere – som inte vet vad de skall göra [länk»] och som gång på gång beslås med osanning [länk»]. Politiker som inte förmår reda upp vad de ställt till med. De krattar manegen för mörka krafter.

Jag hatar våld. Maktfullkomlighet gör mig ursinnig. Revolutionsromantik, grupptänk och flockbeteende är saker som kan göra mig kall av fasa. Jag skulle vara en värdelös upprorsmakare.

Allt jag vill är att människor skall bli lämnade i fred att bygga och leva sina liv i lugn och ro. Att vi bygger stabila strukturer istället för politiska kulisser. Att vi sprider våra ägg på många korgar. Att människor blir respekterade som individer, att de har lika rättigheter och att de tar ansvar för sina liv och handlingar. Vilket är lättare sagt än gjort, det skall medges.

Ni får ursäkta om ni tycker att jag tjatar, men jag tänker fortsätta tjata om de här sakerna. Jag klarar väl helt enkelt inte av att hålla käft.

Vem? Jag? Dyster? Egentligen inte. Någonstans i mitt sinne finns en uppsättning värderingar som jag finner det värt att kämpa för och som jag tänker kämpa för. Även om det är lätt att peka på allt som är fel, mörkt, farligt, dumt och oroväckande – så drivs jag faktiskt av att jag tror på något. Och det är möjligt att den frihet jag tror på, dragen till sin spets är en smula utopisk. Men vi får i vart fall försöka göra vad vi kan för att förändra saker och ting till det bättre. Det saknas liksom inte saker att ta tag i.

Nu har vi det riktigt svåra framför oss: Att fridsamt ta tillbaka demokratin och fylla den med värde. Att på ett värdigt sätt återupprätta rättsstaten. Att använda öppenhet och mångfald för att bygga styrka. Att stå upp för frihet, mänsklighet och eftertanke. Att bygga verkligt välstånd istället för att starta kedjebrev. Att genomdriva en boskillnad mellan särintressen och politik. Att ge individen sin värdighet åter. Och att göra allt detta innan sådant blir stämplat som samhällsomstörtande verksamhet.

Mina nerver!

Nu har det framförts invändningar  mot polisens utlänningskontroller, som faktiskt är av sådan art att de kan komma att stoppa nämnda kontroller.

Den allmänt utbredda kritiken mot kontrollerna får nämligen poliserna att må dåligt... [Länk»]

Man önskar att man kunde skratta åt eländet.