Det som stör mig mest med den pågående konflikten i Mellanöstern är bristen på rationellt, konstruktivt, förnuftigt tänkande.Hamas mål att utradera Israel är naturligtvis inte acceptabelt. Och Israels försök att slå ut Hamas drabbar civila på ett sätt som gör en förfärad.
Israel har all rätt att existera, utan att dess medborgare varje dag skall behöva frukta raketattacker, självmordsbombare och annat våld. Och folket i Gaza måste få leva sitt liv i fred, utan att bomber faller på deras skolor och hem.
Hur man än vänder och vrider på saken, så skulle Israel inte behöva eller kunna slå till mot Gaza om det inte vore för Hamas ständiga våld och provokationer. Hamas försvarar sig med att man inte accepterar den blockad mot Gaza-remsan som Israel har genomfört. Och Israel menar att den bara är ett svar på upptrappningen av den andra intifadan. Och så vidare...
Man skulle helst bara vilja dra ett streck över allt som varit och istället se framåt. Visa lite storsinthet och börja om från början. Men det kommer inte att ske. Huvudsakligen för att Gaza-remsan styrs av Hamas – vars uttalade, icke förhandlingsbara mål är att tillintetgöra Israel. Det är detta som inte får ekvationen att gå ihop. Om en av parterna inte visar vilja att handla rationellt, då vet jag inte vad man skall göra.
Det går inte att ignorera det som sker. Och styrkor från till exempel FN i Gaza löser inte några problem på sikt. I bästa fall skjuter en sådan aktion bara en del av problemen på framtiden.
Hur skall man kunna komma framåt när en part, Hamas, förnekar den andra partens rätt till existens?
Och hur skall man kunna föra en dialog med en stat, Israel, som dragit slutsatsen att det helt enkelt inte går att föra ett vettigt samtal med den andra sidan – och att allt Hamas förstår är bomber och granater? Vilket möjligen kan vara en korrekt, men absolut inte konstruktiv, slutsats.
Jag vet faktiskt inte.
En obehaglig fråga som jag ställer mig gäller den europeiska vänstern och europeiska media. Varför är de lika oresonliga och enögda som Hamas? Skulle de alls bry sig om Israel utraderades från kartan? Varför tycker de att det är så mycket bättre att hata än att försöka göra något konstruktivt? Har de något konkret och långsiktigt att komma med, alls?
I mörka stunder får jag för mig att det är något annat än de aktuella händelserna som driver vänsterns hat mot Israel. Det gör mig obehaglig till mods. Och det är inte helt lätt att förstå de underliggande ideologiska kopplingarna.
En annan obehaglig aspekt är att den pågående konflikten driver in kilar mellan väst och arabvärlden. Den göder den islamistiska fundamentalismen. Den alienerar unga araber och muslimer här i väst. Vilket är dåligt på så många sätt. Och väldigt onödigt.
Oscar Swartz har
en sansad analys, även om jag inte håller med om allt i den. Och i
Svenska Dagbladet har såväl
Hamas som
israeler gett sin syn på saken i debattartiklar. Ta dig tid att läsa och begrunda dessa texter.
Nu skall vi se om det går att diskutera det här i kommentarerna utan att det blir gapigt. Utöver kravet på ett eld upphör, som man bara kan hoppas kommer att respekteras – finns det någon realistisk, långsiktig lösning som ger så väl palestinier som israeler möjlighet att få lite lugn och ro i sina liv?Orealistiska alternativ – som den vackra visionen om ett land med två system – de kan jag fundera ut själv.
