Konsten att kuva ett folk

Om man vill hålla kontroll över ett folk – då är det en effektiv taktik att hålla det i ovisshet.

För om människor inte riktigt kan veta vad som är tillåtet och vad som är förbjudet – då breder en obehaglig, överdriven försiktighet och självcensur ut sig.

Och i ett land där nästan alla – medvetet eller omedvetet – bryter mot lagen så gott som varje dag, där finns det också goda möjligheter för staten att "plocka in" obekväma medborgare. Om den skulle vilja.

Skattelagtiftningen är ett exempel. Ingen vanlig människa kan hålla koll på alla regler. Man behöver inte medvetet bryta mot några lagar för att råka illa ut. Man behöver faktiskt inte ha brutit mot några lagar alls, om staten får för sig att man har haft som syfte att lura skattesystemet. Råkar du i gräl med skatteförvaltningen, då är det ofta du som måste bevisa din oskuld. Och skulle du vinna mot skatteverket, då måste du ändå betala in och ligga ute med pengarna tills domen/beslutet vunnit laga kraft. Se där, ett verktyg som kan krossa precis vem som helst – på blotta misstanken.

Barnporrförbudet är ett annat exempel. Speciellt som spridnings- och innehavsförbudet nu toppas med ett tittförbud. En "anonym" anmälan kan ställa till det å det värsta för vem som helst. Och med det stigma som följer med en sådan anklagelse har det hänt att till och med helt oskyldiga misstänkta har tagit livet av sig. De senaste dagarnas debatt om tecknad barnporr gör det hela ännu värre. I hundratusentals svenska hem finns nu bilder som kan resultera i att man blir utsatt för en husrannsakan och släpad inför rätta – bokstavligen talat utifrån rena fantasier.

Droglagstiftningen kan också visa sig användbar om man vill trycka till en medborgare. Det behöver inte ens handla om planterade bevis. Sedan 1993 är det olagligt att ha ens spårbara mängder narkotika i blodet. Och för att kontrollera det får man följa med till polisstationen, vilket uppfattas som en rätt obehaglig idé för de flesta. Resultatet blir att polisen kan hota att plocka in alla som de misstänker eller anser kan ha använt droger. Vilket ofta är ett hot som används mot opåverkade medborgare som polisen vill utöva påtryckningar mot.

Man skulle även kunna ta en del exempel som rör fildelning, hetsbrott, sex och alla åsiktslagar som inte minst EU tvingar på oss. Det behöver inte ens vara något som är olagligt i Sverige. Begås ett "brott" som är straffbart i till exempel Litauen (att uttrycka sig positivt om homosexualitet) eller Frankrike (att ifrågasätta det turkiska folkmordet på armenier) på internet – då kan dessa länder begära den misstänkte utlämnad med hänvisning till EU:s internationella arresteringsorder.

Toppa sedan det hela med den nya övervakningsstat som håller på att byggas upp. Myndigheterna kommer att kunna få en aldrig tidigare koll på medborgarnas privatliv. I princip alla svenskar kommer att kunna anklagas, eller i vart fall misstänkas, för brott som de inte ens själva är medvetna om att de kanske kan ha begått.

Kronan på verket blir den nya politiska attityden att man skall kunna straffa folk, gärna med skamstraff, utifrån blotta misstanken – som till exempel justitieminister Beatrice Ask emellanåt torgför. (Plus hennes idéer om att man nog kan strunta i det där med rättegångar, i många fall.)

Så får staten pli på folket.

Så skapar man undersåtar som tänker sig för två gånger innan de mopsar mot Makten och dess funktionärer.

Så får man självcensuren att breda ut sig.

Och som vanligt är det den som är oskyldig har allra mest att frukta.