Det är dags att hyfsa sexköpsdebatten!

I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster. Dock inte att sälja dem.

Lagen är svårbegriplig, inte bara på grund av sin bristande symetri. Saken är nämligen att om två vuxna människor frivilligt bestämmer sig för att byta pengar mot sexuella tjänster, då skadar de inte någon. Ingens rättigheter kränks. Ingen tvingas. Ingen utnyttjas på något orimligt sätt.

Den svenska sexköpslagen är en morallag, som helt och hållet bygger på lagstiftarnas egna åsikter, nojor, hangups, sexualskräck och moralpanik. Som jag skrivit tidigare gör detta att den svenska sexköpslagen möjligen skiljer sig i grad – men inte i art – från olika skurkstaters lagstiftning som möjliggör politisk och religiös förföljelse.

I den svenska politiska debatten råder dock, tyvärr, en nästan total samsyn i denna fråga. (Så har det dock inte alltid varit. Moderaterna pekade en gång på det orimliga med sexköpslagen och röstade emot den. Men det var då, långt innan justitieministerns hårresande uttalanden om att hänga ut misstänkta sexköpare till skamstraff.) Detta är märkligt, eftersom det finns mycket goda argument mot sexköpslagen.

Till att börja med bör en rättsstat inte hålla sig med morallagar.

Speciellt inte när dessa lagar kan tänkas vara kontraproduktiva. (Sexköpslagen driver verksamheten under jorden och ökar riskerna, inte minst för de prostituerade.)

Sedan bör ett fritt, demokratiskt samhälle inte lägga sig i vad folk gör – så länge de inte tvingar eller skadar varandra.

Lagstiftning skall vara till för att skydda människor från övergrepp. Inte för att bestämma hur de skall leva sina liv.

Det enda rimliga är att tillåta prostitution. Sexsäljarna bör ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra företagare. Det är det enda som kan fungera i längden.

Det finns naturligtvis en massa elände och tragik kopplad till prostitutionen – i dag. Men detta kommer man inte till rätta med genom moralpanik och genom att försöka blanda bort korten. Sexköpslagen löser inte sådana problem, utan gör dem snarare permanenta.

Vid en legalisering kan samhället fokusera på det som är problematiskt. Sexuellt utnyttjande av underåriga är brottsligt och skall stävjas. Våldtäkt lika så. Liksom sexuellt tvång. Precis som människorov och olaga frihetsberövande. Det behövs inte ens några speciallagar mot trafficking. Det räcker med att myndigheterna skärper till sig och upprätthåller grundläggande, existernande lagstiftning.

Legaliserad prostitution skulle helt enkelt leda till att man kan fokusera på att hjälpa människor som som inte prostituerar sig av egen fri vilja. (Det kan till exempel handla om tvång eller om människor som är desperata för att få ihop pengar till droger.) Man skulle också kunna hålla koll på de hälso- och smittspridningsfrågor som är aktuella.

Dessutom kommer politikerna aldrig – hur mycket de än vill – att kunna utrota prostitutionen.

Det bästa man kan göra är alltså att börja om från början – och titta nyktert, förutsättningslöst och realistiskt på dessa frågor.

(För att göra ett bonus-inpass till debattörer som Ask, Marteus, König m.fl. – så kan man även konstatera att tillgängliga undersökningar visar att det är vanligare att unga killar säljer sex än att unga tjejer gör det. Men detta faktum passar kanske inte in i moderaternas valplanering.)

Slutligen måste jag understryka att detta är mina privata åsikter, inte på något sätt Piratpartiets. Dessa frågor ligger utanför piraternas politiska plattform. Jag känner att jag måste påpeka detta, eftersom jag vet att vissa annars kommer att försöka vrida till det hela.