Den så kallade verkligheten

Follow the white rabbit...

Ett av mina små jullovsnöjen är att se om Matrix-trilogin. Den innehåller rätt mycket kul och intressant ur ett filosofiskt, politiskt, etiskt och existentiellt perspektiv. (Se gärna denna film, som handlar om just detta»)

Det får en ju att fundera. Så nu skall jag tänka högt en stund igen...

Vi lever i ett samhälle där andra talar om för oss vad vi skall göra, vad vi skall frukta och hur saker och ting skall fungera. Vilket i stort sett bara är ord och åsikter, satta på papper. Visserligen upprätthålls denna bild av statens våldsmonopol, men ändå. Detta är en bild, som den härskande klassen försöker säljas in som verklighet. Men det finns andra bilder...

Eller ta ekonomin. Nästan alla pengar är i dag fantasifoster, siffror i datorer och i bokslut. Det underliggande värdet, i verkliga värden, är litet och finns ibland i princip inte alls. Pengar uppfinns av ECB och Riksbanken. Bankerna lånar ut pengar ur tomma intet. Åter igen är detta en bild, som säljs in som verklighet.

Vi är många som irriterar oss på att politiker ofta fattar märkliga beslut – som inte är faktabaserade. Politiker beslutar saker bara för att de kan, oavsett av hur verkligheten ser ut. Ibland försöker de sedan knåda verkligheten så att den passar bättre med deras egenhändigt ritade karta. Och ibland skiter det sig bara.

Vi har ett antal morallagar, som inte grundar sig på att någon kränker någon annans frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter. Saker som är förbjudna bara för att politikerna (påhejade av all slags moraltanter) tycker illa om dem. Vilket omsätts i lagar som vi alla tvingas följa.

Politik handlar just om detta – att kunna tvinga alla att göra på ett visst sätt. Även på områden där det vore mycket enklare och bättre om folk fick välja mellan olika alternativ själva. Även när det vi förväntas göra bara är hittepå och uttryck för makthavarnas nycker.

Vi lever i ett samhälle med institutionaliserad kontroll, allt oftare med support från en växande övervakningsapparat. Styrd av en fåfäng och inte sällan korrumperad härskande klass.

De flesta människor ser inte att de är fångar i en konstgjord värld. Och många bryr sig inte, så länge de själva inte drabbas.

Om en människa bryter mot reglerna, sätter sig upp mot systemet eller exponerar bluffen – då klarar staten av att hantera det hela, med hjälp av sitt våldsmonopol om så krävs.

Men om massor av folk börjar bryta regler, ignorera makthavarna och ifrågasätta bilden och det som sker – vad händer då?

Ibland kan jag få en känsla av att detta är det verkliga skälet bakom övervakningsstaten. Att staten vill känna sig säker på att medborgarna köper propagandabilden, följer reglerna och håller sig i ledet.

Att den härskande klassen håller oss fängslade i en illusion är naturligtvis förfärande.

Men det finns även något hoppingivande i detta. Det gör alternativen tydligare: En fakta- och rättighetsbaserad politik. Ett monetärt system som bygger på verkliga värden. En approach där vuxna människor får ta ansvar för en större del av sina egna liv, i alla de delar där de är bättre på att bestämma själva och välja mellan olika alternativ. Att ge människor frihet, vars gränser går först där de inskränker någon annans frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter.

There is no spoon.

;-)