2013-01-16

Yttrandefrihet, rättsstat & nätcensur


Vi lever i ett samhälle med yttrande- och tryckfrihet. Dessa friheter reglerar förhållandet mellan medborgarna och staten. Det innebär att medborgarna skall få ge uttryck för vilka åsikter de vill utan att drabbas av förhandscensur. I vissa fall kan ansvar komma att utkrävas efteråt (förtal, hetsbrott etc.). Men det är en annan fråga.

Länge var detta det enda förhållande som var relevant. Det fanns ett fåtal aktörer: tidningar, etermedia och bokförlag. De hade i sort sett kontroll över sin egen distribution och bara staten kunde ändra på den saken, med hjälp av sitt våldsmonopol. (Vilket också skedde, till exempel när utgåvor av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning beslagtogs under andra världskriget.)

Då var det alltså i princip mediebäraren som omfattades av fri- och rättigheterna. Som regel ett mediehus eller ett förlag. Och i den mån frågan alls var aktuell för medborgarna – i mycket liten skala till exempel vad gällde flygblad, affischer och konstverk.

I förhållande till mediehusen hade medborgarna inga rättigheter att hävda. Vem som helst kunde visserligen skriva en insändare eller debattartikel. Men det var redaktionerna som granskade, värderade och beslutade om eventuell publicering. Naturligtvis. Ingen har rätt att kräva att något skall publiceras i någon annans tidning eller på någon annans förlag. Köp en annons, om det är så viktigt.

Det var då. I dag är verkligheten betydligt mer komplicerad.

I dagens uppkopplade samhälle finns de stora aktörerna på mediemarknaden visserligen kvar. I vart fall de flesta. I vart fall ett tag till. Och deras relation till de enskilda medborgarna har inte förändrats nämnvärt. De är fortfarande gatekeepers i sitt hörn av verkligheten.

Med risk för att påpeka det uppenbara: Det intressanta är att medborgarna kan använda den nya tekniken för att kommunicera – omedelbart, till hela världen – genom text, tal, bild och film. Direkt, utan några granskande gatekeepers på vägen.

Detta är inget mindre än en revolution på informationens, kommunikationens och det fria ordets område. (Och som alltid är gårdagens makthavare måttligt roade av dagens revolutioner.)

Plötsligt kom yttrande- och tryckfriheten att omfatta alla medborgare som ids. Plötsligt blev dessa fri- och rättighetsfrågor relevanta för så gott som alla människor.

Och då skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd, eller hur?

Naturligtvis inte. Plötsligt dyker nya gatekeepers upp.

I samband med behandlingen av EU:s telekompaket aktualiserades frågan om avstängning av fildelare från internet. (Vilket är en fråga för medlemsstaterna.) Där stred (pp) och Europaparlamentet hårt för principen att om sådan avstängning över huvud taget skall förekomma – då måste den föregås av en rättslig prövning. Ingen skall straffas innan det prövats rättsligt om ett brott över huvud taget har begåtts. Rättssäkerhet skall råda och eventuella tvångsåtgärder skall skötas av staten, under demokratisk kontroll.

Det var en hård strid innan Europaparlamentet fick igenom denna princip i förhandlingarna med EU:s ministerråd (vid tillfället under svenskt ordförandeskap). Ministerrådet ville istället att i upphovsrättsliga tvister som fildelning – där skulle en part i målet få agera åklagare och domare, för att sedan uppdra åt internetoperatörerna att agera bödel. Utan krav på rättssäkerhet och utan möjlighet att överklaga. Vilket vore orimligt.

Nästa strid lär komma att stå kring notice and take down – eller notice and action, som propagandaavdelningen döpt om frågan till. Frågan lär till exempel komma upp i den förestående revideringen av EU:s e-handelsdirektiv.

Här är grundfrågan åter igen om det skall räcka med att en part i en upphovsrättstvist (till exempel publicering av upphovsrättsskyddat material på internet, eller länkar till sådant material) knäpper med fingrarna för att den aktuella web-platsen eller tjänsten (Facebook, Twitter, bloggar, wikis, Wikipedia, hemsidor etc.) skall tvingas ta bort materialet, länken och relaterad information?

Sedan är problemet ditt – och det är upp till dig att försöka bevisa din oskuld, inför en allsmäktig motpart som redan har en bestämd uppfattning i frågan.

Något förenklat: Skall det räcka med att ett skivbolag, en tidning eller någon annan medieaktör pekar på något för att det skall censureras på internet? Skall det inte krävas bevis, rättssäker prövning och möjlighet till överprövning? Är inte detta en fråga för ordningsmakt och rättsväsende (med regler fastställda under demokratiska former) snarare än för privata aktörer – som till råga på allt är part i målet?

Så långt känns allt rätt klart: Skall censur av olagligt innehåll förekomma – då skall det ske under lagarna, i enlighet med lagarna, med föregående rättslig prövning, under rättssäkra former och inom ramen för statens våldsmonopol.

Men frågan om privat censur går längre än så. Ett relativt nytt fenomen är att skotträdda internetoperatörer hindrar medborgare från att utnyttja sin yttrandefrihet (och den nära kopplade möjligheten att sända och ta emot information). Vissa operatörer censurerar per default web-platser som kan tänkas ha med sex att göra. Andra går längre och spärrar automatiskt material som de anser kan vara stötande – vilket i vissa fall omfattar politiska åsikter och bloggar.»

Hur förhåller man sig till att privata aktörer, i sin del av en sammanlänkad infrastruktur och på eget bevåg censurerar vad som faller dem in – även sådant som inte är olagligt?

Kommer vår nya, uppkopplade era av verklig yttrande- och tryckfrihet att skjutas i sank av politisk korrekthet, moralpanik och ängslighet över att alla inte gillar allt som publiceras på nätet?

Detta är en fråga som är lite knepigare än de ovanstående (avstängning av fildelare samt censur av upphovsrättsskyddat material). Här är frågan vad ett (som regel) privat företag har rätt att göra eller inte göra i sitt eget nätverk. Vilka regler har ett företag rimligen rätt att sätta upp för sina kunder, i denna kontext?

Man kan på goda grunder hävda att privata företag har rätt att sätta upp vilka jävla dumma regler de vill, eftersom man som konsument alltid kan välja en annan leverantör. I praktiken är detta dock en sanning med modifikation. Dels saknas fungerande konkurrens på vissa former av uppkoppling i stora delar av EU. Dels tenderar sådana policyregler att kartelliseras och bli i princip likalydande hos alla företag i en viss nisch – vilket i praktiken gör möjligheten att välja en annan operatör fullständigt meningslös.

Det rimliga är naturligtvis att den som tillhandahåller internet håller öppet för allt innehåll som är lagligt – och för alla tjänster och applikationer som är lagliga (och som inte orsakar teknisk skada på nätet).

Men frågan är om man kan tvinga någon aktör till detta? (Frågeställningen är en del i den förgiftade och förvirrade debatten om nätneutralitet. Och jag är inte helt säker på att slutresultatet blir vad vi hoppas på, om vi ger vår politiker fria händer att bestämma vad som skall få finnas på internet.)

Den smarta nätoperatören bör hålla sig borta från alla former av privat nätcensur. För om den dörren öppnas – då kommer operatören i fråga att bli ansvarig för allt som alla kan tänkas finna olämpligt, stötande, ärekränkande, olagligt, felaktigt och i strid med den rådande samhällsliturgin.

På något sätt hoppas jag att nätoperatörerna inser det. Men jag är inte alls säker.

Och även om jag har motstridiga känslor vad gäller lagstiftning i denna fråga – så kan jag lova att häckla, håna och förfölja var enda nätoperatör som ägnar sig åt censur av lagligt innehåll.

Även om man inte bör eller vill förbjuda folk att vara idioter – så skall de inte tro att de kan komma undan ostraffat med det.

18 kommentarer:

  1. Så otroligt bra skrivet! Tänk om någon tidning -- eller allra helst SVT -- ville ta upp detta viktiga vägskäl i vår demokratiska utveckling och tvinga våra politiker att ta striden.

    Om bara detta kunde bli den stora valfrågan 2014 och inte de gamla vanliga, trötta dito. :(

    SvaraRadera
  2. Man kan, om man vill, lägga an ett politiskt/demokratimässigt perspektiv på detta.
    -Vilket kan vara givande pch är ingalunda oviktigt. Men i grunden tror i alla fall jag att det är fråga om en ganska simpel sak; pengar.

    Alla mediala brancher är i kris. Tryckerier dras med förlust, tidningsdöden är tillbaka, hela redaktioner som får foten och journalister som jobbar på accord. Vi kan se det på olika sätt. Dels på nerläggningshotade tidningar, mediakoncentration och fördummning, men framförallt kan man se det på hur desperationen växer bland mediaföretagen. Denna desperation gestaltar sig i försök att "täppa till" hål i det sjunkande skeppet. Som att försöka sätta koppel (eller vändkors) på internet. Detta får demokratiska följder, då vi alltjämt lever i ett mediasamhälle i den bemärkelsen att större delen av vår fritid går åt till att konsmumera olika typer av media.

    SvaraRadera
  3. I princip är detta samma diskussion som fildelningen. Det var den som satt på en distributionsapparat som var aktör på upphovsrättens område. Aktörerna gjorde upp om hur systemet skulle fungera och så stadfäste staten det i lag. Den enskilde medborgarens perspektiv var ointressant. Enskildas agerande var oväsentligt.

    Med nötet förändrades detta. Alla och en var sitter nu på sin egen distributionskapparat, och är därmed relevant som part.

    Detta är en insikt som de styrande ännu inte tagit till sig. Den fulla betydelsen av att nätet har utjämnat maktförhållanden ochbgjort varje medborgare till ennpotentiellt lika stor kommunikatör som en aldrig så stor mediekoncern (även om förstås mängden material skiljer sig)

    I båda fallen måste insikten tränga in.

    SvaraRadera
  4. Personligen tycker jag att ofoget med att internetleverantörer filtrerar på eget bevåg borde vara enkelt att komma åt lagstiftningsvägen.

    Förbjud dem inte att filtrera, men förbjud dem att kalla det "intetnet" om de gör det. Vi har ju så att säga prejudikat i frågan eftersom EU lagt sig i vad som får kallas jordgubbar, gurkor och liknande. Man skulle till och med kunna tvinga dem att använda termen "Filtrerat internet" eller "Censurerat internet" för att ge produkten en negativ klang.

    Många skulle nog dra åt sig öronen om någon skulle försöka sälja censurerat internet till dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis min tanke, och det bör vara det enklaste att få igenom också. Samt vara svårt för censurivrarna att argumentera mot. Då blir det tydligt för vanligt folk och efterfrågan på cesurerat internet lär vara lågt lär väl bara bli kd'are som skaffar det.

      Radera
    2. Jag har varit inne på samma tankebana...

      Radera
  5. I augusti förra året (2012) kom Yttrandefrihetskommittén med sitt slutbetänkande om tryck- och yttrandefriheten. Nu har även Datainspektionen och riksdagens utskott uttalat sig om denna utredning, och nya inskränkningar tycks vara på väg.

    NYGL skiljer de sig dock drastiskt från motsvarande lagstiftning i andra länder, till exempel ”The First Amendment” i USA, i att staten här har rätt att åtala människor för de åsikter de uttrycker i tal och skrift, vilket inte är möjligt i USA. Större delen av dessa dokument handlar om de rättsliga sanktioner staten kan företa mot misstänkta tryckfrihetsförbrytare, och i TF nämns ordet straff redan i första stycket.

    Denna kommitté har letts av före detta justitiekansler Göran Lambertz, som är den ämbetsinnehavare som väckt flest tryckfrihetsåtal av alla i modern historia. Representanter för alla de sju partier som satt i riksdagen 2008 har också funnits med.

    Yttrandefrihetskommittén har arbetat fram ett utkast till en samlad ny yttrandefrihetsgrundlag (NYGL) som bla. innefattar flera
    ändringsförslagen i tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.
    Där återfinns bland annat formuleringar som antingen direkt eller indirekt:

    Möjliggör ännu större politiskt missbruk av “hets mot folkgrupp”-lagstiftningen, genom ännu större utvidgningar av begreppet “folkgrupp” än de som redan finns idag.
    .
    Möjliggör för polisen att redan i förväg kunna stoppa visning av material som tidigare har okynnesanmälts för “hets mot folkgrupp” (Lars Vilks, någon?).
    .
    Möjliggör för polisen att censurera “arkiv av tidigare publicerat material” (t.ex. bloggar), där något av de arkiverade verken vid något tidigare tillfälle har okynnesanmälts för “hets mot folkgrupp” (någon som kan gissa vilka de har i åtanke?).
    .
    Tillåter vilken åklagare som helst att åtala vem som helst för tryck- och yttrandefrihetsbrott, vilket i dagsläget enbart kan göras av Justitiekanslern.
    .
    Möjliggör för polisen att få göra husrannsakan hemma hos godtyckliga svenskar i samband med “utredningar som gäller hets mot folkgrupp i en tidning och där bevisning kan finnas hos en misstänkt person i Sverige”, och detta oavsett om publiceringen sker utomlands eller inte.

    http://www.regeringen.se/sb/d/15631/a/197600

    http://www.friatider.se/nathat-i-fokus-nar-staten-ser-over-yttrandefriheten

    http://stoppastorebror.wordpress.com/

    http://avpixlat.info/2013/01/16/koordinerad-kampanj-for-inskrankningar-i-tryck-och-yttrandefrihetslagarna-fran-kulturelit-och-statsmedia/#more-44031

    SvaraRadera
    Svar
    1. är min fiendes fiende min vän. var noga med vilka länkar du klickar på, de vill bara skapa trafik på sina sidor.

      Radera
  6. Jag vill hellre kalla det en Reformation istället för en Revolution, precis som Daily Bell
    >
    http://www.thedailybell.com/2195/Internet-Reformation.html

    /noone

    SvaraRadera
  7. Förslaget att den ändrade lagen ska:

    Möjliggör för polisen att få göra husrannsakan hemma hos godtyckliga svenskar i samband med “utredningar som gäller hets mot folkgrupp i en tidning och där bevisning kan finnas hos en misstänkt person i Sverige”, och detta oavsett om publiceringen sker utomlands eller inte (någon som kan gissa vilken publikation de kan ha haft i åtanke, vars publicering sker på utländska servrar?).

    ... känns som en lag som är skräddarsydd för att tysta ner den invandrarkritiska bloggen Avpixlat. Man kan tycka vad man vill om Avpixlat men jag finner det djupt stötande det politiska etablissemanget använder totalitär-stats metoder för att tysta kritiker som hotar deras problemformuleringsmonopol.

    SvaraRadera
  8. En kul grej: I höstas satt jag och snackade med en lirare från PTS. Jag frågade honom om Datalagringsdirektivet också omfattade VPN-leverantörer ifall dessa därmed skulle uppfattas som ISP:s.

    Hans svar var: Nej. En VPN-leverantör är inte en ISP och omfattas inte av Datalagringsdirektivet.

    Alltså är hela rasket av svensk lagstiftning på nätet "valfri". Alternativet är att förbjuda kryptering (som vi genom SIDA skattefinansierar = TOR)

    Det är så fånigt alltihopa.

    Vi är så "genetiskt"(?) demokratiska att vi inte behöver anonymitet för att säkra fri åsiktsbildningen (varför har vi gröna skynken i vallokalerna egentligen?) men de demokratiskt underutvecklade människorna i Nordafrika - de behöver TOR för att säkerställa fri åsiktsbildning.

    Ett ganska rasistiskt resonemang, i jämförelse med vad som annars klassas som rasism i Sverige (lite vad som helst alltså). Eller? Nu ska vi ju förfölja avvikande politiska uppfattningar i Sverige också. Undrar hur länge SIDA kan sponsra TOR...

    SvaraRadera
  9. Bra bloggpost!

    Den största gatekeepern i Sverige torde vara Dagens Nyheter. De agerar ofta ledarhund i mediadrevet och visar osmaklig megafonarrogans.

    "För kopplingen mellan yttrandefrihet och sanning hörs alltmer sällan. I och med internets ökade betydelse kan nästan vem som helst säga vad som helst – och få en miljonpublik. Det har setts som ett stort framsteg för yttrandefriheten. Om utvecklingen tjänat sanningen är en annan fråga.

    Nyligen toppades debattsajten Newsmill av en artikel där några konspirationsteoretiker ifrågasatte vem som låg bakom attacken mot World Trade Center 2001. På skribenternas egen hemsida antyder man en sammansvärjning av ”världseliten” och israeliska/judiska intressen. Det hindrade inte att konspirationsdårarna blev inbjudna att föra fram sina åsikter i SVT:s Debatt veckan efter – på bästa sändningstid.

    Men är det inte bara bra att stolliga idéer och rena falsarier vädras ut i den offentliga debatten? Var inte det själva syftet med yttrandefriheten? Problemet är att dårarna tillåts sätta agendan när vi ägnar all tid åt att tillbakavisa sånt som redan tillbakavisats hundratals gånger tidigare."
    - Håkan Boström DN

    ( DN: Pladdrets tyranni )

    I media har sanning och fakta kring 911-attentaten överlag mörklagts, men vissa publikationer, som t ex Dagens Nyheter, har dessutom ideligen sammankopplat de som ifrågasätter den officiella storyn kring attentaten med "konspirationsteorier" och antisemitism.

    DN utövar "Pladdretes tyranni"!


    "When I travelled to Europe and England I encuraged citizen investigations of 911, and I learned that to question 911 was to be labled an antisemite" - Cynthia McKinney

    Former U.S. Congresswoman Cynthia McKinney, at the "9/11 Revisted: Seeking the Truth" conference in Kuala Lumpur on November 19, 2012.

    SvaraRadera
  10. En liten reflektion: Hax har många förtjänster men mångkulturen har han för det första helt och hållet fått om bakfoten. För det andra verkar hans läsare här vara alldeles klara över att Hax fått mångkulturen om bakfoten.

    Piratpartiet och libertarianer är "under dogs" och har en hel del åsikter om förstockat etablisemang. I mångkultursfrågan är dock Hax helt och hållet omedvetet, till synes, om att elefanten står mitt i rummet och tutar tämligen ljudligt.

    Vad säger det om Hax?

    Är karln debil? Jag tror inte det.

    Är Hax en cynisk politikspelare? Kanske

    Är Hax en politisk posör? Förmodligen

    Är Hax ryggradslös? Skulle tro det, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där mycket gnäll utan att komma med egna argument, antar att du vill bli tagen på allvar men det misslyckades du med kapital, bättre kan du får man hoppas.

      Radera
    2. Ja du...på en debattsida ska man ju helst bara hålla med. Det är ju den svenska modellen.

      Så, japp, ja har invändningar. Du kallar det gnäll. Vad ser du för alternativ till att gnälla? Hålla med?

      Dessutom ser jag inte något större problem med att förstå vad jag pekar på för alternativ. Jag ser heller inget större problem att urskilja argument för mitt föreslagna alternativ.

      Så jag skulle nog i ljuset av ditt inlägg vilja fråga om inte du kan bättre?

      Radera
    3. I en normal debatt kommer man med motargument, du bara kastar ur dig ditt gnäll och nej det du tror är så glasklart är det verkligen inte. Så gör om gör rätt, jag är nyfiken på vad du har att komma med så spotta ut snusen och tala ur skägget så säga.

      Radera
    4. Tja du, att påstå att något är "gnäll" är iofs heller inte mycket till "motargument". Du kanske skulle börja? Vad var det för argument du hade, för att stödja vilken åsikt då?

      Jag har uttryckt en åsikt. Du har uttryckt att du tycker mitt inlägg är "gnäll" och uttrycker att du anser att jag inte kommer med motargument...hallå?

      Radera
    5. Läs ditt första inlägg igen, du gnäller en massa om att hax inte ser elefanten och inte fattat multikulti, men du ger inga förklaringar till varför du anser det. Dvs okonstruktivt gnäll är vad du framför.

      Men tydligen är det för mycket begärt att du ska förklara dig eftersom du hellre ältar på, bollen ligger hos dig inte mig eftersom det är inte jag som behöver förklara vad det är jag vill ha sagt det är _du_!

      Radera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.