Några ord inför EU:s förestående sammanbrott

EU är dysfunktionellt. Vilket är självförvållat. Och medicinen är oerhört besk.

Ta det här med den gemensamma europeiska valutan, euron. En valuta och ett pris på pengar i länder med helt olika ekonomier var och är en dödsdömd idé. Vill man ha en valutaunion, då måste man även ha en fiskal union, en gemensam ekonomisk politik, synkade socialförsäkringssystem, en gemensam industripolitik och ett stort mått av centralstyrning. Vilket vore förfärligt på många sätt. Bland annat skulle det bli demokratins död. Men, det verkar vara enda vägen ur den långsiktiga eurokrisen.

En gemensam utrikes- och flyktingpolitik för EU var en idé som föddes när det inte fanns något behov av den. Och nu när den behövs visar det sig att den är helt verklighetsfrånvänd. Utrikespolitiken är svag och ängslig. Den backas inte upp av någon militär kraft. Vilket leder till fiaskon som när vissa EU-länder hjälpte till att befria Libyen från Khadaffi men sedan flydde fältet för att låta landet falla ner i totalt kaos. Detta gör även EU maktlöst vad gäller att hantera den syriska flyktingkrisen vid nollpunkten. En gemensam utrikes- och flyktingpolitik kräver att EU har militära muskler. Vilket ur andra perspektiv vore idiotiskt, farligt och totalt omdömeslöst.

Man kan ta många andra exempel. Men grundproblemet är att politiker och byråkrater med storhetsvansinne sjösätter gigantiska EU-projekt – som de sedan inte klarar av att backa upp. I vart fall inte under demokratiska, ansvarsfulla och rimliga former. (Vilket många varnade för redan från början.)

Det är så det går när man ger politiker och byråkrater makt över allt och alla.