2024-05-24

MEDpoden: EU - a shithole #MEDvalEU24


Här är en podcast som vi spelade in under min mini-Sverige-turné för Medborgerlig Samling förra veckan. Ur beskrivningen:

Alla ska MED #20: EU - a shithole med MEDs Henrik Alexandersson, kandidat i EU valet

Linda, Henrik och Fredrik pratar om:

Linda: Swishhoran - Introducing: Henrik Alexandersson - Det sköna egna ansvaret - Henrik kandiderar till EU - Berättelser inifrån partiernas EU - Saker ska kännas och se bra ut i EU - Den genomreglerade techmiljön - "De läser inte ens pappren" - Förbjuda porr - Henrik läser pappren och stoppar idén om att förbjuda porr - Berättelsen om Stockholmspaketet - Det totalt ineffektiva EU - Att lära av varandra istället för att göra som alla andra - Om valkompassen - Bulletins valbarometer (den riktiga valbarometern) - ...och Fredriks kritik mot den - SD är sossar - Chat Control - "80% var falska flaggningar" - MED mot Chat Control - Vilka partier är för eller mot Chat Control? - Intigritetsprincipen och ändamålsglidning - Hat och hot lagstiftningen - Vad Henrik går till val på - Lagstiftning - Trafficing vs sexköp - Filmen "I Sverige finns inga horor" - Bianca Ingrossos fittmassage är okej - 

Varför rösta på HAX i EU?

Han läser papperna och kommer att vara jävligt besvärlig.

Filmen I Sverige finns inga horor som nämns i podden kan du se här »

Och själva podden kan du lyssna på här »

2024-05-23

Kristdemokraterna hotar yttrandefriheten


Kristdemokraternas toppkandidat i EU-valet - Alice Teodorescu Måwe - vill göra antisemitism till ett »EU-brott«. Trots den goda intentionen är detta ett dåligt och farligt förslag.

Låt mig först undvika missförstånd och vantolkningar: Jag är helt och hållet för Israels rätt att existera. Jag är för Israels rätt att försvara sig. Och jag upprörs över den antisemitism vi ser breda ut sig.

Men att göra antisemitism till ett EU-brott i klass med terrorism och vapensmuggling vore ett allvarligt misstag.

För det första kan man konstatera att existerande ramlagstiftning på EU-nivå kräver kriminalisering av hatpropaganda och hatbrott på grund av ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung. Hatpropaganda på grund av ovanstående skäl är därför redan kriminaliserad i alla medlemsstater.

Det finns alltså redan en lagstiftning för att skydda judar mot hatbrott. Istället för att stifta nya lagar bör man se till att upprätthålla de som redan finns.

Det är en god princip att lagar skall vara allmängiltiga istället för att sikta in sig på en speciell företeelse. Även om dagens lagar mot hat och hets har en del brister så behandlar de i vart fall alla inom huvudgrupperna ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung lika.

Att bryta ut enskilda undergrupper som extra skyddsvärda vore att behandla människor olika på grund av vilken grupp de tillhör. Att ge (eller förneka) specifika kollektiv vissa rättigheter och att behandla människor olika inför lagen beroende på vilken etnisk grupp de tillhör är en farlig väg. Vilket historien ger många mörka exempel på.

Sådan särlagstiftning utgjorde grunden för historiens värsta övergrepp mot det judiska folket, Förintelsen. Det vore tragiskt om missriktad välvilja och känsloreaktioner skulle leda till att vi bryter med principen om allas lika rättigheter och likhet inför lagen.

För det andra är EU-kommissionens och Europaparlamentets ambition att göra hat till ett EU-brott problematisk vad gäller den grundläggande rätten till yttrandefrihet.

Detta speciellt som man ännu inte vill tala om vilka yttranden det är man vill stämpla som hat och förbjuda. Europaparlamentet menar i sin resolution att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »inte får begränsas till vissa grunder och motiv«. Vilket öppnar för att stämpla i stort sett vad som helst som hat.

Kanske kan Alice Teodorescu Måwe förklara vad som avses? KD röstade ju för ovan nämnda resolution. Och vad menar man med att efterlysa en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till vad som skall bli förbjudet att säga?

Risken är uppenbar att detta öppna mandat kan komma att användas för att tysta obekväma röster. Teodorescu Måwe borde vara medveten om denna risk, då hon själv drabbats av drev som vill tysta henne.

Jag respekterar Alice Teodorescu Måwe som en fri och modig borgerlig röst. Därför är det tråkigt att hon faller för frestelsen att göra ogenomtänkta utspel bara för att skapa rubriker i valrörelsen.

Antisemitism skall bekämpas. Vilket kan ske med existerande lagstiftning och goda argument. Men att öppna dörren för att stämpla nästan vad som helst som hat tjänar varken det judiska folket eller vårt demokratiska samhälle. 

Låt mig slutligen påminna om vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Jag kandiderar till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling. Mitt främsta vallöfte är att efter bästa förmåga försvara yttrandefriheten online såväl som offline.

Läs mer om EU:s nya hatlagstiftning:

2024-05-22

Därför hatar politikerna internet


En gång i tiden hyllades internet för att det gav vem som helst möjlighet att göra sin röst hörd utan att fråga några grindvakter om lov. Idag hatar politiken internet av precis samma skäl.

Makthavare avskyr när folk ifrågasätter, käftar emot och lägger sig i. På internet kan medborgarna inte bara göra sin röst hörd utan även kontrollera fakta och gräva fram sådant politikerna inte vill kännas vid. Avvikande narrativ och åsikter stör deras sinnesfrid.

De politiska partierna kommer från en värld där opinionsbildning bedrevs genom att man sände ut pressmeddelanden. Med post. Eller fax. Idag formas opinionen av ett stort och varierat antal aktörer mer eller mindre i realtid på nätet. Vilket hotar partiernas makt.

Att överheten ogillar att människor säger emot är inget nytt. Det är inte heller försvaret för det fria ordet.

Yttrandefriheten är en nödvändig förutsättning för ett demokratiskt samhälle, för ansvarsutkrävande och för framåtskridande.

Samhället stagnerar om tankar och åsikter inte får uttryckas fritt.

Den världsunika svenska tryck- och yttrandefriheten är flera hundra år gammal. Och sedan andra världskriget är det fria ordet inskrivet i bindande internationella konventioner.

Så väl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som EU:s egen rättighetsstadga slår fast:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

De grundläggande mänskliga rättigheterna skall vara orubbliga, då de är individens yttersta skydd mot maktmissbruk och övergrepp från statens sida.

Därför är det oroväckande när politiker vill inskränka dessa fri- och rättigheter. Vilket idag sker på flera områden. Speciellt när det gäller internet.

Ständigt ser vi förslag om att begränsa friheten på nätet. Socialdemokraterna vill förbjuda anonymitet på sociala media. Liberalerna säger nej till allt som har en skärm.

I EU har man klubbat regler som ger oss såväl uppladdningsfilter som statligt godkända nätcensorer och gränsöverskridande censur.

Med Chat Control 2 vill EU-kommissionen och ministerrådet låta AI kontrollera vad vi skriver och säger till varandra i våra privata meddelanden på nätet.

Under den kommande mandatperioden tänker EU göra »hat« till ett »EU-brott« i klass med terrorism och krigsbrott. Men man tänker inte berätta vilka yttranden det är man vill förbjuda. I vart fall inte innan EU-valet.

Vad gäller rätten att »ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning« kan den röda linjen redan vara passerad. Utvecklingen går snabbt och i en oroande riktning.

I EU-valet kandiderar jag till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling. Jag går till val på att försvara ett fritt och öppet internet och yttrandefriheten.

Om man vill stoppa dåliga EU-förslag är det bra om man kommer in så tidigt som möjligt i processen. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.

På plats i Europaparlamentet kan jag bekämpa idiotiska förslag i varje steg i utskotten. Som ledamot kan jag ställa de jobbiga frågorna till kommissionen och kräva svar. På insidan kan jag tillföra kritiskt tänkande.

Blir jag vald lovar jag att kämpa för din frihet och för att minska politikens och EU:s makt. Till skillnad från de gamla vanliga kindpussande gratisätarna.

Du röstar på mig genom att kryssa mitt namn (kandidat nr 6) på Medborgerlig Samlings valsedel i EU-valet 22 maj till 9 juni.

Hittar du ingen valsedel? Valmyndigheten tipsar:

• Ta en blank valsedel och skriv partiets namn och den av partiets kandidater som du vill rösta på.

Det vill säga:

Medborgerlig Samling
Henrik Alexandersson

Tack på förhand!

Länkar:

2024-05-19

I Expressen: EU:s hatförbud kan bli hur tokigt som helst


EU-kommissionen vill göra hat till ett ”EU-brott” av samma dignitet som terrorism och vapensmuggling. Men vi får inte veta vad som ska bli förbjudet att säga. I vart fall inte före EU-valet.

I COM/2021/777 ”A more inclusive and protective Europe: extending the list of EU crimes to hate speech and hate crime” vill EU-kommissionen göra hat och hot till ”EU-brott”.

Det vill säga brott av sådant allvar att de kräver överstatlig reglering. Terrorism, vapensmuggling och människohandel är idag exempel på sådana brott.

Enligt EU:s fördrag (V:4:83:1) ska EU då fastställa en definition av brottet och ett minimistraff som ska gälla i hela EU. Problemet är att det inte framgår hur en sådan definition är tänkt att se ut.

Att göra ”hat” till ett EU-brott är att inskränka yttrandefriheten. Men än så länge driver man alltså denna politiska process utan att berätta vilka yttranden det är som ska förbjudas.

Europaparlamentet är pådrivande och säger i en resolution att vad som ska anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Vilket är snömos som kan betyda vad som helst. Parlamentet efterlyser även en ”holistisk respons” samt en ”multidimensionell” inställning till vad som ska listas som hot.

Resolutionen tar oss alltså inte en millimeter närmare en definition av vilka yttranden som ska förbjudas. Tvärtom skapar den bara förvirring.

Det finns gränser för hur slapphänt man får hantera våra grundläggande fri- och rättigheter.

Inte desto mindre röstades resolutionen igenom med bred majoritet i Europaparlamentet - med stöd av M, KD, L, C, S, MP och V.

Dessa partier har alltså röstat för en inskränkning av yttrandefriheten - och givit kommissionen ett helt öppet mandat. Det kan bli hur tokigt som helst.

Det är ett demokratiskt hygienkrav att de etablerade partierna berättar vilka yttranden de vill förbjuda - innan valet. Men det kommer knappast att ske.

Det saknas inte aktörer som vill begränsa yttrandefriheten. Uttryck som näthat används ofta av debattörer som vill tysta debatten, när de själva har slut på logiska argument. Många politiker och byråkrater skulle helst slippa medborgare som kritiserar, ifrågasätter och lägger sig i.

Det fria ordet har många fiender. Därför måste någon stå upp för yttrandefriheten där besluten fattas.

Jag kandiderar i EU-valet för att försvara det fria ordet mot politiken - online såväl som offline.

Jag har jobbat i Europaparlamentet. Jag vet hur systemet fungerar. Och jag har en viss talang när det gäller att stoppa galna EU-förslag. Man måste göra motstånd i tid, inte vänta med att reagera tills det är för sent.

Mitt vallöfte är att försvara yttrandefriheten, som den formuleras i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i EU:s egen rättighetskatalog:

”Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.”

De mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot staten. Därför är det oroväckande när de politiker som styr nämnda stat nu vill inskränka dem.

Utan yttrandefrihet, där olika åsikter ställs mot varandra, blir demokratin tom och meningslös.

Henrik Alexandersson
Kandidat i EU-valet för Medborgerlig Samling

2024-05-12

Masspsykosens tid


Få saker är så farliga som när människor - speciellt i grupp - blir fanatiska i sin strävan att framstå som goda. Extra farligt blir det när de saknar verklighetsförankring, brister i logiskt tänkande och uppvisar begränsad förmåga att bedöma konsekvenser.

Inte sällan visar sig det goda vara det bästas fiende. Exemplen är många.

Plötsligt börjar det gå upp för folk att en allt för alarmistisk angreppsvinkel på klimatfrågan kan komma att kosta oss vårt välstånd, leda till upprepade energikriser och skapa social turbulens. På en systemhotande nivå.

Att stänga ner säker och väl fungerande basproduktion av el innan man har ett fullgott alternativ på banan, i verkligheten, är inget mindre än medvetet sabotage.

Allt anfört av en flinande Greta som i sin självgoda arrogans vägrar svara på frågor och ta en debatt.

Detta är alltså orsakat av folk som säger sig vilja oss väl. The irony. Det finns fler exempel...

Naturligtvis är det som sker in Gaza hemskt. Men frågan man aldrig får något substantiellt svar på är: Men vad skall Israel göra, då?

Givet att hundratals israeler hålls som gisslan i Gaza, efter Hamas attack som dödade tusentals. Givet att Hamas medvetna strategi är att gömma sig bland civilbefolkningen. (Vilket är ett krigsbrott.) Givet att Hamas uttalade mål är att utradera Israel..?

Svaret brukar bli eld upphör, vilket inte löser något i sak för gisslan här och nu. Och en tvåstaslösning, vilket är något palestinierna tackat nej till när de erbjudits en sådan. Två gånger.

Den som besvärar sig med att studera vad som faktiskt skett från 1947 och framåt kommer att upptäcka en del intressanta saker. Som att det aldrig existerat någon palestinsk stat.

Organisationer som Queers for Palestine visar på en fullständig avsaknad av kontakt med verkligheten. I Gaza dödas bögar. För att de är bögar. Av Hamas.

Det är även värt att notera att den svenska vänstern tågar hand i hand med islamister, vars syn på till exempel kvinnans ställning är diametralt motsatt.

En annan fråga där känslor utmanar sunt förnuft är transdebatten. Den dramatiska ökningen av unga flickor som vill byta kön uppvisar alla tecken på att vara en masspsykos.

För min del får folk identifiera sig som vad de vill. Men om man vill byta juridiskt kön, då får man nog ha bytt fysiskt kön först. Vilket man rimligen bör vara myndig för att få göra.

Det är intressant att sunt förnuft faktiskt börjar få fäste i denna fråga. Sakkunniga sätter ner foten och allt bromsas upp. Snabbfilen till fysiskt könsbyte stängs. Och efter ett tag har tjejerna i fråga nya och helt andra projekt.

Samtidigt kan man undra vad det är för folk som drivit tonåringar som är inne i en av sina melodramatiska faser till hormonförändringar och kirurgi. Vilket är deras motiv? Förmodligen tycker de att de själva är goda människor med ädla motiv.

Ständigt denna missriktade välvilja - som drar med sig folk som gärna vill framstå som goda inför andra och sig själva. Men det räcker inte med att vilja väl. Man måste tänka också.

Vårt spontana tankesystem frågar inte alltid det analytiska tankesystemet ifall något verkligen är en bra idé. Det brukar räcka med att något låter bra. Och när steget väl är taget gör confirmation bias och grupptänk resten.

Det viktiga tycks vara att man känner sig präktig. Att man tillhör det förment goda laget. Även om konsekvenserna av ens ställningstagande blir katastrofala.

Det vore en sak om en del människor bara tror på stolliga saker. Det som gör situationen allvarlig är deras fanatism i att tvinga på andra sin åsikt. Att de ibland ägnar sig åt våld. Att de vill tysta människor med andra åsikter. Lynchmentaliteten.

De beter sig på ett sätt som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Ett problem i sammanhanget är att de rimliga människorna ofta låter fanatikerna komma undan med sina stolligheter - tills det är för sent att stoppa galenskaperna.