Frihet och ordning

Sverige behöver fler poliser. Landet har för närvarande 198 poliser per hundratusen invånare. I Tyskland är siffran 336.

Här i Berlin är taktiken uppenbart att vara fler poliser än bråkstakar. Så att man kan behärska situationen.

Skulle det vara något (sällsynt) bråk utanför den dygnetruntöppna baren tvärs över gatan - då är snabbt minst fyra, ofta sex poliser på plats. Behövs det kommer det fler. Vid de ständiga demonstrationståg som drar förbi kan antalet poliser vara nästan ofattbart stort.

Höj de svenska polislönerna med 50 procent och försök få in 50 procent fler rekryter. Jag är emot att staten slösar med folkets pengar. Men att upprätthålla ordningen människor emellan (givet att vi lever i ett system med statligt våldsmonopol) är statens grundläggande uppgift. Ger vi upp på den punkten, då är det kört.

Högre löner till polisen, sjukvården, blåljuspersonal och militären. Då kanske dessa yrken blir eftersträvansvärda. Fokusera på vad som är viktigt. Spar in på tramset.

Sverige kan lära mycket av Tyskland.

På söndagspromenaden rökte jag en jolle och drack en wegbier. Framför en polisbil, insåg jag plötsligt. Men sådant är faktiskt helt OK här. Så att polisen kan ägna sig åt viktigare saker. En stark, men snäll stat.

Sådant skapar i sig ett fredligare och mer harmoniskt samhälle. Grundregeln är att du är fri att göra rätt mycket som du vill, så länge du inte stör någon annan. Men sedan är det stopp.

Blandningen av olika slags människor och kulturer i min stadsdel är hög och alla inser att enklaste sättet att få saker och ting att fungera är att behandla varandra med respekt, våra olika egenheter till trots.

Jag upplever Berlin som tryggare än Stockholm. Vi har frihet och ordning. Sverige har krympande frihet och tilltagande oordning.

Men varken fler poliser eller förnuftigare regler snyter man ur näsan. Så vad gör vi nu?

Börja med att byta regering. Jag vet inte om M&Co har några patentlösningar, de heller. Men de ser i vart fall problemen. Det är en bra början.

Sossarna har misslyckats. Nu är det dags att pröva något annat.

Lördagsvideos: Jönsson om tystnadskultur + 60 år sedan Berlinmuren byggdes

Youtube: Tystnadskultur - Sveriges anpassning till odemokratiska villkor »

Youtube: The Stasi and the Berlin Wall | DW Documentary »

Krönika: Parallella verkligheter i Berlins klankvarter

Läs min senaste krönika i Bulletin: Parallella verkligheter i Berlins klankvarter »

"Konceptet här är ordning och frihet. Inte ordning eller frihet. Och inte varken ordning eller frihet, som i Sverige."

Var den demokratiska rättsstaten bara en historisk parentes?

Jag noterar att mitt hus fladdrade förbi i ett reportage om tysk klanbrottslighet, i SVT Agenda.

Visst. Här i Berlin finns klanbrottslighet. En del gruvliga brott rapporteras i media.

Men polisen och andra myndigheter tycks ändå ha kopplat läget. Så vi andra märker inte så mycket av saken. Tack och lov.

Det har, som jag påpekat många gånger tidigare, en hel del att göra med att tysk polis sätter in den kraft som behövs. Ofta är insatserna uppseendeväckande stora. Polisen ser helt enkelt till att de är tillräckligt många redan från början.

Nu bor jag i en liten flik av det ökända Neukölln som är omgivet av Kreuzberg. Så gentrifieringen har trängt bort det mesta av det turkiska, utom på genomfartsgatan som bitvis känns som de modernare delarna av Istanbul.

Men går man in en tvärgata hamnar man i ett lummigt paradis med små barer och krogar, som känns så tryggt som man rimligen kan önska sig. Allt Södermalm skulle vilja vara, men aldrig kan bli.

Här samkör myndigheterna sina insatser mot den organiserade brottsligheten. Death by spoon, typ. Och mycket talar för att så kommer att bli fallet även i Sverige. Våra myndigheter kan ju vara rätt effektiva vad gäller att trakassera folk, när de sätter den sidan till.

Om man behandlar klanerna lika styvmoderligt som folket i övrigt - som till exempel korsförhörs om man vill sätta in kontanter på sitt eget bankkonto - då borde problemet snart vara löst.

När jag satt i finkan för att ha vägrat betala skatt till svenska staten träffade jag en hel del intressanta människor. Från första och andra generationens invandrare fick jag ofta höra att svenskar är flata, att de inte törs sätta gränser. Det ligger nog en del i den saken.

Senare i Agenda dök Marie Lind Thomsen, vice chefsåklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet upp. Det hon hade att säga gör mig lite bekymrad.

Dels menade hon att myndighetspersoner inte kan hantera den allt tyngre brottsligheten utan risk för sin egen säkerhet, på grund av hur öppet allt är i vårt samhälle. Vilket naturligtvis kan vara ett problem.

Samtidigt känns det tragiskt om invandringens mörkare sidor leder till att vi får ett mindre öppet samhälle. Det skulle även göra fullt legitim granskning av befattningshavare svårare.

Dessutom tog Lind Thomsen upp förslaget om att beslagta kriminellas egendom.

Sådant kan ske inom dagens lagstiftning redan idag om (1) någon på ett brottsligt sätt tillskansat sig egendomen eller (2) är föremål för indrivning hos Kronofogden. Men vice chefsåklagaren tycks vilja gå längre.

Hon säger uttryckligen att en domstol - efter påstått tysk förebild - skall kunna beslagta egendom som kan antas vara frukten av brottslig verksamhet - även om man inte lyckats åtala, än mindre döma någon för den brottsliga verksamheten i fråga.

Detta ställer flera av rättsstatens principer på huvudet. Det strider mot principen att envar skall betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats. Det strider mot principen om att den som inte fällts för ett brott inte heller skall kunna straffas för det. Och erfarenheterna av civil forfeiture i USA är i stora delar avskräckande.

Innan någon ändå tycker att detta är ett utmärkt sätt att klämma åt klaner och gäng - betänk att sådan lagstiftning kommer att kunna drabba alla. Ett sådant vapen i en överambitiös svensk skatteåklagares händer skulle vara livsfarligt.

Då kommer staten att kunna ta din egendom, även om du aldrig fällts för något brott. Är det verkligen så vi vill ha det?

Det börjar kännas som att det öppna samhället och den demokratiska rättsstaten bara var en parentes i historien.

Coronademonstrationerna – bakom rubrikerna

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Coronademonstrationerna – bakom rubrikerna »

Är de tyska demonstrationerna mot corona-insatserna bara ett högerextremt jippo - eller är de tecken på att något annorlunda håller på att ske i samhällsdebatten? Kanske något politiken och media missar? Och är det i så fall bra eller dåligt?

Slow tv: Berlin Snapshots vol. 3

Blandade bilder från Berlin och lite lugn musik, som bakgrundsunderhållning. Istället för bras-tv.

Youtube:
Vol. 1 » | Vol. 2 » | Vol. 3 (denna) » | Karantänspromenad »

Slow tv-spellista »

Slow tv: Berlin Snapshots vol. 2

Nu skall jag plåga er med ännu ett meditativt bildspel från Berlin. Avnjuts bäst på storbilds-tv. Ställer inga krav på aktivt tittande. Slow tv is the thing. Bras-tv:s efterföljare. Om inte annat så är det väldigt avslappnande att knåpa ihop.

Finns även på Youtube:

• Slow tv: Berlin Snapshots vol. 1 »
• Slow tv: Berlin Snapshots vol. 2 (denna) »
• Slow TV: Berlin quarantine walks - Kreuzberg / Neukölln - March & April 2020 »

Slow tv: Berlin Snapshots vol. 1

Istället för bras-tv: Lite trevliga bilder från Berlin och lite avslappnande musik.

Gör sig bäst i helskärms-bild, gärna på en maffig storbilds-tv med musiken på lite diskret i bakgrunden, medan du gör annat.

Youtube »

Vykort från Berlin i corona-tider

Några snaphots från ett Berlin där det mesta som är roligt och gott just nu är i lockdown.

Youtube »

Krisbetraktelse från Berlin

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Krisbetraktelse från Berlin »

"20-tal – med pandemi, globalt undantagstillstånd, en lamslagen ekonomi, hotande massarbetslöshet och ett allt mer auktoritärt samhälle. Det trodde man inte. Så oerhört intressant – mitt i allt elände."

Berlinmuren - dess bygge och fall

Youtube: The rise and fall of the Berlin Wall - Konrad H. Jarausch »

Sverige behöver mer frihet och mer ordning

Åter i Berlin slås jag som vanligt av kontrasten mot Sverige.

Visst, Tyskland är också ett högskattesamhälle. Tyskland har också sina problemområden, integrationsproblem och brottslighet. Ändå är allt helt annorlunda.

Människor har stor frihet att vara och göra som de vill — så länge de inte stör någon annan. Och saker och ting som måste fungera i ett samhälle fungerar, i stort sett.

Vi föreställer oss gärna frihet och ordning som två motpoler. Men Tyskland har bådadera. Sverige har ingetdera.

Här i »Kreuzkölln« har vi ungefär 50% tysk ursprungsbefolkning, 25% turkar och 25% blandade europeiska expats. Det fungerar i stort sett friktionsfritt, eftersom det finns en helt annan respekt människor emellan än i Sverige.

Här finns ett levande gatuliv, som i sig skapar trygghet. Och det finns utrymme för spontanitet — som när spätin (servicebutiken) ställer upp en storbilds-tv på trottoaren och säljer backvis med iskall öl till lokalbefolkningen i samband med någon viktig fotbollsmatch. Stol tar man med sig själv, hemifrån.

Människors frihet och makt över sina egna liv föder ansvar. Kan man göra sina egna livsval, då ser man de större perspektiven och sammanhangen. Då inser man att ens egen frihet är beroende av att man respekterar andra människor.

Polisen Berlin kommer när den behövs, om det så bara handlar om en cykelstöd. Dessutom kommer det i stökiga situationer alltid många poliser, tillräckligt många för att genom sin blotta närvaro kyla ner situationen.

Man går till sin doktor, som är en privatläkare. Sedan är det alltid honom/henne man har kontakt med. Behövs det, utfärdas remiss till externa undersökningar och till specialister. Men i slutändan landar allt på husläkarens bord, som har helhetsansvaret. Och skulle man vara missnöjd går det alltid att byta doktor. Samtidigt håller sjukhusvården en god kvalitet, trots (eller kanske snarare tack vare) att ingen sjukvård bedrivs i offentlig regi.

Trots att jag gjort mig känd som något av en svensk skattemartyr, så har jag inga större problem med att betala skatt i Tyskland. Dels handlar det om ett »samhällskontrakt« som jag frivilligt valt att ansluta mig till och därmed har en tydligare moralisk skyldighet att leva upp till — jämfört med ett som jag tvingats in i. Dels fungerar det mesta som jag tycker är viktigt på ett rimligt sätt, till skillnad från i Sverige.

Så även om skatten (naturligtvis) är för hög och i princip är stöld, så känner jag att man i vart fall får något för skattepengarna i Tyskland. Vilket inte är fallet i det stagnerande och sönderfallande, socialistiska svenska systemet.

Och vill man — då kan man lämna så väl det allmänna tyska sjukvårdssystemet som pensionssystemet för att istället välja helt privata försäkringar och eget sparande. Vilket i så fall kompenseras med lägre skatt.

Livet i Berlin är ur ett vardagsperspektiv ungefär som jag vill ha det. Människor har stor frihet, vars gräns allmänt sett går där man stör någon annan. Det finns en respekt människor emellan. Ordningsmakten fungerar (och tycks vara fokuserad på att skydda och tjäna vanligt folk). Och inom sjukvården är tillgänglighet inget problem, så man känner att man får valuta för den avgift man betalt.

Saker och ting fungerar — vilket är en förutsättning för att man skall vilja vara med i systemet över huvud taget.

Mer frihet. Mer ordning. Så skulle jag vilja ha det även i Sverige.

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »

Berlin - man kan ha både party och ordning

Berlin dagen efter attentatet

SVT Opinion bad mig skriva en text om Berlin dagen efter attentatet. Fair and balanced, typ...

Vi Berlinbor trotsar terroristerna »

"Själv skall jag, som egentligen varken tycker om trängsel eller stora folksamlingar, ta mig samman och gå på julmarknad i veckan. Jag gör det i ren trots mot de terrorister som försöker ödelägga vårt fria och öppna samhälle."

Terror i Berlin

Jag hade egentligen inte tänkt mig att gå på julmarknad i Berlin i år.

Men nu kommer jag att göra det – i ren trots mot terroristerna som försöker skrämma oss.

En effektivare och mänskligare polis

Berlins stad har c:a 3,5 miljoner invånare – och 22.775 anställda vid polisen, varav 16.388 är riktiga poliser. (0,0065 polisanställda/invånare.) Berlins yta är 892 kvadratkilometer. (25,5 polisanställda per km2, eller 18,4 riktiga poliser per km2.)

I Berlin är polisens budget 1.300 miljoner euro (c:a 12.350 miljoner SEK.)

Sverige har 9,5 miljoner invånare – och 26.000 anställda vid polisen, varav c:a 19.500 är riktiga poliser. (0,0027 polisanställda/invånare.) Sveriges yta är 450.000 kvadratkilometer. (0,058 polisanställda per km2, eller 0,045 riktiga poliser per km2.)

I Sverige är polisens budget 21.560 miljoner SEK (c:a 2.000 miljoner euro).

Jag vet att jämförelsen inte är helt rättvis. Men i praktiken är skillnaden mellan polisen i Berlin och Sverige uppenbar.


Om man jämför Berlin och Stockholm upptäcker man snabbt att polisen i Berlin även åker ut på vardagsbrott (ibland till och med cykelstölder). Större evenemang och demonstrationer har ofta uppseendeväckande stor polisbevakning. I Berlin är polisen synlig och närvarande i stadsdelarna, på ett sätt som i vart fall ökar folks känsla av trygghet.

I Berlin verkar vanliga poliser inte vara lika tungt utrustade som i Sverige. (Det finns naturligtvis även tungt utrustad kravall- och insatspolis.) Det kan bland annat bero på att svensk polis, i en jämförelse, oftare är i underläge. I Berlin ser man inte sällan flera polispatruller åka på ett larm, medan man i Sverige skall vara glad om det ens kommer en patrull.

En konsekvens blir att polisen i Berlin till vardags inte behöver vara lika aggressiv, stingslig och arrogant som den svenska. Förhållandet mellan polis och medborgare blir mer avspänt. I Berlin upplever folk att polisen är till för att skydda och tjäna allmänheten. Detta är en betydelsefull aspekt.

Sedan kan man nämna att man i Berlin har förtroende för medborgarna. Nöjeslivet är fritt, spontant och inte i närheten av så sönderreglrat som i Sverige. Öl, vin och sprit finns i livsmedels- och servicebutiker (till och med i tunnelbanekiosker och på bensinstationer). Det är OK att ta en promenad med en ölflaska i handen. Innehav och bruk av lättare droger är avkriminaliserat, så länge man inte stör den allmänna ordningen. Den inställningen gäller för övrigt rent allmänt: Du får göra rätt mycket som du vill, så länge du inte stör eller skadar andra.

Sverige har mycket att lära.

-

Ser man till snittet i EU borde Sverige ha c:a 30.000 poliser (relaterat till folkmängd).

Valet i Berlin

Klicka på bilden för en större variant

Så har jag varit och röstat. Inte i valet till delstatssenaten, men väl i stadsdelsfullmäktige Neukölln. Ända in i valbåset var jag osäker på hur jag skulle göra.

Valresultatet (rösterna räknas i och för sig fortfarande) tycks ge vid handen att Großkoalitionen SPD+CDU inte längre har engen majoritet. Det är en smula uppseendeväckande. Möjliga majoriteter är SPD+Linke+Gröna (troligt) alternativt SPD+CDU+Gröna (osannolikt) eller möjligen, på håret SPD+CDU+FDP (om man ser till hur de verkliga mandaten förefaller att fördelas).

Det är tur att sossarna och gröningarna i Berlin inte är lika tokiga som sina svenska motsvarigheter. Vänstern, däremot... jösses.

Piratpartiet har mer eller mindre utraderats. Alternative für Deutschland hamnar på runt 14% (och tycks ha sitt starkaste stöd i gamla öst). Det är också värt att notera att liberala FDP långsamt håller på att återhämta sig. Valdeltagandet ökade från cirka 60 till 66%.

Hur jag röstade? Det stod till slut mellan Piratpartiet och Die Partei. Jag röstar verkligen inte på samma partier som alla andra. Nåväl, det blev piraterna – även om Berlinpiraterna emellanåt är lite over the top.

Följ röstsammanräkningen här »

På en plats långt, långt borta från Sossesverige funderar jag på att rösta på sossarna

Det kommer inte att hända – men jag har lekt med tanken på att rösta på sossarna.

Inte i Sverige, men väl i lokalvalen här i Berlin.

Här är sossarna inte alls som de svenska. Här försöker de ratta staden på ett någorlunda rimligt sätt, respektera medborgarna och hålla fingrarna borta från folks privatliv. Öl, vin och sprit finns i kvarterens kiosker, som ofta håller öppet hela natten. Ingen bryr sig om ifall någon röker lite gräs. (Utom CDU, som är obstinata.) Människor har stor frihet – så länge man inte stör någon annan.

Jag betalar noga mina resor i kollektivtrafiken. (Jag har det billigare månadskortet för slackers som inte gäller före klockan tio på vardagsmornar. Vilket jag kan leva med, eftersom jag jobbar hemifrån.) Samtidigt uppskattar jag att det inte finns några som helst spärrar i U- och S-bahn. Det känns som att man litar på folk, vilket jag vill hävda är karaktärsdanande. (Det kan även bidra till betalningsmoralen att det vimlar av biljettkontrollanter.)

Ett rykte jag gärna vill tro på handlar om vad som hände när LSD ville bygga ännu ett ställe där vuxna, samtyckande människor bland annat kan göra saker med varandra snabbt, anonymt och spontant. Naturligtvis vaknade Not In My Backyard-rörelsen. Enligt uppgift skall den ansvariga kvinnliga, socialdemokratiska politikern då ha anfört att moraliska funderingar kan folk få hålla för sig själva. Hennes uppgift är att se till att byggreglerna följs, inget annat.

Polisen i Berlin har 22.000 anställda (varav drygt 5.000 civilanställda). Samtidigt äger Berlinborna sina gator och välskötta parker. Det är mycket folk ute till långt in på natten, nästan så att man kan ana att det är en markering. Därför känns staden också rimligt trygg, även när polisen lyser med sin frånvaro.

I min stadsdel uppskattar jag att en dryg tredjedel är tysk arbetar- och tjänstemannaklass, en knapp tredjedel är turkar och juggar och en tredjedel är övriga – till exempel unga expats från resten av landet och Europa plus en och annan övervintrande hippie. Det finns problem här också. Arbetslösheten är hög, bidragsberoendet stort och genomsnittsinkomsten låg. Men på det stora hela känns det som om människor här respekterar varandra. Vilket är nödvändigt när minst 160.000 människor skall leva tillsammans på tolv kvadratkilometer.

På något sätt är detta min sinnebild av att leva under ett rätt OK sossestyre. Berlins sossar kommer liksom inte från samma planet som de svenska.

Men jag kommer inte att rösta på dem. De är trots allt något slags socialister. Och de är ansvariga för dunderfiaskot med den nya flygplatsen. Kanske blir det Piraterna, kanske Die PARTEI, kanske något annat...

Underbart omdömeslöst!

Nyårsfyrverkerier i Berlin Neukölln / Kreuzberg. Det börjar så smått framåt eftermiddagen och eskalerar sedan till nästan en timma av detta. Det är inte synkroniserat. Det är inte elegant. Men det är jävligt häftigt. Fritt vansinne i gigantisk skala. Och förmodligen en smula farligt. Rekommenderas.

Youtube »

Berlin 9 november 1989

Youtube: Die Öffnung der Mauer in Berlin, Bornholmer Strasse, 1989 »

Äntligen, lite politisk aktivism

På onsdagen deltog jag i en politisk manifestation. En smoke in rörande gräset i Berlins Görlitzer Park.

På sätt och vis är allt gröningarnas fel. Här kommer nu ett försök till en extremt summarisk lektion i Berlin-politik.

Gröningarna vill inte ha en biltunnel... någonstans. Jag förstår inte vad de har emot biltunnlar. Men, nåväl – SPD och CDU vill väldigt gärna ha en tunnel. Så därför har Berlin nu en Großkoalion med SPD och CDU. Vilket lett till att CDU har fått tillsätta en mycket sträng och barsk lokal justiteminister, Innensenator Henkel.

I Berlin är det avkriminaliserat att ha 15 gram gräs. Men nu har senator Henkel fått för sig att i stora flummarparken – Görlitzer Park – skall man bara få ha ett gram gräs. På sin höjd. [edit] ...det råda nolltolerans.

Ni ser, allt är gröningarnas fel. Typ. Indirekt. Eller så.

Därav dagens smoke in. I protest. (Jag noterade att även Piratpartiet var representerat. Intressant nog sägs de gå någorlunda bra, nu igen, i de lokala opinionsmätningarna.)

Då jag vill se det goda hos alla människor skall det faktiskt anföras till senator Henkels fördel att till och med han tycks gå med på att folk har med sig lite gräs, för personligt bruk till parken. (Där sydöstra Berlins kvasiintellektuella brukar chilla.)

En annan positiv sak är att gröningarna och sossarna kört om CDU och nu ansökt hos tyska socialstyrelsen om att öppna en Coffe Shop i Görlitzer Park – som ett lagligt alternativ för dem som inte har med sig eget gräs att ha picnic på.

This is so not Sweden.