Läs min senaste text i Bulletin:
2024-12-28
Mellandagarnas texter och spellista
Läs min senaste text i Bulletin:
2024-01-13
2023-12-23
2022-07-22
Folk tror på så mycket dumheter - utan kontakt med verkligheten
Människor behöver något att tro på. När traditionell religion blev omodern började folk istället tro på allt möjligt.
Ibland tror folk på bra saker som frihet, demokrati, maktdelning, rättsstat och framåtskridande.
Ibland på uppenbart orimliga, ologiska och faktamässigt felaktiga saker.
Saker som låter goda kan visa sig katastrofala. Speciellt om de genomförs utan någon rimlig konsekvensanalys. Som klimatomställningen.
Hur mycket man än hatar kärnkraften kan man inte stänga ner den innan man har den el som skall ersätta den på plats.
Ett antal av dagens samhällsfarliga beslut har drivits fram av en klimatrörelse som uppenbarligen ger människor något att tro på.
En undergångssekt med tillhörande apokalyps. Och ett barn skola leda dem. Man kan inte klaga på liturgin.
Eller kommunismen, som skapade en massrörelse bygd på en rosenröd utopi om jämlikhet - som sedan kostat hundratals miljoner människor livet.
Detta trots att det borde vara uppenbart för alla som ids tänka att lika utfall (till skillnad från lika rättigheter) kräver ett stort mått av kontroll, tvång och ytterst våld.
Identitetspolitiken - som jag antar går ut på att bedöma andra utifrån personens biologiska eller etniska kännetecken snarare än hennes handlingar - får helt orimliga praktiska konsekvenser.
Missriktad idealism har gjort mossiga saker som ras till en fråga. Är det verkligen så lyckat?
Vore det inte bättre att helt enkelt konstatera att alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter? Då tar man ju bort utrymmet för subjektiva bedömningar.
Så där håller det på. Folk tror på så mycket dumheter. Vilket får orimliga och ibland direkt farliga konsekvenser.
2021-01-20
Vänstern har ingen aning om vad den vill
2020-11-13
2020-10-07
Socialism fungerar inte
Socialism och kommunism lider av en felsyn. Det är fattigdom de borde bekämpa, inte rikedom.
Som av en händelse råkar det vara dessa lärors motsats - den liberala marknadsekonomin - som visat sig vara överlägsen vad gäller att skapa välstånd och utveckling.
Socialistiska och kommunistiska regimer misslyckas alltid. Vilket beror på att de varken tar hänsyn till den mänskliga naturen eller verkligheten.
Varje gång har det visat sig att sådant inte fungerar i praktiken. Ofta till ett ohyggligt pris för människor, samhälle och miljö.
Att ta från de rika och ge till de fattiga låter kanske som en skojig idé. Den fråga som vänstern dock aldrig besvarar är med vilken rätt.
Med vilken rätt berövar man - utan samtycke - enskilda individer frukterna av deras arbete? Vilken princip rättfärdigar att man tar andra människors egendom?
Svaret är att det inte verkar finnas någon sådan princip. Istället handlar det om flertalets överlägsna våldskapital och makt över individen - som därmed reduceras till undersåte och skatteboskap.
Till skillnad från liberalismen tycks vänstern inte ens ha något i sin ideologi som tillerkänner individen rätt till liv eller säkerhet.
Så lämnar rödskäggen också ett spår av död, förtryck och våld efter sig. Läser man det Kommunistiska Manifestet kan det rent av ses som en direkt instruktionsbok för folkmord, som i Kambodja. It's not a bug, it's a feature.
Att folket eller arbetarna skall äga företagen är en tanke med fallgropar. (Därmed inte sagt att det skulle vara något fel om ett företag drivs av sina anställda, i en fri ekonomi.)
För det första måste detta rimligen ske genom ett representativt system. Bums uppstår då en härskande klass - apparatchiks - naturligtvis knuten till Partiet. Men inte nödvändigtvis kompetent.
En annan invändning är att man då berövar företagandet dess entreprenörer, incitament och dess främsta drivkraft, vinstintresset. Och då är det som regel kört.
Detta är inte bara lösa påståenden - utan historiska erfarenheter av storskaliga ideologiska experiment med hela folk som försökskaniner. Det är så det går när man ersätter samhällets spontana utveckling med dogmer och centralstyrning.
Den anarkistiska vänstern tycks å sin sida ha något slags mer diffus bild av ett samhälle där alla samarbetar och hjälper varandra. Vilket ju är precis vad en fri marknad går ut på - minus vänsterns tvång, våld och misshushållning.
Men kärnan är densamma. Därför är det inget att bli förvånad över när våldsvänstern ägnar sig åt kravaller och åt att tysta och de-plattformera meningsmotståndare. Det ligger i vänsterns natur att försöka få alla att dansa efter dess pipa - varesig de vill eller ej.
Som jag brukar påpeka, så tror jag att de flesta som är vänster snarare är eller börjar som livsstilsvänster än dogmatiskt politisk vänster. Därpå förstärks deras vänsteridentitet av confirmation bias. Sedan kommer de att rösta på och kidnappas av den politiska vänster som är mer hard core.
Genom att försöka förändra samhället med våld ställer den moderna ytterkantsvänstern sig utanför det demokratiska systemet. Vilket är att förneka rättsstaten, principen en man en röst och det enda någorlunda fungerande system som faktiskt tillhandahåller folkvälde.
Kommunism är bara förenlig med demokrati så länge den senare passar dess syften.
Till råga på allt marknadsför sig vänstern som god och snäll. Vilket är att ha stora anspråk - för ett system som varken tillerkänner individen frihet, egendom eller ens rätten till liv.
I ett socialistiskt eller kommunistiskt samhälle finns inget utrymme för avvikande åsikter - eftersom man är fullt och fast övertygade om att man har rätt, historien till trots. Alla skall med.
Däremot är ett sådant samhälle fyllt av medlöpare, angivare, småpåvar, byråkrater och politiska ordningsmän - för att hålla folket på plats. Plus en omfattande övervakningsapparat.
Socialism i allmänhet och kommunism i synnerhet bygger på tvång - eftersom den inte kan acceptera att människor är olika. I dess spår följer förtryck, armod och död.
Vilket säkert är svårt att föreställa sig för dagens unga, som aldrig fick tillfälle att se och uppleva öststatskommunismen. Därför finns en risk för att dess misstag kan komma att upprepas.
2020-07-10
2020-06-30
Vänsterns omöjliga utopi
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
Om hur och varför den liberala demokratins mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter inte är möjliga eller ens önskvärda i vänsterns utopi.
2020-05-05
Underskatta inte vänstern
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
2019-11-09
2019-11-08
2019-09-12
2018-08-07
Anständigt folks flathet ger vänstern svängrum
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
»Att kommunistiska symboler och ikoner förvandlas till modeaccessoarer är inte bara stötande. (...) Skyltar man med reklam för död, förtryck, utrensningar, massmord och terror – då måste alla vi andra säga ifrån. Och de som pryder sig med dessa symboler får finna sig i att bli kritiserade och ifrågasatta.«
2017-08-06
Har vi lärt något av historien?
| Minnesplattor över människor som fördes bort till nazismens dödsläger, Berlin Neukölln. |
Jag har just haft en timslång intervju med Radio Frihetligt, om stort och smått. (Frihetligt.se ») Podcasten kommer väl upp under veckan, skulle jag tro.
En sak vi kom in på är den svenska historielösheten – som bland annat leder till att många svenskar tycks ha tappat greppet om vad som är viktigt och om de större värdena.
Jag nämnde bland annat att här i Berlin händer det ofta att man får en örfil av historien – så väl vad gäller nazistiskt som kommunistiskt förtryck. Att historien är så närvarande och verklig här.
Som exempel tog jag upp de minnesplattor som finns lite varstans i staden, på platser där människor greps och fördes till naziregimens dödsläger.
Ett par sådana plattor finns utanför min grannport. Det manar till eftertanke. I min omedelbara närhet – men på en annan plats i tiden, för inte så länge sedan – sände man folk i döden på grund av vilka de var.
Det känns överväldigande orimligt på så många sätt. Ingen väljer vilken social, kulturell eller religiös kontext han eller hon föds in i. Ingen väljer sin etnicitet eller hudfärg. Att bedöma en människa utifrån något annat än den enskilda individens handlingar gentemot sina medmänniskor är absurt.
Fast forward några årtionden, till kommunismens förtryck. Då handlade det mer om att det var den fria tanken och människors åsikter som ledde till att de fängslades och dödades. Den fria viljan skulle kväsas och individen skulle underordnas det proletariatets diktatur som – likt alla kollektiva system – leddes av en inkompetent elit som försökte hålla folket på plats genom tvång, våld och övervakning. Den som försökte fly blev skjuten.
Det finns saker att lära av allt detta. Men när jag ser på den svenska debatten – då är det som om vi med öppna ögon är på väg att göra om flera av historiens misstag. Det finns naturligtvis oerhörda skillnader i form och grad – men mekanismerna känns ändå igen. Vilket är ytterst obehagligt.
| Detalj från minnesmärket över de människor som dödades när de försökte fly det östtyska kommunistiska förtrycket. |
2017-06-23
Den goda viljans tyranni
"Med tanke på hur mycket lidande, förtryck och misshushållning kommunismen och socialismen har skapat de senaste hundra åren kan man tycka att vi borde ha lärt oss något. Men icke. Lik förbannat röstar folk på dem – i något slags världsfrånvänd tro på att man kan skapa ett samhälle där alla kan leva på andras bekostnad."








