5 juli-podden 41: Terrorism, yttrandefrihet och statstrojaner

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

• Förra veckan röstade Europaparlamentet igenom CETA och terrorismdirektivet. Nästa strid kommer stå om den så kallade länkskatten.
• Unga vill begränsa yttrandefriheten om den kan kränka en minoritet.
• Rick Falkvinge skriver om att kryptovalutor kommer försvåra skatteindrivning - HAX glädjer sig.
• Italien sätter upp förvånansvärt strikta regler kring den föreslagna statstrojanen.
• 70 procent av unga män i Sverige fildelar. Och en japansk undersökning visar att fildelning fungerar som reklam för äldre manga, vars försäljning ökar.

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson. Varje tisdag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 juli-blogg (på engelska) »

Demokratins existentiella kris

Än så länge tar de flesta européer demokratin för given.

Ändå går utvecklingen åt helt fel håll – och hoten mot det fria, öppna demokratiska samhället är så många att det är svårt att veta i vilken ända man skall börja.

Politiker ur alla läger, på alla nivåer, visar att de antingen inte förstår demokratifrågorna – eller att de inte bryr sig om dem. Det kan gälla medborgerliga fri- och rättigheter, rättsstatens grundläggande principer eller själva maktutövningen som sådan. Vårt lands justitieminister är ett varnande exempel. Men problemen sträcker sig från EU:s institutioner till minsta kommunala nämnd.

EU är inte bara obegripligt och odemokratiskt i största allmänhet. Här är även inslagen av korporativism tydliga, där särintressen och politiker gör upp utanför den demokratiska processen. Allt mer makt i EU överförs till icke-valda byråkrater, som inte har något demokratiskt mandat och som inte kan ställas till ansvar eller avsättas. EU har ständigt ökad centralstyrning inbyggd i systemet.

Projektet med den gemensamma europeiska valutan – euron – är inte bara en idiotisk idé. Det sätter också ljuset på systemfel i EU. Även om eurokrisen kan sägas vara självförvållad, så avslöjar den att dagens ledare och dagens system inte förmår hantera verklige, stora och allvarliga problem. Sättet på vilket man skjuter problemen framför sig är smärtsamt att se.

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. Men det kan ske på olika sätt. Dels genom ett aktivt beslut, vilket verkar en smula osannolikt. Dels genom att den härskande klassen urholkar demokratin och missköter sig, så till den grad att demokratin förlorar sitt värde – vilket är en väg som vi tyvärr redan är inne på.

Här måste man ställa sig frågan: Kan man lita på att folket och samhället i stort går in och tryggar demokratin, när politiker och byråkrater klantar till det?

Man skulle vilja att det är så. Man kan hoppas att det är så. Men det är inte alls säkert eller självklart. Kanske inte ens troligt. (Vi får väl se...)

I Italien lyftes rabulisten Beppe Grillo fram på en massiv våg av protester och missnöje. [Länk»] Som politiskt och kommunikativt fenomen är det oerhört intressant (och lärorikt). Men vad händer nu? Missnöje och proteströster i all ära – men Grillo har väldigt lite att komma med för att lösa de problem som byggde upp nämnda missnöje. Det troliga är att ett rätt förutsägbart scenario, som är vanligt förekommande i historien, vecklas ut. [Länk»]

Berättigad, rättmätig och begriplig kritik leder inte alltid rätt av sig själv. Frågan är vem som fångar upp den. Som regel handlar det om förenklad populism, fringe-politiker som planerar att använda en kris eller ett missnöje för andra, egna syften. Ta Occupy-rörelsen som exempel. Det är helt begripligt att folk är förbannade och vad de är förbannade på. Men att landa i att kräva mer makt till de politiker som ställde till med eländet, det blir bara nipprigt. Eller Grekland. Tacka fan för att folk är förbannade. Men att tro att nazister skulle kunna göra något bättre, det är ju bara dumt.

I takt med att de traditionella demokratiska värdena gröps ur (av politiker och byråkrater) blir politiken och samhällsdebatten allt mer känslobaserad och irrationell. Vilket öppnar dörren för i stort sett vad som helst. Lynchjustis, deportationer, dödsstraff, etnisk rensning... you name it.

Allt dagens stolpskott till politiker klarar av att göra – det är att göra saken värre. (Och att bygga upp en aldrig tidigare skådad övervakningsapparat, klar att lämna över till de makthavare som kommer sedan...)

Några länkar:
(Pp) om EU»
Sverige borde också få folkomrösta om EU»
Om demokrati: Splatterskyddet»

Den där Beppe...

I ett kommentarsfält har en anonym läsare tagit sig tid att ge en välskriven bakgrund till det italienska politiska fenomenet Beppe Grillo. Han är så mycket mer än en "komiker" eller "clown", vilket han ofta beskrivs som i svensk mainstreammedia. Rätt intressant. Jag tar mig friheten att återpublicera kommentaren här, som en egen bloggpost. Tack, vem det nu är som skrev kommentaren.

Att Grillos protestparti får 25 procent av rösterna är en sensation. Etablerade media har länge avfärdat Grillo som en komiker och clown. Men det är fel. Grillo och hans fem rörelse ”Fem Stjärnor” är ett politiskt fenomen vars framgång kan inspirera väljarna i resten av Europa. 

Grillo är utbildad företagsekonom och började sin karriär som komiker och tuff satirisk programledare i TV. När han började utnyttja sin kompetens i att gräva fram korruption och storföretags manipulerade räkenskaper gjorde han sig omöjlig för etablissemanget. 

Till slut började han öppet håna och angripa ledande italienska politiker och företagsledare för korruption och blev då bannlyst från etablerade media. 

Grillo startade istället en blogg som snabbt blev Italiens viktigaste alternativa media. Bloggen fick hundratusentals anhängare och därifrån startade han sin proteströrelse, ”Movimento 5 Stelle”, M5S (fem stjärnor).

Italiensk politik är genomkorrumperad och alla de etablerade partierna sitter i samma båt. Italienska politiker har extremt höga löner och förmåner. Grillos rörelse M5S är ett stort finger åt etablissemanget. De har till och med arrangerat ett "V-Dags” firande i Italien, där "V" står för Vaffanculo ("dra åt helvete"). 

Som en protest mot etablerade medias partiskhet vägrar Grillo och hans anhängare att prata med italienska media och att ställa upp i TV. De litar på internet och torgmöten för att nå ut till väljarna. Däremot ger Grillo intervjuer med utländska media. 

Frågor på programmet för M5S är att stoppa korruptionen samt kraftigt sänkta löner för politiker (deras egna kandidater har lovat att skänka bort stora delar av sin lön). Inga kandidater med ett brottsregister ska få bli valda politiker. M5S vill även ha fritt internet för hela befolkningen, stoppa privatiseringen av kommunalt vatten, hålla en folkomröstning om att lämna Euron. Andra frågor för M5S miljön och förbättra de sociala skyddsnäten för arbetslösa.

Bland Grillos väljare finns det en övervikt av yngre män som är vana att använda internet och som helt tappat tron på eliten. Grillo tar fler väljare från vänstern än från högern. Grillos rörelse har valt ett mycket hårt tonläge och man har inte alls försökt anpassa sig efter etablissemangets spelregler.

Framgången för denna proteströrelse visar att det folkliga missnöjet i Europa har potentialen att väcka stora delar av väljarkåren ur sin dvala och kasta ut den tondöva och arroganta eliten från makten.

Uppdatering: En betydligt mer kritisk titt på Beppe Grillo »

Eurokrisen och Italien - vad kan möjligen gå fel?

Det italienska valet tycks ha resulterat i olika majoriteter i parlamentets underhus och i senaten. Allt hänger på en tråd, är allmänt förvirrat och totalt oförutsägbart.

Vilket inte är bra, sett ur EU:s perspektiv. För att euro-bubblan inte skall spricka krävs att alla håller sig på mattan, tiger, lider och knatar på. Det behövs närmast ett mirakel för att denna övning inte skall gå över styr.

Valresultatet fick genomslag på räntan för italienska statspapper, som hoppade upp ett ordentligt snäpp under dagen.

Men i övrigt – och detta är intressant – verkar de flesta ignorera det italienska dramat. Europabörserna har gått riktigt bra. Och ECB, EU-kommissionen och EU:s politiska ledare fortsätter hantera problemet genom att låtsas som om det inte finns.

EU:s taktik att inte låtsas om eurokrisen är nu mer eller mindre upphöjd till strategi. Man har helt enkelt inte något bättre att komma med än att fortsätta sparka den tomma plåtburken framför sig.

Jag har påpekat det så ofta att till och med jag börjar tröttna: Detta kommer att göra smällen värre, när den väl kommer.

Det enda rimliga alternativet, att avveckla euro-samarbetet under någorlunda ordnade former – det finns som vanligt inte på bordet.

Gissningsvis har EU:s ledare förstått detta. Men de kör på och hoppas att ingen synar bluffen. De hoppas att det här kommer att gå vägen ändå.

Valutaunionen har redan slagit sönder det grekiska samhället – och nu står Italien på tur. För att hantera den soppan skulle EU mer eller mindre behöva invadera Italien. På riktigt. Vilket knappast kommer att ske. Får vi hoppas.

Uppdatering: Nu har de italienska låneräntorna stuckit iväg en bit till. Vilket ögonblick som helst *måste* Italien be ECB rycka in. Men Italien... har ingen regering. Det här kan bli intressant.

(Och varför skulle Italienarna jäkta? ECB har officiellt meddelat att man har hur djupa fickor som helst – så varför inte passa på och sno åt sig så mycket man kan ur dem? Fredsvaluta, my ass.)

Euro-krisen: Stormvarning

I Grekland har man problem med att få ihop en regering. Och om det ändå lyckas är det troligt att den kommer att avvisa de nu aktuella krispaketen. Och skulle man mot alla odds få ihop en regering som ställer upp på dessa, då måste hela härligheten ändå igenom det grekiska parlamentet. Ord som snöboll och helvete faller en in.

Och nu håller tyskarna på att ruttna på grekerna, på allvar. Om inte annat så är det inrikespolitiskt omöjligt för Merkel med en situation där grekerna glatt tar emot tyska skattebetalares pengar och sedan river skuldsedeln. Den allt mer utbredda tyska uppfattningen tycks vara att det är dags att kasta ut Grekland ur euro-samarbetet. Hur det nu skall gå till, rent praktiskt.

I Spanien har staten gått in med 10 miljarder euro för att rädda banken Bankia. Till att börja med tyder detta på att förra årets strukturreform i den spanska banksektorn inte flög. Det betyder dessutom att den spanska bankakuten nu är öppen, vilket med säkerhet leder till att fler krisande banker kommer att ställa sig i kö. Det har Spanien förmodligen inte råd med. Många påpekar också, mycket riktigt, att Bankias bailout bara är toppen av ett isberg.

Bailouts för de spanska bankerna sänder för övrigt en riktigt dålig signal vad gäller hela euro-samarbetet – inte minst då mycket tyder på att den europeiska centralbanken, ECB, kommer att behöva göra en seriös brandkårsutryckning här.

Och i Italien har självaste Mario Monti öppnat för att börja trixa med bokföringen. Ett ökat "icke officiellt" italienskt budgetunderskott är dock ett skott rakt mot trovärdigheten för EU:s nya, fina euro-pakt. Att sopa problem under mattan är ju precis det beteende som försatt euro-zonen i den kris den nu befinner sig i. I helgens italienska lokalval är den verkliga vinnaren Movimento Cinque Stelle – som leds av en stand up-komiker och som bland annat vill att Italien skall lämna euro-samarbetet.

Euro-pakten, ja... Den är inte i hamn ännu. Den 30 maj skall irländarna ha en folkomröstning om saken. Och i Tyskland är pakten inte ratificerad ännu, vilket är tänkt att ske i juni.

Samtidigt går länder som Belgien en balansakt på slak lina. Vilket ökar riskerna även för svenska banker och den nordiska finansmarknaden.

Vad kan väl möjligen gå fel..?

Detta kan sluta hur som helst. Inte minst med tanke på att den ekonomiska oron på vissa håll nu är på väg att följas av politisk instabilitet och oreda. Insatserna blir allt högre.

Den enda lösning jag kan se är att euro-samarbetet avvecklas (eller begränsas till en snäv krets av ekonomiskt likartade länder) under ordnade former – innan det måste ske, under totalt kaos och tumult.

"Fredsvaluta" – pyttsan!

Euro-krisen rullar på...

Långsamt börjar jag komma in i nyhetsflödet igen...

Nu är det tydligen Spaniens tur att gå igenom euro-krisens stålbad. Spanjorerna har visserligen sig själva att skylla för en misskött ekonomi. Men den gemensamma valutan gör det inte direkt lättare för dem att komma till rätta med sina problem.

Well, det är ju så det går när politiker och byråkrater bestämmer priset på pengar (valutakurser och räntor, kollektivt för disparata ekonomier) istället för marknaden.

Och efter Spanien kommer Italien. Arbetslösheten närmar sig nu tio procent och bland unga är den över 35 procent. Det är en varningssignal, om något.

Nu får vi väl se vad det svenska medlemskapet i euro-pakten kommer att innebära i verkligheten...

Staten och Kapitalet...

Den nya italienska regeringen innehåller inga politiker. Istället består den uteslutande av teknokrater och representanter för storföretag.

Har inte Italien prövat det där en gång, redan? Och det gick väl... sådär?

BBC

Götterdemmerung!

Det är mitt i natten och jag är tillbaka i hemmets trygga vrå efter en lång och grundlig middag med människor som inte bara kan ekonomi och euro-krisen – utan som även vet hur det ser ut på marken i Grekland. (Del 1, se bloggposten nedan.) Detta är fullständigt absurt.

Av 150 länder som över huvud taget är mätbara, vad gäller företagsklimat – hamnar Grekland på plats 134. Vilket är skälet till att de flesta greker som startar eget gör det i grannlandet Bulgarien, av alla länder.

Om vi bortser från kravallvänstern består de grekiska demonstranterna av 1) offentliganställda 2) företagare och anställda i branscher som fungerar som skråväsen. De flesta greker (som jobbar i den öppna privata sektorn) tycks dock uppfatta krispaketen som något nödvändigt, rent av som bra reformer.

För att beskriva hur långt det har gått: De flesta greker förstår faktiskt att det där med en valuta, en valutakurs och en ränta – euron – för disparata ekonomier är en idiotisk idé. Men de menar också att denna idé är mindre idiotisk än de människor som gör anspråk på att vilja styra deras land. Opinionsmätningar visar att om det hela hade gått till folkomröstning – då hade 70 procent av grekerna sagt ja till sparpaketen och euron.

Och då har de verkligen problem på hemmaplan.

Under onsdagen seglade dessutom Italien upp på finanskrisens topplista. Så Grekland kanske inte behåller sin plats i kön. Och helhetsbilden är rätt... ohållbar.

Så vad kommer att ske? Detta är inte vad jag säger är rätt, utan vad jag tror kommer att ske.

Grekland, Italien och en del andra slaskekonomier kommer att stanna i euro-samarbetet. Däremot kommer Tyskland, Frankrike (med vissa reservationer), Holland, Finland, Estland, eventuellt Belgien och möjligen några andra länder att lämna euron. Och bilda ett nytt valutasamarbete. De kan kanske klara det. (Även om grundkonceptet fortfarande är idiotiskt.) Att göra motsatsen, att kasta ut Sydeuropa, skulle däremot orsaka ännu värre kaos och våg på våg av nya kriser. Man kan tycka att det egentligen är samma sak. Men det beror på hur det presenteras. Detta handlar om psykologi.

(Vilket, inom parentes sagt, är ungefär den lösning som vissa ledande tyska piratpartiska ekonomer (ja, det finns sådana) menar bör ske.)

Sedan återstår att se hur Sverige ställer sig till ett medlemskap i den nya valutaunionen. Vi har faktiskt inget undantag på den punkten – och kan mer eller mindre tvingas med. Vilket, även det, vore idiotiskt.

Götterdemmerung!

Fredsvalutan

Uh-oh!

EU-toppmöten om Krisen avlöser nu varandra. Ett på söndag. Och sedan ett nytt redan på onsdag.

Vad det handlar om är att Tyskland nu slutligen är på väg att sätta ner foten. Hur mycket resten av euro-zonen än vill, så börjar det bli inrikespolitiskt omöjligt för Merkel att plocka upp notan för länder som inte sköter sin ekonomi. För att nu inte nämna de praktiska och moraliska problemen med att gå omkring och dela ut tyska skattepengar till oansvariga lallare.

Tysklands finansminister, Wolfgang Schauble, säger "Tyskland kommer inte att acceptera detta; det är inte ens öppet för diskussion."

Frankrike, vars kreditrating nu börjar ifrågasättas, tjurar demonstrativt. Och den italienske finansministern, Giulio Tremonti, försöker med sydländsk charm "Det går bara att finna en lösning om Tyskland är modigt och visionärt."

Samtidigt ökar kraven på att även de delar av EU som står utanför euro-zonen skall vara med och betala. Och det är klart – när den tyska plånboken börjar bli tom är det många som kastar lystna blickar mot Sverige.

Det känns som om det bara är en tidsfråga tills någon lackar ur. På allvar.

Italien skämmer ut sig. Igen.

Italienska Wikipedia överväger att stänga ner. Detta i protest mot ett lagförslag om tämligen godtycklig internetcensur.

Text, bilder, filmer och podcasts på nätet kommer att plockas ner - utan domstolsbeslut. Och det räcker med att någon anser sig kränkt (eller att något anklagas för att vara "partiskt") för att obekvämt innehåll måste tas bort - eller "korrigeras" - inom 48 timmar.

Som tidigare rapporterat vill Italien även stänga av fildelare från nätet, utan rättslig prövning - på livstid.

Man kan notera att det inte bara är internets frihet som hotas här. Detta är även ett slag mot yttrandefriheten, rättssäkerheten och ett brott mot Europakonventionen.

SR SVT Expressen

Har de blivit skvatt galna?

Enligt en centralt placerad källa i Europaparlamentet tänker Italien nu börja stänga av fildelare från internet – på livstid!

Någon som har mer input?

Uppdatering: Här och här.

Euro-kaoset fortsätter

Det senaste EU-toppmötet om medlemsstaternas ekonomiska problem slutade i vanlig ordning med vackra deklarationer och en fast blick fäst i fjärran. Men redan är verkligheten på väg att tränga sig på.

Till exempel har man upptäckt att krislandet Italien förväntas låna ut pengar till krislandet Grekland – till lägre ränta än vad italienska staten betalar för sina egna lån. Genomtänkt? Hållbart? Kompetent?

Samtidigt skall det bli lättare för krisländer att få del av EU:s stimulanspengar. Man tycks inte ha lärt sig något av USA – där stimulanspaketen snarare gav skattebetalarna en dryg nota för framtiden än jobb och tillväxt.

I slutändan verkar det som om alla förväntar sig att Tyskland skall stå för notan. Vilket är en plan som inte kommer att hålla länge till.

Ebberöds Bank, typ.

Europaportalen: Eurozonen vacklar återigen
Europaportalen: Lättare att få EU-pengar för krisländer

Euro-krisen banar väg för kommandoekonomi

Grekland kommer säkert att få ännu ett nödlån. Och efter det, kanske ett till. Men att det blir någon ordning i den grekiska ekonomin, det verkar allt mer otroligt.

De andra EMU/Euro-länderna måste ställa upp. Med valutasamarbetet har de surrat sig vid masten tillsammans med grekerna.

Förr hade en ekonomisk härdsmälta i vart fall kunnat isoleras till det land som missköter sin ekonomi. Så är det inte längre.

Och kön till euro-akuten växer. Portugal och Irland behåller sin plats i kön. De får dessutom sällskap av Italien och Spanien. Och om problemen blir värre för de två sistnämnda länderna, då kommer den grekiska krisen att framstå som bagatellartad.

Euro-zonen är helt enkelt för stor. Dess ekonomier är för olika. Att få alla att gå i takt är omöjligt. En storlek passar inte alla. Man skapar problem som i grunden är helt onödiga.

OK, Sverige är kanske inte heller något optimalt valutaområde. Men i den svenska kronans rike har vi "gillat läget" – och lägger mycket på geografiskt styrd fördelningspolitik. Storstadsregionerna och en och annan gruva får försörja resten. För all överskådlig framtid.

Men i euro-zonen kan man inte göra så. Det är inte praktiskt möjligt. Det är inte lämpligt. Det går utanför det europeiska samarbetets formella kompetens.

Ändå är det kanske just så man måste göra. I vart fall om man vill rädda euron.

Det finns många sätt att beskriva detta. En fiskal union. Överstatlig ekonomisk politik. Men oavsett vad man kallar det kommer resultatet att bli mer av centralstyrning och mer av kommandoekonomi.

Att detta vore förfärligt, det är vi många som tycker. Men inte alla. Glöm inte att EU:s uttalade mål är en ständigt fördjupad union. Detta kan mycket väl vara den Kris som federalisterna behöver som murbräcka för att flytta fram sina positioner – vad gäller en sammanhållen, centralstyrd europeisk ekonomi.

Vilket – naturligtvis – kommer att skapa helt nya problem. (Utan att för den sakens skull lösa de gamla, på riktigt.)

Alla tycks ha glömt bort att samarbete mellan länder måste byggas underifrån, frivilligt – inte uppifrån, med tvång.

Samtidigt, i Euro-zonen...

Det ekonomiska mullret i EU och EMU/Euro-zonen tilltar i styrka.

EU-kommissionär Michael Barnier är nu på väg att plocka upp ordförande Barrosos idé om att reglera och tygla kreditvärderingsinstituten. Det vill säga hugga huvudet av budbäraren - och förbjuda dåliga nyheter. Det känns som en mycket märklig och något klen plan.

Samtidigt blinkar varningslamporna ilsket vad gäller Italien. Siffrorna pekar tydligt på en fullständigt ohållbar situation. (Den europeiska centralbanken, ECB, stödköper för övrigt just nu italienska statspapper. Det kommer inte att hjälpa på sikt, men det ger kanske lite andrum att fundera på vad man skall göra.)

Strategin att isolera den ekonomiska krisen till Grekland, Irland och Portugal har uppenbart misslyckats. Nu är inte bara Italien, utan även Spanien på väg ner i det stora svarta hålet. Och fler står på kö.

Politikerna är villrådiga. Problemet ligger på deras bord - eftersom det är de som har skapat den centralstyrda valutaunion som nu är på väg att falla på sin egen orimlighet. Men vad skall de göra?

Man kan sluta kasta goda pengar efter dåliga och låta Grekland gå i "konkurs". Men kan en del av ett valutaområde verkligen göra det? Och vilka är spridningsriskerna?

Ett annat alternativ är konstgjord andning, genom att ECB ökar inköpen av statspapper från de länder som är i kris. Men det löser inget på sikt. Och det kommer att vålla ECB stora problem.

Eller också tar man fram storsläggan och skapar en fiskal union - det vill säga att alla Euro-zonens statspapper ersätts med "eurobonds". Det innebär i så fall att EU i praktiken tar kontrollen - den slutliga kontrollen - över medlemsstaternas ekonomier.

Vi lever i intressanta tider.

Folkbildning: Italienska krogar

Här är en överlevnadsguide till Italien: Lär dig skilja på olika krogar – som till exempel Osteria, Tavola Calda, Ristorante och Trattoria.

Det är så det suger i rese-tarmen.

(Och vad gäller den traditionella italienska baren – vad hände med de där gamla svenska serveringarna som sålde kaffe, läsk, kanske ett glas vin och små snittar? De som fanns när jag var liten.)

Den fria rörlighetens dödgrävare

Efter att Frankrike och Italien fått igenom en uppluckring av Schengen-avtalet är det inte bara dessa två länder som sätter upp hinder för den fria rörligheten. Och det handlar inte bara om människor, utan även om varor. Danmark ligger i framkant.

Vad tycker då Sverige? Försvarar vi den fria rörligheten? Nope!

Migrationsminister Tobias Billström (m) säger att det är "Bra med ordning och reda i Schengen". Och finansminister Borg (m) tycker att danskarnas nygamla gränskontroller inte är något att bråka om.

Den fria rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital är en av de få riktigt bra sakerna med EU. Men nu verkar den principen alltså ha torpederats. Och Sverige har inget att invända.

Räkna med att den fria rörligheten nu kommer att inskränkas ännu mer. Den var ju ändå bara reklam, för att locka med oss i EU. 25 år höll det. Snart kan köerna vid nationsgränserna vara tillbaka. Om inte EU-Kommissionen eller någon annan reagerar med kraft, vill säga.

Europaportalen: ”Bra med ordning och reda i Schengen”
SvD: EU kritiskt till dansk tullkontroll
SR: EU-kommissionen kritiserar Danmarks gränskontroller
EU-Kommissionen: Schengensamarbetet knakar i fogarna

EU: Fri rörlighet var väl bara reklam...

Den fria rörligheten för människor i EU tycks vara hotad. Igen. Nu är det Frankrike och Italien som vill urholka Schengen-samarbetet och återinföra gränskontrollerna, i vissa situationer.

Den fria rörligheten attackeras gång på gång på gång. Var den kanske bara reklam, för att få oss att rösta ja till EU?

EU Observer | European Voice | Sydsvenskan

Wikileaks - Update

Wikileaks kan nu nås igen - på www.wikileaks.ch

Och nu börjar läckorna få konsekvenser. Några citat ur EU Observer...

"The WikiLeaks affair has claimed its first victim after Germany's vice-chancellor Guido Westerwelle on Thursday (3 December) sacked his chief of staff for spying for the Americans. Italy's Prime Minister has also been put in a pickle ahead of a confidence vote in parliament, and reports indicate that WikiLeaks mastermind Julian Assange is himself to be arrested shortly by UK police." (...)

"Another diplomat in the spotlight is Sweden's Johan Frisell who briefed the US on internal talks between EU ministers about the 2008 Georgia war. 'I bet he's feeling pretty uncomfortable now,' the EU source said. 'Diplomats take risks in their judgments, but these are not normally put into open. Now his judgment on the situation is open to question.'" (...)

"The WikiLeaks cables may also have burned the leader of the Communist Party in Moldova, Vladimir Voronin, who is said to have offered $10 million last year for one of the ruling party leaders, Marian Lupu, to defect to his side. The revelation comes in a sensitive post-election coalition-building moment. Leading Communist Party member Mark Tkachuk has said the cables are 'fairy tales'." (...)

"In Italy, pressure is mounting for Prime Minister Silvio Berlusconi to step down, after a series of revelations concerning alleged bribe-taking from his Russian counterpart, Vladimir Putin."

Uppdatering: SvD | TV4

Uppdatering 2: Assange chattar med The Guardians läsare

Uppdatering 3: Oscar Swartz förklarar den tekniska katt och råtta-leken

Italien kroppsskannas

"Italien planerar att under året införa kroppsskanning på alla offentliga platser som anses riskera att utsättas för terrordåd. Först ut blir landets järnvägsstationer."

Läs mer i DN...

Tanken på att bosätta sig i en grotta i skogen blir allt mer tilltalande.

Italien kräver tillstånd för Youtube

I Italien har man lagt fram ett lagförslag, som innebär att medborgarna tvingas ansöka om tillstånd hos myndigheterna för att få lägga upp videoklipp på nätet.

Den italienska regeringen har verkligen inget grepp om hur det där med internet fungerar. Och ingen känsla för yttrandefrihetens värde.

Uppdatering: Se även Berinder, som också har internationella länkar.

Uppdatering 2: Se även Karl Sigfrid, Techrisk och The Industry Standard.

(Tipstack: Ssargon)