Lördagsvideos: Jönsson om regeringens hemlighetsmakeri, Hicks om nazismen, stoicism med mera

Youtube: Henrik Jönsson - Mörkläggning - Regeringens systematiska obstruktion »

Youtube: Triggernometry - The Truth About the Nazis with Stephen Hicks »

Youtube: AoI - Why are Most People Cowards? | Obedience and the Rise of Authoritarianism »

Youtube: Einzelgänger - Become Unconquerable | Stoic Philosophy »

Ett bättre Sverige måste vara möjligt

(Klicka på bilden för en större variant.)

Jag förundras över att inte fler människor – på ena eller andra sättet – gör uppror mot överheten.

Vi har en härskande politisk klass som lever gott på folkets bekostnad. Den samlar på sig allt mer makt – och det finns inga gränser för allt den vill lägga sig i och styra och ställa över.

De flesta politiker är samtidigt inkompetenta. Många har varken utbildning, livserfarenhet eller insikt i hur det är utanför den politiska broilerfabriken. De saknar som regel insikt om samhällets dynamik, människors drivkrafter och frihetens skapande förmåga. De gapar över för mycket och vill bestämma över sådant de varken förstår eller behärskar.

Än värre blir det när de tillsätter politiskt renläriga politruker och karriärbyråkrater som chefer i förvaltningen – som inte heller förstår eller behärskar sin uppgift. (Dessutom bryter det mot grundlagen att sätta politiska hänsyn framför kompetens när regeringen utser chefer i det offentliga.) Det är detta som gör det möjligt för stolpskott som Dan Eliasson att ödelägga myndighet efter myndighet, utan att någon reagerar eller ingriper. Han är ju trogen sosse.

Resultatet blir dels att det offentliga ägnar sig åt trams och åt saker som bättre kan skötas av människor själva. Dels att sådant som verkligen är viktigt – den samhälleliga kärnverksamheten – missköts.

Allt detta till oerhörda kostnader och under en av världens tyngsta skattebördor.

Det är, som sagt, besynnerligt att folk finner sig i detta. Att inte fler gör motstånd. Att svenska väljare inte röstar på något annat och bättre.

Att låtsas som om det regnar fungerar inte heller. Ju längre tid saker och ting får fortsätta som nu – ju hårdare och mer dramatiskt blir fallet när det väl kommer.

Brott mot staten, del 3: Processen

Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.

Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »

I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.

Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.

Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.

Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.

Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.

Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.

Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.

Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.

Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.

Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.

Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.

Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.

Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.

Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.

(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)

Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.

Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.

Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.

Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.

Motstånd

Vad individen kan göra

»The simple step of a courageous individual is not to take part in the lie.«

Aleksandr Solzjenitsyn

Börjar det inte bli dags att göra motstånd snart?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Börjar det inte bli dags att göra motstånd snart? »

"Det finns i sammanhanget en elit, som lever på att bestämma över alla andra: Politikerna producerar en strid ström av beslut som omsätts i praktiken i form av en allt större grupp av ordningsmän."

Att göra motstånd

Wikipedia »

5 juli-podden: Nazispecial

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Ett specialavsnitt inspelat i de forna lokalerna för militära överkommandot i Berlin – som i dag är ett museum till minne av dem som trots allt gjorde motstånd mot naziregimen. En podcast om förtryck, motstånd och ondskans banalitet. Men också om hur historiens varnande finger pekar mot oss i dag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

August Landmesser

En av många dramadokumentärer på Youtube om mordförsöket på Hitler »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3 max 60 sek) kan sändas till: karl[at]5july.org

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Du missade väl inte vår specialpod om Stasi, det östtyska ministeriet för statssäkerhet? »

Dagen till ära...

Youtube »

Disrupting the Surveillance Ecosystem

Från re:publica15-konferensen med Jérémie Zimmermann, Raegan MacDonald och Parker Higgins.

"This session will detail modern government surveillance practices, including their reliance on other governments around the world as well as private companies. It will also explore the challenges and opportunities to oppose these activities, including current proposals to limit data use and transfer. Finally, the panel will highlight the effective practices of anti-surveillance activists worldwide who have begun to hamper surveillance by disrupting these networks."

Youtube »

Fyllesnack - Del 1: Frihet och motstånd

Framåt nattkröken kom vi fram till att de flesta vloggar och podcasts är så stela och tillrättalagda. Så varför inte vara lite mera spontan och laid back?

Youtube »

Döda satirikers sällskap

Som ett åskväder rensade han luften, Charlie Hebdos satirtecknare Bernard Holtrop.

Holtrop som överlevde för att han inte går på möten säger att han kräks på alla människor som nu säger sig vara Charlie Hebdos vänner – men som innan attentatet inte hade en aning om tidskriftens existens och gärning. Han tycker också det är skrattretande att människor som påven och drottning Elizabeth har visat sin sympati.

That's the spirit!

Charlie Hebdo är en tidning som vilar på vänstervärderingar men som slår åt alla håll, mot högt så väl som lågt. Och som kan skämta om allt. Här är en titt in på dess redaktion, för ett par år sedan...



Videon kommer från New York Times, som även har en förklarande artikel här... »

Hårt, vasst och ofta medvetet osmakligt. Inte sällan arrogant. Väldigt franskt. Naturligtvis i yttrandefrihetens framkant, var annars?

Då är frågan: När kan man skämta om attacken mot Charlie Hebdo?

Nu, uppenbarligen. Bilden nedan dök upp i min mobil redan härom dagen. Jag antar att det är en photoshopad bild. Men med Gerard Depardieu kan man ju aldrig riktigt veta. Hur som helst är det en väldigt rolig bild, helt i Charlie Hebdos anda.

Därför är friheten och demokratin på väg ut

Svenska folket är frustrerat, men fjättrat.

Det handlar inte bara om en misskött migrations- och integrationspolitik. Bostadspolitiken, byråkrati som tränger ut verksamhet i det offentliga, förmynderi, en vansinnig drogpolitik, övervakningen, en bipolär försvarspolitik, den allt mer urholkade demokratin, EU, svågerkapitalism, den politiska korrektheten och skandaler som Nuon är exempel på frågor som får svensken att knyta handen i byxfickan och svära för sig själv.

Men svenska folket kan (i princip) inte göra något åt den rådande ordningen.

De flesta människor är högt belånade och har därför ett mycket starkt intresse av politisk stabilitet. Det räcker med en måttlig ränteförändring, en begränsad valutaoro, politisk eller administrativ inkompetens, mindre säkerhetspolitiska förändringar eller en dålig dag på börsen för att svenska folkets tillvaro skall ställas på huvudet. Så de flesta drar slutsatsen att det är bäst att sitta ner i båten.

Bostadsbubblan, lånekarusellen och till och med själva valutan bygger på att alla måste tro.

Den som sticker upp och ifrågasätter fulas ut och utesluts ur samhällsgemenskapen. Exempel statueras genom att människor får sparken på grund av sin politiska hemvist och att konstnärer fängslas när deras konst blir allt för utmanande. Istället för att ta en debatt försöker man skambelägga människor.

Och vem vågar utmana makten och den rådande ordningen när data om varje telefonsamtal, varje SMS, varje e-postmeddelande, varje nätuppkoppling och alla våra mobilpositioner lagras – för att finnas tillgängliga för staten? Vem vill riskera att bli föremål för underrättelsebyråkratins intresse, trakasserad vid gränspassager och föremål för skattmasens särskilda uppmärksamhet?

Det är mycket möjligt att SD får fler röster än de förtjänar – eftersom en röst på dem är det enda sättet för folk att få utlopp för sin frustration på ett av de områden där de etablerade partierna har tappat greppet. (Vilket inte nödvändigtvis betyder att de tycker att SD har helt rätt.) Eller för att i hemlighet ge överheten en välförtjänt spark på pungen. Synd bara att landets enda missnöjesparti har sina rötter i den bruna myllan och är fullständigt kasst i alla andra missnöjesfrågor.

Ju längre denna mörka fars fortsätter, ju högre blir insatserna. Vilket resulterar i att vårt samhälle inte alls blir mer stabilt, utan mindre. Det är som att elda under ett slutet kärl utan säkerhetsventil.

Frågan är var detta kommer att landa. Det kan bli fråga om en destruktiv och våldsam utveckling. Eller att ett nytt system som bygger på spontan ordning växer fram ur spillrorna av det gamla. Fast mest troligt är att vi kommer att få en allt mer auktoritär och totalitär stat – som är beredd att göra nästan vad som helst för att behålla greppet.

Samtidigt, i New Hampshire...

Free State Project – 101 Reasons: Liberty Lives in New Hampshire | Youtube »

Gör motstånd. Innan det är för sent.

Politiken tar sig allt mer makt på allt fler områden och styr och ställer över allt mer av mänskligt beteende.

Man får lätt intrycket av att detta är ett icke-reversibelt flöde där makt alltid rör sig åt samma håll. Från medborgarna och civilsamhället – till politikerna och byråkraterna.

Den vägen leder till att man så småningom kommer att styra, reglera och kontrollera så gott som all form av mänsklig verksamhet.

Inget tyder på att vi är på väg att lämna denna väg. Tvärt om. Det finns i princip inga gränser för hur mycket våra politiker och statens funktionärer kan tänka sig att bestämma över andra människor.

Frågan är hur allomfattande den politiska makten kan bli. Finns det någon gräns innan vi går in i ett tillstånd av total kontroll?

Frågan måste ställas – och diskuteras. Den handlar i grund och botten om demokrati i en vidare mening. Den har konsekvenser vad gäller våra mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter.

I många små steg håller vi på att skapa en "ny människa". Hon lider av inlärd hjälplöshet, fruktar ansvar, saknar egen moralisk kompass och offrar sin frihet för kollektivet utan att invända.

Kombinera sedan detta med en allt mer allomfattande övervakningsstat – där människor vet att alla deras kommunikationer och rörelser registreras. Är inte detta ungefär vad man skulle kunna förvänta sig i en förtryckarstat?

Det finns inga synliga tecken på att denna utveckling går att stoppa på politisk väg. Samtliga politiska partier är i dag del av problemet. Då återstår civil olydnad, ohörsamhet gentemot överheten och medborgerligt motstånd. Vilket inte är svenska folkets bästa grenar...

Internet slår tillbaka!

Nybloggat på HAX.5July.org:

When the Internet fights back »

Om hur Storebror börjar få problem när han gjort sig till gemensam fiende för både IT-industrin och internets aktivister.

Dagen till ära...

[Youtube»]

The coming revolution must be user friendly

Nybloggat på HAX.5july.org:

The coming revolution must be user friendly »

Enjoy!

Låt inte motståndet vänta tills det är för sent

Om man vill ha ut tandkräm ur en tub – då är det bäst om man klämmer på båda sidor, inte bara trycker på den ena.

Lite på det sättet är det även med politiken. I den mån det finns goda människor på insidan, som kan lägga förslag och påverka – då är deras framgång beroende av att det även finns ett yttre tryck. (Då blir andra politiker oroliga, mer benägna att lyssna och att ändra på saker och ting.)

Vad gäller övervakningsstaten finns det goda människor på politikens insida. Piratpartiet i Europaparlamentet – men också enskilda ledamöter i riksdagen.

Piraterna kämpar envist på, oavsett vad folk säger – men framgång hänger ofta på att det även måste till ett yttre tryck. (Som när det gällde ACTA.)

Sedan har vi de som gör motstånd i riksdagen. Många av dem måste påverka både de egna partierna och riksdagen som helhet. Det är ett tufft jobb. De får inte någon chans att uttrycka sina åsikter, ens i allmänna termer – om det inte finns ett stöd från utsidan.

Hur ser det då ut med det yttre trycket i övervakningsfrågan? Piratpartiet får faktiskt rätt mycket publicerat relativt sina resurser, men ses snarare som en politisk aktör än som folkets röst. Media rapporterar en del, men det handlar naturligtvis om nyhetsförmedling snarare än opinionsbildning.

Något som är uppenbart är att Kultursverige sitter ner i båten. Vilket är märkligt. Frihet och öppenhet är kulturens livsluft. Det är därför konstnärer och artister i alla tider har protesterat mot Storebrors-staten. Men inte nu. Inte här.

Näringslivet har fått se sina kommunikationskanaler läggas öppna för främmande makt, som medger att mycket av dess massövervakning har kommersiella syften. Många företag vet inte om de kan lita på sina IT-system längre. Till och med det internationella betalningssystemet är komprometterat. Men från företagarna hörs inte ett pip.

Advokatsamfundet lever rövare, vilket är utmärkt. Tänk om även läkare, själavårdare och andra som har känsliga och konfidentiella klientrelationer kunde göra det samma? Bankerna, i den mån de fortfarande står på sina kunders sida? Nähä, inte det.

Sammantaget är motståndet mot övervakningsstaten fortfarande för tunt för att något avgörande skall hända. I vart fall i Sverige.

Vi skulle helt enkelt behöva en bred och livskraftig medborgarrättsrörelse.

Euro-krisen: Läge att vara vaksam

I går var jag på ett seminarie som firade att det är tio år sedan svenska folket sa nej till euron i en folkomröstning. Det var ett intressant och trevligt arrangemang som sträckte sig över block- och partigränserna.

Att se video- och tidningsklipp med ja-sidans representanter var närmast pinsamt. Det mesta de påstod var fel och i många fall har verkligheten blivit den rakt motsatta jämfört med deras profetior.

Men inte heller nej-sidan hade alltid rätt. Euro-debaklet är nämligen på väg att bli mycket värre än vi fruktade att det skulle bli.

Euro-krisen är inte över. Nu upplever även tidigare starka länder problemet med en låst växelkurs. Det gäller till exempel Finland. Även om landets kris har flera orsaker, så förvärras allt när marknaden inte tillåts sätta priset på dess valuta.

För svensk del finns anledning att vara vaksam. Dels finns det gott om politiker som fortfarande vill att Sverige skall gå med i euro-samarbetet. Dels kastar euro-zonens politiker och byråkrater lystna blickar efter vårt lands "outnyttjade låneutrymme".

Och om man ser frågan i ett vidare perspektiv, då finns stora problem både vad gäller transparens och demokrati. Euro-samarbetet skapar en farlig bunkermentalitet.

Det är så det går när politiker får för sig att styra och ställa över saker som de inte begriper.