Om striden om datalagringen – mellan Bahnhof, polisen och PTS. Nu har Förvaltningsrätten meddelat inhibition vad gäller det miljonvite som PTS vill ålägga Bahnhof.
Post & Telestyrelsen (PTS) hotar internetoperatören Bahnhof med fem miljoner i vite om de inte börjar lämna ut information om sina användare till polisen och andra myndigheter – oavsett vilka brott dessa användare är misstänkta för.
Bahnhof har än så länge vägrat att lämna ut uppgifter – om misstanken inte gäller brott som ger minst sex månaders fängelse. Detta sedan EU-domstolen (ECJ) upphävt det EU-direktiv som lagstiftningen om datalagring vilar på. ECJ menar att datalagringen strider mot de mänskliga rättigheterna och att den endast får användas proportionerligt och vid misstanke om allvarliga brott. Detta är exakt den princip som Bahnhof nu försöker upprätthålla.
Det finns flera uppseendeväckande och oroväckande detaljer i fallet.
• Så väl de politiker som drev igenom lagstiftningen i EU som i Sverige var tydliga med att den bara skulle användas för att bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet.
Det visade sig vara en lögn. Nu vill man ha tillgång till trafikdata även vid misstanke om ringa brottslighet, där ingreppet inte står i proportion till brottet. Vilket är en av de saker ECJ inte kan acceptera.
Det vi nu ser är ändamålsglidning, där övervakning används utan spärrar och i andra syften än de ursprungliga.
• Notera att föreläggandet från PTS talar om att uppgifter skall lämnas ut så väl till polisen som till andra myndigheter.
Detta är att öppna dammluckorna. Det är precis som med FRA-lagen. När ett verktyg för övervakning väl är på plats, då kan man räkna med att allt fler får tillgång till det – även om det innebär en allvarlig kränkning av medborgarnas rätt till privatliv. • När datalagringen infördes i Sverige hävdade politikerna att de var tvingade till detta, mot sin vilja, på grund av EU:s datalagringsdirektiv.
Att ECJ – EU:s högsta domstol – nu har ogiltigförklarat detta direktiv tar politikerna dock ingen notis om. Man använder EU som argument bara när det passar maktapparatens agenda, för att i nästa ögonblick göra tvärt om.
• Datalagringen innebär att alla svenskar urskiljningslöst betraktas som potentiellt misstänkta terrorister eller kriminella. ECJ är tydliga med att det inte är acceptabelt.
Så beter man sig helt enkelt inte i en demokratisk rättsstat som respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.
Datalagringen innebär att uppgifter lagras om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. Det är denna information som PTS och regeringen nu vill ge enskilda poliser och olika myndigheter lättvindig tillgång till. Det är helt enkelt inte acceptabelt. Stöd Bahnhofs kamp för din rätt till privatliv på nätet!
Regeringen har i dag givit Post- & Telestyrelsens generaldirektör Göran Marby förnyat förordnande.
Detta trots att Marby uppträtt oprofessionellt och hotfullt och att han inte har tele- och internetoperatörernas förtroende. [Länk»]
Men vad spelar det för roll? Marby har lyckats vända ut och in på sig själv och sin myndighet för att hjälpa regeringen att rädda lagringen av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. Han lyder sina politiska herrar och han belönas för detta.
Speciellt uppseendeväckande är hur PTS under Marbys ledning bytt uppfattning helt och hållet om datalagringen.
Efter att EU-domstolen upphävde EU:s datalagringsdirektiv (på grund av att det strider mot de mänskliga rättigheterna) meddelade PTS att även den svenska datalagringen kunde upphöra. Men sedan gjorde man plötsligt helt om – och meddelade att lagringen skall fortsätta samt hotade de tele- och nätoperatörer som inte fortsätter lagra.
Därefter vägrade man att lämna ut de dokument som låg till grund för det första beslutet. Först efter rättslig prövning blev dessa dokument offentliga. Och de visade att PTS från början, på stabil laglig grund stod på samma sida som EU-domstolen och operatörerna. Det vill säga att datalagringen skall upphöra.
Vilket alltså var en bedömning som sedan, utan förvarning ändrades helt och hållet. Inte av sakliga eller legala skäl. Utan av politiska skäl. Vilket är en skandal som bär generaldirektörens fingeravtryck.
Göran Marby är mer en politisk torped för övervakningspartierna än en oberoende generaldirektör. Att hans förordnande nu förlängs kastar en skugga över PTS trovärdighet.
Debatten om massövervakningen går på sparlåga i Sverige. Sossarna är angelägna om att fortsätta marschen mot övervakningssamhället. De borgerliga partierna stöder S. I regeringen har MP lagt sig platt – och kastat alla sina vallöften om att bekämpa Storebrotsstaten över bord.
Vad gäller datalagringen pågår ett lågintensivt krig mellan ett antal internetoperatörer och regeringen (genom dess kontrollmyndighet Post- & Telestyrelsen, PTS). Det ser ut som om att frågan kan komma att avgöras av EU-domstolen – som ju redan upphävt det EU-direktiv på vilket den svenska datalagringen bygger, eftersom det strider mot de mänskliga rättigheterna.
Samtidigt används datalagringen av alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner frikostigt. Ändamålsglidning pågår och bland andra Skatteverket använder datalagringen, till och med för vanliga sketna taxeringsmål. Antalet fall där myndigheter begär ut uppgifter om medborgarnas kommunikationer skjuter i höjden – och det kan handla om så många som en miljon ärenden om året.
I andra delar av EU stoppas datalagringen av politiker och domstolar (eller bantas radikalt). Men inte i Sverige.
Ser man till Försvarets Radioanstalt, FRA – då är frågetecknen minst lika många som tidigare. Och det finns ingen vilja att räta ut dem. Till exempel har riksdagen avslagit en motion om att riva upp FRA-lagen och en om att utreda samarbetet mellan FRA och amerikanska NSA.
Från Snowden-dokumenten vet vi att FRA har tillgång till NSA:s databas XKeyscore – som är ett slags spionernas Google, där allt som bedöms som intressant lagras. Med säkerhet innehåller den även uppgifter om svenskar och svenska förhållanden. Vilket lagstöd som finns för denna verksamhet är oklart. Likaså vem som godkänt att detta sker.
Sedan har vi frågan om "offensiv spaning" – det vill säga att FRA utför dataintrång i samarbete med NSA och brittiska GCHQ. (Vilket är en extra känslig fråga, eftersom GCHQ har pekats ut som en av de aktörer som hackat bland andra EU:s institutioner och bankernas Swift-system för transaktioner.) Något lagstöd har inte funnits. I vart fall inte mer än att om den hemliga FRA-domstolen säger att något är lagligt, då ifrågasätts detta inte. (FRA-domstolens beslut kan över huvud taget inte ifrågasättas, eftersom ärendena är hemliga.)
Här verkar regeringen dock ha fått lite kalla fötter. Enligt den försvarspolitiska propositionen (som lades fram av en regering där MP ingår) slås fast att försvaret skall få ägna sig åt cyberattacker. Det verkar alltså som om man i efterhand är på väg att göra något lagligt som FRA (enligt Snowden-dokumenten) redan ägnar sig åt. Arrogant så det förslår.
När någon enstaka, modig riksdagsledamot trots allt söker svar från FRA – då blir det i stort sett goddag yxskaft.
Europaparlamentets granskning av massövervakningen (2013-14) utmynnade i en till intet förpliktigande resolution – som ignoreras av EU:s medlemsstater och EU-Kommissionen och som inte på något substantiellt sätt följs upp av det nyvalda parlamentet.
Massövervakningen fortsätter – och ökar i omfattning. Någon egentlig principiell debatt syns inte till. (I vart fall ingen som ansvariga politiker kan tänka sig att delta i.) Miljöpartiets svek är totalt. Riksdagen lägger sig platt.
SR Ekot har i dag en rätt stor grej om Post och Telestyrelsens (PTS) generaldirektör Göran Marby. Han beskrivs bland annat som oprofessionell och hotfull.
Internetoperatören Bahnhofs VD Jon Karlung är i sammanhanget den ende som vill träda fram med namn. Han säger...
Så här kan vi ju inte ha det. Det är en fullständigt ohållbar situation. Det går ju ut över näringslivet och också över många enskilda. Så fort någon har en kritik då kan man bli personligen drabbad, eller så kan företaget drabbas.
Vilket är ett högst relevant påpekande.
Med tanke på att mycket av PTS verksamhet handlar om regler som styr internets öppenhet och därmed i förlängningen också fri information och yttrandefrihet – så bör PTS ledas på ett lyhört och eftertänksamt sätt. Dess chef bör vara en jurist med integritet.
Just den saken, integritet, är något som PTS tycks sakna. En händelse som SR Ekot inte tar upp – men som har betydelse i sammanhanget – är hur PTS hanterat frågan om datalagringen.
Efter EU-domstolens dom som upphävde datalagringsdirektivet meddelade PTS att man inte längre ställde krav på teleoperatörerna att lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. Så långt förekom inget märkligt, då EU-domstolen ju sagt att datalagringen strider mot de mänskliga rättigheterna.
Sedan kom signaler från regeringen. Mänskliga rättigheter hit och dit. Datalagringen skall fortsätta. Punkt.
Vilket fick PTS att göra helt om. Nu skulle datalagringen fortsätta. Med hot om vite för dem som låter bli. Men PTS vägrade att redovisa grunderna sina beslut. För att få ut myndighetens första PM om saken (som sa att datalagringen kunde upphöra) var Bahnhof tvungna att ta saken till domstol.
Vad det handlade om var att PTS inte vågade stå upp för sin första, självständiga bedömning av frågan (trots att den var i linje med EU-domstolens beslut). Istället lade man sig platt för politiska påtryckningar från Justitiedepartementet.
Det går möjligen att förstå att myndigheten ville mörka denna pinsamhet. Vilket inte fungerade.
Det är denna myndighetskultur som PTS generaldirektör Göran Marby är ytterst ansvarig för. Så det ligger nog rätt mycket i kravet på hans avgång.
Uppdatering: PTS styrelse har under eftermiddagen uttalat sitt fulla förtroende för generaldirektör Göran Marby. That was quick...
Uppdatering 2: SR Studio Ett har ett längre inslag om saken – som du verkligen skall ta och lyssna dig igenom. Detta är stor, mörk underhållning. Länk »
Som alla nu känner till hotar Post- och Telestyrelsen (PTS) internetoperatören Bahnhof med vite på fem miljoner kronor om de inte återupptar datalagringen.
Ett par tankar om detta...
• Det måste vara rätt unikt att man hotar ett företag med böter för att det följer lagen.
EU-domstolen konstaterar bland annat att den allomfattande och urskiljningslösa lagringen av data om alla människors alla telekommunikationer är ett av de grundläggande problemen med EU:s datalagringsdirektiv. Därmed underkänns, som jag förstår det, även själva grunden för den svenska datalagringen.
EU-domstolen står över svenska domstolar. Riksdagen har skrivit in EU-medlemskapet i grundlagen – vilket bland annat innebär att den rättighetsstadga som EU-domstolen hänvisar till står över svensk lag. Regeringen, oppositionen, PTS och utredare Hecksher kan tycka vad de vill. Men så är det.
Då blir det väldigt märkligt när en myndighet får order om att klämma åt ett företag som följer EU-domstolens linje med mångmiljonböter. Vite som politiskt vapen. Det känns väldigt ofräscht.
• Det är politikerna och Rikspolisstyrelsen som är de verkliga skurkarna, inte PTS.
Visst, PTS har snurrat till det för sig. Rejält. Men det finns en anledning. Myndigheten gjorde först en helt rimlig bedömning, som gick ut på att datalagringen kunde upphöra. Sedan fick de kontraorder av politikerna (uppbackade av RPS).
Det är inte helt lätt att inta en rakt motsatt position från en dag till en annan. Därför blir det som det blir – och PTS beter sig märkligt, hukar och försöker ducka offentlighetsprincipen. Möjligen håller dessa försök att inte förlora ansiktet i sig på att leda till att PTS faktiskt är på väg att förlora ansiktet.
I dagens SvD finns ett intressant citat (via Ny Teknik) från Staffan Lindmark som är jurist på PTS. Det handlar om att de försöker undvika att promemorian som låg till grund för dess första (rimliga) beslut blir offentlig.
- Vi har inte underlåtit att diarieföra brevet i syfte att det inte skulle komma allmänheten till känna.
Yeah, right. Vi gjorde det inte osynligt för att ingen skulle kunna se det, typ.
(Den enklaste krishanteringen vore om PTS generaldirektör Göran Marby reser hem från Sydkorea och lägger korten på bordet. "Vi gjorde en bedömning. Politikerna tvingade oss att göra helt om. Hemskt ledsen, men vi hade inget val. Detta är en politisk grej.")
