En hyllning till veckans jubilar: World Wide Web

Nybloggat på HAX.5July.org:

The gatekeepers are dead. Long live the World Wide Web! »

"A free and open Internet will provide endless possibilities and progress. And it will need Internet activism to stay free and open for all."

Ethereum – morgondagens fria internet?

Youtube »

Nätneutralitet: Förvirrad debatt - men en enkel lösning

Diskussionen om nätneutralitet är förvirrad. Det beror dels på att frågan har växt på bredden, dels på att debatten om nätneutralitet i Europa och USA till stora delar handlar om olika saker.


Från början handlade nätneutralitet om att internet skall vara öppet för alla lagliga tjänster och applikationer som inte medför teknisk skada för nätet – och att man skall behandla alla sådana tjänster och applikationer lika.

Naturligtivs är det inget som hindrar, låt säga Schibsted från att starta Schibsted Net – som skulle kunna vara en gratistjänst med utbud endast från de egna företagen Aftonbladet och Svenska Dagbladet, kanske toppat med någon webmail och tjänster från betalande annonsörer. Om de vill och tror att det är en affärsidé, visst. Men då skall de inte få kalla tjänsten internet.

Denna princip kan även appliceras visavi enskilda tjänster, som när en del internetoperatörer till och från har blockerat Skype. Vilket känns som en uppenbar och påtaglig begränsing av vår tillgång till internet.

Den som påstår sig sälja internetanslutning skall helt enkelt tillhandahålla hela internet.


Sedan är frågan vem som skall betala för vad. Tjänsten du köper av din internetleverantör är uppkoppling till nätet. Volym och hastighet kan variera med pris, speciellt vid mobil uppkoppling. Men det är du som bestämmer. Du köper den tillgång till internet som du vill ha.

Då blir det konstigt när nätoperatörerna börjar trixa i andra delar av systemet. Som när amerikanska kabelägare började strypa hastigheten för Netflix, ner under en tekniskt acceptabel nivå. För att ge Netflix samma hastighet som andra ville de ha extra betalt, med hänvisning till att det handlar om mycket trafik.

Men vi konsumenter ju redan betalt för att få tillgång till det internet där bland annat Netflix ingår. Det är vi som, genom en aktiv handling, går in och hämtar trafikintensiva saker på Netflix, Youtube eller Facebook. Att då ta extra betalt från de företag från vars servrar vi, de redan betalande kunderna, hämtar saker – det känns bakvänt.

Rent praktiskt lär det dessutom bli ohållbart om alla som sitter på internets flaskhalsar skall börja ta extra betalt för att leverera redan betald trafik.

Dessutom finns en konkurrensaspekt på det hela. Säg att en ny tjänst – till exempel Radio Bubb.la – skulle bli en succé och börja dra mycket stora mängder trafik. Trafik som slutkunden, den uppkopplade redan har betalt för. Är det då rimligt att alla som sitter vid nätets korsvägar, flaskhalsar och nervcenter skall börja begära extra betalt från Bubb.la för denna trafik?

Och säg att det ändå blir så – och att Google, Netflix, Facebook och Bonniers väljer att betala vägtullar på internet. De är kapitalstarka och har råd. Vilket nya företag, uppstickare och små konkurrenter inte kan matcha. Det innebär i så fall att de stora nätjättarna faktiskt får ett skäl för att finna sig i att betala de digitala vägtullarna – nämligen att hindra nya konkurrenter från att ta sig in på marknaden.

(Sedan finns en helt annan diskussion som rör hastighet, men som inte handlar om att strypa trafik utan om att släppa fram viss prioriterad trafik i en egen fil. Här finns naturligtvis en risk för att hastigheten i det "vanliga" nätet blir eftersatt. Men å andra sidan kan jag inte se hur man skulle kunna hindra verksamhetskritiska aktörer som sjukvård, banker och myndigheter från att hyra egna, störningsfria linor med mycket hög hastighet.)


I USA har frågan om nätneutralitet blivit extra skruvad i och med att man har sorterat in internet under den klåfingriga, nymoralistiska och kartellvänliga radio- och tv-myndigheten FCC.

Den amerikanska delen av nätet ställs därmed under politikernas och särintressenas kontroll. Det kommer att innebära att internet i USA riskerar att regleras sönder, både vad gäller innehåll och teknik. På så sätt skapar man helt nya problem, helt i onödan.

Här måste vi vara uppmärksamma – så att något motsvarande inte händer i Europa.


Frågan om nätneutralitet är en soppa, med många kockar. Därför bör man koka ner det hela till en minsta gemensam nämnare – för största möjliga öppenhet och frihet.

Som jag ser det måste vi undvika detaljreglering, politisering och korporativa tendenser. Vi måste vara öppna för utveckling och konkurrens. Så det finns egentligen bara ett enda beslut som behöver fattas av våra lagstiftare: Att den tjänst som heter internet skall vara öppen för alla.

Internet skall vara öppet för alla lagliga tjänster och applikationer som inte medför teknisk skada för nätet – och man skall behandla alla sådana tjänster och applikationer lika.

Skit i detaljstyrning av teknik och innehåll. Slå bara fast denna enkla, minimalistiska princip om öppenhet.

EU:s ministrar duckar om internets frihet

New at HAX.5July.org:

EU ministers dodge issues about a free and open Internet »

Frågan om internets frihet väcktes på mötet med EU:s inrikesministrar efter attentaten i Paris. I veckan har de diskuterat saken igen – och bollat frågan vidare till nästa EU-toppmöte. Som i sin tur, förmodligen kommer att hänskjuta allt till det toppmöte om säkerhetsfrågor som skall hållas mellan EU och USA.

EU: Nya förslag om reglering och beskattning av internet

I Europaparlamentet börjar utskottet bli redo att knyta ihop säcken om EU:s nya dataskyddsregler. Visserligen är man inte eniga om saker som samtycke till registrering. (Vilket ju faktiskt är en rätt grundläggande fråga.) Men kommer inte att hindra att man går till beslut. Det lär landa i att man får ett regelverk som alla tycker illa om.

Att dataskyddsfrågan beslutas utan allmän insyn är en uppenbar risk – eftersom underhandsinformation gör gällande att ärendet kan komma att avgöras i ett first reading agreement. Det vill säga i förhandling bakom stängda dörrar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

Samtidigt har EU-kommissionen, med kommissionär Neelie Kroes i spetsen, lagt fram en påse med blandade förslag om telekommunikationer och internet. Ömsom vin och ömsom vatten. En central punkt är frågan om nätneutralitet – där kommissionen säger en sak och sedan föreslår det rakt motsatta.

Enkelt uttryckt vill kommissionen införa gräddfiler på internet. Det är dels ett avsteg från principen om att all trafik skall behandlas lika på nätet. Storföretag kommer att få tillgång till ett bättre internet än privatpersoner och andra företag. Dels innebär det att den som startar ett företag på nätet kommer att tvingas betala extra när verksamheten blir tillräckligt stor och framgångsrik – för att inte bli hänvisad till nätets skuggsida. [Länk»]

Hur betaltullar på ett gemensamt nät (där en stor del ägs av det offentliga) skall utformas och administreras är i sammanhanget en gåta.

Som om inte detta räcker, så har EU:s medlemsstater nu vaknat till. Ministerrådet tycks jobba helt självständigt på något som har med integritet och övervakning på nätet att göra. Möjligen ser de en chans att använda PRISM-skandalen för att reglera internet i EU. Vilket aldrig kommer att landa i något bra.

Och så fransmännen. De vill beskatta internettrafik. [Länk»]

Vad kan väl möjligen gå fel?

Se även Pirate MEP Engström: Piratfrågor i EU-parlamentet just nu »

Nu tas nya steg för att säkra internets frihet

Om man klämmer på ett ställe på en ballong, då sväller den på ett annat.

När övervakningen blir för omfattande och respekten för den personliga integriteten urholkas på vissa delar av internet – då uppstår det andra alternativ.

I dag noterar jag två nyheter på detta område.

Dels är det Peter Sunde & Co som lanserar den crowdfundade meddelandetjänsten Heml.is.

Heml.is är en användarvänlig och säker meddelandetjänst för iOS och Android (fler plattformar kommer). Från hemsidan "We're building a message app where no one can listen in, not even us. We would rather close down the service before letting anyone in. Secrets are only secrets if they are secret."

Detta är ett projekt som finansieras med insamlade pengar (inte genom annonser eller genom att sälja personuppgifter).

Du kan stödja projektet med en slant på dess hemsida... »

Detta kan bli något stort, genomfört av människor som brinner för rätten till fri kommunikation. Var med från början.

Dagens andra nyhet är att en av The Pirate Bays tidiga förgrundsgestalter säger att det börjar bli dags att stänga ner TPB.

Skälet, som Tobias Andersson anför, är att det kommer att behövas något bättre, effektivare och säkrare inför nästa rond i fildelningskriget. Något som inte kan tas ner, varken tekniskt eller genom påtryckningar. Och här ser han dagens TPB som en stoppkloss som låter bekvämlighet gå före utveckling.

Läs mer hos TorrentFreak »

Detta är intressanta och viktiga nyheter, i tider av massiv övervakning och bristande respekt för medborgarnas rätt till privatliv. Det är rent av möjligt att detta kan vara nödvändiga steg i kampen för ett fritt internet – mot Big Government och Big Business.

Rädda Skype!

Nybloggat på Nyheter24:

Rädda Skype!

Om mobiltelebolagens planer på att blockera Skype och VoIP.

UK: Rätten att att kommunicera kan inskränkas

Som vanligt sopar politikerna de verkliga problemen under mattan...

Den brittiska regeringen överväger nu att begränsa människors rätt att kommunicera. Det är bland annat Facebook, Twitter och Blackberry som är i skottgluggen, efter den senaste tidens oroligheter.

Politiker är sig lika överallt – de tror att internet och elektronisk kommunikation är något slags hokus pokus som orsakar problem på egen hand. Men de är bara kommunikationsverktyg. Som telefonen.

Att slå ner på människors kommunikation och de verktyg de använder för denna kommunikation är att skjuta helt bredvid målet. Det är att göra något korkat – utan att för den sakens skull lösa ett enda av de problem som man borde hantera.

Det är som vanligt. Att hantera verkliga problem är svårt. Att ägna sig åt meningslösa symbolhandlingar är lättare. Därför väljer politiker, som är trängda att visa något slags handlingskraft, de meningslösa symbolhandlingarna. Även när sådana i ett större perspektiv är fel och farliga.

Detta är i grund och botten inget annat än ett klart underbetyg, som politikerna ger sig själva.

SvD | Piratpartiet

Ryktet om "piratrörelsens" död är betydligt överdrivet

Anförda av Netopias Per Strömbäck är det en del media, debattörer, politiker och bloggare som nu försöker dödförklara "piratrörelsen". När man läser sådant slås man av hur trångsynta och fantasilösa en del människor är. Fil- och kulturdelning, piratfrågorna, har inte ens börjat debatteras på allvar ännu. Det stora klivet in i informationssamhället ligger fortfarande framför oss.

Miljoner och åter miljoner nya användare, runt om i världen, kopplas varje dag upp mot internet. De upptäcker snabbt att nätet inte bara är en källa till information. Det är även en plattform för tillämpad yttrandefrihet och en fantastisk miljö för kontakt och samarbete. I nätets själva natur ligger att man länkar, tipsar och sänder filer till varandra.

Det finns ett enda sätt att stoppa nätets fria, dynamiska, anarkistiska utveckling. Det är genom total övervakning och krav på att allt som sänds i kablarna blivit godkänt i förväg. Det skulle innebära döden för internet som vi känner det. Detta kan vara bra att hålla i minnet när debattörer som Strömbäck påstår att "anarki är inte någon fruktbar idé för hur samhället ska fungera på nätet".

Nätet är till sin natur anarki, dynamisk utveckling, samarbete, frihet, learning by doing och spontanitet. Dödar man det, då dödar man även den fria debatten, entreprenörskapet, forskningen, kulturen och kunskapsutvecklingen på internet. (Vilket den klick människor som anser att information bör styras och kontrolleras - av dem - tycks anse är ett pris värt att betala.)

Piratrörelsen handlar delvis om att försvara nätets frihet som sådan. Man kan göra liknelser med tiden för tryckpressens genomslag. Då handlade striden i stort sett om samma sak. En liten klick människor med makt försökte kontrollera, styra och monopolisera informationen. De lyckades ställa till med en del skada på vägen. Men redan från ruta ett var de ändå chanslösa.

Lika chanslösa är dagens ludditer. De kommer aldrig att kunna vinna, aldrig att kunna stoppa flödet av fri information och kreativitet. Just nu gäller det bara att se till att de inte orsakar allt för stor skada innan de tvingas ge upp.

En annan, och mer välkänd, sida av piratrörelsen handlar om fildelning. Ofta olaglig fildelning. Inte för att någon ännu har lyckats presentera en logiskt eller filosofiskt hållbar förklaring av vilket brott man begår om man kopierar saker (till skillnad från att stjäla dem). Men olaglig är den.

Det handlar i allt väsentligt om att musik- och filmbranschen försöker hålla fast vid affärsidén att distribuera data på runda plastbitar. Vilket är en rätt så förlegad idé i en uppkopplad värld med hyperdistribution. Tekniken har sprungit ifrån dessa företag och de verkar inte vilja anpassa sig till den nya marknaden. Kunderna behöver dem absolut inte. Inte ens artisterna behöver skivbolagen - för i takt med att fildelningen har ökat har även artisterna blivit fler och fått ökade inkomster.

Världen är uppkopplad. Distribution är så gott som gratis, supersnabb och världsomspännande. Kostnaderna för lagring faller snabbt mot nästan noll. Så, att sälja musik och film på plastskivor är en i stort sett död idé. Det är detta som är marknaden nu för tiden. Det är bara att anpassa sig eller att stänga butiken, kan man tycka. Men nöjesindustrin ger sig inte. Den kräver att staten stiftar rättsosäkra speciallagar (t.ex. IPRED) för att rädda dess förlegade affärsidé. Den lobbar för ett kastrerat och totalövervakat internet - vilket denna bransch tycks se som ett oviktigt bondeoffer för sitt särintresse.

Mot detta står miljarder internetanvändare, som genom sina dagliga handlingar formar den nya marknaden. The Pirate Bay är bara en liten, liten del av detta. (Som bygger på gårdagens teknik, men som ändå har miljoner och åter miljoner användare. Jag tror rent av att TPB är större nu än någonsin tidigare.) Piratbyrån uppstod, verkade och lades ner - men det är mindre viktigt när miljarder konsumenter gör sina val och skapar en ny, spontan ordning. Piratpartiet åker upp och ner i opinionen, men är ju faktiskt "bara" internets politiska gren. Och teknik slår som regel ändå alltid politik.

Piratrörelsen är större, livskraftigare och starkare än någonsin tidigare - även om varumärken och ansikten kommer och går. Kärnan, det är de miljarder internetanvändare och nöjeskonsumenter som Strömbäck & Co inte ser, eftersom de stirrar sig blinda på gårdagens nyheter.

Och nu kommer nästa lyft. Ny fildelningsteknik, nätsökbara databaser, wiki-projekt inom forskning, kultur, samhällsdebatt och företagande kommer att ge världen ett aldrig tidigare skådat kreativitets- och kunskapslyft. Nya affärsmodeller som är anpassade till "gratisekonomin" kommer att konkurrera ut de förlegade. Projekt som Creative Commons håller redan på att förändra kulturlandskapet.

Jag kan förstå om de reaktionära krafterna inte är roade...

Se även: Falkvinge, Nylander och Snickars.

Uppdatering: Se även Copyriot.

Internet och telekompaketet i Sverige, del 2

I går hade Svenska Dagbladet en artikel om implementeringen av EU:s telekompaket i Sverige.

I regeringens förslag finns mycket att lusläsa och granska. Men jag skulle vilja lyfta en sak som hänger samman med detta, som ligger lite vid sidan om själva lagstiftningsarbetet.

Love All, Serve All!
I Europaparlamentet slåss Piratpartiet, ständigt, för att försvara mere conduit-principen. Den innebär att internetoperatörer inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder sänder i kablarna – lika lite som Posten kan hållas ansvarig för att det sänds barnporr och knark i vanliga postkuvert, eller Vägverket för att dess vägar används av bankrånare.

Lämnar man den principen – då blir nätoperatörerna tvungna att granska, filtrera och censurera all internettrafik. Vilket vore olämpligt, otympligt, integritetskränkande och dyrt. Då hamnar man dessutom i en situation där varje web-projekt (oavsett om det handlar om opinionsbildning, näringsverksamhet, forskning, kultur eller sex) måste förhandsgodkännas för att kunna stämplas som OK att släppa fram i nätet. Tyvärr vet vi att förhandscensur – utöver att den rent principiellt är vidrig – blir onödigt ängslig och politiskt korrekt. Detta skulle döda internets fria, spontana dynamik och utveckling.

För internetoperatörerna är mere conduit oerhört viktigt. De vill helt enkelt inte bli nätpoliser. Här kämpar ISP:arna och Piratpartiet sida vid sida.

Mot den bakgrunden vore det ovanligt lämpligt om nätoperatörerna frivilligt försöker hålla sig till principen om nätneutralitet. Det är liksom myntets andra sida. Skall det vara någon mening med att försvara mere conduit – då skall ju inte en granskning, filtrering och censur ersättas med en annan.

Internet och telekompaketet i Sverige

På SvD Brännpunkt skriver i dag Christopher Kullenberg och Marcin de Kaminski från Juliagruppen om den svenska implementeringen av EU:s telekompaket och vikten av ett fritt och öppet intnetnet.

Alla som någonsin besökt till exempel Frankrike vet hur fel det kan bli...