Federalism på svenska?

Människor på högerkanten vill inte leva under en vänsterregering och vänstermänniskor vill inte leva under en högerregering. Och det finns faktiskt en modell för hur de skulle kunna slippa.

Låt oss anta att nationen Sverige bara ägnar sig åt ett litet fåtal saker som lämpligast hanteras gemensamt. Som ett yttre försvar. Och att upprätthålla de mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna.

Det mesta annat skulle kunna beslutas och skötas på regional och lokal nivå. Och varje beslut bör då fattas så nära dem det berör som möjligt. Decentralisera, helt enkelt.

Då skulle vi få ett Sverige med regionala skillnader. På vissa platser skulle det råda en genuint borgerlig politik. På andra skulle socialism och en omfattande välfärdsstat gälla. På något håll kanske man till och med skulle tillämpa direkt frihetliga principer.

Sedan kan folk rösta med fötterna. Vill man betala hög skatt och ha omfattande sociala trygghetssystem - då bosätter man sig, låt säga i Örebro. Vill man ha fri sprit och bredare trottoarer, då flyttar man till Helsingborg.

Om Sverige som det ser ut idag misslyckas, om vi får ett systemsammanbrott - då är alla illa ute. Men om en enstaka region driver ungefär den politik som drivs i Sverige idag och det går åt pipan - då kan människor alltid flytta någon annanstans, till andra regioner, med andra system. Då har man inte lagt alla ägg i en korg.

Dessutom driver skillnader, mångfald och institutionell konkurrens samhället framåt. Då blir det lättare att bygga på erfarenhet och best practice än om allt styrs uppifrån. Då kan olika sätt att göra saker och ting prövas på olika håll - och de lämpligaste och mest framgångsrika metoderna tjäna som förebild för andra.

Att decentralisera är federalism på riktigt - till skillnad från hur EU använder begreppet för att flytta all makt till Bryssel.

Makten över ordet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson - om hur politik och etablerad media försöker begränsa den fria informationen på internet:

Makten över ordet »

"Med internet är anden ute ur flaskan. Och vi är knappt ens i början av den tekniska utvecklingen. Vi kommer att få ett samhälle med i princip fri information oavsett vad den politiska makten och de gamla mediehusen tycker om saken. Men först måste vi ta oss igenom en tid av vånda som har vissa likheter med vad introduktionen av tryckpressen förde med sig."

Politikerna är helt enkelt inte kompetenta

Marknaden är fantastisk.

Utan någon form av centralstyrning eller överordnad planering ser marknaden varje dag till att lagom mycket sirapslimpa, polarkakor, potatislimpa, formfranska, croissanter, barkis, hönökaka, rågbröd, frallor och andra sorters bröd finns i våra affärer. Detta är en process som omfattar bland annat bönder, tillverkare av skördetröskor, kvarnanläggningar, jästfabrikörer, kryddodlare och kryddimportörer, mjölkbönder, mejerier, bagerier, transportörer och handlare. Här sker ett spontant och frivilligt samarbete som fungerar och som alla tjänar på. Den osynliga handen ordnar så att du kan köpa bröd i din affär.

Sådant klarar politiker och byråkrater inte av. Det finns de som har försökt. Resultatet blev ineffektivitet, misshushållning, prognosmissar – och brödköer.

Politiker och byråkrater kan helt enkelt aldrig ta in och bearbeta alla de faktorer och parametrar som styr en fri marknad. Politiska försök att styra produktion och utbud är dömda att misslyckas. Och varför ens försöka, när marknaden sköter allt så oerhört mycket bättre?

Ändå vill våra politiker och byråkrater lägga sig i. De älskar centralstyrning. De vill planera produktion och reglera marknader. De snedvrider den fria konkurrensen med företagsstöd och speciallagstiftning. De har åsikter om produkters utformning och egenskaper. De ger sig själva planeringsmakt och de drar sig inte ens för att reglera priser (vilket snabbt ödelägger en fungerande marknad).

Ta bostadsmarknaden som exempel. Den är politiskt styrd genom bland annat hyresreglering, planmonopol och byggnormer. Och vi har en akut bostadsbrist, som är vår motsvarighet till kommunistländernas brödköer. Misslyckandet är totalt. Ändå envisas politikerna med att vilja fortsätta styra och ställa över bostadsmarknaden. Det är fullständigt absurt.

Är det någon som på fullt allvar tror att en fri marknad inte skulle möta bostadsmarknadens behov? Att byggbolag och fastighetsägare inte skulle ta chansen att tjäna pengar på att möta en tydlig, existerande efterfrågan?

Mer makt till marknaden och mindre till politikerna – det är vägen till ett bättre fungerande samhälle, som utnyttjar sina resurser på bästa sätt. Det är dessutom ett sätt att ge dig mer makt. Som konsument är du nämligen en oerhört viktig marknadskraft, rent av den viktigaste.

Nätneutralitet: Förvirrad debatt - men en enkel lösning

Diskussionen om nätneutralitet är förvirrad. Det beror dels på att frågan har växt på bredden, dels på att debatten om nätneutralitet i Europa och USA till stora delar handlar om olika saker.


Från början handlade nätneutralitet om att internet skall vara öppet för alla lagliga tjänster och applikationer som inte medför teknisk skada för nätet – och att man skall behandla alla sådana tjänster och applikationer lika.

Naturligtivs är det inget som hindrar, låt säga Schibsted från att starta Schibsted Net – som skulle kunna vara en gratistjänst med utbud endast från de egna företagen Aftonbladet och Svenska Dagbladet, kanske toppat med någon webmail och tjänster från betalande annonsörer. Om de vill och tror att det är en affärsidé, visst. Men då skall de inte få kalla tjänsten internet.

Denna princip kan även appliceras visavi enskilda tjänster, som när en del internetoperatörer till och från har blockerat Skype. Vilket känns som en uppenbar och påtaglig begränsing av vår tillgång till internet.

Den som påstår sig sälja internetanslutning skall helt enkelt tillhandahålla hela internet.


Sedan är frågan vem som skall betala för vad. Tjänsten du köper av din internetleverantör är uppkoppling till nätet. Volym och hastighet kan variera med pris, speciellt vid mobil uppkoppling. Men det är du som bestämmer. Du köper den tillgång till internet som du vill ha.

Då blir det konstigt när nätoperatörerna börjar trixa i andra delar av systemet. Som när amerikanska kabelägare började strypa hastigheten för Netflix, ner under en tekniskt acceptabel nivå. För att ge Netflix samma hastighet som andra ville de ha extra betalt, med hänvisning till att det handlar om mycket trafik.

Men vi konsumenter ju redan betalt för att få tillgång till det internet där bland annat Netflix ingår. Det är vi som, genom en aktiv handling, går in och hämtar trafikintensiva saker på Netflix, Youtube eller Facebook. Att då ta extra betalt från de företag från vars servrar vi, de redan betalande kunderna, hämtar saker – det känns bakvänt.

Rent praktiskt lär det dessutom bli ohållbart om alla som sitter på internets flaskhalsar skall börja ta extra betalt för att leverera redan betald trafik.

Dessutom finns en konkurrensaspekt på det hela. Säg att en ny tjänst – till exempel Radio Bubb.la – skulle bli en succé och börja dra mycket stora mängder trafik. Trafik som slutkunden, den uppkopplade redan har betalt för. Är det då rimligt att alla som sitter vid nätets korsvägar, flaskhalsar och nervcenter skall börja begära extra betalt från Bubb.la för denna trafik?

Och säg att det ändå blir så – och att Google, Netflix, Facebook och Bonniers väljer att betala vägtullar på internet. De är kapitalstarka och har råd. Vilket nya företag, uppstickare och små konkurrenter inte kan matcha. Det innebär i så fall att de stora nätjättarna faktiskt får ett skäl för att finna sig i att betala de digitala vägtullarna – nämligen att hindra nya konkurrenter från att ta sig in på marknaden.

(Sedan finns en helt annan diskussion som rör hastighet, men som inte handlar om att strypa trafik utan om att släppa fram viss prioriterad trafik i en egen fil. Här finns naturligtvis en risk för att hastigheten i det "vanliga" nätet blir eftersatt. Men å andra sidan kan jag inte se hur man skulle kunna hindra verksamhetskritiska aktörer som sjukvård, banker och myndigheter från att hyra egna, störningsfria linor med mycket hög hastighet.)


I USA har frågan om nätneutralitet blivit extra skruvad i och med att man har sorterat in internet under den klåfingriga, nymoralistiska och kartellvänliga radio- och tv-myndigheten FCC.

Den amerikanska delen av nätet ställs därmed under politikernas och särintressenas kontroll. Det kommer att innebära att internet i USA riskerar att regleras sönder, både vad gäller innehåll och teknik. På så sätt skapar man helt nya problem, helt i onödan.

Här måste vi vara uppmärksamma – så att något motsvarande inte händer i Europa.


Frågan om nätneutralitet är en soppa, med många kockar. Därför bör man koka ner det hela till en minsta gemensam nämnare – för största möjliga öppenhet och frihet.

Som jag ser det måste vi undvika detaljreglering, politisering och korporativa tendenser. Vi måste vara öppna för utveckling och konkurrens. Så det finns egentligen bara ett enda beslut som behöver fattas av våra lagstiftare: Att den tjänst som heter internet skall vara öppen för alla.

Internet skall vara öppet för alla lagliga tjänster och applikationer som inte medför teknisk skada för nätet – och man skall behandla alla sådana tjänster och applikationer lika.

Skit i detaljstyrning av teknik och innehåll. Slå bara fast denna enkla, minimalistiska princip om öppenhet.

Är EU på väg att ge Google monopol på nyhetslänkar?

Nybloggat på HAX.5July.org:

EU to give Google monopoly on linking to news articles? »

Länkkriget mellan Google och nyhetsmedia har nu tagit sig upp på EU-nivå. Vilket gör en dålig idé ännu sämre, eftersom EU-kommissionen tycks ha otur när den tänker.

Om upphovsrätt, patent och "intellektuell egendom"

Here is what IP advocates do not get: profit is unnatural. The market abhors profit. If you make a profit you are telling people: here is something you should emulate, to compete away my profits. Profits are temporary and disappear. The are never permanent. They always erode. Entrepreneurs have to continue to innovate, compete, improve efficiency, find new ways to satisfy the customer–continually. They can never rest on their laurels. In a free market, that is. Unless the state grants them some protection from competition, some monopoly, some privileged position. Like patent and copyright. Ahem. 

Advocates of IP think there is a property right in profit. Start a pizza joint–it's yours forever, and so are your customers. You own them. And so on. This is the end result of their protectionist reasoning.

- Stephan Kinsella

Internet - vid politikens slut och verklighetens början

Man slås ofta av att politiker är verklighetsfrånvända. De stiftar lagar och blir sedan förvånade när det uppstår oväntade och oönskade konsekvenser. De har som regel noll koll på det där med dynamiska effekter. De skapar tokiga incitamentsstrukturer och osunda beroendeförhållanden. 

När det till exempel gäller Acta-avtalet börjar en del politiker begripa att det är kasst ur ett formellt och politiskt perspektiv. (Hemlighetsmakeriet, de medborgarrättsliga frågorna, fastlåsningen vid vissa ifrågasatta regelverk etc.) Men de har fortfarande dålig pejl på vad Acta kan komma att medföra i praktiken. Och det är där de verkliga problemen dyker upp. Att till exempel föreslå ett fördjupat "samarbete" mellan internetoperatörerna och nöjesindustrin kommer att leda till att de flesta nätoperatörer måste bli nätpoliser – även om Acta-avtalet (i sin senaste utformning) inte formulerar detta som ett absolut krav.

Det behöver man knappast vara raketforskare för att räkna ut. Det räcker med en hastig blick på verkligheten, utvecklingen och den pågående debatten för att se vart det hela är på väg. De politiker som inte förstår detta lever verkligen i en synnerligen skyddad verkstad.

Det är också uppseendeväckande att politikerna på ett tanklöst sätt springer ärenden och stiftar speciallagar för nöjesindustrin. Speciellt när sådan speciallagstiftning hotar integritet, rättssäkerhet och vårt samhälles fria informationsflöde.

Det senare borde – helt uppenbart – vara våra valda politikers främsta intresse.

Tekniken har förändrat marknaden. För alltid. Punkt. Värdekedjan har blivit kortare. Det är orealistiskt med samma marginalvinster på en digital marknad som på en fysisk. Hela affärsmodellen som bygger på att det råder en brist på vissa produkter är förlegad.

Vilket politikerna alltså – av någon anledning – vägrar att acceptera eller ens diskutera på ett sansat sätt.

Historien pekar på att nya media till en början uppvisar stor frihet och mångfald. Sedan glider de långsamt in under de stora mediekonglomertens kontroll. Dagens fråga är hur det skall bli med internet. Det finns starka krafter som helst skulle vilja göra internet till en kanal för passiv kommunikation, med ett förbestämt utbud. Lite som kabel-tv. På andra sidan står alla de små aktörer och individer som gör internet levande, dynamiskt, kreativt och relevant.

Det är detta som är huvudkonflikten. Här är fildelning bara en del av diskussionen, som används av nöjesindustrin – eftersom detta argument fungerar bättre gentemot politikerna än ambitionen att förvandla nätet till en distributionskanal för storföretagens enkelriktade kommunikationsflöden.

Missförstå mig rätt. Jag har inget emot om stora företag skapar web-kanaler som vräker ut underhållning till sina kunder. Jag har inget emot om de kan skapa lönsamma affärsmodeller kring detta. Men det skall i så fall ske i fri konkurrens, på en fri marknad. Och det skall då ske parallellt med att det finns ett fritt och öppet internet som kännetecknas av mångfald, kreativitet, samarbete, spontanitet och glädje.

Som det ser ut i dag verkar de flesta politiker – som ju beslutar om regelverk och lagar – enbart i de stora mediekonglomeratens intresse. Det är Disney, Sony, Schibstedt, Vivendi, Bonniers, Warner, EMI och en handfull andra som har politikerna i sitt garn.

Åter igen: Dessa företag kan säkert fylla en viktig roll på marknaden, om de kan erbjuda sina kunder sådant som dessa vill ha till villkor som dessa gillar. Men de får för den sakens skull inte blockera resten av internet.

Internet är det mest fantastiska verktyg som finns för fritt företagande, entreprenörskap och skapande. Det måste vara öppet att använda i sin fulla potential för alla, inte bara ett fåtal storföretag.

En blind fläck för politikerna är vad som verkligen pågår på internet.

Här publiceras och säljs fler böcker (e-böcker, PDF:er och print on demand) än i den traditionella förlagsbranschen. Några av världens bäst säljande författare bedriver sin verksamhet på nätet, utan att blanda in de stora förlagshusen.

Här tillgängliggörs mer musik av små aktörer än av de stora nöjeskonglomeraten. Dessa små aktörer utvecklar ständigt nya, smarta och intressanta affärsmodeller för sin verksamhet. Och vissa gör det bara för att de tycker att det är kul.

Konstnärer, fotografer, filmare, poeter... Detta är bara några grupper som finner att det är enklare och mer lönsamt att nå sina respektive (ofta smala) målgrupper på internet än att gå den traditionella vägen.

Denna alternativa nätekonomi är redan stor i USA. Den håller på att få ordentligt fäste i till exempel Storbritannien och Tyskland. (Intressant nog är den ännu i sin linda i Sverige – som ju så gärna vill framstå som ett land som ligger i den digitala världens framkant. Men det är bara en tidsfråga.)

Det är detta som är kultur- och nöjesindustrin på nätet. Den stora kultur och nöjesindustrin på nätet!

Det är hela denna nya industri som olika regeringar, EU och USA inte bara ignorerar – utan direkt motverkar, när den springer storföretagens ärenden. Det är de nya företagen som kommer att råka illa ut när internet regleras, censureras och dess frihet kringskärs.

Kampen för ett fritt internet är – på så många sätt – en kamp för fri ekonomi och fri konkurrens.