DÖk: Faller regeringen?

Under fredagen lämnade de borgerliga partierna, med KD i spetsen, slutligen Decemberöverenskommelsen.

Så vad händer nu? En vanlig analys tycks vara – ingenting. Men jag undrar. Låt mig fundera högt.

Det finns ingen gemensam budgetmotion från Alliansen. Alla de fyra partierna har lagt fram var sin budgetmotion, som de tänker rösta på.

Men, nu när DÖk har fallit – bör man då inte återgå till normal ordning med kontraproposition i riksdagen?

I kontrapropositionsvotering ställs i så fall de borgerliga förslagen mot varandra. Ett av dem, sannolikt M-budgeten, vinner och blir motförslag till regeringens budget.

Då har vi en situation där en S+MP-budget ställs emot en M-budget i huvudvoteringen.

Utan DÖk finns inget som kräver att de övriga borgerliga partierna skall lägga ner sina röster i denna votering. De kan mycket väl rösta på M-budgeten istället.

Om då även SD röstar på M-budgeten – då antas den och regeringens budget har fallit.

I så fall är vi tillbaka i en (nästan) bekant situation. Regeringen Löfven har att välja mellan att regera på en borgerlig (moderat) budget eller inte alls.

Har jag missat något i resonemanget ovan? Eller kan regeringens budget falla vid voteringen i december?

I så fall  lutar det åt extraval under våren 2016.

Så kan Friheten segra i Sverige!

I dag hade det kunnat vara nyval.

Om inte oppositionen gått in i Decemberöverenskommelsen och avgått från sin roll som opposition – då hade vi kunnat rösta bort Löfven, Romson och Wallström i dag.

Det är många som är upprörda över Alliansens kapitulation. Många är förbryllade över att ingen fyller den tomma platsen där ett riktigt liberalt parti skulle kunna få gott om utrymme på den svenska politiska scenen. Och många är bekymrade över att svensk borgerlighet inte tycks stå upp för frihet, medborgarrätt och rättsstat nu för tiden.

På olika håll har det talats om att man borde starta ett nytt borgerligt parti. Vilket i så fall är en gigantisk uppgift. Vi som sett partipolitisk verksamhet på nära håll vet att det inte är något man snyter ur näsan.

Men om...

Jag har faktiskt en lös, enkel idé. Ett skott i mörkret. Låt mig tänka högt en stund. Håll ut, för det kommer en intressant twist på slutet.

• Vi i "Frihetspartiet" brinner för ökad individuell frihet under ansvar. Vi tror på medborgarna och är beredda att lita på dem.
• Vi är i varje läge beredda att ta strid för de grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna.
• Vi anser att den politiska makten skall utövas öppet, transparent och med möjlighet att utkräva ansvar.
• Vi kommer alltid att försvara rättsstatens grundläggande principer och vi vill avpolitisera vårt rättsväsende. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter.
• Vi vill ha en fungerande ordningsmakt och ett trovärdigt militärt försvar.
• Vi anser att människor skall ha rätt att bo var de vill, men inte att de för den sakens skull har rätt att leva på andra människors bekostnad.
• Vi vill sänka skatterna, så att människor får större makt över sina egna liv.
• Vi vill se ett Sverige som är företagarvänligt och som har en ordnad ekonomi.
• Vi vill att det skall råda valfrihet, så att människor kan få göra de val som de känner passar dem själva bäst.
• Vi kommer att bekämpa politisk klåfingrighet, byråkrati och morallagstiftning så väl i Sverige som i EU.
• Vi kommer aldrig att sätta oss i en regering.

Just det. Aldrig sitta i regering.

"Frihetspartiet" består nämligen av vanligt folk med sunt förnuft. Men vi har inte kapacitet att mejsla ut en komplett budget. Vi har inte den kompetens som krävs för att ratta myndigheter, försvarsanslag och lagstiftning i detalj.

"Frihetspartiet" har inte som ambition att bestämma över människor – utan vill istället försvara medborgarnas frihet mot politik och byråkrati.

"Frihetspartiet" har som mål att bli ett vågmästarparti – och kommer att rösta fram den regering som tydligast är beredd att sköta vårt land i enlighet med punkterna ovan. Och vi är beredda att fälla den regering som sviker.

På så sätt skulle en begränsad grupp människor med begränsade resurser faktiskt kunna göra skillnad.

Åsikter?

Att ställa in nyvalet löser inte så mycket, det heller...

Told you so. Extravalet ställs in.

Visserligen kommer SD inte att vara vågmästare i budgetvoteringar de närmaste åren. Men räkna kallt med att de är skitförbannade och kommer att ställa till med maximalt med bråk i alla slags andra voteringar. Det politiska kaoset är inte över.

Sedan verkar det som om SD är frånåkt på fler sätt: En misstroendevotering direkt efter budgetvoteringen hade de kanske kunnat driva fram och vinna. Nu gav de de andra partierna tid att snacka ihop sig. Orutinerat.

Vad gäller Alliansen, så är skälet till att detta kunde ske att de rödgröna nu har förhandlat med hela Alliansen. Sossarna lär sig snabbt.

Samtidigt blir det väldigt märkligt att Allianspartierna nu avsäger sig sin roll som opposition. Alliansen kan stoppa sossebudgetar. Men den tänker inte göra det. Alliansen kan hindra de rödgröna från att föra högskattepolitik. Men den väljer att inte göra det.

(Tro inte för en sekund att sossarna kommer att göra motsvarande sak om Alliansen vinner valet 2018. Uppgörelse eller ej, inte en chans.)

För Socialdemokraterna är dagens överenskommelse naturligtvis en lättnad. Trots att S+MP bara har c:a 38 procent av rösterna bakom sig kan de fortsätta som regering. Och makt är ju trots allt det viktigaste för sossarna. Även om Löfven framstår som en smula vinglig och tilltufsad.

Och Miljöpartiet... Det går fan inte att bli av med dem. Inte ens sossarna vill egentligen ha dem i regeringen. Men de tycks sitta där de sitter. Och de kommer att fortsätta motarbeta tillväxt, utveckling och framsteg.

Ett nyval hade kanske, kanske kunnat rensa luften. Men så blev det inte. Och nu är det politiska klimatet än mer unket och instängt än tidigare.

Gissningsvis hoppas de sex partierna bakom decemberöverenskommelsen att SD kommer att marginaliseras om de ställs utan makt över budgeten under fyra till åtta år. Jag är inte helt säker på den saken.

Först har vi elefanten i dagens politiska rum: Invandringsfrågorna. Inget konkret finns på bordet för att lösa de problem som trots allt kan finnas med integration, jobb och boende. Istället ger man SD fortsatt monopol på frågan.

Sedan har vi bilden av att SD inte tillåts spela efter samma regler som alla andra. Att SD:s demokratiska mandat myglas undan av den politiska eliten. Den bilden kommer nu att stärkas och SD:s väljare kommer att galvaniseras i sin uppfattning.

Dagens uppgörelse stärker SD:s syn på sig själva som landets enda politiska opposition.

Decemberuppgörelsen har måhända givit sossarna lite andrum. Men jag är inte säker på att den för något bra med sig.

Läs även: Konflikträdsla stoppade nyvalet »

Den Store Svetsaren styr landet bort från nyvalets vassa klippor?

Plötsligt – i sista stund – talar alla media om förhandlingar mellan regeringen och Alliansen. Något slags regler som gör att en minoritetsregering kan få igenom sin budget diskuteras. Om det blir något av med det kommer nyvalet förmodligen att ställas in.

Stefan Löfven kanske är en skicklig förhandlare, trots allt. Men mycket återstår att styra upp...

Jag kan inte riktigt förstå hur de nya reglerna för budgetvoteringar skall se ut – om de samtidigt skall vara demokratiskt anständiga.

Antingen har man en majoritet, eller också har man det inte. Och i en parlamentarisk demokrati skulle det vara märkligt om en majoritet inte kan rösta ner en minoritets förslag.

Dessutom skulle det se vansinnigt illa ut om man stiftade en Lex SD. Riksdagens regler skall gälla lika för alla och inte missgynna något visst parti.

Men säg att man hittar en lösning på detta. Då återstår nästa problem: Miljöpartiet.

Nästan alla, utom MP själva, ogillar att vi har gröningar i regeringen. De rör till en redan rörig parlamentarisk situation. Det måste vara mycket enklare för Stefan Löfven att göra upp i olika frågor i riksdagen om han bara behöver representera sig själv och sitt eget parti. Då skulle han kunna vara exekutiv och fatta snabba beslut.

Stefan Löfven bör söka stöd i riksdagen för en ren S-regering. Och Allianspartierna bör ställa som krav för uppgörelser med honom att MP först lämnar regeringen.

En nyvalrörelse från helvetet

Sossarna och miljöpartiet går till val var för sig. Fast på en gemensam budget. Som har fallit. Tillsammans, men ändå inte. I princip. Typ.

För var gång blir det allt mer smärtsamt att se statsminister Löfven svara på frågor om S förhållande till MP. Han mulnar, snärjer in sig och svamlar. Vilket är ett fullt naturligt beteende för en person som förväntas försvara två olika, motstridiga uppfattningar samtidigt.

I början av veckan lutade det åt att Löfven söker mandat för en ny rödgrön regering (stödd av V). Sedan slog LO näven i bordet och krävde ett slut på sådana fjollfasoner. Så nu går S och MP till val var för sig. Fast fortfarande med en fallen, gemensam budget i bagaget.

Det senaste budet är således att S gör sin grej och MP sin, i valrörelsen. Därefter hoppas man kunna fortsätta regera – tillsammans igen. Men det går ju inte, eftersom de rödgröna knappast lär komma att få egen majoritet.

Så Löfven fortsätter att sträcka ut handen. Han vill att C och FP skall spräcka Alliansen, lägga sig platt och rädda en S+MP-regering. (Som dessutom behöver fortsatt stöd från V.) Vilket naturligtvis inte kommer att ske.

Löfvens utsträckta hand är inte så mycket en statsmans framsträckta hand – utan mer som det sista man ser av någon som håller på att drunkna.

Och hos Alliansen är det inte heller så jävla kul. En egen riksdagsmajoritet känns som en avlägsen dröm.

Alliansen och speciellt M måste försöka ta tillbaka väljare som gått till SD. (Samtidigt som man krigar med de rödgröna.) Vilket skapar en mycket intressant situation...

• Av humanitära skäl och av rättssäkerhetsskäl vill Allianspartierna inte sätta några volymgränser för flyktingmottagandet.
• Även om de skulle börja röja upp i arbetsmarknadslagstiftningen (så att nya svenskar och ungdomar kan få jobb) så kommer LO aldrig att tillåta att det sker. I vart fall inte med mindre än generalstrejk, kravaller och franska fasoner.
• Samma sak gäller bostadspolitiken. Om en Alliansregering skulle röja upp i regelverket, släppa byggmarknaden fri och avskaffa hyresregleringen (så att nya svenskar och ungdomar kan få en bostad) – då skulle de hamna mitt i en skitstorm där hyresgästföreningens ombudsmän och änkenåder som bor i stora billiga lägenheter på Östermalm går samman för att störta regeringen.

Och även om Alliansen skulle lyckas reformera arbetsmarknaden och bostadspolitiken – så kommer det ändå att ta tid innan det ger något resultat i verkligheten. (Speciellt vad gäller bostadsbyggandet.)

Försök paketera detta – på ett lockande sätt – med tio ord på en glättig valaffisch.

I denna absurda valrörelse i minusgrader kommer många andra, viktiga frågor att lämnas åt sidan:

• Försvarsfrågan driver för vinden, samtidigt som den ryska björnen visar tänderna.
• Genom att skjuta på problemen håller vi på att försätta oss i en elkris, som kan orsaka skyhöga elpriser och elbrist.
• Vi har en bolånebubbla som nu är så uppblåst att det kan räcka med små förändringar av input för att den skall spricka.
• Demokratifrågorna, rättssäkerheten, massövervakningen och Europafrågorna kommer att sopas under mattan.

Allt detta kommer att trängas åt sidan när de etablerade partierna och media kör en valrörelse som bara handlar om makt – med SD i stormens öga.

Tanken på en lång solsemester framåt senvintern känns allt mer lockande.

Detta kommer att bli en låååång valrörelse...

Youtube »

Om Löfven vill sitta kvar måste han avgå

Socialdemokraterna i Skåne har gjort vad deras moderparti inte gjorde i riksdagens budgetvotering: De spelade ut Alliansens budget genom att rösta med SD i en kontrapropositionsvotering. Länk »

Det är fortfarande ett mysterium varför Löfven inte tog denna chans i riksdagen. Och efter gårdagens budgetvotering i Region Skåne kan sossarna inte längre misstänkliggöra partier som röstar med eller får stöd av SD.

Istället är vi på väg mot ett nyval. Vilket också är märkligt. Sossarna är inte i balans. Och nu skall de bedriva valrörelse, förenade vid höften med MP och V. Det känns som en klen plan. Länk »

Stefan Löfven har förmodligen bara en chans att sitta kvar som statsminister: Att avgå.

Om han är beredd att dumpa MP & V och istället samarbeta med hela Alliansen i de stora frågorna – då skulle de borgerliga partierna förmodligen släppa fram en ren S-regering. Länk »

Men inget tyder på att något sådant kommer att hända. Istället kommer S att gå in i en helt onödig valrörelse samtidigt som partiet är i tail spin.

Jag skall väl inte klaga, eftersom jag inte gillar sossarna. Jag är bara förundrad.

Nyval: Ställ MP till svars om sveket i övervakningsfrågan

Om det blir nyval – då måste Miljöpartiet ställas till svars om övervakningsfrågorna.

De kan idiotstoppa vägbyggen och kräva att flygplatser stängs, men de var inte beredda att ta strid med sossarna om massövervakningen.

Vad gäller datalagringen vek de ner sig och låter den rulla på tills vidare – trots att EU-domstolen säger att urskiljningslös lagring av data om alla människors telekommunikationer strider mot de mänskliga rättigheterna.

I FRA-frågan verkar MP inte ha lyft ett finger, trots att de vunnit väljare på att ge intryck av att de vill riva upp lagen. Här finns brännande aktuella frågor om FRA:s användning av IT-angrepp och av NSA:s spiondatabas XKeyscore. Det är inte ens klarlagt om det finns något lagligt mandat för sådan verksamhet eller vem som i så fall är ansvarig för beslutet.

MP drog väljare genom att kritisera massövervakningen. Sedan hamnade de i regeringen, fick makt – och vek ner sig. Detta är ett svek som väljarna måste ställa dem till svars för i vårens nyval.

Nu kommer Feministiskt initiativ in i riksdagen. Kanske.

I riksdagsvalet i september fick Feministiskt Initiativ 3,1 procent av rösterna.

Det innebär att en regel kickar in som säger att de partier som får minst en procent av rösterna får gratis, utlagda valsedlar i de två kommande valen.

Nu slipper Fi en massa praktiskt krångel – och kan fokusera helt på den politiska kampanjen. Det kan vara vad som krävs för att de skall komma in i riksdagen. Varpå politiken blir mer orimlig och landet mer omöjligt att regera. Prosit!

(Däremot får Piratpartiet, med sina 0,43 procent av rösterna inte gratis, utlagda valsedlar.)