Oppositionens klantighet spelar Putin i händerna

Visst. Morgan Johansson (S) är en monumentalt misslyckad justitieminister. Ju förr vi blir av med honom, ju bättre.

Och visst. Det var oerhört klumpigt av statsministern att göra dagens misstroendevotering mot Johansson till kabinettsfråga. Direkt obalanserat.

Men det politiska hantverket i allt det här är under all kritik även vad gäller oppositionen. Uruselt.

Är det verkligen så svårt att begripa att en misstroendeförklaring (hur motiverad den än är) kommer att leda till att den svenska Nato-ansökan kör i diket? I vart fall tills vidare.

Misstroendevoteringen har lagt all makt i händerna på just den riksdagsledamot som är mest av ett rött skynke för Turkiets president Erdogan. Det hade en pärlhöna kunnat begripa.

Nu har SD (uppbackade av M+KD+L) lyckats pressa sossarna att bekräfta sina löften till Kakabaveh. Vilket som sagt är ett av de största hindren på vägen mot ett svenskt Nato-medlemskap.

Ni hade ett jobb: Att sitta ner i båten tills Nato-processen är klar.

Det är så att man undrar om det som nu sker är medvetet sabotage.

Nåväl. Nu får Finland gå före in i Nato på egen hand. Sedan står vi där, allianslösa. Och allianslösa länder kan inte räkna med direkt militärt stöd från Nato om ryssen klipper till. Det har vi lärt av Rysslands invasion av Ukraina.

Inte nog med det. Morgan Johansson sitter kvar. Oppositionen framstår som amatörmässig och klantig. Och sossarna stärks av borgerlighetens självmål. Ett maktskifte blir mindre troligt.

Detta är en strålande dag för Putin. Och sossarna.

Är svensk borgerlighet socialdemokratins fångar?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Är svensk borgerlighet socialdemokratins fångar?

"Sverige behöver en principfast och modig opposition – som är kompetent och konsekvent. En opposition som vet varför den kämpar och åt vilket håll den vill gå.

Istället har vi en opposition som i allt väsentligt köper socialdemokraternas agenda, problemformuleringar och världsbild. Detta förstärks sedan av traditionell media, som tvingar borgerliga politiker att spela på fel planhalva genom vinklade premisser och tiltat ämnesval."

Var finns det positiva ledarskapet?

Jag envisas med att emellanåt skriva bloggposter om att vi måste försöka förhålla oss på ett konstruktivt sätt till flyktingkrisens problem. Att bara gnälla löser inget. Inte ens i de fall gnället kan vara befogat.

Detta brukar resultera i ett antal kommentarer om att svartskallar är lata, lömska, ondsinta och farliga. Vilket inte gör saken ett dugg bättre, snarare tvärt om. Naturligtvis finns det rötägg bland flyktingar och migranter. Men de flesta både vill och kan skapa sig ett nytt, bättre liv under ordnade former i Sverige.

Gnället är lika dumt som de rödgrönas naiva, verklighetsfrånvända förhållningssätt till flyktingkrisen. Och lika dumt som vänsterns tes om att alla som ser problem med flyktingsituationen är rasister.

Det finns problem. De måste hanteras på ett rimligt sätt. Till exempel måste vi göra vad vi kan för att få in nya svenskar i produktivt arbete. För vad är alternativet?

Regeringen famlar. Alliansen är vilsen. SD har inga konstruktiva lösningar. Vänstern gör bara en besvärlig situation ännu värre. Den svenska skutan driver planlöst för vinden.

För att kunna hantera flyktingkrisen måste vi ha en riktning. Vi måste veta vad vi vill. Vi måste tro på att situationen går att hantera om vi alls skall kunna lyckas. Och vi måste göra något.

Behovet av positivt ledarskap är stort i Sverige. Det brådskar. Dels måste situationen hanteras. Dels skapar dagens politiska vakuum ett tomrum som lätt kan fyllas av krafter som har en negativ, destruktiv och mörk agenda.

Detta borde vara borgerlighetens stora projekt

Oavsett vad man tycker om flyktingar, migranter och invandring – så bör vi kunna komma överens om att Sverige tog emot ett par hundra tusen människor förra året.

Detta måste naturligtvis hanteras. Situationen är som den är, så hur gör vi det bästa möjliga av situationen?

När det gäller det offentliga (som gör anspråk på att kunna hantera det här) försöker man lösa problem genom att kasta pengar på dem. Statens kostnader kommer att öka med flera hundra miljarder kronor de närmaste åren. [Länk»] Än så länge kanske detta går att hantera genom ökad upplåning – men förr eller senare blir det ändå skattebetalarna som får plocka upp notan. Till detta skall läggas landstingens och kommunernas ökade kostnader. Det är oklart vilka siffror det kommer att landa i. Men det finns skäl att tro att det kommer att bli kännbart. [Länk»]

För att hantera detta måste de nya svenskarna integreras, lära sig språket, få en adekvat utbildning, komma i jobb och börja bidra till systemen – så snabbt det bara går.

Staten kommer inte att klara detta på egen hand. Vi svenskar må ha vant oss till med att alla problem kan gömmas undan och att allt ansvar kan undvikas – bara man ger det offentliga en massa skattepengar. Men den här gången kommer det inte att räcka.

Statliga och kommunala tjänstemän kan aldrig skapa verklig integration. Det kan bara ske genom möten mellan människor, spontan samverkan och ömsesidig respekt. Skall detta ske, då måste civilsamhället engagera sig.

Nya arbetsförmedlare skapar inga jobb. Det är näringslivet som kan skapa verksamhet som är lönsam och som erbjuder riktiga jobb i den produktiva sektorn. För att det skall kunna ske behöver vi en friare ekonomi, mer av fri marknad, mer av företagande och entreprenörskap. Vi behöver ett livskraftigt näringsliv och tillväxt – om inte annat, så för att kunna finansiera de hundratals miljarder som regeringen nu spenderar utan att ha täckning för.

Då kommer vi till det som är min egentliga poäng med denna bloggpost: Nationen måste ta sig samman, skärpa till sig och fokusera.

För att man över huvud taget skall lyckas med något krävs att man först bestämmer sig för vad man vill göra.

På den punkten råder kaos. Vänstern ägnar sig åt identitetspolitiskt och postmodernistiskt trams. Andra ägnar sig åt att ogilla utlänningar och åt domedagsprofetior om islam. Regeringen trampar vatten. Oppositionen är vilsen. Och civilsamhället är så försvagat att samhällets självläkande, spontana funktioner har slagits ut.

Så, vad vill vi? Mitt förslag är att vi prioriterar jobben före allt annat. Det är nyckeln till så mycket. Och det måste handla om riktiga jobb, i den produktiva sektorn. Det förutsätter en fri ekonomi. Marknadsekonomin måste få utrymme att blomma. Människor måste tillåtas att tjäna pengar. Staten måste dra sig tillbaka, inte expandera.

Och om vi lyckas bestämma oss för vad vi vill göra, då följer nästa steg: Att verkligen göra det. Mindre snack och mera verkstad.

Detta borde vara den politiska framtidsvisionen – borgerlighetens stora projekt.

Stöd denna blogg, klicka här »

En tröja i tiden

Jag slängde ihop en t-shirt som jag tycker att folket bör bära.

Finns att köpa här »

Oktoberöverenskommelsen räcker inte

Regeringen och de borgerliga oppositionspartierna har i dag kommit överens om åtgärder för att möta och hantera flyktingkrisen.

Det är ömsom vin, ömsom vatten. Men jag tror tyvärr inte att man kan kalla dagens överenskommelse för ett samlat grepp – om man ser till de reella utmaningar landet står inför.

Här är några av punkterna för att frigöra platser på anläggningsboenden...

• Rätten till dagersättning för vuxna utan barn tas bort efter lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning.
• Rätten till anläggningsboende för vuxna utan barn med lagakraftvunnet beslut om av- eller utvisning ska upphöra så snart fristen att lämna landet löpt ut. Utgångspunkten är att verkställighet ska ske vid den tidpunkten.
• Det ska finnas en ventil för den som inte kan avvisas/utvisas.
• De personer som beviljats uppehållstillstånd ska regelmässigt skrivas ut från anläggningsboende när en ny bostad är ordnad.

Att detta inte redan är praxis är milt uttryckt uppseendeväckande. Mer på samma tema...

Undantag från försörjningskrav vid anhöriginvandring för svenska medborgare och för medborgare i annan EES-stat eller Schweiz, samt för dem som bott i Sverige i mer än fyra år tas bort. Ändringen ska gälla nyetablerade relationer.

Man skall alltså tillämpa huvudregeln lika för (nästan) alla. Knappast samhällsomstörtande.

Detta får mig också att höja ett ögonbryn...

I dag gäller att den som kommer till Sverige med barn under tolv år har rätt till maximalt 450 dagar med föräldrapenning i Sverige. Högst 96 dagar får tas ut efter barnets fyraårsdag, och inga dagar efter barnets tolvårsdag. Detta ska begränsas så att endast ett fåtal av de 450 dagarna får tas ut efter barnets tvåårsdag. En förutsättning för att få rätt till föräldrapenning är att den enskilde inte har tagit ut någon motsvarande förmån i sitt hemland, en regel som även finns i dag. Den närmare utformningen av förslaget ska utredas.

Inte att undra på att Sverige är ett populärt mottagningsland. (Att någon skulle ha "tagit ut någon motsvarande förmån i sitt hemland" kan nog uteslutas, då Sverige har något slags rekord i betald ledighet vid barnafödande.)

Hur blev det då med uppehållstillstånden? Media meddelar att man nu är överens om tillfälliga uppehållstillstånd. Så här säger dokumentet...

En tidsbegränsad lagändring införs. Kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer ska fortsatt som huvudregel ha permanent uppehållstillstånd i enlighet med gällande lagstiftning. För övriga flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande ska huvudregeln vara tillfälligt uppehållstillstånd. Vid tillfälliga uppehållstillstånd ska flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande ha en rätt till familjeåterförening motsvarande den som gäller enligt EU-rätten.

Man gör alltså undantag för ungefär hälften av de ankommande. En lag måste först tas fram och klubbas – för att sedan gälla i högst tre år.

Ändå är detta ett steg åt rätt håll. Och det viktigaste kommer i nästa stycke...

När det tillfälliga uppehållstillståndet löpt ut och personen kan uppvisa taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på ska personen beviljas permanent uppehållstillstånd, även om skyddsskälen har upphört. Det tillfälliga uppehållstillståndet bör också bli permanent efter tre år om skyddsskäl kvarstår.

Med hastigheten hos kontinentalplattor rör sig svensk politik mot krav på egen försörjning.

På det hela taget innehåller Oktoberöverenskommelsen många formuleringar om att åtgärder behöver vidtas – men långt ifrån lika många som förklarar hur detta är tänkt att ske.

Saker och ting rör sig åt rätt håll, om än med små steg. (Eller i vart fall bort från en del rena orimligheter.) Överenskommelsen är dessutom en tydlig symbolhandling, för vad det är värt. Men jag är inte alls övertygad om att det som har presenterats i dag räcker för att hantera flyktingkrisen under ordnade och värdiga former.

Länk: Insatser med anledning av flyktingkrisen »

Läs även: Flyktingvåg: Vad bör göras? »

Närmast sovjetiskt

Nu är det klart.

Två av riksdagens ledamöter röstade för oppositionens budgetförslag.

Två.

Något står inte helt rätt till med den svenska demokratin.

Decemberöverenskommelsen - varför inte prova med demokrati istället?

Det parlamentariska läget är komplicerat. Beskedet från SD om att de tänker fälla varje budget som inte låter dem bestämma över 87 procent av folket / riksdagen skapar en knivig situation. Och det är inte troligt att ett nyval skulle lösa den knuten.

En blocköverskridande samlingsregering vore förödande för demokratin. Det gäller även för Decemberöverenskommelsen, som innebär att oppositionen lämnar walk over.

Men det finns ett alternativ: Att i en öppen, demokratisk process förhandla fram en budget i riksdagen, innan den går till slutlig votering. 

Det innebär att varken regeringen eller oppositionen kommer att få allt. Men det skulle kunna ge oss en stabil budget, i vilken sakpolitiken hamnar i centrum.

I ett demokratiskt system känns detta som en rimligare väg att gå än att borgerliga partier förbehållslöst röstar för en rödgrön politik. (Räkna inte med att det omvända skulle ske. Någonsin.)

Men processen måste vara öppen, ligga i riksdagen, vara fakta- och verklighetsbaserad och inbjuda till debatt. Inga back room deals.

Jag är fullt medveten om att detta vore att lägga en stor och tung uppgift på riksdagen. Ledamöterna skulle då tvingas jobba hårt för sina arvoden. (Till skillnad från DÖk, som innebär att de ger upp det politiska arbetet, men fortsätter få betalt för det.)

Om vi nu har ett system med parlamentarisk demokrati – då kanske vi borde använda det, istället för att kortsluta det?

Så kan Friheten segra i Sverige!

I dag hade det kunnat vara nyval.

Om inte oppositionen gått in i Decemberöverenskommelsen och avgått från sin roll som opposition – då hade vi kunnat rösta bort Löfven, Romson och Wallström i dag.

Det är många som är upprörda över Alliansens kapitulation. Många är förbryllade över att ingen fyller den tomma platsen där ett riktigt liberalt parti skulle kunna få gott om utrymme på den svenska politiska scenen. Och många är bekymrade över att svensk borgerlighet inte tycks stå upp för frihet, medborgarrätt och rättsstat nu för tiden.

På olika håll har det talats om att man borde starta ett nytt borgerligt parti. Vilket i så fall är en gigantisk uppgift. Vi som sett partipolitisk verksamhet på nära håll vet att det inte är något man snyter ur näsan.

Men om...

Jag har faktiskt en lös, enkel idé. Ett skott i mörkret. Låt mig tänka högt en stund. Håll ut, för det kommer en intressant twist på slutet.

• Vi i "Frihetspartiet" brinner för ökad individuell frihet under ansvar. Vi tror på medborgarna och är beredda att lita på dem.
• Vi är i varje läge beredda att ta strid för de grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna.
• Vi anser att den politiska makten skall utövas öppet, transparent och med möjlighet att utkräva ansvar.
• Vi kommer alltid att försvara rättsstatens grundläggande principer och vi vill avpolitisera vårt rättsväsende. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter.
• Vi vill ha en fungerande ordningsmakt och ett trovärdigt militärt försvar.
• Vi anser att människor skall ha rätt att bo var de vill, men inte att de för den sakens skull har rätt att leva på andra människors bekostnad.
• Vi vill sänka skatterna, så att människor får större makt över sina egna liv.
• Vi vill se ett Sverige som är företagarvänligt och som har en ordnad ekonomi.
• Vi vill att det skall råda valfrihet, så att människor kan få göra de val som de känner passar dem själva bäst.
• Vi kommer att bekämpa politisk klåfingrighet, byråkrati och morallagstiftning så väl i Sverige som i EU.
• Vi kommer aldrig att sätta oss i en regering.

Just det. Aldrig sitta i regering.

"Frihetspartiet" består nämligen av vanligt folk med sunt förnuft. Men vi har inte kapacitet att mejsla ut en komplett budget. Vi har inte den kompetens som krävs för att ratta myndigheter, försvarsanslag och lagstiftning i detalj.

"Frihetspartiet" har inte som ambition att bestämma över människor – utan vill istället försvara medborgarnas frihet mot politik och byråkrati.

"Frihetspartiet" har som mål att bli ett vågmästarparti – och kommer att rösta fram den regering som tydligast är beredd att sköta vårt land i enlighet med punkterna ovan. Och vi är beredda att fälla den regering som sviker.

På så sätt skulle en begränsad grupp människor med begränsade resurser faktiskt kunna göra skillnad.

Åsikter?

Efter Reinfeldt?

De rödgröna är nu större än den borgerliga alliansen. Allt som krävdes var att (s) bytte partiledare till en kille som har vett nog att inte visa sig offentligt.

Samtidigt har alliansen problem. Reinfeldt är trött. Moderaterna saknar ideologi och visioner. De gamla trogna medarbetarna faller en efter en. Och det där med arbetslöshet och sjukskrivningar har man inte riktigt lyckats koppla greppet på.

Kristdemokraterna lider av någon inre åkomma, som ingen utomstående kan begripa. De sitter där de sitter - och tycker obehagliga saker. Skulle partiet tappa flygförmågan kan dess väljare alltid gå till (m) eller (sd).

Folkpartiet - borgerlighetens fransmän - har knivarna färdigslipade, klara att sätta i moderaternas rygg det ögonblick det ser ut som om det verkligen är på väg att gå åt helvete. Lite som i riksdagsvalet -85.

Centern bytte partiledare. Man kan undra varför, om politiken ändå kommer att vara den samma. Ja, jag vet att (c) håller på att skriva ett nytt program. Men vad är det värt? Partiet struntade högaktningsfullt i sitt eget integritetsmanifest. Riksdagsgruppen ignorerade stämmobeslutet om att säga nej datalagring. Så vad är ett nytt partiprogram värt, egentligen?

Centern behöver åka ur riksdagen en mandatperiod, för att skärpa till sig. Och risken är överhängande. Till skillnad från (kd) kan (c) inte räkna med några moderata stödröster.

På andra fronten har vi ett miljöparti som för var dag som går förlorar allt mer av sin själ och blir lite mer som alla andra. Ett rehabiliterat vänsterparti, som ändå inte kan sägas vara ett alternativ för vanligt folk. Och ett gäng gapiga sverigedemokrater i kostym.

Åter då till (s). De har ingen politik. De har ingen vision. De är inte ett dugg bättre än regeringen, på de flesta områden. Och betydligt sämre på andra. Lustigt nog verkar detta, för tillfället, vara en rätt framgångsrik plan. Det är kanske därför man väntar med att välja Damberg till partiledare...

Svensk politik är märklig.

När politik är som bäst...

"Behandlar de inte Socialdemokraterna med respekt kan de köra programmen utan oss."

Detta säger socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, om Sveriges Television.

Så kanske en partiledare tänker. Men att säga det! Har karln tappat koncepten fullständigt?

Men det blir bättre. Läser man hela nyheten – då ser man att detta har Juholt sagt på ett socialdemokratiskt medlemsmöte. På vilket Sveriges Radio också råkade befinna sig. Där de bandade. Möjligen i hemlighet. Intrigen tätnar.

Och så själva sakfrågan – om vem som skall stå var i SVT:s politiska debatter. Så var skall Åkeson stå, om inte i mitten, då? (Vilket, när man står vända mot varandra ger uppställningen 4-1-3, med den lediga platsen på oppositionens sida.) Bredvid vänstern, fast på andra sidan..? Mellan Annie Lööf och Major Björklund?

Tv-programmet Idol förefaller rimligt, vid en jämförelse.

Apropå det – den där chatten i SvD... "Politik är ingen Idoltävling." Ehh.. Jo. Tyvärr. "Jag tror inte på något sätt att finsnskrisen hade slagit mindre hårt mot människor om Italien hade haft kvar sine valuta lire och grekland drachmer." Går människan på droger?

Men hur skadeglad jag fortfarande än är över Juholts Golgata-vandring – det här är inte bra. Sverige måste för fan ha en politisk opposition. Som inte leds av sverigedemokraterna.

SR | DN

Dementima(s)kinen lyckades inte

Look into my eyes...

Det verkar som om det bara är en sak som är värre för (s) än att Håkan Juholt avgår. Nämligen att han sitter kvar. Vecka 42 har sossarna rasat till 25,5 procent i opinionen.

Och det är klart... Juholt använde skattepengar till tantens boende. Det har han själv medgett. Att det inte blev rättssak förändrar inte sakförhållandet.

Samma sak gäller att han tog ut för mycket för en resa till Vitryssland. Och att han dubbeldebiterade skattebetalarna för en hyrbil och sin vanliga bil vid en och samma resa.

Som sosseikonen Gustav Möller en gång uttryckte saken "Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga."

Visserligen fick socialdemokraterna liv i den gamla dementimaskinen till slut. Man mjölkade det faktum att det inte blivit något rättsligt efterspel, till sista droppen. Man skiftade perspektiv. Och man försökte lägga skulden på media.

Men något har hänt. Nu för tiden tycks dementimaskinen bara påverka de egna kärntrupperna. Vad gäller allmänhetens förtroende funkar den gamla magin inte längre.

Nu sitter (s) i en rävsax. Partiets opinionsläge har med bred marginal passerat smärtgränsen. Och att välja en ny partiledare är en utdragen och smärtsam process – som bara blir mer förnedrande, ju längre man drar på det.

Detta har nu nått en punkt där det som sker inte är bra för Sverige. Vårt land behöver nämligen en opposition. Det som nu växer fram är en situation som främst kommer att gynna sverigedemokraterna. Vilket är illa.

Och inget nytt och intressant står att finna på den politiska scenen. Ingen vet om centern kommer att rycka för att fylla det liberala tomrummet i svensk politik. Eller om de ens vill.

Om SD - "Sluta ljuga för väljarna"

I dag har Markus Uvell en debattare i Aftonbladet – om riksdagen och (sd). Han uppmanar så väl regering som opposition att sluta ljuga och trixa, vad gäller deras förhållande till partiet.

Han skriver bland annat "Denna cirkus av lögner, pajkastning och ömsesidiga anklagelser kan inte tillåtas fortsätta. Alliansen och Socialdemokraterna bör i stället säga som det är: de bygger ibland sin strategi på stöd från SD. I stället för att ljuga för väljarna bör de öppet bjuda in SD till samtal – när sakfrågan är rätt."

Tja... (Sd) är ju faktiskt invalda i riksdagen. Och de andra partierna samarbetar i bland med dem, fast i hemlighet. Så varför inte avdramatisera alltihop?

Uvell har ytterligare en bra poäng "SD är ett parti som hämtar mycket av sin politiska näring ur en kritik av etablissemanget, anklagelser om att ”sanningen tystas ner” och liknande. Det dubbelspel som nu ­pågår riskerar att bekräfta just sådana föreställningar, och därmed locka fler väljare till SD."

Det här blir roligare och roligare...

"Bodström är slut som politiker."

En röst från (s) nya partiledning.

Vårbudgeten

"Detta var nog en av de sämsta budgetdebatter jag sett. Regeringens Anders Borg hade inget nytt att säga och oppositionens Tommy Waidelich knappt ens något gammalt att säga."

Göran Greider, Dala-Demokraten - i SvD.

Intressanta tider...

I dag kommer jag att vara rätt mycket borta från datorn. Men jag tänker kasta ut en öppen fråga, som det vore intressant att få lite reaktioner på i kommentarerna.

Vi vänder blicken framåt, mot dubbelvalet 2014. Hur blir Piratpartiet det roligaste djuret på zoo igen, till dess? Många talar om att bredda partiets program, samtidigt som det är just partiets "smalhet" som gör att så många olika människor kan samarbeta på piratskutan.

Och så finns det en del nya spelare på banan. Bards nya liberala parti till exempel. Det kan komma att lyfta de livsstilsliberala frågorna. Sedan har vi alla människor som i någon mening är EU-kritiska - och som i dag är mer eller mindre politiskt hemlösa.

Det känns som att det finns en möjlighet någonstans i allt detta... Åsikter?

Vad hände med Sahlin?

Ena vecka står de rödgröna och presenterar åsikten att USA bör dra sig tillbaka från samtliga sina militärbaser runt om i världen. Vilket verkar ogenomtänkt.

Sedan åker Mona Sahlin till Afghanistan. När hon nu är tillbaka går hon omkring och mumlar om att Sveriges engagemang i Afghanistan är viktigt.

Man undrar vad som hände. Man undrar vad de andra rödgröna säger om det. Och man kan notera att den rödgröna utrikespolitiken är väldigt... vid. Och grund.

Tunn rödgrön EU-soppa

De rödgrönas EU-manifest är verkligen tunt. Det är ett rabblande av till intet förpliktigande politiska korrektheter.

Och dumheter. Hur kan man ens komma på tanken att skriva något sådant här mitt under brinnande finanskris..? "EU måste växla spår från att ensidigt fokusera på tillväxt- och konkurrenskraft till mer av satsningar på jämlikhet, jämställdhet och miljö." 

Grekland, Spanien och Irland står framför avgrunden. I hela Europa pågår brottningsmatcher om ekonomiska sparpaket. Vissa länder höjer till och med pensionsåldern. Det är demonstrationer och kravaller på gatorna. Men, icke! För (s), (v) och (mp) är jämlikheten, jämställdheten och miljön viktigare än att få snurr på de ekonomiska hjulen. Dumt. Oansvarigt. Farligt. Och kontraproduktivt.

Det är för övrigt intressant att (mp) och (v) nu tonar ner sin EU-kritik. Det vill säga att de kompromissar med sina principer och åsikter i förhoppning om att få makt. Politikens dörrmattor, typ.

DN: Rödgröna enade om EU-politiken
DN: Dokument: De rödgrönas EU-politik
SvD | Aftonbladet | Expressen

De rödgröna lovar snabbtåg

Det är i och för sig trevligt att de rödgröna vill bygga snabbjärnvägar.

Då behöver vi elektricitet också. Det vill säga kärnkraft. Undrar just om de har tänkt på det?

Och så var det ju det där med att det nästan är omöjligt att få tillstånd för sådana här byggen, med dagens miljölagstiftning. Och skulle man få tillstånd, då är det alltid någon gröning som överklagar. De får liksom bestämma sig.

Men allt är väl bara reklam, som vanligt – eftersom det inte riktigt framgår hur de rödgröna har tänkt hitta de där 120 miljarderna som kalaset kommer att kosta.

Visionen om svenska snabbtåg gillar jag. Men det känns som om de rödgröna inte riktigt har fått alla bitar på plats...

Teledatalagringen: Så går motståndet vidare

Efter dagens beslut i författningsdomstolen kan man betrakta den nuvarande lagen om teledatalagring i Tyskland som stendöd. Men, vi skall komma ihåg att det bara är implementeringen som underkändes av domstolen. Det finns dock inget i domen som underkänner själva datalagringsdirrektivet som sådant.

Den kampen, mot EU:s datalagringsdirektiv, kommer de tyskar som väckt grupptalan att få utkämpa i Europadomstolen i Strasbourg. Dagens tyska dom är viktig även i detta sammanhang.

Till hösten skall EU dessutom utvärdera teledatalagringen och hur den har implementerats i olika medlemsstater. I denna politiska process kommer vi att göra vad vi kan i Europaparlamentet.

Då återstår frågan vad som kommer att hända i Sverige...

Den borgerliga alliansen har redan lagrådsremissen klar och tänker köra på om den vinner valet.

Och de rödgröna har meddelat att även de tänker implementera datalagringsdirektivet om de vinner. (Mp) och (v) vet att det är fel. Men de tänker göra det ändå.

Detta lyfter fram Piratpartiet som det enda parti som uttlat och konsekvent säger nej till teledatalagringen.

Och detta kommer att bli en valfråga. EU:s hantering av datalagringsdirektivet kommer att hålla frågan någorlunda varm under hösten. Vilket underlättar för alla oss som försöker föra upp den på dagordningen för den svenska debatten. Men detta kräver ändå ihärdigt arbete i sex och en halv månad till. Det är först när vi själva är så trötta på frågan att vi vill kräkas, som den kanske börjar få fotfäste i det allmänna medvetandet.

Rick Falkvinge: Domstol dödar datalagringen i Tyskland
Isobel Hadley-Kamptz: MP saknar politisk ryggrad