Helgvideos: Legalt kön, vårdslakt, vindkraftsbubblan & yttrandefrihet

Youtube: Därför är könslagen ett haveri »

Youtube: New Rule: Along for the Pride | Real Time with Bill Maher (HBO)»

Youtube: Socialdemokraterna och vänstern slaktar vården »

Youtube: Nollräntor och gröna lån – med Christian Sandström »

Youtube: The Scottish Hate Crime Bill »

Sossepolitik är sjukvårdens verkliga problem

Det är obegripligt att Socialdemokraterna har så höga förtroendesiffror vad gäller sjukvård.

Varje gång S kommer till makten växer vårdköerna. När andra styr krymper de. Det slår i princip aldrig fel.

Dessutom är det S som omskapat svensk sjukvård så att det blivit svårare att komma i kontakt med primärvården - i deras försök att utrota privata husläkare och ersätta dem med vårdcentraler.

Det är också S som fått för sig att sjukvård sköts bäst av offentliganställda byråkrater, snarare än av människor som är experter på sjukvård. I många länder i Europa är sjukhusen (bortsett från vissa universitetssjukhus) inte offentligägda, även om finansieringen är gemensam - vilket fungerar för alla parter.

Samtidigt, i den så kallade välfärdsstaten

I åratal har vi hört att allt fler har psykiska problem och att det finns brister i psykvården.

I den tilläggsbudget som Januaripartierna presenterade idag minskar man anslagen till psykiatrin med 90 miljoner kronor.

Pengarna skall istället gå till att hålla ett olönsamt statligt företag på benen. (Varför skall staten äga företag över huvud taget?)

"Minskningen bedöms inte påverka den verksamhet som finansieras från anslaget." Såpass! Den skall alltså fortsätta vara usel.

Som sagt - vad fan får vi för skattepengarna?

Men så är det i den generella välfärdsstaten. Här får de sjuka stå med mössan i hand. I ett system med privat finansierade försäkringar hade man i vart fall kunnat stämma försäkringsbolaget - om det inte levererar vad man betalt för.

Tro inte att Sverige har världens bästa sjukvård

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Tro inte att Sverige har världens bästa sjukvård »

Den politiska styrningen av sjukvården ger oss sämre och dyrare vård.

Pragmatisk libertarianism?

Nu vill ju vi libertarianer inte styra och ställa över folk – utan låta människor bestämma mer själva.

Men man kan göra ett tankeexperiment: Hur skulle libertarianer kunna tänkas styra upp Sverige som det är och ser ut just nu – även i frågor som folk faktiskt bryr sig om?

En första punkt vore att röja upp i byråkratin. Vi kan börja med att se till att de lagar följs som säger att man bara får anställa dugligt och kompetent folk i den offentliga sektorn, speciellt som chefer. Därefter gäller det att se till att man fokuserar på kärnverksamheten och inte ägnar sig åt en massa trams.

Nästa punkt är att ge sig ut på kostnadsjakt. Skatterna är det enskilt viktigaste verktyg som används för att föra över makt från individen till staten. Därför måste skatterna sänkas. Men för att kunna göra det måste man först dra ner på utgifterna. Varje skattekrona skall användas med omsorg.

Socialförsäkringssystemen måste göras om. Det är ohållbart och oansvarigt att fortsätta med en modell som i allt väsentligt är ett pyramidspel.

Vin och sprit skulle få säljas i vanliga butiker. Restauranger, klubbar och barer skulle få ha fria öppettider under förutsättning att de inte stör kringboende efter kl 22 på kvällen. Innehav av droger för personligt bruk skulle avkriminaliseras. Sexköpslagen skulle avskaffas. (Däremot skall naturligtvis våldtäkt, sexuellt utnyttjande, olaga tvång, olaga frihetsberövande och människohandel vara synnerligen förbjudet.) I princip alla morallagar och lagar som skapar brott utan offer skulle avskaffas.

Polisen skulle styras upp av människor som är experter på polisiär verksamhet. Det militära försvaret skulle återupprättas, med en frivillig yrkesarmé och trimmad organisation. Sjukvården skulle avbyråkratiseras så att läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal kan fokusera på att göra sjuka människor friska. Skolorna skulle få klara mål och stor frihet att välja vägen dit. Skattebetalarna skulle bara betala skolorna för de elever som går ut med godkända betyg. Infrastrukturen skulle vara välhållen. Persondataskyddet skulle vara starkt. Övervakningsstaten skulle rullas tillbaka så att bara de som kan misstänkas för brott övervakas.

Människor skulle få bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Det skulle innebära att man stoppar strömmen av migranter vars motiv är skiftande – så att vi istället kan ta oss an en kontrollerad mängd kvotflyktingar som vi vet verkligen flyr från krig (så att vi fortfarande kan känna oss präktiga). Den fria rörligheten av människor inom EU skulle fortsätta – men myndigheterna skulle åläggas att se till att tremånadersgränsen för egen försörjning verkligen respekteras. Den som på ett trovärdigt sätt kan visa att den har ett jobb eller tillräckliga medel för egen försörjning får flytta in i landet, var han eller hon än kommer ifrån.

Sverige skall vara en liberal demokrati med starka rättigheter och stor personlig frihet. Denna demokrati måste stå helt fri från alla former av religion. De medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna skall upprätthållas och försvaras mot vem som än hotar dem.

Individen skulle ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga.

Samhällets skyddsnät skulle vara förbehållet dem som verkligen behöver det.

Vi skulle ha få, tydliga och begripliga lagar – men mycket ordning.

Det vore i vart fall en bra början...

Stöd denna blogg »

Politikerna måste stå upp mot byråkratin

Medan pseudodebatten om vinster i välfärden rasar tornar mörka moln upp sig över den offentliga sjukvården i Stockholm.

Lyssna på dagens upplaga av SR Kaliber: Den stora omvandlingen av Karolinska »

Detta känns ju som en rätt förutsägbar skandal.

Att byråkratin seglar ut i vansinne om den inte hålls kort, det vet alla. Men vad gör de som har det yttersta ansvaret – politikerna?

Inte ett piss, tycks det. Istället för att vara folkets representanter har de upphöjt sig själva till folkets herrar. Istället för att bevaka medborgarnas intressen styr och ställer de över oss.

Här finns flera problem. Till att börja med saknar politikerna den kompetens som krävs. Dessutom lever de i symbios med byråkratin – i ett system om gynnar politiker, tjänstemän och ett antal särintressen, på folkets bekostnad.

Vi måste välja nya, andra politiker. Sådana som kan stå upp emot och rensa upp i byråkratin.

Youtube »

Sahlins utspel om terapi för terrorister öppnar för nya maktmedel

Sovjetunionen hade mycket generösa regler för vad som vid behov kunde klassas som psykisk sjukdom. Till exempel fixering vid sanning och rättvisa.

I västvärlden diskuteras i dag om en viss grad av ifrågasättande och olydnad skulle kunna vara tecken på psykisk ohälsa. I svensk litteratur nämns bland annat att en känsla av att vara övervakad kan vara tecken på psykos. Hur man nu vet det i dessa tider av massövervakning.

Vad som definieras som psykiska problem kan uppenbarligen vara förhandlingsbart.

Detta som bakgrund till Mona Sahlins utspel om att återvändande IS-terrorister skall erbjudas samtal med polis, socialarbetare och psykologer. Och terapi.

Terapi är något man erbjuder människor som har psykiska problem. Visserligen skulle man, i dagligt tal, kunna säga att IS-krigare inte är riktigt kloka. Men det är knappast någon klinisk definition.

I den mån det går att utreda vad före detta IS-terrorister har haft för sig – då skall de ställas inför rätta för krigsbrott och brott mot mänskligheten, enligt internationell lagstiftning.

Men det intressanta här är den större principen: Tanken på att erbjuda en viss grad av psykiatrisk vård för den som gör saker som staten ogillar.

Det skulle kunna vara en bekväm lösning när våra makthavare ställs inför människor som de inte kan hantera. (Det vore till exempel det enkla sättet för staten att hantera konstnären Dan Park.)

Det är ingen ovanlig tanke att det är individen det är fel på när hon inte passar in i statens mallar. Och det är uppenbart att vi går från en syn på människor som fria medborgare till undersåtar.

I dessa tider av inskränkt yttrandefrihet, bristande rättssäkerhet, en allt mer militariserad polisstat, nyspråk och urholkade fri- och rättigheter kan det vara en god idé att hålla ett öga på denna utveckling.

Att stigmatisera människor som psykiskt störda eller att spärra in dem på psykiatriska institutioner är ett klassiskt grepp för totalitära stater. För att lära oss älska Storebror.

Länk: Jihadister i terapi »

Och nu - våra patientjournaler på nätet

Med Uppsala först ut har landstingen börjat lägga ut folks patientjournaler på nätet.

Syftet är att människor på så sätt lätt skall få tillgång till sina egna sjukjournaler. Men det känns ju mest som en from förhoppning.

Och även om ingen skulle hacka systemet, så finns det andra problem.

Man kan till exempel tänka sig att människor med andra traditioner och syn på sexualitet kan tvinga sina fruar och döttrar att visa upp sina patientjournaler. Detta skulle till exempel kunna avslöja om de varit sexuellt aktiva. Detta borde vara något att fundera över för alla som är engagerade i frågan om hedersvåld.

Man kan också tänka sig att en potentiell arbetsgivare vill ha kopior av de arbetssökandes patientjournaler. Eller att banken får för sig att de vill ha dina journaler i samband med att de ser över dina lån. Man kan lätt se många etiskt kniviga situationer som kan uppstå.

Det finns för övrigt inga garantier mot att andra myndigheter med tiden kommer att bereda sig tillgång till dina journaler. (Det skulle vara rena julafton till exempel för Folkhälsomyndigheten.)

Och i dessa tider när världens underrättelsetjänster hackar sig fram för att dammsuga upp all slags personlig information som lagras om oss i elektronisk form... Finns det något skäl att tro att de inte vore intresserade av våra sjukjournaler?

Naturligtvis skall folk ha rätt att se sina egna patientjournaler. Men det kanske är som med Lexbase – att det inte bör vara så enkelt som med en knapptryckning.

Se även: SR Vetandets Värld »

I välfärdsstaten

Socialstyrelsen meddelar att "allt fler får vänta kortare tid än en vecka på att få träffa en läkare".

I sammanhanget kan jag inte låta bli att jämföra med Belgien. Här är det regel att man får träffa doktorn senast nästa dag, om man ringer innan. Många läkare har dessutom drop-in mottagning mellan vissa klockslag. Och vill man, då kommer doktorn hem till en.

Och då är Belgien ändå ett rätt dysfunktionellt land...

Vetenskaps-tv

Här är ett klipp från Wired Science om att bygga kroppsdelar. Eller till och med 3D-printa dem. Fullständigt fascinerande!

Svininfluensan: Politik, vi och dom

Politiker och offentliganställda byråkrater i Uppland har erbjudits att gå före i vaccinations-köerna.

Vilket naturligtvis går att motivera på något slags rationella grunder. I vart fall vad gäller vissa byråkrater. Slås de som skall se till att bussarna går, att vattennätet fungerar och att sjukvården och räddningstjänsten snurrar ut – då har man allvarliga problem.

Sedan är det ett definitionsproblem att bestämma vilken verksamhet som måste fungera. Att upprätta jämställdhetsplaner, att planera organisationsreformer utan slut och att rita grönområdesplaner faller knappast in i den kategorin. Så, om man försöker ha en rationell approach, då kan knappast alla byråkrater behöva gå före andra människor i kön.

Och politiker? Möjligen kan det behöva fattas ett eller annat kritiskt politiskt beslut om influensan utvecklas till den farsot som media tycks hoppas på. Även om jag på rak arm inte kan komma på något riktigt bra exempel. Det är ju knappast politik som sådan som medborgarna behöver i en sådan här situation.

Så OK, i vissa fall kan det kanske vara rationellt motiverat att ge vissa personer som rattar ett landsting förtur till vaccination. Det blir gränsdragningsproblem, det spär på den allmänna oron – och man kan fundera på om inte andra grupper är minst lika viktiga för att vårt samhälle skall fungera.

(Men detta blir lätt ett pragmatiskt resonemang på ett sluttande plan som leder ner i ett utilitaristiskt träsk.)

Det finns samtidigt andra aspekter. Om man börjar skilja på folk och folk i ett land som, i praktiken, har ett offentligt sjukvårdsmonopol – då är man snubblande nära att börja ge olika människor olika rättigheter.

I ett praktiskt perspektiv ser nog de flesta medborgare detta som att vissa grupper får speciella förmåner på andra gruppers bekostnad. Och det är klart att det börjar jäsa när det visar sig att de som får dessa förmåner är just de grupper som ägnar hela sin tid åt att styra och ställa över alla oss andra och våra liv.

Det är i situationer som dessa som vanligt folk börjar fundera på vad det egentligen innebär att leva i ett genompolitiserat samhälle. Nu börjar folk fundera kring vad det egentligen innebär att vi har ett de facto-monopol på sjukvård. Det är i tider som dessa som frågan om medborgarnas relation till sina herrar kommer upp vid fikaborden.

Och det är nog faktiskt en rätt bra sak.

Länk»

Men skyhöga skatter har vi...

Svensk sjukvård rasar i EU-ranking.»

Svenska sjukan

Här är en annorlunda DN-rubrik: Rätt råd gavs till avliden.

Döingen lyssnade väl bara inte, får man anta.

Resten av artikeln är inte så mycket bättre. Den handlar om en man som drabbades av svininfluensan, sjukvårdsupplysningen kontaktades, man fick råd, följde dessa – och mannen dog.

Den officiella kommentaren från primärvården är "Vi beklagar självklart den tragiska utgången i detta fall, men bedömer att relevanta frågor har ställts vid kontakten och att rådgivning har skett enligt gällande riktlinjer."

Vore det inte så allvarligt, så borde man skratta.

Ingen gjorde alltså något fel. Inte sjukvårdsupplysningen. Inte den sjuke mannens anhöriga. Och inte heller den avlidne. Allt fungerar som det skall. Alla har följt riktlinjerna. Cirkulera, här finns inget att se!

Man kan ställa sig en del frågor. Är verkligen riktlinjerna rätt när folk kolar? Vem skrev, beslutade och har ansvar för dessa riktlinjer? Måste vi ha ett system där i princip alla medborgare är utelämnade till ett byråkratiskt sjukvårdsmonopol och nästan aldrig kan få en second opinion? Är det så fiffigt med ett system som i princip har utrotat de läkare som gör hembesök? Och om man inte tänker ändra vare sig riktlinjer eller rutiner – hur många andra människoliv kommer man då att riskera, helt enligt regelboken?

EU-valet är ett vårdval

En av konfliktytorna i EU-valrörelsen gäller patienters rätt att söka vård i andra länder, om de inte kan få sådan inom rimlig tid i Sverige.

Det vill säga att den fria rörligheten även skall omfatta en verksamhet som svenska folket tycker är så viktig och självklar som sjukvård.

Här hittar vi de mest negativa till vänster och de mest positiva till höger. Så märkligt det kan bli. Socialdemokrater, som alltid annars talar om rätten till fri vård gör passivt motstånd. Och moderater, som ofta brukar vilja se privata lösningar, vill erbjuda svenska folket skattebetald vård i hela EU.

Nu är de flesta motståndarna kanske inte helt avvisande. Men i vart fall hyfsat skeptiska. Bland annat vill de att sjuka människor skall ansöka i förväg hos Försäkringskassan för att få söka vård utomlands. Vilket blir lite konstigt. Skall man verkligen behöva be om lov för att få gå till doktorn?

Den som är sjuk får ofta vänta för att komma i kontakt med sjukvården över huvud taget. Därefter kan det ta tid att komma rätt, att bli undersökt och att få rätt diagnos. Sedan hamnar även mycket sjuka människor i kö i väntan på att få sin behandling. Skall de nu behöva brottas med Försäkringskassans byråkrati också – om de skulle vilja söka vård snabbare på annat håll?

För det finns nästan alltid ledig kapacitet i vården i våra europeiska grannländer. Den är normalt sett inte dyrare än i Sverige. (Ofta är den billigare.) Och i vissa länder kan man erbjuda vård som helt enkelt inte finns att få i Sverige.

Är det verkligen så mycket att bråka om, ifall någon vill söka vård i Holland istället för i Halland? Speciellt om det leder till snabbare behandling, vilket kan minska lidandet och sjukskrivningstiden?

Och apropå Holland, så är vården i många EU-länder ibland både bättre och mer kostnadseffektiv än i Sverige. Spetskompetensen ligger ofta på samma nivå. Men tillgängligheten är som regel mycket bättre på kontinenten. Det är enkelt och går snabbt att få träffa en läkare.

Naturligtvis är detta ett störningsmoment, på så många sätt, för den svenska sjukvårdsbyråkratin. Det kan vara surt att behöva erkänna att någon annan är snabbare, billigare och kanske bättre. Och att folk åker utomlands för att söka vård stör naturligtvis planeringen av köerna.

Men det beror helt och hållet på vilket perspektiv man har. Patienterna är inte till för att tillfredsställa sjukvården och dess byråkrati. Det är precis tvärt om.


(Denna bloggpost länkas även via Aftonbladets EU-valsida under dagen.)

Samtidigt, i EU...

Det här är en smula stressande. Den senaste tiden har gått åt till att rota i saker om EU:s telekompaket, ACTA och bakgrundsmaterial som kan hjälpa oss att stoppa den kommande teledatalagringen.

Samtidigt kör EU-apparaten för full maskin. Här är några exempel på vad som kommer att behandlas vid Europaparlamentets nästa session, om två veckor...

- Ökad reglering av finansmarknaden. (Vilket kan ha varit en starkt bidragande orsak till finanskrisen från början.)

- Hårdare reglering av kreditvärderingsinstituten. (Lyssna till Johan Norbergs senaste bokpresentation, ifall du vill veta varför det är en sällsynt dålig idé.)

- Fortsatt prisreglering av mobiltelemarknaden i Europa.

- "Harmonisering" av energieffektivisering vid ny- och ombyggnad av fastigheter i EU. (Jag har som sagt inte hunnit plöja materialet. Men jag har mina funderingar om det begåvade i att ställa upp samma energisstandard för hus i Malaga som i Malmberget.)

- Eco-design, det vill säga energi- och resurseffektiva riktlinjer för produktion av produkter. (Jag måste försöka hinna kolla om detta verkligen gäller alla produkter, vilket en del påstår. I så fall är det ett europeiskt Gosplan som håller på att ta form.)

- Patientrörligheten, som nu delvis verkar skjutas i sank av vänstern.

- Förbud mot cabotage. Eller i vart fall en tillkrångling. Det vill säga att en svensk lastbil som kör med varor till till vissa länder i EU inte får ta med sig gods därifrån tillbaka åt andra hållet, utan kan bli tvungen att köra hem tom. Typ. Läs själv, jag har inte hunnit...

- Reglering av sportfisket. Suck!

- Ett antal ansvarsfrihetsfrågor, varav en del skall vara rätt hårresande.

- Sedan finns det ett ärende om etnicitet, terrorism och grov brottslighet, som ryktas innehålla en hel del märkligheter och dumheter.

Detta har jag alltså inte hunnit rota i, även om jag verkligen vill. Och i svenska media har jag inte sett ett ord om något av detta – i vart fall inte mer än lite gnabb mellan (m) och (s) om patientrörligheten.

Och i alla dessa fall pågår minst lika mycket fulspel bakom kulisserna, som när det gäller till exempel telekompaketet. Vilket gör att man får lite känsla av... svindel, typ.

Allt snart i en verklighet nära dig.

När skall svenska folket bli delaktigt i det som sker? Och hur?

Själv har jag fullt upp med att bevaka några viktiga, aktuella ämnen och ärenden. (Man måste ju tyvärr jobba lite också.) Vi skulle behöva hinkvis med nya EU-bloggare. Och mer tid att rota i det som sker.

Hur tänker de då..?

Socialdemokraterna vill tydligen göra fri patientrörlighet inom EU till en valfråga i EU-valet.

De är emot.

Socialdemokraten Åsa Westlund motiverar ställningstagandet så här "Alla människor har inte 100 eller 200.000. Jag vill att alla människor ska ha frihet och möjlighet att få vård när de behöver den och då kan man inte ha ett system där de som har råd kan gå före hela tiden."

Nu förstår jag inte alls. Och det gör nog inte Åsa Westlund heller. För det hon säger är helt uppåt väggarna.

Promlemet är att i dag – i dag! – är det bara den som har stålar som har råd att köpa vård utomlands.

De borgerliga vill att alla som behöver skall få denna möjlighet. Alla.

Detta kallar sossarna för att bara ge vård till de rika. Vilket är direkt tramsigt och medvetet ohederligt.

Vad det egentligen handlar om är naturligtvis att sossarna är oroliga för att rätten att söka vård i annat EU-land (om den inte kan erbjudas i rimlig tid i Sverige) skall avslöja att den svenska vården och vårdbyråkratin är onödigt långsam och dyr.

Men det ser illa ut att stå på torgmöten och säga att landstingsbyråkrati är viktigare än god vård för lidande patienter.

Så nu tänker (s) alltså gå till val mot fri patientrörlighet – med ett skrattretande genomskinligt skenargument.

Vilket kommer att leda till att media kommer att förfölja sossarna genom hela valrörelsen med till exempel cancersjuka 12-åringar som inte får den vård de behöver i Sverige. Hur tror de att de skall kunna klara sig helskinnade genom något sådant?

Socialdemokratisk politik och strategi blir, dag för dag, ett allt större mysterium.

Länk»

Den farliga vården

20 procent av vårdbudgeten går till att ta hand om människor som har skadats – i vården!

Vore man konspiratoriskt lagd skulle man kunna skriva något om en bransch som skapar sin egen efterfrågan...

Länk»

Death & taxes

De svenska skatterna är bland de absolut högsta i hela världen.

Och om vi betalar mest – borde vi då inte också få mest tillbaka? I vart fall vill våra politiker få oss att tro att så är fallet.

Men ger man sig ut, utanför landets gränser, då upptäcker man snabbt att det inte är på det viset. Sverige kanske klarar sig någorlunda bra. Än så länge. Men det finns många länder, med lägre skatter, där folk får mer valuta för pengarna.

Låt oss ta något som är viktigt för svenskarna – sjukvården. Irriterande nog (för politikerna och byråkraterna) så mäts dess kvalitet och utfall nu för tiden. Health Consumer Powerhouse rankar varje år sjukvården i EU, vilket är en läsning som borde mana svenska alla väljare och skattebetalare till eftertanke.

Förra veckan presenterade man sitt hjärtsjukvårdsindex. Sverige kommer på sjunde plats bland EU-länderna. Det är ingen katastrofplacering. Men med världens högsta skatter borde vi väl kunna kräva att få den bästa vården. Eller? (Bäst hjärtsjukvård får folk i skatteparadiset Luxemburg.)

Tidigare har Sverige alltid legat i topp vad gäller behandlingsresultat. Men även där börjar vi nu få se oss omkörda. Och läser man undersökningen närmare, då upptäcker man att Sverige inte ligger bäst till i någon av hjärtsjukvårdsindexets underavdelningar...

Mycket kan sägas om detta. En detalj som jag tycker sticker ut är den dåliga tillgängligheten i svensk sjukvård, generellt sett. Kommer man väl in i systemet, då kan det gå undan och fungera rätt bra. Men i Sverige är det direkt svårt att få komma till en vanlig läkare på eget initiativ. Medan man till exempel här i Belgien kan få sina småkrämpor (som kan vara indikationer på något värre) kollade på dagen krävs det både tid, kraft och envishet för att få komma till en doktor för ett icke-akut besök i Sverige. I vart fall om man håller sig inom det system som alla svenskar tvingas betala för.

Läs Health Consumer Powerhouse svenska pressmeddelande [PDF] här»
Health Consumer Powerhouse hemsida»

Det här kan bli intressant

I dag skall EU-Kommissionen, enligt uppgift, till slut lägga fram sitt förslag om fri rörlighet för patienter som behöver söka sjukvård i andra medlemsländer.

Det skall bli intressant att se hur mycket förslaget har vattnats ur under Margot Wallströms förhalning av frågan.

Läs mer om förhandsuppgifterna»
Wallström i SvD»

De här forskarna lär inte bli populära...

Ny brittisk forskning tyder på att det finns ett rätt bra botemedel mot depression: Gå tillbaks till jobbet!

Att gå från sjukskrivning tillbaks till arbetet stärker självkänslan och erbjuder nödvändig struktur och rutiner enligt en artikel i tidskriften Occupational Medicine. Men det bygger på att medarbetarna har lite fingertoppskänsla och är en smula flexibla.

Länk»