Det har blivit dags för Sverige att välja sida

Låt mig repetera mitt libertarianska mantra: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en människas frihet går där hon kränker någon annans frihet, liv, säkerhet eller egendom. Dessutom skall alla ha lika rättigheter inför staten.

Svårare än så behöver en värdegrund inte vara.

Detta är en minsta gemensam nämnare för civiliserad mänsklig samlevnad. Det är resultatet av en 2000 år lång evolutionär idéprocess. Och då syftar jag inte främst på religion, utan på stoikerna som insåg värdet i att tillerkänna människan vissa grundläggande rättigheter i kraft av sin existens.

Den kamp vi nu ser utspelas står mellan ett system som respekterar individen och hennes rättigheter respektive ett där hon är rättslös.

I Putins Ryssland är friheten kraftigt begränsad. Putin visar ingen respekt för andra länders självbestämmande - eller deras folks rätt till frihet, liv, säkerhet och egendom. Hans armé torterar, våldtar och dödar civila.

I Putins Ryssland saknar individen grundläggande fri- och rättigheter. Han bryr sig inte om sitt eget folks välstånd. Istället försöker han hålla befolkningen felinformerad. (Ryktet säger att den bistra sanningen dock börjar gå upp för ryssarna.)

Putin försöker tvinga andra till underkastelse med våld och hot om våld.

I väst kan vi välja nya idioter att leda oss om de gamla inte duger. I väst har individen grundläggande rättigheter. I väst har individen ännu ett stort mått av självbestämmande. I väst har vi ett ekonomiskt system som tillåter frivilligt samarbete och spontan ordning att driva maskineriet framåt. Och vi har en rättsstat.

Det är vad som måste försvaras.

Putins rädsla för att Nato skall anfalla Ryssland är för övrigt fånig. Vad skall Nato med ett dysfunktionellt Ryssland till?

Att Sverige går med i Nato är nog bra. Vår frihet måste försvaras med de medel som krävs. Det oresonliga våldet och förtrycket får inte segra. Vi står med de västliga demokratierna, den här gången.

Av Ukraina lär vi oss dessutom: Om Nato försvarar ett alliansfritt land mot Putin, med militära medel - då riskerar man att starta ett tredje världskrig.

Alltså kan Nato inte försvara Sverige om vi inte är medlemmar. Jag tror det börjar sjunka in.

Lördagsvideos: Jönsson om Nato, ryska opinionen och en dos stoicism

Youtube: Sverige & Nato - Olof Palme-nostalgi och rikets säkerhet »

Youtube: Do most Russians really support the "special operation"? »

Youtube: Stop Wanting, Start Accepting | The Philosophy of Marcus Aurelius »

Pragmatisk libertarianism?

Nu vill ju vi libertarianer inte styra och ställa över folk – utan låta människor bestämma mer själva.

Men man kan göra ett tankeexperiment: Hur skulle libertarianer kunna tänkas styra upp Sverige som det är och ser ut just nu – även i frågor som folk faktiskt bryr sig om?

En första punkt vore att röja upp i byråkratin. Vi kan börja med att se till att de lagar följs som säger att man bara får anställa dugligt och kompetent folk i den offentliga sektorn, speciellt som chefer. Därefter gäller det att se till att man fokuserar på kärnverksamheten och inte ägnar sig åt en massa trams.

Nästa punkt är att ge sig ut på kostnadsjakt. Skatterna är det enskilt viktigaste verktyg som används för att föra över makt från individen till staten. Därför måste skatterna sänkas. Men för att kunna göra det måste man först dra ner på utgifterna. Varje skattekrona skall användas med omsorg.

Socialförsäkringssystemen måste göras om. Det är ohållbart och oansvarigt att fortsätta med en modell som i allt väsentligt är ett pyramidspel.

Vin och sprit skulle få säljas i vanliga butiker. Restauranger, klubbar och barer skulle få ha fria öppettider under förutsättning att de inte stör kringboende efter kl 22 på kvällen. Innehav av droger för personligt bruk skulle avkriminaliseras. Sexköpslagen skulle avskaffas. (Däremot skall naturligtvis våldtäkt, sexuellt utnyttjande, olaga tvång, olaga frihetsberövande och människohandel vara synnerligen förbjudet.) I princip alla morallagar och lagar som skapar brott utan offer skulle avskaffas.

Polisen skulle styras upp av människor som är experter på polisiär verksamhet. Det militära försvaret skulle återupprättas, med en frivillig yrkesarmé och trimmad organisation. Sjukvården skulle avbyråkratiseras så att läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal kan fokusera på att göra sjuka människor friska. Skolorna skulle få klara mål och stor frihet att välja vägen dit. Skattebetalarna skulle bara betala skolorna för de elever som går ut med godkända betyg. Infrastrukturen skulle vara välhållen. Persondataskyddet skulle vara starkt. Övervakningsstaten skulle rullas tillbaka så att bara de som kan misstänkas för brott övervakas.

Människor skulle få bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Det skulle innebära att man stoppar strömmen av migranter vars motiv är skiftande – så att vi istället kan ta oss an en kontrollerad mängd kvotflyktingar som vi vet verkligen flyr från krig (så att vi fortfarande kan känna oss präktiga). Den fria rörligheten av människor inom EU skulle fortsätta – men myndigheterna skulle åläggas att se till att tremånadersgränsen för egen försörjning verkligen respekteras. Den som på ett trovärdigt sätt kan visa att den har ett jobb eller tillräckliga medel för egen försörjning får flytta in i landet, var han eller hon än kommer ifrån.

Sverige skall vara en liberal demokrati med starka rättigheter och stor personlig frihet. Denna demokrati måste stå helt fri från alla former av religion. De medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna skall upprätthållas och försvaras mot vem som än hotar dem.

Individen skulle ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga.

Samhällets skyddsnät skulle vara förbehållet dem som verkligen behöver det.

Vi skulle ha få, tydliga och begripliga lagar – men mycket ordning.

Det vore i vart fall en bra början...

Stöd denna blogg »

Ett Europa utan USA?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Ett Europa utan USA? »

"Men det kan på sätt och vis vara bra att det rörs om i grytan. Då får vi lite mer existentiella frågor att tänka på än könsneutrala toaletter. Då kanske vi måste fundera igenom våra premisser och stå upp för våra stolta principer. Då kanske vi måste kliva ur vår bekvämlighetszon och ta eget ansvar."

Nu måste Sverige beväpna sig!

Nato-frågan har varit en evig följetong i svensk politik.

Med Donald Trump som amerikansk president är det möjligt att den debatten nu är över. Han vill att Natos medlemsländer skall stå för en större del av den gemensamma notan. Vilket skulle bli väldigt dyrt för oss. Förmodligen skulle vi inte heller få bli medlemmar längre, ens om vi skulle vilja.

Samtidigt ökar behovet av ett svenskt försvar. Ryssen mullrar i öst. Och med Trump i Vita Huset kan man aldrig veta hur den säkerhetspolitiska bilden förändras. Det är alldeles för mycket »bro-love« mellan honom och Putin för att det skall kännas tryggt.

Hela den geopolitiska bilden kan komma att förändras – och det kan ske snabbt.

Nato-motståndarna brukar beskriva Sverige som en neutral zon, en buffert, mellan öst och väst. Men det bygger i så fall på att Sverige har ett starkt försvar. Vilket vi inte har. Snarare än en buffert är vi ett militärt vakuum. Eller som det också kallas – ett slagfält.

Skulle det bli en militär konflikt, då är en av de första saker som händer att tomrum på spelplanen fylls. Vårt land är i dag ett sådant tomrum.

Sverige måste ha ett trovärdigt försvar. Vi måste rusta upp. Och det måste ske snabbt.

Det kommer att bli dyrt. Men det handlar om vår fred, vår frihet och vårt oberoende. De som säger sig värna om den svenska alliansfriheten skall veta att sådan är extra kostbar. Det är bara att pynta upp. Öppna era plånböcker.

Det är få saker jag anser att staten skall ägna sig åt. Men om vi utgår från att Sverige är och under överskådlig framtid kommer att vara en nationalstat – då är yttre säkerhet, det vill säga ett militärt försvar en central funktion.

Stöd denna blogg »

Illussionen om värnplikten

Frågan om återinförd värnplikt diskuteras just nu.

Det tycks finnas något slags allmän opinion som menar att det vore bra: Ungdomen skall få lära sig veta hut, hantera vapen (hmmm) och komma ut i friska luften. Samhällsgemenskapen skall stärkas och alla skall få lära sig att gå i takt. Ärtsoppa och bivack.

Detta är ett hjärnspöke. Det handlar inte om alla ungdomar. Försvaret varken behöver, vill ha eller kan hantera hundratusentals värnpliktiga.

Vad det är fråga om är en allmän mönstring (där alla ungdomar skall mätas, vägas och bedömas). Sedan kommer några enstaka tusen att tas ut till militär utbildning.

Det är tänkt att omfatta de mest motiverade, intresserade och förhoppningsvis även lämpade. Men rimligen borde man kunna värva många av dem ändå, utan någon pliktlag – om man anstränger sig lite mer.

Vad det handlar om är att med tvång stjäla något år från vissa ungdomar, men inte de flesta. Vilket är ytterst orättvist. Man kan inte ha en samhällelig skyldighet som bara gäller vissa. Rättigheter och skyldigheter visavi staten skall gälla lika för alla.

Dessutom är det en tveksam idé att försvara vår frihet genom att använda tvång.

Låt värnplikten stanna i papperskorgen. Satsa mer på värvning av frivilliga istället.

RT: Sverige ockuperar Gotland

Rysslands propagandakanal RT gör ett nummer av att Sverige har svensk trupp på svenskt territorium, det vill säga på Gotland.

Man kan skratta åt det. Men detta är en del av propagandakriget. Och man skall komma ihåg att all information har en avsändare – och att denna avsändare har en agenda.

Försvarsmakten övar i genusträsket

Försvarsmaktens "Handbok: Gender - Typscenarier" har råkat fånga min uppmärksamhet.

I den kan man bland annat läsa följande...

"Skyldigheten att skydda civilbefolkning, exempelvis genom att minimera risken för oavsiktlig skada, omfattar kvinnor, män, flickor och pojkar på ett likvärdigt sätt."

Så bra. Men är inte det rätt självklart? Har det inte alltid varit så? Är det någon som har hävdat att det bör vara på något annat sätt?

Ut i fält...

4.2. Avspärrning av bro
Ett hemvärnsförband övar i en större stad i södra Sverige. Deras uppgift är att säkra en större bro som förbinder stadens centrala delar. Bron är fyrfilig och har gång- och cykelbanor på båda sidorna. Förbandet behöver inte spärra av hela bron för att genomföra övningen. Ett stort antal bilister, cyklister och gående passerar bron både under vardagar och helger. Om bron spärras av helt kommer det att skapa köer och trafiken måste ledas om runt staden. Hur bör de gå tillväga för att inte skapa onödiga problem för de kvinnor, män, pojkar och flickor som är tvungna att passera bron? Förbandet måste ta hänsyn till genderperspektivet, funktionaliteten i staden och sitt eget behov av att öva skydd av bron. 

Förslag:
Samla in könsuppdelad information i rusningstrafik och vid en lugnare tidpunkt. Ta reda på vem som cyklar, går respektive åker bil, samt vem som transporterar barn? Gör en genderanalys för att förstå hur och vem som använder bron. Information kan inhämtas genom att en grupp soldater observerar förbipasserande eller intervjuar förbipasserande om hur och varför de använder bron.

Ursäkta mig, men är inte detta en smula... krystat? Om man vill minimera problem, då vill man väl göra det för alla? Och syftar inte övningar till att på ett så realistiskt sätt som möjligt öva förhållanden vid ett skarpt läge? Vem har tid med sådant här då och till vilken nytta?

Men, jag vill inte vara orättvis. Ett genderperspektiv kan vara relevant till exempel vid insatser i andra länder, där en del av kriget består i att kvinnor systematiskt utsätts för våldtäkter och övergrepp. Men det är väl ingen nyhet, utan mer en fråga om sunt förnuft?

Detta sagt tycker jag att Försvarsmakten har viktigare saker att ägna sig åt än genderfrågor. Speciellt i ett läge där den svenska försvarsförmågan i princip är obefintlig och ryssen mullrar i öst.

Länk (PDF) »

Stöd denna blogg »

Maktapparaten

Det pågår en ständig, högljudd dragkamp om makten mellan Allianspartierna och de rödgröna.

Den verkligt stora maktförskjutningen pågår dock i tysthet: Den från folket till politikerna.

Ständigt ökar politiker och byråkrater sin makt på medborgarnas bekostnad. Två tredjedelar av människors samlade konsumtion styrs redan av politikerna via skatterna.

Tanken med demokratin är inte att vissa skall bestämma över alla andra. Meningen är att folkets valda representanter skall hantera ett begränsat antal frågor som man anser bäst sköts gemensamt. Som polis och försvar – vilket för övrigt är områden där politikerna och deras funktionärer har misslyckats fullständigt.

Istället får vi förmynderi, moraliska pekpinnar, postmodernt snömos och övervakning.

Ett frihetligt samhälle är ett tryggt och rimligt samhälle

Jag är libertarian. Jag vill att staten skall ägna sig åt så lite som möjligt och att människor skall ha frihet att leva sina liv efter eget huvud.

Sossesveriges idé är att staten skall ägna sig åt allt mellan himmel och jord. Aldrig blir en socialdemokrat så glad som när han får styra och ställa över andra.

I mitt frihetliga Sverige finns få och begripliga lagar – och mycket ordning.

I Sossesverige finns det oerhört många lagar, regler och pekpinnar – men ingen ordning.

I mitt Sverige är det centralt att man upprätthåller skyddet för människors liv, säkerhet och egendom.

I Sossesverige har vi varken en fungerande polis eller något militärt försvar.

Så är det. I sin iver att bestämma över andra har sossar i alla politiska partier tappat fokus och känslan för vad som är viktigt.

Det handlar även om ideologi. För mig är individen det centrala – medan politikerna betraktar folket som ett ansiktslöst kollektiv av undersåtar.

I mitt Sverige är våldsmonopolets uppgift att skydda medborgarna från övergrepp från andra. I Sossesverige skall människor skyddas från sig själva och makten från folket.

Detta är inte bara en semantisk eller ideologisk fråga. Det handlar om praktisk verklighet som har oerhörda implikationer och konsekvenser för vanliga människor. Det handlar om trygghet och respekt. Det handlar på ett mycket konkret sätt om enskildas säkerhet. Det handlar om ett rimligt och anständigt samhälle. Det handlar om att upprätthålla en minsta gemensam nämnare för mänskligt umgänge. Det handlar om civilisation.

Det handlar även om att ge människor ansvar och förtroende – istället för att sänka dem till inlärd hjälplöshet och underkastelse.

Människor skall bedömas och hållas ansvariga utifrån sina handlingar. I detta är det oväsentligt vilka de är, vilken etnisk bakgrund de har, hur de ser ut, vilken livsåskådning de håller sig med eller vilken position de har i samhället. Alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter. Punkt.

Detta förutsätter dock en minimal stat, som fokuserar på ett fåtal saker som är viktiga.

Stöd denna blogg »

Sverige mellan Trump och Putin

Nu står det i princip klart att Donald Trump blir det republikanska partiets presidentkandidat i USA. Med det kan ännu en supermakt komma att få en oförutsägbar, bombastisk och möjligen allmänfarlig ledare.

Som Putin i Ryssland, ungefär.

Men helt oförutsägbar är inte Trump. Han har flaggat för att de övriga NATO-länderna i större utsträckning kommer att få klara sig själva. Därmed stänger han även dörren för ett svenskt NATO-medlemskap – eftersom vårt militära försvar i princip är obefintligt. I eller utanför NATO kan Sverige inte räkna med USA:s stöd i händelse av en militär konflikt.

Detta är dock inget som svenska politiker tar någon notis om. Försvarsanslagen är fortfarande låga. Det kommer att ta årtionden att återupprätta det svenska försvaret, om det kommer att ske över huvud taget. Landet kommer att fortsätta vara ett säkerhetspolitiskt tomrum, vilket utgör en frestelse för Ryssland. Samtidigt ökar Gotlands, Sydsveriges och Nordkalottens strategiska betydelse.

Om Sverige skall vara alliansfritt (av egen vilja eller på grund av yttre omständigheter) – då måste vi ha ett trovärdigt försvar. Punkt.

Politikerna kan hävda att vi inte har råd. Det är en sanning med modifikation. Om vi vill, då kan vi. Se bara på alla pengar som plötsligt trollas fram för att hantera flyktingkrisen. Eller se hur mycket pengar som pumpas in i icke-samhällscentralt trams.

En stat måste först och främst hantera sin kärnverksamhet. Det mest grundläggande är skydd mot yttre fiender samt en inre ordningsmakt och ett rättsväsende. Sett i detta perspektiv är Sverige en fallerande stat.

Så länge politikerna får fortsätta i sina gamla hjulspår kommer inget av betydelse att ske för att återupprätta det svenska försvaret. Därför måste folket reagera. Vi måste göra det fullständigt klart för de politiska partierna att vi inte kommer att rösta på dem om de inte tar tag i försvarsfrågan, på allvar.

Stöd denna blogg, klicka här »

Politikerna spelar rysk roulette med vår säkerhet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Politikerna spelar rysk roulette med vår säkerhet »

Om landets säkerhet, ett militärt försvar som inte är trovärdigt och de signaler man kan uppfatta från Ryssland.

Politikerna köper röster istället för att satsa på sådant som verkligen är viktigt

Det svenska militära försvaret behöver stärkas. I dag kostar det ungefär 45 miljarder SEK. Och då gav politikerna ändå intryck av att behöva lyfta sig själva i håret för att skaka fram pengarna.

Om vi skall ha en nationalstat och om den skall försvaras krävs dock mer än så. Och det är bara en fråga om politisk vilja.

Det går att skaka fram 60-70 miljarder SEK/år för flyktingmottagning, vilket är som det är i den rådande situationen. Man tänker bygga höghastighetståg för totalt 170 miljarder SEK. (Är tåg över huvud taget ett tidsenligt koncept när banorna står klara om sisådär 20 års tid?) Folk som skaffar barn får betald ledighet i nästan ett och ett halvt år på andras bekostnad för ungefär 30 miljarder SEK/år. Biståndsbudgeten är på 30-40 miljarder SEK/år. Vi betalar drygt 30 miljarder SEK/år till EU. Och vi satsar hundratals miljoner på att stödja produktionen av svensk film varje år...

Det är uppenbart att det inte handlar om att det inte finns pengar att tillgå. Det handlar om politiska prioriteringar. Och inte sällan om röstköp, om att smörja särintressen och att muta väljarna med deras egna pengar.

Nu är jag verkligen ingen vän av varesig offentlig verksamhet, offentliga utgifter eller skatter. Men när vi lever i det samhälle vi lever i – då tycker jag att man gör märkliga prioriteringar.

För att ett fritt, demokratiskt land skall fungera och vara trovärdigt krävs först och främst ett yttre försvar – och ett inre i form av polis och rättsväsende (som i dag får c:a 40 miljarder SEK/år). Allt annat får komma i andra hand.

Ubåts-mysteriet

Vanligtvis brukar det Försvarsmakten vara ytterst angelägen om att påpeka att vi kan ha främmande ubåtar på svenskt vatten. Gärna fyllda med ryska spetznas-soldater, sabotageutrustning och atomminor. Gärna i så känsliga vatten som möjligt.

Media brukar å andra sidan ofta peka på andra möjligheter som ovanligt kompakta sillstim och minskar som ger ubåtsformade bottenavtryck. Hade det inte varit för att ryska U137 en gång i tiden körde upp på land, då skulle en del journalister möjligen hävda att det inte finns några ryska ubåtar i våra vatten över huvud taget.

Det är därför frågan om en möjlig ubåt i Stockholms hamninlopp den 31 oktober är så märklig.

Försvarsmakten gör allt som står i dess förmåga för att få ut budskapet att detta, trots bild och vittnen, inte var en ubåt. Inte under några som helst omständigheter. Absolut inte. Nope.

Samtidigt driver DN (med lite uppbackning från SR) en envis kamp för att visa att det visst var en ubåt som var synlig vid Lidingö. Man skyr inga kostnader – utan låter till och med undersöka tekniska system och provköra båtar (däribland en riktig, svensk ubåt) på platsen. [Länk»]

Varför är det så viktigt för försvaret att envisas med att hävda att just denna observation inte var en ubåt? Och vad är det som får DN att så envetet driva en motsatt tes?

Jag är inte konspirationsteoretiker, men...

Regeringen gör olagliga FRA-attcker lagliga?

Regeringen tänker låta försvaret genomföra offensiva cyberattacker. Visserligen bara vid en "kris" (hur nu det definieras) eller krig.

Här måste man vara oerhört försiktig och försäkra sig mot ändamålsglidning. Allt fler länder betraktar nämligen cyberattacker som krigshandlingar. Vi vill inte vara med om att något går fel vid en övning eller att någon är lite överambitiös. För då är vi i krig.

Den riktigt intressanta frågan är vad som gäller för Försvarets Radioanstalt, FRA. Den är ju formellt sett en civil myndighet – som inte automatiskt omfattas av nya regler och budgetramar för försvarsmakten.

Läckta dokument tyder på att FRA är den amerikanska övervakningsorganisationen NSA:s närmaste samarbetspartner (kodnamn SARDINE) utanför den engelskspråkiga världen och dess Five Eyes-samarbete.

Samtidigt vet vi från NSA-whistleblowern Edward Snowden att FRA redan ägnar sig åt offensiva cyberattacker. Det är oklart om det finns något lagstöd för sådan verksamhet. Och det går inte att få något besked om det demokratiska mandatet, om vem som gett klartecken för denna verksamhet.

FRA skall bland annat ha utfört cyberattacker i samarbete med NSA:s brittiska motsvarighet GCHQ. Vilket blir extra intressant med tanke på att GCHQ är en av de huvudmisstänkta för de cyberattacker som riktats mot bland andra Belgacom, EU:s institutioner och SWIFT (som är bankernas clearinghus för transaktioner).

Detta reser viktiga frågor, som inga ansvariga svenska politiker eller institutioner tycks vilja ställa. Och när Europaparlamentet höll utfrågningar om massövervakningen – då avböjde FRA att medverka.

Saken blir knappast klarare när FRA uttalar sig i Ny Teknik...

Enligt Fredrik Wallin, talesperson på FRA, får myndigheten besked om hur försvarspropositionen påverkar FRA efter sommaren. 

- Vad gäller den eventuella offensiva cyberförmågan vet vi ingenting i dag, säger han.

Om försvarsmakten inte planerar att skapa en helt ny militär enhet för cyberattacker (inget tyder på det, vad jag kan se) – då är FRA den naturliga plattformen för sådan verksamhet. Och då måste det ju vara FRA som denna regeländring appliceras på.

På något sätt får jag en känsla av att allt det här handlar om att ge FRA lagligt och demokratiskt mandat att syssla med sådant som de redan olagligen (eller i en legal gråszon) ägnar sig åt.

Ny Teknik: Regeringen säger ja till cyberattacker »

Försvarsuppgörelsen räcker inte. Landet måste kunna försvaras.

2009 fattades beslut om en svensk försvarsreform. Det som var omodernt rensades ut. Organisationen trimmades. Inriktningen justerades. Men när det var dags att satsa framåt, då stängde politikerna plötsligt pengakranen.

Det försvar som riksdagen fattade beslut om år 2009 kräver – utöver de årliga kostnaderna – ett tillskott på 40 miljarder kr.

I dag har riksdagspartierna kommit överens om att skjuta till 10,2 miljarder – istället för de 40 som krävs. Vilket helt enkelt inte räcker för att vårt land skall ha det slimmade, men ändå någorlunda trovärdiga försvar som riksdagen beställde 2009.

Inte ens med ryssen mullrande vid våra gränser och i vårt relativa närområde är folkets valda representanter redo att satsa vad som krävs för att vi skall kunna försvara oss mot yttre fiender.

Detta – skydd mot yttre fiender – är tillsammans med ordningsmakt och rättsväsende statens absoluta kärnverksamhet. Sådant som alltid måste fungera och som alltid måste prioriteras. Men så är det inte i Sverige. Däremot lägger staten stora resurser på andra, mindre viktiga verksamheter.

Våra politiker sviker sin uppgift. De sviker det förtroende de fått av svenska folket. Frågan är varför de över huvud taget behövs – om de inte vill eller förmår hantera vårt samhälles mest grundläggande funktioner.

TV-tips: Se gärna gårdagens SVT Dokument Inifrån, som utförligt beskriver krisen i det svenska försvaret och hur illa frågan har hanterats av båda de politiska blocken. [SVT Play] »

Alliansen bullrar om försvaret - men kommer att svika i riksdagen

Försvarssamtalen mellan den rödgröna regeringen och Alliansen kärvar. FP har hoppat av och M ställer ultimatum. [Länk»]

Naturligtvis är det bra att oppositionen sätter press på regeringen – om vi alls skall ha något trovärdigt yttre försvar. Men det är ändå som parallella universum. Alliansen är nämligen i högsta grad medskyldig till att ha monterat ner det svenska försvaret. Och så sent som för något år sedan hördes inget från de borgerliga om kraftigt höjda försvarsanslag.

Bland de borgerliga partierna är det bara FP som är i närheten av att vilja ge försvaret tillräckligt med pengar för att det skall kunna leva upp till de politiska mål för rikets försvar som riksdagen har satt upp. M, C och KD kan hålla hur högt tonläge de vill, men de är inte i närheten av försvarsanslag som ligger på ÖB:s "minsta möjliga"-nivå.

Kraven på ett NATO-medlemskap är bara plakatpolitik. Samma borgerliga partier som vill att Sverige skall gå med i den västliga försvarsalliansen är skyldiga till att ha monterat ner det svenska försvaret till en så låg nivå att NATO varken kan eller vill acceptera oss som medlemmar.

Det kommer att bli pannkaka av hela frågan. Sverige kommer inte att ha något trovärdigt försvar inom överskådlig framtid. Vilket är oerhört allvarligt.

Däremot kommer de borgerliga partierna snart (som en del av DÖk) att rösta igenom en rödgrön budget som lägger pengar på trams och lullull – men som fortsätter att montera ner viktiga delar av vårt samhälles kärnverksamhet.

Det är helt enkelt inte seriöst.

Sverige och den ryska propagandan

Ovan ser du ett långt men intressant seminarium under rubriken "Rysk propagandaförmåga" som arrangerades av Försvarsutbildarna / Psyops-förbundet i veckan. (Hoppa direkt till 17 minuter.)

Det är alltid intressant att se hur myndigheter, militär och akademiker ser på saken.

Samtidigt hade det varit spännande att få veta mer om svensk offensiv verksamhet. Men det är väl sådant man inte talar om offentligt.

Sedan har vi elefanten i rummet. Det handlar inte alls om Psysops, utan om vår rent militära förmåga. Regeringens senaste utspel imponerar inte. Man har inte tagit intryck av försvarets verkliga behov (varken i sak eller volym). Istället har man ägnat sig åt micro management – och lyft de delar som man tror ser bra ut i väljarnas ögon. Vilket naturligtvis den lede Fi omedelbart kan genomskåda.

Med politiska beslut som dessa finns det ingen trovärdighet att bygga på.

Youtube »

Tillbaka till framtiden: Om ryssen kommer

Ryssen, taktiken, säkerhetspolitiken och värnpliktens eviga lockelse för våra politiker... Allt känns igen från Kalla Kriget och början av 1980-talet.

Youtube »

Stridsvagnsaffären - Skandalen i skandalen

En av dagens nyheter är att Sverige har sålt pansarvagnar till ett land i krig, via Tjeckien. Vilket är ett sätt att gå runt de svenska reglerna. [Länk»]

Det som stör mig mest är dock detta: Sverige köpte de aktuella pansarvagnarna från Tyskland, där de stått uppställda i åratal. De var i riktigt dåligt skick. Sedan renoverades och moderniserades de, på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Därefter kom Sverige på att vi nog ändå inte har något försvar som behöver dessa pansarvagnar. Så vi sålde dem till Tjeckien. Som sålde dem till Irak.

Svenska folkets skattepengar slösades bort. Det svenska försvarets kassa dränerades helt i onödan. Och även om pansarvagnarna nu sålts – så har vi knappast fått tillbaka mer än en del av de pengar som svenska försvaret och svenska politiker pumpat in i denna idiotaffär.

Det borde fan vara åtalbart.