Lördagsvideos: Jönsson om skolan, Kissin om samtiden, makt & förtryck samt censur

Youtube: Tvångs-skolan - om integrationen och makten över dina barn »

Youtube: The West Is Under Attack - Konstantin Kisin | Modern Wisdom Podcast »

Youtube: Scapegoating and the Road to Political Persecution »

Youtube: Big Tech Is Censoring Comedy... Again! »

Lördagsvideos: Jönsson om skolan, krig och The Great Escape

Youtube: Slaget om skolan - Vänsterns bedrägerier »

Youtube: Triggernometry - The Truth About the War in Ukraine »

Youtube: Forget the Great Reset. Embrace the Great Escape. »

Lördagsvideos: Jönsson om Pisa; Eberhard om coronan; frihet, tvång och civil olydnad

Jönssons lördagsvideo: SKOLKRISEN - Lögnerna om de svenska resultaten

Youtube »

David Eberhard: The Security Junkie Syndrome; How Pausing the World Leads to Catastrophe

Youtube »

Academy of Ideas: Freedom vs. Force - The Individual and the State

Youtube » | Utskrift »

Academy of Ideas: How Civil Disobedience Safeguards Freedom and Prevents Tyranny »

Youtube » | Utskrift »

Vinst i välfärden - bättre för alla!

Frågan om vinster i välfärden och skolan är helt ointressant.

Det enda som är viktigt är resultatet.

Om till exempel en skola presterar minst lika bra resultat som andra skolor, till en lägre kostnad - då förtjänar ägarna vinsten.

Och egentligen borde ingen skola få skolpengen utbetald förrän den elev som pengen är kopplad till presterat godkända resultat.

Rektor Hamid och syndafallet

Vad rektor Hamid sagt är en sak.

Det som verkligen skakar om och förvirrar är att en antisemitisk, homofob muslim visade sig vara den ende som kunde få ordning på den svenska skolan.

Den svenska självbilden blir allt mer komplex.

Att behärska det skrivna ordet

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Att behärska det skrivna ordet »

"I sammanhanget kan man spekulera i om studenternas bristande förmåga att uttrycka sig i skrift kan ha något samband med att samhällsdebatten håller på att bli allt mer känslostyrd. Att skriva är att koppla på sitt analytiska tänkande, istället för att låta reptilhjärnan reflexmässigt reagera utan större eftertanke."

Jönssons lördagsvideo: De lutande siffrorna i PISA

»Är PISA-siffrorna ett hedersbetyg till det svenska skolväsendet, eller är de en glädjekalkyl med stort mörkertal? Meningarna går isär, beroende på vem man frågar. I veckan kom siffror som visar att svensk utbildningskvalitet skjuter i höjden. Samtidigt framförs kritik om att en alltför stor grupp svagpresterande elever exkluderats från undersökningen. Vad är sant? Hur görs urvalet? Och hur ska man tolka undersökningens resultat? Dessa frågor tar jag upp i veckans video.«

Youtube »

Några intressanta bonus-videos:

• Hur kan vi #11 Jens Ganman - "Vi lever i en värld där media vrider på verkligheten" »

• Slavoj Zizek - en kritisk marxistisk analys av Metoo-rörelsen »

• The Psychology of Envy and Social Justice »

• Hire Minorities to express your Minority Opinions »

Så fixar vi skolans problem, på nolltid

Svenska skolan uppvisar svajiga resultat. Vilket får politiker att komma med det ena förslaget till förändring efter det andra. "Reformerna" på skolans område avlöser varandra.

Men politiker är inte experter på utbildning. De kan möjligen ange vilka resultat man rimligen kan förvänta sig av en offentligt finansierad skola. Men all deras micro management stör bara skolans arbetsro.

Därför vill jag komma med ett enkelt förslag, klart att sjösättas direkt:

Betala först när eleverna har nått de kunskaps- och färdighetsmål som sätts upp.

Med andra ord: Sluta betala i förskott, utan först vid leverans. Då skall ni se att det illa kvickt blir ordning på torpet. Då finns plötsligt incitament för att skärpa till sig.

Eftersom skolpengen följer eleven oavsett om det handlar om en kommunal skola eller en friskola borde detta vara lätt att ordna.

Det kräver visserligen en opartisk, objektiv och rättvis examinering mot uppsatta mål. Men en sådan bör vi ju ha ändå, för att inte famla i blindo. På detta sätt skulle vi dessutom komma till rätta med frågan om betygsinflation och glädjebetyg.

Eftersom skolan idag finansieras med offentliga medel (skattepengar) måste naturligtvis alla skolor vara beredda att ta emot alla elever, med ett rättvist kösystem till de skolor som har fler sökande än platser.

Här blir debatten om vinst i välfärden på skolans område helt ointressant. Vilket ekonomiskt resultat en skola uppvisar är inget staten har med att göra - så länge den levererar vad som beställts.

Krångligare än så behöver det inte vara. Egentligen handlar det bara om sunt förnuft och en skissartad uppfattning om hur det där med incitament fungerar.

Sedan kan jag tycka att det är rätt oväsentligt vilken pedagogik en skola väljer att använda, hur många år ungarna tillbringar i skolan eller om utbildningen ens bedrivs i en traditionell skolmiljö. För min del skulle det vara OK om det räckte med att ge ungarna ett kunskapspiller. Det är inte viktigt - så länge skolan levererar det som har beställts.

(Allt det ovanstående i kontexten att vi måste försöka styra upp det system vi de facto har - även om det i ett vidare perspektiv finns andra, bättre alternativ till ett offentligfinansierat utbildningsväsende.)

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »

Pragmatisk libertarianism?

Nu vill ju vi libertarianer inte styra och ställa över folk – utan låta människor bestämma mer själva.

Men man kan göra ett tankeexperiment: Hur skulle libertarianer kunna tänkas styra upp Sverige som det är och ser ut just nu – även i frågor som folk faktiskt bryr sig om?

En första punkt vore att röja upp i byråkratin. Vi kan börja med att se till att de lagar följs som säger att man bara får anställa dugligt och kompetent folk i den offentliga sektorn, speciellt som chefer. Därefter gäller det att se till att man fokuserar på kärnverksamheten och inte ägnar sig åt en massa trams.

Nästa punkt är att ge sig ut på kostnadsjakt. Skatterna är det enskilt viktigaste verktyg som används för att föra över makt från individen till staten. Därför måste skatterna sänkas. Men för att kunna göra det måste man först dra ner på utgifterna. Varje skattekrona skall användas med omsorg.

Socialförsäkringssystemen måste göras om. Det är ohållbart och oansvarigt att fortsätta med en modell som i allt väsentligt är ett pyramidspel.

Vin och sprit skulle få säljas i vanliga butiker. Restauranger, klubbar och barer skulle få ha fria öppettider under förutsättning att de inte stör kringboende efter kl 22 på kvällen. Innehav av droger för personligt bruk skulle avkriminaliseras. Sexköpslagen skulle avskaffas. (Däremot skall naturligtvis våldtäkt, sexuellt utnyttjande, olaga tvång, olaga frihetsberövande och människohandel vara synnerligen förbjudet.) I princip alla morallagar och lagar som skapar brott utan offer skulle avskaffas.

Polisen skulle styras upp av människor som är experter på polisiär verksamhet. Det militära försvaret skulle återupprättas, med en frivillig yrkesarmé och trimmad organisation. Sjukvården skulle avbyråkratiseras så att läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal kan fokusera på att göra sjuka människor friska. Skolorna skulle få klara mål och stor frihet att välja vägen dit. Skattebetalarna skulle bara betala skolorna för de elever som går ut med godkända betyg. Infrastrukturen skulle vara välhållen. Persondataskyddet skulle vara starkt. Övervakningsstaten skulle rullas tillbaka så att bara de som kan misstänkas för brott övervakas.

Människor skulle få bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Det skulle innebära att man stoppar strömmen av migranter vars motiv är skiftande – så att vi istället kan ta oss an en kontrollerad mängd kvotflyktingar som vi vet verkligen flyr från krig (så att vi fortfarande kan känna oss präktiga). Den fria rörligheten av människor inom EU skulle fortsätta – men myndigheterna skulle åläggas att se till att tremånadersgränsen för egen försörjning verkligen respekteras. Den som på ett trovärdigt sätt kan visa att den har ett jobb eller tillräckliga medel för egen försörjning får flytta in i landet, var han eller hon än kommer ifrån.

Sverige skall vara en liberal demokrati med starka rättigheter och stor personlig frihet. Denna demokrati måste stå helt fri från alla former av religion. De medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna skall upprätthållas och försvaras mot vem som än hotar dem.

Individen skulle ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga.

Samhällets skyddsnät skulle vara förbehållet dem som verkligen behöver det.

Vi skulle ha få, tydliga och begripliga lagar – men mycket ordning.

Det vore i vart fall en bra början...

Stöd denna blogg »

Utredning: Stäng ute Piratpartiet från skolan

En statlig utredning har just gått ut på remiss:

Mot bakgrund av det oklara rättsläget föreslår utredningen att en ny bestämmelse införs i skollagen som ryms inom 1 kap. 9 § RF. Enligt den föreslagna bestämmelsen ges skolan möjlighet att begränsa antalet inbjudna partier att medverka i utbildningen till samtliga de som är representerade i antingen riksdagen, vald församling i kommun eller Europaparlamentet. 

Vilket i klartext betyder att skolorna får en regel som säger att uppstickarpartier (som t.ex. Piratpartiet) kan utestängas från debatter, skolpresentationer och andra aktiviteter i samband med allmänna val. Detta även om ett alternativt parti skulle ha stort stöd i opinionen.

Förslaget presenteras under parollen "ett led i demokratiuppdraget". Såpass.

Med största säkerhet kommer de partier som redan sitter i riksdagen att tycka att detta är ett utmärkt förslag. De är inte intresserade av konkurrens.

Så skapar vänstern ett rasistiskt klassamhälle

Flyktingbarn som kommer till Sverige innan de börjar skolan klarar sig ungefär lika bra i sina studier som svenska barn. Men för de som kommer lite senare i livet ser det värre ut...

De med sämst resultat är flyktingungdomar och flyktinganhöriga. Av de flyktingungdomar som kommit till Sverige efter 12-års ålder lyckades bara omkring 20 procent av de som gick ut grundskolan mellan 2011 och 2015 få behörighet till gymnasiet. 80 procent av ungdomarna uppnådde alltså inte behörighetskraven till gymnasiet.

Länk: Fyra av fem klarar inte grundskolan »

Andra undersökningar ger en indikation om att problemen i skolan är speciellt stora för dem som kommer från Asien och Afrika. (Även om skillnaderna kan vara stora inom respektive grupp, speciellt vad gäller Asien som ju sträcker sig från Mellanöstern till Japan.) Siffrorna tycks även se sämre ut för pojkar än för flickor.

Länk: Skolans växande kunskapsklyftor »

Det ser alltså ut som om man rimligt väl kan identifiera den grupp som har störst problem: De som kommer till Sverige efter skolstarten, främst från Mellanöstern och Afrika – och då speciellt pojkar.

Detta borde knappast komma som en överraskning för någon. Även problem som utanförskap, radikalisering och kriminalitet lär delvis ha sina rötter i denna situation.

Detta är som det är. Att bara oja sig över situationen gör inget bättre. Att gå omkring och tycka illa om utlänningar gör inte heller situationen bättre. Något måste göras för att hjälpa dem som har problem med skolan. Så väl för deras egen skull som för samhällets skull.

Men inget händer. I Sossesverige betraktas en "pluggskola" som ger eleverna de kunskaper och färdigheter de behöver för att klara sig i samhället och i fortsatta studier som något föråldrat. Här får man inte differentiera utbildningen efter elevernas skiftande förutsättningar. Och man får absolut inte peka ut problematiska grupper baserat på ursprung. I vart fall inte utan att bli kallad rasist.

Resultatet blir att vi får ett samhälle där grupper av människor av visst ursprung döms till livslångt utanförskap i ett slags ny, permanent underklass. Vilket i sin tur skapar många andra problem. Och det är den politiskt korrekta identitetsvänsterns fel.

Mönstret känns igen. För att rädda sin världsbild offrar socialisterna de enskilda människorna. Så har det alltid varit.

Sverige är fanatiskt.

Sveket mot Sveriges unga

Vi har problem med den svenska skolan. Inte minst i en internationell jämförelse.

Detta kommer naturligtvis att få konsekvenser för Sverige som kunskapsnation, för vårt näringsliv och för vår tillväxt. Sverige riskerar att bli ett land på dekis. Vi behöver kamma till oss, illa kvickt.

Men en sak verkar ha kommit bort i debatten: Det handlar om våra ungas framtid som individer.

Skolan skall inte bara ge kunskaper och färdigheter som är användbara i arbetslivet. Den skall även förbereda våra unga för deras liv som fria, handlingskraftiga och självständigt tänkande medborgare. Även på detta område misslyckas den svenska skolan.

Man måste ha kunskap för att kunna ifrågasätta sådant som makthavare, media och andra människor påstår. Man måste öva upp sitt kritiska tänkande för att överleva i ett informationslandskap fyllt av propaganda, lögner, halvsanningar, tomma löften och spinn. Man måste känna till historia och kultur för att förstå vad som är viktigt och varför. Man behöver bildning för att få ut mer av livet.

Den svenska skolans genomklappning riskerar att ge oss generationer av undersåtar, snarare än fria medborgare.

Den som inte har kunskap riskerar att låta sig luras, att okritiskt acceptera grupptänk och att bli ett verktyg för andra. Vilket kommer att få negativa demokratiska, kulturella och mänskliga konsekvenser. Det kommer att göda fruktan, intolerans och slutenhet.

Problemet är att vårt samhälle, våra politiker och den tyckande klassen inte verkar vilja ha fria, starka och oberoende medborgare.

Postmodernism, identitetspolitik och värderelativism tycks ha blivit den nya normen. Att förstå de mänskliga och medborgerliga friheternas vad och varför har ersatts med ytligt gnäll, tröttsamt trollande och kränksjuka. Med det försvinner den genuina respekten för andra människor.

När man underminerar människors kunskap – då berövar man dem även förmågan till konstruktiv, självständig handling. Då blir den eventuella frihet vi har kvar tom och i stort sett meningslös. Då breder passivitet, feghet och likriktning ut sig.

Till detta är alla våra politiker medskyldiga. Även de man kan tycka borde veta bättre.

Därmed inte sagt att vi skall ha en Hets-skola. Skolelever är liksom andra människor sinsemellan olika. Det behövs många olika former av pedagogik och vägar för utbildning. Det viktiga är inte var utbildningen sker och hur länge – utan att relevanta kunskaper och färdigheter förmedlas. Att vi ställer krav på resultat snarare än form. Därför bör skolplikten avskaffas, eftersom det är en modell som bygger på det orimliga antagandet att "en storlek passar alla".

(S) & (MP): Mer tvång i skolan

Även om (S) gjorde ett av sina sämsta val och även om den tillträdande (S)&(MP)-regeringen inte har mer än en knapp tredjedel av riksdagen bakom sig – så märks det att sossarna är tillbaka i sadeln igen.

Nu tänker man börja köra med folk igen. Ändra på dem. Tvinga dem.

Tioårig obligatorisk grundskola och obligatoriskt gymnasium. En storlek förutsätts passa alla. Ramverket sätts före utbildningens syfte, mål och innehåll.

För egentligen är det fullständigt ointressant hur länge någon studerar. Det är också ointressant när och var det sker.

Det enda som är intressant är att ungarna lär sig vad de behöver för att fungera i samhället, för att kunna bygga sig ett vettigt liv och för att kunna sträva mot sina livsmål. Vilket kan ske på många olika sätt.

Nu gör man tvärt om. Nu sätter man inte elevens behov i främsta rummet – utan statens.

Genom att tvinga en massa unga som fullständigt saknar motivation in i gymnasiet (utan att så mycket som kunna ta ett sabbatsår först) – så kommer man att göra alla en otjänst. Stöket och vantrivseln kommer att öka.

Och vårt samhälle kommer att missa att ta tillvara de icke studiemotiverade elevernas talanger för annat.

Sedan kan man ju undra hur det där med obligatorisk gymnasieskola är tänkt att gå till – när allt fler elever inte ens lyckas gå ur grundskolan med de kunskaper och färdigheter som krävs för fortsatta studier.

Läs även Cornucopia: Dödsstöten för svenska skolan - (mp) och (s) överens efter två veckor »

Skolan, dagens ungdom och samhället

Visst, det finns problem i skolan.

På sina håll verkar studiemiljön vara omöjlig. Systemet är uppbyggt kring en genomsnittlig elev som bara existerar i teorin, vilket gör att många elever inte hänger med och att andra tråkas ut.

Betygssystemet borde uteslutande fokusera på vad eleverna lärt sig, inte var, när och hur. Skolplikten borde ersättas med en läroplikt.

Nu är det valtider och alla tycks kräva fler lärare, trots att forskningen tycks visa att det är lärarnas kvalitet som är det viktiga, snarare än deras antal. Och sossarna vill sända in en armé av okvalificerade arbetslösa i skolan, som förmodligen bara kommer att vara i vägen.

Men, det kan även finnas goda skäl att titta på samhället utanför skolan – om man vill ha en förklaring till de allt sämre studieresultaten.

I dagens postmodernistiska samhälle relativiseras allt från historia till forskning, rättigheter och fakta. Detta sänder naturligtvis signaler till de unga. Varför skall man lära sig en massa saker som ändå bara ifrågasätts och kritiseras? (Detta gör det även svårare att identifiera de områden där det faktiskt är motiverat att lära om, på grund av teknisk utveckling och vetenskapliga framsteg.)

Detta är även ett samhälle som har slutat förmedla värden som respekt för andra människor, deras frihet, säkerhet och egendom till den unga generationen. Vilket skapar onödiga konflikter och förvirring.

Många lagar handlar inte om att skydda människor från varandra, utan från sig själva. Man stiftar morallagar och skapar brott utan offer.  Förmynderiet är omfattande. Även detta sänder ut olyckliga signaler – till exempel att det är OK att styra och ställa över andra människor bara för att man har en viss åsikt eller fix idé.

En allt mer urvattnad demokrati, politiskt hemlighetsmakeri, en försvagad rättsstat, massövervakning och centralstyrning får också konsekvenser. Känslan för fair play undergrävs och dagens unga formas till undersåtar snarare än fria, ansvarstagande medborgare.

Allt detta påverkar utbildningens kvalitet – genom att det påverkar ungdomens tankar, attityder och handlingar.

Så en stor del av skolans problem kanske är att dagens unga helt enkelt gör som de vuxna gör...

Varför vill vänstern bara låta de rika välja?

Jag har svårt att över huvud taget begripa vissa delar av vänsterns politik.

Ta det här med det fria skolvalet. Om vi utgår från den rådande ordningen – att barnens skolgång är finansierad av skattebetalarna – då finns det två alternativ.

i) Det ena är systemet med en skolpeng som följer eleven, vilket ger honom eller henne möjlighet att välja mellan många olika alternativ. Vissa kommunala, andra privata. Och det ger föräldrarna en möjlighet att engagera sig i att deras barn får en fungerande pedagogisk miljö för sina studier.

ii) Det andra systemet är att vi bara har kommunala (eller statliga) skolor. Möjligheten att välja utifrån önskemål, behov, förutsättningar och läge kommer då att inskränkas jämfört med hur det är i dag. Eftersom människor är olika kommer detta att leda till en sämre situation för många.

I ett system med offentlig finansiering kan jag inte se något annat än att det är bra om människor får så stor möjlighet att välja som möjligt.

Dock... om man väljer alternativ två – då innebär det ändå inte att möjligheten att välja försvinner helt. Däremot begränsas den till dem som har mycket pengar, som kan köpa sina barn en helt privat utbildning i Sverige eller i utlandet.

Det är detta som är intressant: Vänstern driver en politik där det bara är den som har tjock plånbok som har möjlighet att välja.

Och det är vanliga familjer som får sina barns valmöjligheter krossade.

Häri ligger något närmast sovjetiskt i vänsterns politik: Att i onödan göra saker sämre för alla vanliga människor, för att uppnå målet att allt skall vara likadant överallt.

Skolplikt: Sossarna är SÅ fyrkantiga!

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven meddelade på en pressträff i dag att partiet vill införa skolplikt upp till 18 års ålder.

Likadant för alla, exakt lika länge – oavsett intresse, begåvning, förutsättningar och önskemål.

Skolplikten är i sig en förlegad idé. Det är inte att unga människor vistas i skolan en viss tid som är det viktiga.

Att underkasta alla samma pedagogiska mall är också en dålig idé. Det finns många sätt att lära sig. Och olika sätt passar olika människor.

Det enda som är viktigt är att vi slår fast vad barnen skall ha lärt sig när deras grundutbildning är klar. Däremot är det ointressant var, hur länge eller under vilka former deras undervisning sker.

Befria kunskapen – istället för att tro att en storlek passar alla!

DI: S kräver skolplikt upp till 18 år »

(S) skolpolitik - Längre och rakare led!

Socialdemokraterna kämpar för att hitta sätt att vara relevanta. Men det tycks bara bli mer av det gamla vanliga.

Dagens utspel är att (s) vill ha skolplikt till 18 års ålder. [SVT» | DN»]

Går inte nästan alla unga igenom gymnasiet redan i dag? Och vad gäller de elever som verkligen, verkligen inte passar in i dagens hårt hållna utbildningsmall... Kommer de att bli mer eller mindre motiverade om man tvingar dem? Blir deras förutsättningar för att ta sig igenom något slags gymnasial utbildning bättre eller sämre om man tar bort de korta, yrkesinriktade utbildningarna?

Utbildning är viktigt. Kunskap är makt.

Men skolplikt? Att tvinga in fler i samma snäva mall? Då känns centerns idé om läroplikt (där det viktiga är att ungarna får en utbildning, inte hur de får den) rimligare och fräschare.

Jag tror att utbildningen kan bli bättre om vi ökar elevernas möjlighet att välja mellan olika utbildningsformer och olika pedagogiska modeller. Då skulle många som i dag stämplas som "lågpresterande" kunna hitta utbildningsvägar som bättre passar dem och deras förutsättningar. Och de elever som ligger i framkant och känner att dagens skola håller tillbaka dem och tråkar ut dem – de skulle också få en ny chans.

En storlek passar helt enkelt inte alla. Utom i socialdemokratiska programtexter.

Se även: Motpol - Inga nya idéer»

Slopad skolplikt - är det verkligen kontroversiellt?

Jag är lite fascinerad över att slopad skolplikt är en av de frågor som används som bollträ i den pågående maktkampen inom centern.

Att öppna gränser skulle bli en het fråga, det hade man kanske kunnat förutse. Och frågan om månggifte kan te sig lite exotisk om man bara ägnar den ytlig uppmärksamhet.

Men att ersätta skolplikt med läroplikt - att det skulle framstå som så kontroversiellt!

Är det verkligen viktigare med utbildningens form än dess syfte? Varför tvinga in alla i en mall, där så väl låg- som högpresterande elever hamnar utanför? Är det inte viktigare att våra unga får de kunskaper de behöver för att kunna fungera i vårt samhälle - än att de tvingas befinna sig i en viss byggnad under en viss tid?

Är det verkligen så upprörande att tänka tanken att människor kan utvecklas mer om de själva får välja former för sin utbildning - som bättre passar deras behov, önskemål och förutsättningar?

Det hade gått att förstå om kritiken hade kommit från sossarna, som ju vill pressa in alla människor i samma mall. Det hade även gått att förstå om kritiken hade kommit från (fp), som ju är ansvarigt för regeringens motstånd mot hemskolning. Men det är svårare att begripa hur centerpartiet - som i alla år har försökt lyfta värdet av decentralisering - går i spinn över att tanken på centralstyrd utbildning ifrågasätts.

Möjligen är det så att slopad skolplikt är något som låter märkligt för människor som inte har en aning om vad frågan handlar om. Och i så fall svävar de som använder denna fråga som slagträ antingen själva i okunskap - eller också använder de den för att skrämmas med, mot bättre vetande.

Denna ständiga fruktan för frihet...

Etik och moral i skolan

Kristdemokraterna vill ha mer etik och moral i skolan.

Frågan är dock vilken etik och moral.

Allt (kd)-ledaren Göran Hägglund kan specificera är att "premiera det som vi vill se mer av och naturligtvis också säga vad som inte är okej". God dag, yxskaft.

Det enda konkreta han har att komma med är att skolan skall kunna beslagta elevers mobiltelefoner och utfärda kvarsittning. Vilket redan är möjligt – och ju handlar mer om disciplin än om etik och moral.

Frågan om vilken etik och moral det handlar om står alltså obesvarad. Men man kan ju gissa...

Jag skulle i och för sig också kunna tänka mig mer etik och moral i skolan. Då skulle det handla om respekt för medmänniskors liv, frihet, säkerhet och egendom; Respekt för öppenhet och mångfald; Principen att leva och låta leva; Demokratisk delaktighet; Kritiskt tänkande; Personligt ansvarstagande; Respekt för de medborgerliga fri- och rättigheterna; Principen om allas lika rättigheter. Typ.

Kristdemokraternas variant blir nog snarare "Händerna på täcket! Storebror ser dig!"

Tänk på barnen!

Nu vill politikens fula farbröder rädda ungdomen! Typ.

Barn och unga tycks vara i ropet i svensk politik just nu.

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt försöker muta in frågan om barnfattigdomen. Det känns ju snällt och så. Tyvärr får det hela pyspunka, eftersom han företräder ett parti som med sin detaljstyrning, sitt byråkratiska anslag och sin högskattepolitik är direkt tillväxtfientligt. Pengarna måste liksom komma någonstans ifrån, först.

Folkpartiet och major Björklund talar skola, skola, skola. Och ordning och reda i skolan. Var det kinesiska han ville att man skulle lära sig i grundskolan, den här gången? Problemet är att allt pillande berövar skolan den stadga och arbetsro den så väl behöver. Sätt upp ett ramverk och håll er till det. Så skall ni nog se att skolan och läroboksförfattarna själva kan hänga med i tiden och utvecklingen.

Kristdemokraternas Göran Hägglund griper också efter barn- och ungdomsfrågorna, som ett sista halmstrå. Men är det barns och ungas intressen han har för ögonen? Eller försöker han bara ta billiga poäng på äldre människors ständiga gnäll på "dagens ungdom"? Och är Bullerbyn och Kyrkans Ungdom verkligen så där speciellt relevant för dagens unga? Har karln någon koll på hur det är att vara ung i dag och vilka problem dagens ungdom upplever? Hur många av hans followers på Twitter är egentligen under 30 år gamla?

Samtidigt gör de flesta politiker sitt yttersta för att försöka reglera, övervaka och kastrera den digitala arenan – där dagens unga har en stor del av sina liv.