Lagringen av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner skulle bara användas för att bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet – påstod politikerna.
Men sedan en tid tillbaka står det klart att antalet uppgifter som svenska myndigheter begär ut har skjutit i höjden. Det kan röra sig om så många som en miljon ärenden om året. [
Länk»]
Nu har det krupit fram att en av de myndigheter som begär ut allt fler uppgifter om svenska folkets telekommunikationer är Skatteverket. Ibland för vanliga, sketna taxeringsärenden. [Länk»]
Ändamålsglidningen är uppenbar. Här har vi ett tvångsmedel som innebär ett stort ingrepp i den personliga integriteten. Och det används lättvindigt för ärenden som
inte är av sådan dignitet att detta kan rättfärdigas.
Detta är ett ingrepp i människors rätt till privatliv som är så stort att EU-domstolen menar att det kränker de mänskliga rättigheterna – och därför inte bör förekomma. Inte ens för polisiära syften.
Vi var många som varnade för denna utveckling. Politikerna påstod att vi svartmålade. Nu har vi facit. Vi hade rätt. Politikerna ljög. Teledatalagringen används precis så nonchalant som man kunde frukta.
Nu är det bara en tidsfråga innan fler myndigheter börjar snoka i folks privatliv, med datalagringen som verktyg. Eftersom verktyget finns kan man vara säker på att det kommer att användas.
Vi rör oss snabbt mot det totala övervakningssamhället.
