Kampanjen mot den svenska socialtjänsten - känslor och förnuft

Klicka på bilden för en större variant.

I den muslimska världen bedrivs en absurd kampanj mot Sverige och den svenska socialtjänsten. De sociala myndigheterna anklagas för att kidnappa muslimska barn och placera dem i kristna fosterhem där de tvingas äta fläsk och dricka alkohol.

Det kan finnas många syften med en sådan kampanj. Till exempel att stoppa Sveriges Nato-ansökan. Som reaktion på koranbränningar. För att upprätthålla makt- och klanstrukturer.

Eller som ett sätt för krafter i ena ändan av värderingsskalan att angripa ett land som man ogillar för att det befinner sig längst ut i andra ändan av nämnda skala.

Det luriga med desinformation är att den är som mest effektiv om den innehåller ett korn av sanning. Människor tenderar att tro att en del av bilden är hela bilden.

Häromdagen råkade jag lyssna till ett program på SR P1 om tvångsomhändertagande av svenska barn. Fallet man tog upp visade hur kommunen saknade den kunskap som krävs för att bedöma autistiska barn. Resultatet blev att kommunen ville göra ett tvångsomhändertagande på felaktiga, rent av galna grunder.

Givet att de sociala myndigheterna ibland fattar felaktiga eller tvivelaktiga beslut om svenska barn - så vore det konstigt om inte detta även sker när det gäller barn i familjer med anknytning till andra länder och kulturer.

Risken för att allt blir fel - åt ena eller andra hållet - är rent av större ju mindre gemensam referensram man har. Speciellt om ett beteende bygger på att de inblandade handlar på ett sätt som de uppfostras till att tro eller tycka är rätt.

Om man nu vill bemöta den aktuella kampanjen duger det inte att kategoriskt avfärda allt som fel och lögn. Då räcker det med ett enda exempel på motsatsen för att myndigheternas trovärdighet skall gå förlorad.

En plan kan vara att kräva konkreta exempel - och sedan grundligt granska dessa.

Det skulle förmodligen landa i att de flesta omhändertaganden varit motiverade för barnens bästa. Men möjligen även i att enstaka fel förekommit. Fel som man i så fall måste ta ansvar för.

Då kanske vi kan få en saklig diskussion - istället för allt detta upphetsade gapande och skrikande.

Lördagsvideos: Hungerdebatt, övervakning och energi

Youtube: Hungrar Sveriges barn? »

Youtube: Vänstern har fel om hungriga barn (och Lena Anderssons text) »

Youtube: Jon Karlung talar vid demonstration mot Chat Control - 20 maj 2023 »

Youtube: Vindkraftssatsningen – en gigantisk blåsning? | Jan Blomgren | Hotspot »

Youtube: Renewable Energy Storage: No Wind, No Sun, Now What? »

Hur tänker de nu då..?

Google och Microsoft (Bing) skall blockera 100.000 sökbegrepp som antas ha anknytning till sexuellt utnyttjande av barn. Det får mig att undra...

Tror man verkligen att pedofiler googlar sig fram till barnporr? Om syftet är att skydda barn – är då inte detta ett kraftfullt slag i luften?

Sedan har vi det där med oförutsedda konsekvenser. 100.000 sökbegrepp, det är rätt mycket. Vilket med all säkerhet kommer att leda till att web-sidor som inte har ett dugg med saken att göra kommer att filtreras bort ur sökresultaten.

Och när sökmotorerna nu har övertalats att censurera bort sökresultat vad gäller en problematisk och kontroversiell företeelse – är det någon som tror att det kommer att stanna vid det? När denna dörr väl öppnats kommer politiker och upprörda medborgare att kräva sökcensur av allt möjligt.

Sett i ett vidare perspektiv verkar det också lite märkligt när man friserar verkligheten. Det känns som om man tror att man löser problemet med verkliga övergrepp på verkliga barn genom att göra detta problem mindre synligt. Kan inte det få motsatt effekt?

Well... Som bekant är bilden av verkligheten ofta viktigare än verkligheten, i vår samhällsdebatt.

HD tar upp Manga-målet

Högsta Domstolen har beslutat att ge prövningstillstånd för det så kallade Manga-målet.

Det handlar om det fall där japanska, tecknade bilder från serietidningar (som inte verkar vara speciellt snuskiga) har stämplats som barnporr.

Redan det faktum att HD tar upp ärendet tyder på att domstolen tycker att målet är principiellt viktigt och av allmänt intresse.

Detta mål rymmer många intressanta frågor. Kan en tecknad bild vara brottslig? Kan man begå övergrepp mot barn som inte finns? Kan man dömas för övergrepp som aldrig har skett i verkligheten? Hur bedömer man seriefigurers ålder? Vad krävs för att en bild skall betraktas som pornografisk?

Expressen: HD tar upp Mangamålet

Lagstiftning om det icke verkliga...

I morgon kommer vi att få veta om Högsta Domstolen beviljar prövningstillstånd i det så kallade Manga-målet. Och i dag antog Europaparlamentet ett direktiv som är precis lika öppet för att tolka teckningar som barnporr, som svensk lag är.

Nu är det inte barnporr som sådan, som jag tänker skriva om. (Efter en vecka i Europaparlamentet med den förbannade barnporren i centrum, känns frågan lite uttjatad.)

Vad som däremot gör mig konfunderad och oroad är att lagstiftningen tycks vara på väg ut i metafysiken. Ut i det icke verkliga.

Förbud mot tecknade bilder – även när det gäller så uppenbart fiktiva figurer som i Manga-fallet – gör det hela absurt. Det är ofta oklart vilken "ålder" en tecknad figur har. Inga existerande barn har utsatts för några verkliga övergrepp. Inget har över huvud taget skett i den verkliga världen. Ändå kan människor som har sådana bilder i sin ägo sättas i fängelse.

Vi är alltså beredda att sätta människor i fängelse på icke-verkliga grunder. Utifrån fantasier – som inte ens nödvändigtvis är menade att vara barnpornografiska eller ens pornografiska.

Om vi spärrar in folk på grund av saker som aldrig har skett och som inte existerar – hur långt är steget då till att ge sig på tankar och fantasier (om det är möjligt)?

Och när principen väl är etablerad – vad är det då som säger att det bara skall gälla barnporr? Vissa myndigheter skulle säkert finna det oerhört praktiskt att kunna låsa in folk för saker som aldrig skett och inte finns.

Vad innebär detta för vårt samhälle? Jag skulle kunna illustrera denna bloggpost med några av de Manga-bilder som tingsrätten, men inte hovrätten, ansåg vara barnpornografi – för att illustrera att de enda snuskiga fantasierna finns i rättsväsendet. Jag skulle kunna lyfta fram bilder på delar av vårt kulturarv, vars laglighet nu plötsligt är tveksam. Men jag gör inte det, eftersom jag inte vill riskera att få denna blogg nerstängd (utan varken förklaring eller rättslig prövning).

Lagar som bygger på något slags metafysik leder med andra ord till en självcensur, som dessutom är till skada för samhällsdebatten (och i förlängningen demokratin).

Lika oroväckande som detta förhållande är, i sig självt – är det faktum att de flesta politiker inte alls tycks se eller förstå problemet.

Relaterat: Schrödinger's barnporr och andra osäkra lagar

EP-debatt om web-censur c:a kl 16:30

Enligt talarlistan kommer rapporten om övergrepp mot barn – där frågan om web-censur ingår – att börja debatteras i Europaparlamentet kl 16:47 i eftermiddag. (Men det brukar alltid bli förseningar.)

Livestramas här.

(Talarlista med hålltider, här.)

Debatt om web-censur i EP i dag

Någon gång i eftermiddag/kväll debatterar Europaparlamentet rapporten om sexuellt utnyttjande av barn. Det vill säga den som innehåller frågan om web-censur m.m.

Livestramas här. Se även föredragningslistan.

Jag kommer att lägga upp en ny post om detta, när vi vet ungefär när debatten börjar.

Grön pointman i debatten är Jan Phillip Albrecht, som sitter i det ansvariga utskottet (LIBE).

Europaparlamentet röstar om web-censur

På onsdag debatterar och på torsdag röstar Europaparlamentet om Angelilli-rapporten (A7-0294/2011) – som är parlamentets beslutsunderlag med anledning av kommissionens förslag till rambeslut om åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn.

Eller, enklare uttryckt: Nu röstas det om barnporr och web-censur.

EU-Kommissionen ville från början ha obligatorisk web-blockering vad gäller barnporr på nätet.

Europaparlamentet svarade att barnporrsidor först och främst skall plockas ner – och att medlemsländerna sedan får (inte måste) införa blockering om detta inte lyckas. Plus att detta skall ske efter rättslig prövning.

Sedan dess har parlamentet, kommissionen och ministerrådet haft nio förhandlingsrundor (trialog). Vilket har landat i följande...

Article 21 

Measures against websites containing or disseminating child pornography 

1. Member States shall take the necessary measures to ensure the prompt removal of webpages containing or disseminating child pornography hosted in their territory and to endeavour to obtain the removal of such pages hosted outside of their territory. 

2. Member States may take measures to block access to webpages containing or disseminating child pornography towards the Internet users in their territory. These measures must be set by transparent procedures and provide adequate safeguards, in particular to ensure that the restrictions is limited to what is necessary and proportionate, and that users are informed of the reason for the restriction. These safeguards shall also include the possibility of judicial redress.

Naturligtvis är detta oerhört mycket bättre än kommissionär Malmströms ursprungliga förslag om web-censur.

Dock har rättssäkerhetsaspekten vattnats ur. Det hade varit bra om man slagit fast att blockering får ske först efter en rättslig prövning.

Samtidigt kan man konstatera att kompromissen ändå ställer högre krav än till exempel den rätt godtyckliga och rättsosäkra web-blockering som sker i Sverige i dag.

Ömsom vin, ömsom vatten alltså. Men i slutändan kommer Pirate MEP Engström att rösta nej till hela rapporten. En piratpartist kan helt enkelt inte sätta sitt namn under en lag som säger att man får censurera internet.

(Rimlig tolkning: Om brottslig verksamhet pågår och en domstol fattar ett sådant beslut, då skall man naturligtvis kunna stoppa denna verksamhet, oavsett om den pågår i den fysiska världen eller på nätet.)

Rapporten/rambeslutet innehåller även en del andra knepigheter. Till exempel ett års fängelse för den som orsakat att ett barn blivit vittne till en sexuell aktivitet. Sex-turism skall vara straffbart enligt EU:s regler, oavsett vilka lagar som gäller i det land en eventuell handling sker i.

Plus att det råder stor förvirring om tecknade bilder. (Teckningar av verkliga övergrepp och verkliga barn säger man rätt tydligt skall vara förbjudna. Hur man nu kan avgöra det. Men vad gäller teckningar av icke existerande barn och påhittade situationer går tolkningarna av texten helt isär, beroende på vem man frågar.)

Här ligger, enligt uppgift, även en del nya amendments (tillägg) – som det verkar som om få, om ens någon, har riktigt grepp om ännu.

Dessutom blir allt rätt snurrigt med tanke på att olika EU-länder har olika "lovlighetsålder". I Spanien får kidsen göka när de är 13 år gamla, i Sverige 15 år och på Malta 18 år.

Otydligt, rättsosäkert och inkonsekvent är några ord som faller mig in.

Uppföljning: Studentskyltar och barnporr

Helsingborgs Dagblad följer upp måndagens nyhet om att en studentskylt med ett naket barn anmälts vad gäller barnporrbrott. Ett par saker fångar min uppmärksamhet...

Till och med polisen börjar tröttna på moralpaniken. Björn Sellström på Rikskriminalen säger "Vi märker att det här börjar gå överstyr. Vi får till exempel in tips flera gånger om året kring en scen ur Madicken när hon badar naken med sin syster."

Varför får jag en känsla av att en övernitisk lagstiftning i en infekterad fråga håller på att bli slagträ för folk som bara vill jävlas?

Sedan detta att moralpanikstormen kring barnporren börjar ändra människors beteende. HD skriver "Tidningen har varit i kontakt med fotobutiker i Landskrona, Helsingborg och Ängelholm. Den sammantagna bilden är att studentskyltar med nakna barn blir allt ovanligare. På Väla Foto & Labb förekommer det till exempel inte alls." Vilket kan tyda på att människor börjar anpassa sitt beteende och undvika helt lagliga saker, för att inte ta några risker. Självcensuren breder ut sig.

Det stöder i så fall tesen att allt buller om barnporr börjar förändra vårt land. Plötsligt har det oskyldigaste som finns - ett litet naket barn - blivit en symbol för ängslighet, något man vänder bort blicken från i panik, något som man fruktar och som sätter märkliga krafter i rörelse. Det är helt absurt.

Se även: No size fits all och Fröjdhpunktse

(Tipstack: Lars G)

Märkligt

Riksdagen säger nej till insemination av ensamstående kvinnor. Trots att en majoritet av ledamöterna är för. De viker sig för regeringen, som tydligen är emot.

Märkligt. Småskuret.

Mangadomen är fantasilagstiftning!

I går kom Hovrättens dom i det så kallade Manga-målet. En fällande dom.

I Sverige kan man alltså dömas för "brott" mot icke existerande individer. Man kan dömas för "brott" som bevisligen bara existerar i fantasin. Man kan dömas för saker som inte har hänt i verkligheten.

Den nuvarande lagstiftningen mot barnporr är problematisk nog som den är, när verkliga barn är inblandade. Man gör avsteg från tryckfriheten, som borde vara en överordnad princip. Man förbjuder människor att se saker. Lagen bygger på metafysiska resonemang. Man lägger tid och kraft på att jaga runkpellar istället för att fokusera på de verkliga övergreppen.

Och nu har man alltså slagit fast att staten, polisen och rättsväsendet skall ägna sig åt att jaga fantasifoster.

Dessutom ger man sig in och petar i konsten. Det behöver inte vara serietidningar. Det kan lika väl vara en oljemålning på Nationalmuseum. Det är förvisso fortfarande tillåtet att visa bilder på nakna barn. Men när sammanhang, förmodad avsikt, betraktarens tolkning och subjektiva moralbedömningar sätter gränsen för vad som är lagligt – då befinner vi oss i ett juridiskt träsk där ingen kan vara riktigt säker på vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Vilket leder till att även det som är lagligt, tillåtet och rimligt lätt blir betraktat som "farligt" och skumt.

De utövande konstnärerna hamnar i en situation där deras konstnärliga frihet inskränks. En situation där de måste vara beredda att ägna sig åt självcensur. Och självcensur tenderar alltid att bli överdriven, för säkerhets skull.

Detta är nipprigt. Men det är inte hovrätten som är nipprig. Det är lagstiftningen och de politiker som har stiftat lagarna som har gått i spinn.

Vart har vårt samhälle gått – när ett naket barn inte lägre betraktas som gulligt? När det oskyldigaste som finns väcker fruktan, rop på censur och något slags skruvad politiskt korrekt avsky?

SvD | DN | Aftonbladet | Expressens ledarsida | Nyheter 24 | Anna Troberg | Mårten Schultz | Juridikbloggen | Ring Broman

Uppdatering: Se även Brändevall och Motpol.

Barnporrbrott?

I kommentarerna till en av gårdagens bloggposter har en läsare bidragit med följande:

 _

( )

|__

|_.O

/ \~|_

Hm... Två streckgubbar bestående av tecken. En stor och en liten. Gissningsvis är det ingen avbildning av existrande personer. Men de tycks ha sex. Och det är tänkbart att någon faktiskt tycker att detta är upphetsande.

Jag är ju ansvarig för innehållet på min blogg. Även för kommentarerna. Och nu har jag dessutom lyft upp just denna kommentar. Bör jag polisanmälas? Varför? Varför inte? Funderar man på det, så finns det en hel del i "bilden" ovan som är gemensamt med bilderna i fallet med den tecknade "barnporren" i Uppsala.

Eller är det ovanstående en "litterär" skildring? Allt är ju gjort på ett tangentbord och dessutom möjligt att göra i en vanlig, gammaldags skrivmaskin. Och är det "litteratur" – då är allt tillåtet.

Debatten går vidare...

Svenska Journalistförbundet: Barnporrlagen är censur!

Läs mer och se fler länkar hos Satmaran »

Förbudet mot tecknad barnporr får tung kritik

I dagens DN skriver professor Madeleine Leijonhufvud, av alla människor, att det är orimligt att barnpornografilagstiftningen omfattar tecknade figurer. Klokt.

Leijonhufud ifrågasätter metafyskiken kring att kränka icke existerande personer och att barnporr är ett brott som rubriceras som brott "mot allmän ordning". Så långt är allt väl.

Men sedan blir jag lite fundersam när Leijonhufud vill sortera in barnpornografibrott under häleriliknande regelverk. Det är visserligen ett steg i logikens riktning, eftersom det fokuserar på själva grundbrottet (produktionen) och i viss mån mer på det utsatta barnet än dagens lagstiftning.

Det är dock när man tar ett steg tillbaka och ser frågan i ett större perspektiv som det blir knepigt. Skall det vara olagligt att inneha information som har sitt ursprung i en brottslig handling?

Säg att någon bryter sig in i det socialdemokratiska partihögkvarteret och dess kassaskåp. Där stjäls pengar, Sahlins kreditkortskvitton från tiden från partisekreterare, några av VU:s rökverk och en hemlig plan för att avsätta kungahuset. Kvittona och hemliga planen lämnas anonymt till Expressen som publicerar materialet. Skall en sådan publicering vara olaglig? Skall det vara olagligt att inneha den aktuella utgåvan av tidningen?

Men, man kan vända på det. Tyska staten köpte härom året stulen information om tyskars utländska bankkonton, i syfte att göra skattekontroll. Staten ägnade sig åt häleri och uppmuntrade till brott i integritetskränkande syfte. Och det var ju inte så snyggt eller lämpligt.

Så jag är lite vankelmodig. Men i grundläget tycker jag nog fortfarande – personligen – att det är bättre att bekämpa brott vid roten än att förbjuda människor att inneha information om eller dokumentation om dem.

Men jag inser att den delen av frågan inte finns på den politiska dagordningen. Därför väljer jag att vara rätt nöjd med att en av landets ledande experter på straffrätt i dag har sågat förbudet mot tecknad barnporr, som sådant. Vilket är den fråga som nu bör vara i centrum.

No size fits all: PP: professorshjälp och partiledarstjälp
Kunskapssamhället: Piratpartiet får oväntat stöd av professor
Tantra Blog: Att offra barnen på rättfärdighetens altare
Skrivarens blogg: Med kortet ”Gå i fängelse” i hand...
Motpol: Barnporr - ett brott mot staten

Barnporrträsket

Man kunde räkna ut att det skulle gå så här.

Först döms en seriesamlare för barnporrbrott, på grund av tecknade Manga-bilder i ett seriealbum – där Uppsala tingsrätt tycker att tjejerna har för små bröst. Detta väcker berättigad indignation i vida kretsar, eftersom det kriminaliserar saker som inte finns. Fantasier blir olagliga. Och fallet är uppenbart kulturfientligt.

Ett enda parti – Piratpartiet – vågar ta i frågan och kritiserar förbudet mot tecknad barnporr. Vilket får viss uppmärksamhet. Och detta är det enda (pp) har anfört i frågan.

Men då... naturligtvis. Då skall media trigga fram något som är mer rubrikmässigt, mer sensationellt. Så de får piratledare Falkvinge att gå längre. Utanför den aktuella sakfrågan. Och de lyckades. Sveriges Radio fick honom att gå utanför partiets linje, att gå längre – och att kritisera själva innehavsförbudet.

Vilket resulterade i att det sprids en bild om vad (pp) står för som inte är korrekt. Falkvinge har fått göra avbön och partiet har fått dementera. Länk 1 | Länk 2 | Länk 3

Visst, Falkvinge trampade i klaveret. Men alla som umgås med media förstår hur det kunde bli så här. En fråga kan upprepas tio gånger, om journalisten inte får ett svar som är sensationellt eller rubrikmässigt nog. Sansade åsikter blir normalt inte publicerade alls. Om journalister anar en skillnad mellan den intervjuades privata åsikter och hans eller hennes partis åsikter, då ger de sig aldrig förrän de fått vad de vill ha. Och så får vi en pseudodebattsom verkligen inte gynnar sakfrågan.

Nu skall jag inte kritisera eller försöka skylla på media. Alla vet att det är så här. Journalisterna gör bara sitt jobb. Och Falkvinge sade det han sade. Så intressant. Men det är irriterande.

Piratpartiet har två ställningstaganden när det gäller barnporr, om jag inte missminner mig. Ett: Lagstiftningen mot tecknad barnporr är orimlig. Två: Piratpartiet säger nej till nätcensur av barnporrsiter och menar att dessa bör stängas ner istället.

När det sedan gäller själva sakfrågan om innehavsförbud, så har Piratpartiet vad jag vet inte denna fråga på vare sig sitt program eller sin dagordning.

Vilket, som i alla andra frågor, inte hindrar piratpartister från att ha personliga åsikter i frågan. Det finns de som anser att dagens förbjud är otillräckligt. Det finns de som anser att dagens förbud är bra. Och det finns de som anser att ett innehavsförbud är problematiskt ur ett principiellt perspektiv – som bland annat omfattar tryckfrihet, yttrandefrihet, rättssäkerhet och demokrati.

Själv tycker jag att innehavsförbudet är problematiskt. Vilket är samma åsikt som till exempel Carl Bildt och förra justitieministern Gun Hellsvik (m) hade när lagstiftningen debatterades. Men det är alltså min åsikt som privatperson (som för övrigt inte söker något förtroendeuppdrag i höstens val).

Den tecknade barnporren och lagstiftningen

I Dagens Nyheter har Jens Liljestrand en läsvärd artikel om fallet med den tecknade barnporren. Hans huvudargument är att lagstiftningen är kulturfientlig, vilket är en korrekt iaktagelse.

Men han berör även ett par andra saker som är värda att lyfta fram.

Dels undrar han varför det är så tyst just nu från alla som nyss försvarade Muhammed-karikatyrerna. Det är en relevant fråga. Argumenten är ju de samma: Yttrandefriheten skall även gälla det stötande.

Dels pekar han på hur denna orimliga lagstiftning urholkar rättsmedvetandet. Detta är en fråga som är mycket större än de lagar som rör det aktuella rättsfallet. Orimliga, moraliserande, obegripliga och partiska lagar gör att medborgarna tappar respekten för all lagstiftning.

Jag har skrivit det tidigare: Sverige behöver färre och tydligare lagar – och mer ordning.

Även No size fits all har en uttömmande bloggpost om den tecknade barnporren, med massor av referenser och länkar.

Uppdatering: Riksdagen duckar och justitieministern tänker inte uttala sig.

Rapport om den tecknade barnporren

På sin hemsida har SVT Rapport två intressanta artiklar om fallet med den tecknade barnporren.

Dels intervjuar man forskaren Marie Eneman menar att domen handlar mer om sexualmoral än viljan att skydda barn. Hon menar också att det inte finns något stöd inom psykologisk forskning för att de som konsumerar virtuell barnpornografi senare går över till reell barnpornografi eller till att begå övergrepp mot barn. Och att det finns en fara i att kriminalisera folks tankar.

Dels intervjuar man den dömde själv, seriesamlaren och Manga-fantasten Simon Lundström. Han säger "Det är nakenteckningar på seriefigurer som åklagarmyndigheten ansåg hade för små bröst."

Förhoppningsvis blir det mer i sändningen nu om en stund. Möjligen blir det även en koppling till Piratpartiets valplattform.

Läsvärt

På Svenska Dagbladets ledarsida skriver Sanna Rayman om barn, barnporr, orimliga barnporrlagar och om fallet med den tecknade japanska "barnporren": Vem ska få styra din blick?

(Är, för övrigt, inte andra sidan i barnporrdebatten misstänkt tyst just nu? Eller är deras semestrar viktigare än deras "kall"?)

På Expressens ledarsida skriver Aron Lund om bland annat Wikileaks, integritetskränkande lagar och EU: Efter läcka kommer lag.

Rekommenderas!

Den tecknade barnporren: Borde i så fall inte även teckningar av bankrån vara brottsliga?

Moralpanikens nästa offer?

OK – jag kommer in lite sent i det här. Det har redan skrivits massor om killen i Uppsala som, i sin gigantiska samling japanska serier, även har några som tingsrätten anser är barnporr. Det hela är naturligtvis orimligt, på så många sätt – vilket beskrivs bra i länkarna nedan.

En sak som kommit lite i skymundan är att polisens husrannsakan var resultatet av att motparten i en separation har legat på och kommit med anklagelser som övergrepp mot det gemensamma barnet. (Vilket inte på något sätt har kunnat styrkas.) Man kan alltså ana fulspel i bakgrunden.

Det finns för övrigt även en Facebook-grupp om det här.

Nu, massor av länk-kärlek:

之乎者也: Dokumenterade övergrepp på seriefigur
Motpol: När en teckning blir kränkt
Sagor från livbåten: Seriekonstnär eller pedofil?
Liberati: Stoppa censuren mot serietidningarna!
No size fits all: Seriemördarna i Ecpat
Per Pettersson: Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
My Bergström på Expressen.se: Porrmanga hotar inte våra barn
DN: Mangaserier klassade som barnporr
Nyheter24: Tecknad barnporr gav dagsböter
Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet: Gräv ner era serietidningar!
Expressens ledarsida: Kan krita kränkas?

Lite stillsamt undrar man om myndigheterna inte har något bättre för sig än att slå ner på fantasier och påhittade brott. Men det är klart, allt för att skruva upp barnporr-hypen – så att EU kan trumma igenom sin internetcensur...

Uppdatering, se även:

Oscar Swartz: Intervju: Barnporrdömde mangamannen
Sayonara September Blogg: Erkänner mig skyldig
Erik Laskso: Moralbrott utan förövare eller offer
Avva: Dagens största dumhet

Ytterligare uppdatering:

Christian Engström (pp): Cecilia Malmström och hederlighet om manga-censur
之乎者也: En puckad barnporrlag
deeped: Bildförbudet i ny tappning
Anders S Lindbäck: Bonnier ger ut barnpornografi aka Love Hina
Anders Widén: Bränn Carl Larsson på bål
Farmot Gun i UNT: Vilka tjänar på Wikströms lösning?
Jan Myrdal i Expressen: Barnporrlagen är en omoralisk absurditet

Ännu mer input och länkar här:

Rick Falkvinge (pp): Nu får det vara slut på kungligt sanktionerade bokbål - barnporrlagarna måste ändras

Kan man förbjuda människor att titta?

Nu är förslaget om "tittförbud" på väg, vad gäller barnpornografi.

Sedan tidigare är innehav och spridning förbjudet. Vilket i sig kan diskuteras. Kan man förbjuda människor att inneha, fövisso obehagliga, bilder av till exempel sexuella övergrepp? Borde det då inte också finnas innehavsförbud mot bilder som visar till exempel våld, mord och andra övergrepp? Och vore det, i så fall, verkligen rimligt? Är det helt genomtänkt att förbjuda media (och andra) att publicera text och bilder som kan anses tangera barnpornografi på ett eller annat sätt? Är detta något som kan eller bör gå före tryckfriheten i vårt land? Man kan också diskutera om den rådande lagstiftningen möjligen leder till att myndigheterna jagar runkpellar istället för dem som begår de verkliga övergreppen (vid produktionen).

Redan dagens lagstiftning innehåller alltså ett antal problem, praktiska oklarheter och konflikter med de medborgerliga fri-och rättigheterna. Detta oaktat vad man anser om barnporr, som sådan.

Och nu tänker man alltså gå vidare. Nu skall det bli förbjudet att titta på barnporr.

Till att börja med kan man fundera på hur det är tänkt att gå till, att hindra människor att se vissa saker.

Det är inte heller att ta i om man förutser vissa problem kring bevisprövningen - att hävda att någon har sett något, mot denna persons nekande.

Men famförallt måste man ställa sig frågan om det är rimligt, i ett demokratiskt samhälle, att förbjuda människor att se saker. Är det rimligt i en rättsstat att göra medborgare medskyldiga till ett brott för att de har sett en avbildning av det?

Här känns det som om politikerna inte har tänkt riktigt färdigt...

Men det hindrar dem inte. Nu kommer lagförslaget. Påhejat av Queen Silly och Ecpat, som ju inte är direkt kända för finkänslighet när det gäller rättssäkerhet och de medborgerliga fri-och rättigheterna.

SR Ekot: Förbud mot att titta på barnpornografi

(Det kan f.ö. eventuellt finnas en koppling till kommande EU-lagstiftning på området.)