Den auktoritära statens flinande ansikte

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP)  säger sig vilja värna yttrandefriheten. [Länk»]

Hon pekar speciellt ut tre grupper som hon anser vara extra utsatta och därmed extra skyddsvärda: journalister, förtroendevalda och konstnärer.

Alice Bah Kuhnke har verkligen ingen skam i kroppen. Människan är ju själv statsråd i en regering som sätter konstnärer i fängelse på grund av deras konst!

Orwells nyspråk möter Kafkas kontextuella gungfly. Detta är maktens arrogans helt frikopplad från verkligheten och den egna maktutövningen. Skäms!

Till yttermera visso pekar kulturministern ut tre grupper som extra skyddsvärda – som bara råkar vara reservat för allehanda postmoderninster, vänsteraktivister, radikalfeminister, sociala rättighetskrigare och rödskägg. Gauche caviar.

Detta dessutom i en tid då EU och dess medlemsstater gör allt de kan för att begränsa vanligt folks yttrandefrihet på nätet och i sociala media. Detta i en tid då Big Government och Big Media försöker strypa internets fria flöde av information. Detta i en tid då överheten försöker ändra själva språket till att passa dess dunkla syften. Detta i en tid då vänstern försöker tysta dem som har andra åsikter.

Den härskande politiska klassen kan dra åt helvete.

Myndigheternas behandling av Dan Park är inte värdig ett demokratiskt samhälle

Läs min senaste krönika hos Nyheter Idag:

Myndigheternas behandling av Dan Park är inte värdig ett demokratiskt samhälle »

Om yttrandefrihet, konstens frihet och en lagstiftning som gör avsteg från principen om allas lika rättigheter.

Konstnären Dan Park åter anhållen på grund av sin konst

Kvällsposten: Dan Park misstänks för nya fall av hets »

Pausmusik

Lite stillsam pausunderhållning, medan jag avrundar mitt julprojekt som är att göra så lite som möjligt. Helskärmsläge är en bra idé.

Youtube »

Konstpaus

Städade lite i mina bildmappar. Helbild rekommenderas. | Youtube »

Kulturrevolution modell 2015

Jag noterar att Jerry Seinfeld nu har sällat sig till gruppen av komiker (med bland andra Chris Rock) som inte längre uppträder på amerikanska colleges. Publiken är helt enkelt för småskuren, politiskt korrekt och lättkränkt. [Länk»]

Ständigt denna humorbefriade, ängsliga, moraliserande vänster.

Samtidigt kan man konstatera att vi i Sverige låter fängsla konstnärer som ägnar sig åt en av konstens kärnuppgifter – att utmana och att testa gränser. Dan Park är visserligen en okänslig provokatör. Men att sådant skall vara olagligt är orimligt.

Och på sitt håll hotas konstnärer som Lars Vilks och författare som Salman Rushdie av ilskna islamister som anser att de kränker möjligen fiktiva historiska figurer och med största säkerhet fiktiva mytologiska gestalter.

Vart är vi på väg? Att religiösa människor inte alltid tänker rationellt, det kan jag kanske förstå. Men när ungdomen inte accepterar humor och när staten inte tillåter provokation – då är något allvarligt fel. Då håller vi på att få ett farligt samhälle.

– Hur många feminister behövs det för att byta en glödlampa?

– Det där är inte roligt!

Lars Vilks är allt som står mellan oss och mörkret

Det finns många slags muslimer. Många, speciellt i våra länder är "muslimska ateister" på samma sätt som man skulle kunna kalla mig för "kristen ateist". Inga problem.

Sedan har vi de muslimer som aktivt utövar sin tro – som har den som privatmoraliskt rättesnöre och som i övrigt accepterar att stat och religion inte har med varandra att göra. Inga problem.

Så har vi konservativa muslimer, som är bokstavstroende på ett mer filosofiskt plan. De skulle kanske inte ha något emot sharia och jihad, men det är inte deras främsta prioritet. För dem handlar religionen om att leva fredligt, ödmjukt och måttfullt. Inga problem, i vart fall i normalfallet.

I dessa tre grupper kan man anta att Muhammedkarikatyrer i varierande grad ogillas. Men knappast i sådan grad att man tar till våld. I vart fall inte på eget initiativ.

Sedan har vi galningarna.

Här finns de mer guerilla-liknande terroristerna i al-Qaida och det Nya Kalifatet i IS/ISIS regim. (Av dem är det nog främst al-Qaida-typerna som är intresserade av att utföra terrordåd i vår del av världen. ISIS har fullt upp med sitt kalifat. Men det är inte terrorismen som är min poäng.)

Nu talar vi om bokstavstroende på en hög nivå, om islams motsvarighet till Kambodjas Röda Khmerer. För dem är det en absolut skyldighet att bokstavligen följa (valda delar av) Koranen, att tillämpa Sharia fullt ut och att använda våld för att expandera religionen.

Detta är farliga människor. På riktigt. De står för en människosyn som är både främmande och oacceptabel för oss. De är ett hot mot människors frihet, säkerhet och rättigheter. Med "oss" menar jag både "västerlänningar" och ateistiska eller moderata muslimer.

Man måste ta ställning mot detta vansinne. Man måste våga utmana de militanta fundamentalisterna.

Problemet är att nästan ingen tar ställning eller ens markerar mot de våldsamma och bokstavstroende fraktionerna av denna religion. Ingen tar en ärlig fight för vårt fria, liberala, demokratiska samhälle. Ingen står på allvar upp mot den religiösa fundamentalismen vad gäller att försvara vår tolerans, mångfald, öppenhet, människorätt och våra medborgerliga fri- och rättigheter.

Ingen, utom Lars Vilks.

Hans rondellhund utmanar allt som är fel och dåligt med islam. Reaktionerna på detta konstverk är ett lackmustest på fundamentalisternas människosyn. Med sin egen säkerhet som insats utmanar konstnären religionens mörkaste sidor.

Lars Vilks rondellhund är ett oerhört viktigt konstverk – eftersom det markerar gränsen mellan det öppna, fria, demokratiska samhället och dess fiender.

Läs mer:
Våldet styr bilden av kränkningen »
What ISIS Really Wants »

Dan Park: But... is it Art?

Med risk för att bli steglad...

Jag tror att jag begriper vad konstnären Dan Park håller på med.

Min tolkning är att han försöker framställa sig som så kontroversiell att ingen till slut klarar av eller vågar försvara honom. Så blir han inspärrad. Men då är det inte Dan Park som blir inspärrad. Det är Konsten. Det fria ordet. De avvikande rösterna.

Vilket ställer oerhört viktiga frågor.

Är inte konstens uppgift (bland annat) att utmana samhällsnormer? Att ifrågasätta? Att uppröra?

Är det inte kulturens uppgift att flytta gränser? Att sätta saker i blixtbelysning? Att tvinga människor att tänka till?

Och gäller detta i så fall bara det politiskt korrekta, det harmlösa, det välkammade? Naturligtvis inte. Tvärt om.

Att konstnären Dan Park spärras in på grund av sin konst är uppseendeväckande, upprörande och oroväckande.

Men det verkligt absurda i hela denna historia är att Kultursverige tiger som muren om saken.

Det Kultursverige som för övrigt står i total beroendeställning till kulturpolitik, offentliga bidrag och vår samhälleliga konsensus.

Sänkt straff för Dan Park

Den überkontroversielle konstnären Dan Park har fått sitt straff sänkt av hovrätten.

Sverige spärrar fortfarande in konstnärer på grund av deras konst. Fast inte så länge som det först var planerat.

I skymningszonen är allt en fråga om nyanser.

Frige Dan Park!

Konstnären Dan Park har i dag dömts till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp – på grund av sin konst. [Länk»]

Att spärra in människor för deras yttranden är oacceptabelt i sig. (Såvida det inte rör sig om en konkret uppmaning till brott.)

Att spärra in konstnärer för att de är provocerande, obekväma eller avvikande från politiskt korrekta normer är ett generalangrepp på konsten som sådan.

Lagen om hets mot folkgrupp hotar inte bara yttrandefriheten, den bryter även mot grundläggande demokratiska principer. Hetslagstiftningen framhåller vissa grupper av människor som mer skyddsvärda än andra. Därmed gör man avsteg från principerna om alla människors likhet inför lagen och alla medborgares lika rättigheter.

Det är skamligt att kultursverige hukar i denna fråga. Istället borde man stå upp för konstens frihet.

Frige Dan Park!

Uppdatering 1: Tydligen hålls Park kvar i häkte, vilket är mycket ovanligt när det gäller ett så (relativt sett) kort fängelsestraff. Förmodligen är syftet att pressa honom till att inte överklaga.

Uppdatering 2: SR Ekot rapporterar "Tingsrätten skriver i domen att den som utnyttjar sin yttrandefrihet också har en plikt att undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och som inte bidrar till en allmän debatt." Finns det verkligen något lagrum för detta, eller fabulerar tingsrätten fritt?

Konstnären Dan Park häktad. På grund av sin konst.

Klockan 10 i förmiddags häktade Malmö tingsrätt konstnären Dan Park.

Han är häktad för hets mot folkgrupp. Vilket är en orimlig lag. Det hela är ett angrepp på konstens frihet och på yttrandefriheten – vilket jag skrev om i en bloggpost i går »

Och häktad... Det saknar alla proportioner. Det känns mest som ett försök att tysta honom, så att han inte kan tala för sin sak i media.

Från det politiskt ängsliga Kultursverige är tystnaden total. I Sverige skall kulturen tydligen vara inställsam, välkammad och korrekt.

Länkar:
Dan Park häktas på nytt »
Så nu har vi alltså börjat fängsla konstnärer? »

Uppdatering: Enligt uppgift skall de aktuella konstverken nu ha sänts till Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) för analys. Och där skall de analyseras av deras... konstkritiker?

Så nu har vi alltså börjat fängsla konstnärer?

Konstnären Dan Park är synnerligen kontroversiell. Jag tycker att vissa av hans verk kan vara provocerande. Och så skall det vara. Konsten måste ha utrymme för det kontroversiella och det provocerande – för det stötande, obehagliga och äckliga.

I helgen stormade polisen det galleri i Malmö, där Park just öppnat en ny utställning. Tavlor beslagtogs och Park syddes in, misstänkt för hets mot folkgrupp. [Länk»]

I dag begärs Dan Park häktad. [Länk»]

Jösses. I vilken ända skall man börja...

Lagen om hets mot folkgrupp är problematisk. Den framställer vissa kollektiv som mer skyddsvärda än andra. Vilket är ett avsteg från principerna om allas lika rättigheter och allas likhet inför lagen. Dessutom tror jag att den är kontraproduktiv. Samma regler skall gälla för alla.

Konsten, litteraturen och journalistiken måste få vara fri. En stat som censurerar kultur och fängslar konstnärer är samhälle i intellektuellt förfall. Det är en stat som sluter sig och fjärmar sig från mångfald och öppenhet. Det är en stat som är farlig.

Yttrandefriheten måste försvaras. Antingen får man säga vad man vill. Då har vi yttrandefrihet. Eller också får man inte säga vad man vill. Då har vi, per definition, inte yttrandefrihet.

(Enda inskränkningen i yttrandefriheten jag kan tänka mig gäller sådant som kan utsätta andra för uppenbar fara.)

Samtidigt kan man konstatera att det som nu sker ger Dan Park mer uppmärksamhet än det mesta han skulle kunna företa sig. Om nu staten vill censurera honom, då är detta kanske inte den smartaste taktiken...

Frige Dan Park! Omedelbart!

Parks bilder i urval av Google »

Uppdatering: Brottsmisstankar mot galleristen Rönnquist »

"Entartete kunst"

Jag har just varit på Berlins stadsmuseums utställning om tysk modernistisk konst under tiden från första världskriget fram till och med andra världskriget. Man lär sig nya saker varje dag.

De tyska modernisterna känns väldigt politiska. På olika sätt. Efter WW1 var de synnerligen kritiska mot vad de upplevde som en orättfärdig fred – och kan nog sägas ha varit med och hällt bensin på den tyska mellankrigsbrasan.

Under WW2 kom dessa konstnärer sedan, som bekant, på kant med den nazistiska regimen. Och det handlade inte bara om att den modernistiska konsten till formen stod i kontrast med den officiella konstsynen. En del av de tyska modernisterna var oerhört regimkritiska, i en tid när det var rätt farligt att sticka upp och käfta emot.

Det mest anslående tycker jag dock är den modernistiska konst som nazipamparna själva köpte in till sina samlingar. Mörkt, ångestfyllt och en smula psykotiskt.

Intressant, lärorikt och en smula omskakande. Det får en att fundera över dagens konst – som ju knappast förhåller sig till makten och politiken över huvud taget...

Mangadomen är fantasilagstiftning!

I går kom Hovrättens dom i det så kallade Manga-målet. En fällande dom.

I Sverige kan man alltså dömas för "brott" mot icke existerande individer. Man kan dömas för "brott" som bevisligen bara existerar i fantasin. Man kan dömas för saker som inte har hänt i verkligheten.

Den nuvarande lagstiftningen mot barnporr är problematisk nog som den är, när verkliga barn är inblandade. Man gör avsteg från tryckfriheten, som borde vara en överordnad princip. Man förbjuder människor att se saker. Lagen bygger på metafysiska resonemang. Man lägger tid och kraft på att jaga runkpellar istället för att fokusera på de verkliga övergreppen.

Och nu har man alltså slagit fast att staten, polisen och rättsväsendet skall ägna sig åt att jaga fantasifoster.

Dessutom ger man sig in och petar i konsten. Det behöver inte vara serietidningar. Det kan lika väl vara en oljemålning på Nationalmuseum. Det är förvisso fortfarande tillåtet att visa bilder på nakna barn. Men när sammanhang, förmodad avsikt, betraktarens tolkning och subjektiva moralbedömningar sätter gränsen för vad som är lagligt – då befinner vi oss i ett juridiskt träsk där ingen kan vara riktigt säker på vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Vilket leder till att även det som är lagligt, tillåtet och rimligt lätt blir betraktat som "farligt" och skumt.

De utövande konstnärerna hamnar i en situation där deras konstnärliga frihet inskränks. En situation där de måste vara beredda att ägna sig åt självcensur. Och självcensur tenderar alltid att bli överdriven, för säkerhets skull.

Detta är nipprigt. Men det är inte hovrätten som är nipprig. Det är lagstiftningen och de politiker som har stiftat lagarna som har gått i spinn.

Vart har vårt samhälle gått – när ett naket barn inte lägre betraktas som gulligt? När det oskyldigaste som finns väcker fruktan, rop på censur och något slags skruvad politiskt korrekt avsky?

SvD | DN | Aftonbladet | Expressens ledarsida | Nyheter 24 | Anna Troberg | Mårten Schultz | Juridikbloggen | Ring Broman

Uppdatering: Se även Brändevall och Motpol.

Sverigedemokraterna och konsten

Sverigedemokraterna vill avskaffa de offentliga anslagen till "de kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera".

OK, nu är ju jag personligen emot skattefinansierad kultur och statlig kulturpolitik. Men den finns där. Då är frågan hur den kommer att användas.

Sverigedemokraterna är tydliga i sina ambitioner vad gäller politisk styrning av kulturen. Vad som chockar, upprör och provocerar ligger naturligtvis i betraktarens öga. Och jag tror mig ana hur Sverigedemokraterna ser på den saken...

Att ge kulturen en politisk styrning står i direkt kontrast mot ett fritt och öppet samhälle. Det är snarare diktaturfasoner. Det är verktyg som används av politiker som försöker påtvinga medborgarna sina idéer. Det är propaganda, inte konst.

Sedan är det naturligtvis intressant att notera att sverigedemokraterna tycker illa om konst som chockar, upprör och provocerar. De vill alltså ha konst som betraktaren ställer sig likgiltig till. Konst som bedövar. Konst som ängsligt ställer sig in. Osjälvständig konst. Passiv konst.

För mig är det tvärt om. Konst skall vara utmanande. Konst skall få mig att tänka och ifrågasätta. Konst skall vara självständig och orädd. Konst skall tillföra något och vara skapande.

På något sätt får jag en bild av hur sverigedemokraterna vill göra om hela Moderna Museet till något slags tråkig hembygdsgård. (Ett sådant museum har vi för övrigt redan, det heter Nordiska Museet.)

Nu skall jag inte bara tortera sverigedemokraterna, vad gäller kulturpolitiken. Alla svenska riksdagspartier har något slags kulturpolitik - som med nödvändighet förutsätter urval och att man försöker omsätta sin smak och sina värderingar på andra människor. Det är obehagligt och riskfyllt. Men inget annat parti är så tydligt i sin kulturpaternalism som sverigedemokraterna.

Medelålderskris

Nu har jag lagt upp de trevligaste bilderna ur mitt konstfotoarkiv på Lulu.com.

För enkelhets skull är de upplagda som filer – som kan tankas hem och printas. (Allra bäst blir de om du lämnar dem till printning på akvarellpapper eller canvas.)

Och inom kort kommer nya bilder upp. Då kommer det att handla om prints i stora format.

Enjoy!

(Eventuell konstruktiv bildkritik mottages tacksamt.)

Den som tiger nu, den samtycker!

al-Qaida har alltså satt ett pris på konstnären Lars Vilks huvud, för att han förolämpat deras profet genom att avbilda honom som rondellhund. Terroristerna lovar 100.000 dollar till den som dödar honom och en extra bonus på 50.000 om han "slaktas som ett lamm".

Vilks tycks dock ta det hela med ro. Till SR Ekot säger han "Jag har tagit det lugnt, dessutom så har al-Qaida satt bara 100 000 dollar på mitt huvud, så jag tycker det är lite för lite för att kännas riktigt allvarligt. Priset är lite lågt, vad får man för 600 000 idag?"

Även chefredaktören för Nerikes Allehanda, Ulf Johansson, har fått ett pris på sitt huvud – något blygsammare 50.000 dollar.

En svensk konstnär skall alltså dödas för att han ritat en fyndig teckning som gör det som konsten skall göra när den är som bäst – utmanar, provocerar, väcker debatt och tvingar människor att tänka efter. Och en svensk publicist skall mördas för att han fullgjort sin publicistiska plikt – att visa upp och belysa det som väcker debatt.

Just nu borde det höras ett ramaskri från den svenska konstvärlden, Svenska Akademien, Journalistförbundet och många andra. Men jag tror att det kommer att inskränka sig till högst pliktskyldiga kommentarer. Ett brinnande försvar för konstens frihet, religionsfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten och demokratin... det är nog att hoppas på för mycket.

Länkar: Expressen | Aftonbladet | SR Ekot | SvD | DN

Kubansk sex- och sushiturism i Göteborg

Kubaner får inte lämna sin ö för att åka på semester. Däremot får konstnärer äga pass.

Därför medverkar nu ett gäng unga kubaner med en annorlunda performance på Göteborgs 4:e konstbiennal.

Själva konstverket är den byråkratiska pappersexercis, som de tvingades genomgå för att få resa ut ur hemlandet.

Sin produktionsbudget bränner gänget på "sushi, McDonalds, gå på puben, besöka sexbutiker, shoppa" och annat som de till vardags inte får uppleva. Även detta dokumenteras och blir en del av konstverket.

Yali Romagoza säger "Vi vill visa vad Kuba är. I väst finns en romantisk syn om ett socialt paradis. (...) Vi har behov av att konsumera. Min generation vill inte vara en del av revolutionens idéer."

Frågan är nu: Får, vill och vågar de åka tillbaka till Kuba?

[Länk]

(Tipstack: Harald)