Det nya rökförbudet visar på ett demokratiskt problem

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det nya rökförbudet visar på ett demokratiskt problem »

"Varför tycks detta komma som en överraskning? Frågan har länge funnits i den demokratiska beslutsprocessen. Men ingen har brytt sig eller reagerat. Inte förrän det är för sent."

De verkliga skälen till att Europaparlamentets ledamöter inte vill redovisa sina ersättningar

I veckan beslutade EU-domstolen att Europaparlamentets ledamöter inte behöver redogöra för hur de använder den så kallade kontorsersättningen - som är på c:a 47.000 SEK per ledamot och månad. [Länk»]

Detta är alltså pengar som varje ledamot får utöver lön, traktamente, resor och personalkostnader.

Grundtanken är att man skall slippa en massa redovisning av småutgifter som rör kostnader för kontoret i Bryssel/Strasbourg och i hemlandet. Det kan handla om allt från portokostnader till mobiltelefonabonnemang, personliga datorer och representation. Med tanke på att parlamentet har 750 ledamöter finns det en viss logik i att det skulle bli absurt mycket administration om varje cent skulle behöva redovisas.

Men det är inte det samma som att vägra redogöra för hur pengarna används. Rimligen har varje ledamotskontor någon form av (i vart fall enkel) bokföring med kvitton. Naturligtvis skall denna vara tillgänglig för kontroll och insyn.

Någonstans klämmer skon. Gissningsvis finns det en del kontor som inte har någon ordning på dessa pengar och dess verifikationer över huvud taget. Dessutom kan man anta att många ledamöter ogärna vill redovisa vilka de äter middag med - eftersom det skulle kunna vara politiskt »känsligt«.

En kvalificerad spekulation är att man även vill ligga lågt med att man använder dessa pengar för krogbesök för respektive ledamot med personal. Vilket kan se illa ut.

(När jag jobbade för Piratpartiet i Europaparlamentet fattade vi från början ett principbeslut. Inga krogbesök på skattebetalarnas bekostnad, mer än att möjligen bjuda influgna gäster på middag. Jag vågar påstå att ledamoten och jag betalade allt vi åt och drack själva. Men jag har en känsla av att andra kontor inte var lika restriktiva.)

Men det som är mest stötande med att dessa pengar inte redovisas offentligt är att ledamöterna kan behålla det som råkar bli över. Ingen kollar. Ingen bryr sig. Det kan bli tiotusentals skattefria kronor rakt ner i fickan varje månad. Däri ligger den verkliga skandalen.

Cirkulera, här finns inget att se...

Transportgate för konspirationsteoretiker

Dåvarande svenske försvarsministern Mikael Odenberg skriver under ett avtal om underrättelsesamarbete med Michael Chertoff, då minister för USA:s Homeland Security.

»Transportgate« får mig att tänka på den klassiska tidningsrubriken "Reagan on Iran-Contras - More lies ahead".

Det sägs att man inte skall tillskriva någon ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara saken med dåligt förstånd. Men hur korkad, inkompetent och omdömeslös kan man vara?

Jag har en känsla av att det finns något mer i den här historien.

Låt mig fundera högt...

Till att börja med är det anmärkningsvärt att IBM lyckats hålla sig borta från strålkastarljuset. Vad vet vi egentligen om dess kopplingar till amerikanska NSA? Aktieägare har till och med stämt företaget för att de anser att det påstådda samarbetet mellan datajätten och spionorganisationen är dåligt för affärerna. (Länk) Och IBM driftar tydligen stora delar av den offentliga sektorn, vad jag kan förstå.

Bland Transportstyrelsens och IBM:s gemensamma projekt finns trängselskatten. (Länk) Det vill säga registrering av alla storstadsbilisters trafikrörelser, till och med på förbifarter som Essingeleden. Finns den informationen hos NSA ("Collect it all") nu? Eller är den ute på den kriminella marknaden?

Det finns vidare motstridiga uppgifter om den löneförhöjning som Transportstyrelsens förra VD fick - efter det att delar av regeringen förstått vad som skett men innan hon fick sparken. En uppgift gör gällande att det var en del i en mer allmän löneöversyn. Men enligt pappersspåret känns beslutet väldigt riktat. (Länk 1) (Länk 2)

I tisdagens SVT Rapport sa inrikesminister Ygeman "Den informationen jag hade vid det tillfället var inte av den arten att statsministern skulle informeras." En tolkning av detta är att rutinerna är sådana att man kan skita i att informera statsministern om att en myndighet gjort en säkerhetsmässig jättetavla och dessutom medvetet bryter mot ett antal lagar. En annan tolkning är att det pågår saker i den djupa staten som statsministern inte skall känna till.

En tanke som dyker upp är det omfattande säkerhetspolitiska samarbete och informationsutbyte som finns mellan Sverige och USA. Vi vet från Snowden-dokumenten och Europaparlamentets utfrågningar att Sverige har ett uppseendeväckande nära samarbete med NSA (och brittiska GCHQ). Det talas till och med om att Sverige skall ha varit med i NSA-ledda offensiva IT-attacker. (Något som regeringen för övrigt har gjort lagligt nu, efter att informationen krupit fram.) Är det något i denna byk som riskerar att komma fram i samband med »Transportgate«?

Infrastrukturminister Anna Johansson är ansvarigt statsråd, så hon måste rimligen ta konsekvenserna av vad som skett i sak - det vill säga upphandlingen och lagbrotten. Allt annat än hennes avgång vore anmärkningsvärt.

Försvarsminister Hultqvist verkar dock ha informerats i ett senare skede - då han faktiskt kan ha haft anledning att tro att statsminister Löfven redan blivit uppdaterad. Att kräva hans avgång är möjligen att skjuta på fel mål.

Intressant är att informationen till Försvarsdepartementet sägs ha kommit från Justitedepartementet (Ygeman) och Näringsdepartementet (Johansson) - efter att Säpo slagit larm hos Ygeman. Vilket nog gör att bollen till sist landar hos Ygeman. Det är han som borde ha fört informationen uppåt i regeringen. Vilket han alltså inte gjorde, med hänvisning till att det i så fall hade krävt ett särskilt avlyssningssäkert rum. (!) Är det verkligen det bästa han har att komma med?

Misstroendevotum i all ära - men detta kräver en grundlig utredning, en haverikommission.

Youtube »

Margot Wallströms förlorade heder

I debaklet kring Saudiarabien och FN:s kvinnokommission vrider sig utrikesminister Margot Wallström som en mask på en krok. Ett svenskt ja är inte ett ja, utan inte ett nej. Eller så.

Får jag påminna om klippet ovan, från Wallströms tid som EU-kommissionär. När Irland röstade nej till det senaste EU-fördraget – då var ett nej inte ett nej. Då fick irländarna rösta om tills de röstade »rätt«.

Människan är fullständigt skamlös.

Hemlighetsmakeri, hårklyverier och översittrarfasoner – från en regering som samtidigt motiverar övervakning av folket med den absurda tesen: Den som inte har något att dölja har inget att frukta.

Den kognitiva dissonansen ligger tung över den humanitära stormaktens feministiska regering.

Wikileaks – sanning är inget brott

Nybloggat på HAX.5July.org:

Wikileaks – Truth is not a crime »

Nu höjer den amerikanska administrationen tonen mot Wikileaks och dess chefredaktör Julian Assange. Men vad handlar det egentligen om? Skall det vara olagligt att låta folket veta sanningen?

(I sammanhanget kan man dessutom konstatera att svenska åklagare fortsätter att dra benen efter sig i det pågående Assange-ärendet.)

DGS-tv: Den härskande klassen

Detta är intressant: I detta avsnitt av DGS-tv gästas Patrik Engellau av journalisten, författaren och fd. chefredaktören Bengt Ericson. Med utgångspunkt i hans bok "Den härskande klassen" diskuteras de politiska partiernas förändring över tid och hur detta påverkar demokratin.

Youtube »

Lundgren om makteliten

Det här är mycket intressant. Anbefalles.

DGStv med Nils Lundgren: En motsättning mellan eliter och vanligt folk?

Youtube »

Öppen data

Den här diskussionen om brottsligheten, vilka siffror som egentligen är rätt och vad de pekar på...

Vore det inte en god idé att släppa all rådata som öppen data – fri för medborgare, media, samhällsdebattörer, politiskt intresserade och andra forskare att botanisera i?

Detta gäller för övrigt all skattefinansierad statistik och forskning. Ge alla fri tillgång.

Frostiga relationer mellan brittisk och tysk underrättelsetjänst

Nybloggat på HAX.5July.org:

Frosty relations between UK and German spy agencies »

Britterna (och USA) håller på att frysa sitt underrättelsesamarbete med Tyskland – på grund av att man tror sig veta att tyskarna läcker information. Och tyskarna är irriterade för att britterna och amerikanerna inte vill lämna ut material som är av betydelse för Bundestags utredning av massövervakningen. Samtidigt jagar det tyska parlamentet på egen hand en misstänkt Wikileaks-läcka.

Benåda Chelsea Manning!

Nybloggat på HAX.5JUly.org:

Pardon for Chelsea Manning! »

"Chelsea Manning has contributed to transparency and democracy. She has made the American people aware of what is really going on in its name. She has exposed lies, disloyalty, falseness, and two-facedness. She ought to be given a medal, not a prison sentence."

Vi måste protestera när EU inskränker våra fri- och rättigheter!

Nybloggat på HAX.5July.org:

Don’t stay silent when the EU take our civil rights away »

"Sadly, this is typical for how the EU apparatus works. Democratic principles and core values are brushed aside. Rule of law is disregarded. Human and civil rights are ignored. And they usually get away with it."

Demokrati måste vara mer än tomma ord

Demokrati är ett missförstått och missbrukat ord.

Fria och allmänna val är en i princip nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för en verklig, levande demokrati.

Renodlat och i stora doser kan det parlamentariska systemet vara direkt skadligt för demokratin. Systemet ger 51% av folket rätt att bestämma över 49%, med tvång och om så krävs med våld. Systemet kan användas för att inskränka eller avskaffa demokratin, i "god demokratisk ordning". Systemet kan lägga det mesta av mänsklig verksamhet under sig – även sådant som det vore mycket bättre om enskilda människor fick bestämma själva.

För att leva upp till demokratins djupare intentioner måste den innehålla ett starkt minoritetsskydd. Det är inte rätt att tvinga en minoritet av folket till det ena eller andra bara för att man kan. Det måste finnas synnerligen starka skäl (som att skydda liv, säkerhet och egendom). Principen måste vara att leva och låta leva – med ett stort mått av respekt för den enskilda individen, försiktighet och ödmjukhet.

En stabil demokrati respekterar de grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna. Skälet till att dessa kallas grundläggande är att de skall vara okränkbara. De är en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge. Därför är det inte OK att inskränka dessa fri- och rättigheter. Sådana inskränkningar är per definition en inskränkning av demokratins djupare värde.

Detta är värt att understryka: Det går inte att göra "avvägningar" mellan till exempel säkerhet och grundläggande fri- och rättigheter. Sådana blir med nödvändighet en inskränkning av principer som skall vara okränkbara.

I en demokrati skall makten utövas öppet, med möjlighet för folket att följa processen och att påverka den genom argument, debatt och opinionsbildning. Transparens är också en förutsättning för att fria, allmänna val alls skall vara meningsfulla. Medborgarna måste kunna utvärdera och ta ställning till vad som gjorts, för att kunna bestämma vem de vill rösta på.

I en demokrati skall alla vara lika inför lagen. Alla skall ha lika rättigheter – och skyldigheter. Inga individer eller grupper skall gynnas eller missgynnas jämfört med några andra. Vilket, om man tänker efter, är en oerhört radikal idé som står långt ifrån hur svenska staten fungerar i dag.

I en demokrati betraktas medborgarna som fria, självständiga individer – inte som kollektiv eller undersåtar. Därför är det till exempel inte är OK med massövervakning av hela folket. Svenskarna är inget ansiktslöst kollektiv av potentiella brottslingar eller terrorister. Grundinställningen skall vara att man kan lita på folk – till dess det finns konkreta skäl att ompröva detta i enskilda fall.

Det kan vara svårsmält för vissa, men ju mindre den politiska makten över allt och alla är – ju starkare blir demokratin. Less is more. Och om man betror folket med att få välja sina ledare, då bör man rimligen också betro samma folk med makten över sina egna liv. I en levande demokrati lämnar staten i så stor utsträckning som möjligt medborgarna i fred.

Det är ett problem att de politiker vi valt ägnar det mesta av sin tid åt att missbruka och undergräva demokratin. Verklig demokrati ligger uppenbarligen inte i deras intresse.

Stöd denna blogg »

Ett regelverk för den härskande klassen och ett annat för folket?

Regeringen har ett antal ändringar i offentlighets- och sekretesslagen ute på remiss. Bland annat är det tänkt att offentliganställdas personuppgifter (t.ex. personnummer) skall sekretessbeläggas.

Det skäl som anges är problem med hot och trakasserier. Vilket säkert kan vara relevant i vissa fall – men knappast för alla offentliganställda.

Det har framförts kritik mot att detta förslag försvårar insyn och granskning av byråkratin. De flesta av medias avslöjanden om jäv, maktmissbruk och korruption har varit möjliga just eftersom grundläggande personlig information om offentliganställda är tillgänglig.

Men det finns en större fråga här. Den handlar om makthavarna och folket, om styrande och styrda.

Vill vi verkligen ha en ordning där folket är noga övervakat och registrerat med personnummer och allt – men där byråkrater (och förmodligen även politiker) döljs bakom en slöja av sekretess? Vill vi skapa en politisk och byråkratisk klass för vilken det gäller andra regler än för vanliga människor? Vill vi formellt instifta en nomenklatura av makthavare som står över oss vanliga medborgare?

Det är knappast förvånande att det är en socialdemokratisk regering som föreslår något sådant här. Sossarna har en underutvecklad känsla för djupare liggande demokratiska värden, medborgerliga fri- och rättigheter, rättsstat och maktdelning. Socialismens speciella form av elitism – där vissa är mer jämlika än andra – läggs här i dagern. Den för tankarna till Orwell och Kafka.

Vi skall helt enkelt inte ha ett regelverk för den härskande klassen och ett annat för folket.

I ett demokratiskt samhälle gäller alla regler lika för alla, alla är lika inför lagen och alla har lika rättigheter och skyldigheter. Alla. Punkt.

Eventuella problem med hot och trakasserier får lösas med individuell prövning av skyddad identitet, enligt samma regler som gäller för alla andra. Eller också får vi lägga ner hela systemet med personnummer, vilket på flera sätt vore en välgärning.

Länkar:
• Granskning av myndigheter försvåras »
• Förslaget om utökad sekretess öppnar för mygel »
• Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen »
• Vad är det politikerna vill dölja för folket? »

Stöd denna blogg, klicka här »

Vad är det politikerna vill dölja för folket?

Läs min senaste krönika på Nyheter Idag:

Vad är det politikerna vill dölja för folket? »

Om den hotade offentlighetsprincipen – som är en förutsättning för att demokrati och allmänna val över huvud taget skall vara meningsfulla.

Panama-pappren: Makt korrumperar. Alla. Alltid.

Panama-pappren visar bland annat hur makthavare runt om i världen skor sig på folkets bekostnad – och hur de själva kringgår skatteregler som de kräver att alla andra skall följa.

Det är knappast överraskande. Makt korrumperar. Alla. Alltid.

Detta är ett skäl till att politiken måste få mindre makt. Den lägger ett närmast omänskligt ansvar på människors axlar, ett ansvar som väldigt få förmår att bära. Politiker sätter sig, i varierande omfattning, ständigt över regelverken. Och de ges makt att bolla med andra människors pengar, utan att något egentligt ansvar kan utkrävas. Detta är en giftig blandning.

Politiken bör endast ägna sig åt ett litet antal gemensamma frågor. Den skall utövas under lagarna, transparent och på ett sätt som gör det möjligt för vanligt folk att vara delaktigt.

I övrigt skall makten ligga i människors egna händer. Folk bör få behålla så mycket av sina inkomster som möjligt. Då kan de göra val som passar dem själva bäst. Och då minskar risken för korruption och maktmissbruk.

Läs även: Panama Papers Are About Government Corruption, Not 'Tax Evasion' »

Stöd denna blogg »

Om transparens

På Nyheter i Dag har jag en text om att Fredrik Reinfeldts nya arbetsgivare har gjort affärer (med utsläppsrätter) med den Alliansregering i vilken han var statsminister. Länk»

Om vi bortser från historien i övrigt – då stör det mig att en politiker som varit statens kanske främste befattningshavare, en av de få personerna med verklig makt, inte tänker på att ta fram en egen transparensrapport. Det är ju trots allt bäst att vara först. Och det behöver inte vara jättesvårt...

»Oj, jag skall få ett glassjobb på företaget X. Då vill jag att vi går igenom allt min regering haft att göra med X. Alla departement. Rubbet. Och så gör vi alla handlingar om detta offentliga.« Varsågoda att granska, typ. (I den högen förväntar vi oss att bland annat finna information om Merrill Lynchs värdering av Nuon.)

Speciellt när det handlar om att X är ett företag som Bank of America Merrill Lynch – som i vissas ögon är mörkrets lakejer. Ett bolag som är djupt insyltat i den amerikanska maktapparaten. (Och som för övrigt legat i långvarigt skyttegravskrig med Wikileaks.)

Nu kommer det att väckas en massa frågor. Och det är självförvållat.

Folket skall veta allt om makten. (Och makten skall lämna medborgarna i fred.)

Statens kontroll och makt över dig

Nybloggat på HAX.5July.org:

The Goovernment »

Det sägs att Google kan veta om du är gay innan du själv vet det. I stort sett samma sak kan sägas om våra myndigheter. Du är totalt utelämnad till människor som vill utöva kontroll och makt över dig.

Offentlighetsprincipen inskränks, igen.

Härom året inskränkte riksdagen den svenska offentlighetsprincipen – för att skydda EU-dokument som Bryssel helst inte vill att folket och media skall få se.

Nu tar man ännu ett steg för att inskränka insyn och möjlighet till granskning. Denna gång är det regeringen som vill göra offentliganställdas personnummer hemliga.

Offentlighetsprincipen inskränks i många små steg. Den här gången gör man det svårare att ta reda på om makthavare sitter på flera stolar eller är korrumperade.

I en levande och fungerande demokrati skall folkets rätt till privatliv värnas – och den offentliga makten vara transparent. Men Sverige går, som sagt, åt andra hållet.

DN: Lagförslag vill begränsa offentlighetsprincipen »

Ellsberg om Snowden

En mycket större Wallström-skandal?

Utrikesminister Margot Wallström (S) kämpar med ett par klassiska sosseaffärer. Dels handlar det om hur hon med fackets hjälp kommit över något så unikt som ett hyreskontrakt i centrala Stockholm. Dels ställs det frågor om hur häftigt hon egentligen tyckte det var att betala skatt när hon var EU-kommissionär.

Men båda dessa frågor är egentligen småpotatis. Under ytan lurar något som kan utvecklas till en riktig skandal, med riktiga politiska konsekvenser.

Det handlar om Wallströms tid som "mångfalds-direktör" på Postkodlotteriet. (Något som utelämnats på hennes CV på regeringens hemsida.)

Det handlar om de minst 20 miljoner kronor som Postkodlotteriet betalt till Bill och Hillary Clintons svenska stiftelse – William J. Clinton Foundation Insamlingsstiftelse.

DN rapporterade redan förra sommaren...

"Årsredovisningar som DN tagit del visar att den svenska grenen under 2013 betalade ut över 106 miljoner kronor till Clintonstiftelsen i USA för projekt som uppges handla om klimatförändring och barnfetma. Mer preciserat vad pengarna har gått till framgår inte." (...) 

"En av de största givarna är svenska Postkodlotteriet som har skänkt cirka 20 miljoner kronor per år sedan 2012 till olika välgörenhetsprojekt."

Länk »

Vad är det då som är problematiskt med detta? DN fortsätter...

"Washington Times bygger sina uppgifter på Wikileaksdokument och en lång rad anonyma källor som har intervjuats. Där framkommer att det fanns en direkt koppling mellan de svenska donationerna och svenska politikers och svenska storföretags, bland annat Ericsson och Volvo, försök att förmå USA att inte utöka sanktionerna mot Iran eftersom det skulle skada svensk exportindustri." 

"Enligt Washington Times ska det amerikanska utrikesdepartementet under flera år ha avstått från att svartlista svenska företag för deras affärer med Iran, trots upprepade varningar från USA:s ambassad i Sverige. Samtidigt som miljonerna fortsatte strömma in till den svenska grenen av Clinton Foundation. Den svenskregistrerade stiftelsen ska ha tagit emot motsvarande över 200 miljoner svenska kronor."

Möjligen finns det alltså en koppling mellan Clintons stiftelser och amerikansk politik. Vilket inte alls skulle förvåna – med tanke på amerikanska politikers ogenerade inställning till pengar från näringslivet.

Och mitt i denna soppa finns svenska Postkodlotteriet.

Det väcker frågor om vilken roll lotteriets mångfalds-direktör, den politiskt högprofilerade Margot Wallström (S) spelat. Hon är den politiska länken. Vad hände under hennes tid? Påverkar detta hennes roll som utrikesminister?

Det behöver inte vara så illa som det ser ut. Men nog skulle det vara bra om alla kort kom upp på bordet?