Lördagsvideos: Jönsson om regeringens hemlighetsmakeri, Hicks om nazismen, stoicism med mera

Youtube: Henrik Jönsson - Mörkläggning - Regeringens systematiska obstruktion »

Youtube: Triggernometry - The Truth About the Nazis with Stephen Hicks »

Youtube: AoI - Why are Most People Cowards? | Obedience and the Rise of Authoritarianism »

Youtube: Einzelgänger - Become Unconquerable | Stoic Philosophy »

Filmen som Morgan Johansson inte tipsade om

Denna film är framtagen av SD-anknutna Samtiden. Inte desto mindre är den väl värd att se. Jag lägger upp den med anledning av den socialdemokratiska kampanjen för att försöka brunsmeta Moderaterna och Kristdemokraterna.

Ämnet är Socialdemokraterna, Nazityskland, andra världskriget, rasbiologin, judarna, de handikappade och tvångssteriliseringarna.

Vad jag kan bedöma innehåller den inga direkta felaktigheter. Möjligen kan man nämna att i delar av detta var sossarna inte de enda skyldiga, även om de var de drivande.

Hur som helst innehåller den mycket - av betydelse - som inte ingår i den påbjudna historieskrivningen.

Morgan Johansson och Anders Lindberg har ingen grund för att sätta sig själva på några höga hästar. Socialdemokraterna stod - i vart fram till att det blev uppenbart att Tyskland var på väg att förlora andra världskriget - på fel sida i historien.

Youtube »

Socialdemokraterna tänjer på historien

Socialdemokraternas försök att jämföra dagens svenska politik med vad som skedde i Tyskland på 30-talet är mest tragiska.

Ovan en intressant video om hur det gick till på den tiden.

Det är viktigt att lära sig känna igen totalitarismens uttryck och former. Men tro inte att historien kommer att upprepa sig på precis samma sätt som förra gången. Förtrycket kan komma från de håll vi minst väntar oss.

Youtube: Germany Never Elected Hitler - The Machtergreifung »

Se även om förspelet till maktövertagandet:

Youtube: Most Germans Reject Hitler - Politics in Weimar Germany »

Har vi lärt något av historien?

Minnesplattor över människor som fördes bort till nazismens dödsläger, Berlin Neukölln.

Jag har just haft en timslång intervju med Radio Frihetligt, om stort och smått. (Frihetligt.se ») Podcasten kommer väl upp under veckan, skulle jag tro.

En sak vi kom in på är den svenska historielösheten – som bland annat leder till att många svenskar tycks ha tappat greppet om vad som är viktigt och om de större värdena.

Jag nämnde bland annat att här i Berlin händer det ofta att man får en örfil av historien – så väl vad gäller nazistiskt som kommunistiskt förtryck. Att historien är så närvarande och verklig här.

Som exempel tog jag upp de minnesplattor som finns lite varstans i staden, på platser där människor greps och fördes till naziregimens dödsläger.

Ett par sådana plattor finns utanför min grannport. Det manar till eftertanke. I min omedelbara närhet – men på en annan plats i tiden, för inte så länge sedan – sände man folk i döden på grund av vilka de var.

Det känns överväldigande orimligt på så många sätt. Ingen väljer vilken social, kulturell eller religiös kontext han eller hon föds in i. Ingen väljer sin etnicitet eller hudfärg. Att bedöma en människa utifrån något annat än den enskilda individens handlingar gentemot sina medmänniskor är absurt.

Fast forward några årtionden, till kommunismens förtryck. Då handlade det mer om att det var den fria tanken och människors åsikter som ledde till att de fängslades och dödades. Den fria viljan skulle kväsas och individen skulle underordnas det proletariatets diktatur som – likt alla kollektiva system – leddes av en inkompetent elit som försökte hålla folket på plats genom tvång, våld och övervakning. Den som försökte fly blev skjuten.

Det finns saker att lära av allt detta. Men när jag ser på den svenska debatten – då är det som om vi med öppna ögon är på väg att göra om flera av historiens misstag. Det finns naturligtvis oerhörda skillnader i form och grad – men mekanismerna känns ändå igen. Vilket är ytterst obehagligt.

Detalj från minnesmärket över de människor som dödades när de försökte fly det östtyska kommunistiska förtrycket.

5 juli-podden: Nazispecial

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Ett specialavsnitt inspelat i de forna lokalerna för militära överkommandot i Berlin – som i dag är ett museum till minne av dem som trots allt gjorde motstånd mot naziregimen. En podcast om förtryck, motstånd och ondskans banalitet. Men också om hur historiens varnande finger pekar mot oss i dag.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

August Landmesser

En av många dramadokumentärer på Youtube om mordförsöket på Hitler »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3 max 60 sek) kan sändas till: karl[at]5july.org

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Du missade väl inte vår specialpod om Stasi, det östtyska ministeriet för statssäkerhet? »

9 november 1938: Kristallnatten

Youtube: Kristallnacht - The Night of Broken Glass »

"Det får aldrig hända igen!" Bara en tom fras?

I dag är det 70 år sedan Auschwitz befriades.

"Det får aldrig hända igen" heter det. Om det ändå vore så.

Under de senaste 70 åren har vi sett många exempel på folkmord, etnisk rensning och krigsförbrytelser. Vi har upprörts över detta. Men vi har som regel inte upprörts tillräckligt för att göra något åt saken. Så "det" händer igen. Och igen.

Du, jag, Sverige, EU, västvärlden... Vi kanske inte alltid kan gripa till vapen för att försvara människor som utsätts för övergrepp i fjärran länder. Då skulle vi inte ha något annat att göra.

Men vi kan städa framför egen dörr.

• Vi kan kräva att vårt land slutar gulla med regimer som förtrycker människor.
• Vi kan tala klarspråk när människovärde och frihet kränks – oavsett var det sker och vem som kränker.
• Vi kan stå upp för de medborgerliga fri- och rättigheterna när de hotas.

Detta är din och min uppgift. Våra politiska ledare är för fega, principlösa – eller står helt enkelt på fel sida.

Sverige - neutralt mellan... vad? Och sedan?

Baltutlämningen

Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Så lyder den svenska doktrinen.

Vilket på något sätt känns som en antites till Dante Alighieris berömda devis: De varmaste platserna i helvetet är reserverade för de som i tider av stora moraliska kriser behåller sin neutralitet.

- o -

Ett sätt att se den svenska neutraliteten under andra världskriget är att Sverige fegt ställde sig neutralt mellan den onda nazismen och den goda liberala västerländska demokratin. Vilket är en tolkning man som svensk ofta blir påmind om i internationella sammanhang.

Ett annat, mer pragmatiskt synsätt är att vi genom att vara neutrala lyckades förskona svenska folket från krigets lidande, död och förödelse.

Man skall också komma ihåg att Sverige och Tyskland fram till kriget hade mycket nära band – ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Om Sverige i krigets början hade tvingats ta ställning, då är det inte alls omöjligt att vi (under vissa förutsättningar) hade tagit parti med Tyskland. (Fast utan någon militär förmåga att tillföra, då.)

- o -

Under kalla kriget stod Sverige neutralt igen, mellan öststatskommunismen och den liberala västerländska demokratin. Vilket så här i efterhand framstår som direkt motbjudande.

Samtidigt var det världens sämst bevarade hemlighet att vårt land hade nära band till USA, Storbritannien och Nato. Västmakterna såg Sverige som ett relativt vänligt sinnat buffertland mot Sovjet. Ett land att hålla sig väl med och att samarbeta med i smyg.

Och vårt land var rustat till tänderna.

På den internationella politiska scenen var det dock lätt att uppfatta Sverige som undfallande mot öst. Vilket var ett intressant dubbelspel.

- o -

För att gå till dagens situation: Sverige är nu med i EU och bör därmed ses som rimligt väl förankrat bland de västerländska liberala demokratierna. Men vårt lands militära försvar är så gott som obefintligt.

Västvärldens fasad börjar dock krackelera. Till synes ändlösa militära konflikter med delar av arabvärlden tär på resurser och tålamod. Massövervakningen får oss att undra vilka värderingar våra politiska ledare egentligen har. Och inom politiken undergrävs demokratin av korporativism, byråkratvälde och principlös pragmatism.

Sverige valde väst. Fast kanske för sent, när festen börjat lida mot sitt slut.

I detta läge visar den ryska björnen klorna: Expansion i vårt närområde, kränkningar av vårt luftrum och u-båtande i vår skärgård. Öppna hot mot våra grannländer. Psykologisk krigföring.

Formellt sett håller Sverige fast vid sin alliansfrihet. Speciellt nu, under en socialdemokratisk regering.

Alliansfrihetens syfte är (enligt doktrinen) neutralitet i krig. Vi får verkligen hoppas att det är en bra plan – eftersom vi, i händelse av krig, saknar i princip all förmåga att försvara oss.

Själv hade jag föredragit att möta vårt lands yttre fiender (oavsett vilka de är) med ett starkt och modernt försvar.

Nato? Den frågan borde vi hanterat för 15-20 år sedan. Då fanns det förutsättningar. I dag är frågan om Nato över huvud taget vill ha oss, ens om vi ber om att få gå med.

"Entartete kunst"

Jag har just varit på Berlins stadsmuseums utställning om tysk modernistisk konst under tiden från första världskriget fram till och med andra världskriget. Man lär sig nya saker varje dag.

De tyska modernisterna känns väldigt politiska. På olika sätt. Efter WW1 var de synnerligen kritiska mot vad de upplevde som en orättfärdig fred – och kan nog sägas ha varit med och hällt bensin på den tyska mellankrigsbrasan.

Under WW2 kom dessa konstnärer sedan, som bekant, på kant med den nazistiska regimen. Och det handlade inte bara om att den modernistiska konsten till formen stod i kontrast med den officiella konstsynen. En del av de tyska modernisterna var oerhört regimkritiska, i en tid när det var rätt farligt att sticka upp och käfta emot.

Det mest anslående tycker jag dock är den modernistiska konst som nazipamparna själva köpte in till sina samlingar. Mörkt, ångestfyllt och en smula psykotiskt.

Intressant, lärorikt och en smula omskakande. Det får en att fundera över dagens konst – som ju knappast förhåller sig till makten och politiken över huvud taget...

Måste ses!

The last sentence - trailer from Nordisk Film Shortcut - Oslo on Vimeo.

En av mina favoritregissörer, Jan Troell, har gjort en film om en av mina stora hjältar – publicisten Torgny Segerstedt.

The last sentence / Dom över död man [Direktlänk till trailern]

Hur mycket sanning vill vi ha?

Drevet går än en gång efter IKEA:s grundare Ingvar Kamprad. Hur är det egentligen med hans nazistiska förflutna? Frågan är naturligtvis intressant.

Intressant, på samma sätt som det vore intressant att få veta vilka svenskar som samarbetade med den östtyska kommunistregimen och dess hemliga polis. De listorna finns också hos Säpo...

För det är ju inte bara delar av den moderna svenska historien vi vill ha, eller hur?

The Red House Report

Här är en ur kommentarerna för att – för en gångs skull – glädja alla fans av konspirationsteorier och kontrafaktisk historieskrivning. Lite intressant, eller så, faktiskt...

The Red House Report »

I historiens backspegel

Fytne.nu tittar i historiens backspegel.

Det är bland annat en påminnelse om hur Sovjetunionen skapade en del av det som Ryssland i dag kallar sin intressesfär. Obehagligt aktuellt.

Länk»

Freakshow

"Efter en kortare paus blev det dags för efterrätten. En dessertvagn rullades in med flera marsipantårtor vackert dekorerade som det nationalsocialistiska Tyska Rikets fanor, vilket mötte starka applåder bland deltagarna.

Deltagarna bildade kö och kunde ta för sig av de vackra och välsmakande tårtorna och kaffe eller te."

Nationalsocialistisk front berättar på sin hemsida hur de firat Hitlers födelsedag.

Mycket ofrivillig humor i den texten...

Bad Karma...

Att föra den olympiska elden från Olympia i Grekland till den arrangerande staden är en tradition som uppfanns av Nazityskland till Sommar-OS i Berlin 1936.

SVT om facklans historia»

Wikipedia»