Valet i USA handlar inte om frihet

Det amerikanska presidentvalet befäster den märkliga bilden av att man skulle behöva välja mellan ekonomisk frihet och personlig frihet.

Om man respekterar människor som individer, deras fria val och om man är beredd att ge dem ansvar – då borde man vara för både ekonomisk och personlig frihet. Allt annat är att ha ett inkonsekvent förhållningssätt till frihetens idéer.

Nu är det naturligtvis så att detta bara är den ytliga bilden av det amerikanska presidentvalet. I verkligheten är båda kandidaterna klåfingriga förmyndare som är villiga att använda tvång för att få folk att göra som de vill. Båda är både Big Government och Big Business. Det handlar bara om makt.

Obama begriper inte ekonomi och Romney respekterar inte människors fria val. Fredspristagaren Obama har kommit undan med krigföring i fjärran länder, som hade orsakat massiva demonstrationer om det skett under det andra partiets skift. Romney är en neocon vars elitism inte bygger på människors meriter och handlingar, utan på vad som anses vara politiskt önskvärt.

Amerikansk politik perverterar begreppen liberalism och konservatism. Socialism är inte liberalism. Korporativism är inte konservatism.

Tyvärr tycks det tredje alternativet – en libertarianism som omfamnar både ekonomisk och personlig frihet – aldrig få luft under vingarna. Och tyvärr tycks de libertarianska kandidaterna aldrig vara helt konsekventa.

Jag känner verkligen ingen entusiasm inför veckans presidentval i USA.

Skall folket få veta vad politikerna sysslar med?

Här är två intressanta filmer som ställer viktiga frågor...

BBC - WikiLeaks: The Secret Life of a Superpower - del 1

BBC - WikiLeaks: The Secret Life of a Superpower - del 2

Till att börja med visar de märkligheter, dubbelspel och vapenskrammel som tidigare varit okänt för de flesta människor – till exempel vad gäller War on Terror och USA:s förhållande till Ryssland, Kina, Iran och till länderna i den arabiska våren.

Det är skäl nog att ta sig igenom de två entimmas-dokumentärerna. Men här finns en annan, minst lika viktig fråga...

Skall medborgarna få veta vad politikerna sysslar med?

Man kan konstatera att om inte Wikileaks hade släppt de amerikanska ambassadtelegrammen, då hade vi aldrig fått veta mycket av det som kommer fram här. Då hade världens ledande supermakt (och en del andra länder) kunnat föra en hemlig politik – utan demokratisk insyn och utan möjlighet för folket att utkräva ansvar.

Snart skall USA välja president. Är det rimligt att medborgarna går till valurnorna utan att känna till vad deras ledare egentligen har för sig?

Är det verkligen rimligt att anta att folket kan göra ett ansvarsfullt och informerat val om stora och viktiga delar av administrationens politik hålls hemlig?

Wikileaks har gjort en oerhört viktig insats för demokratin och för historien – där politiken, media och akademia har misslyckats eller medvetet duckat.

Eurokrisens tidtabell?

Euro-zonens ledare har ett märkligt förhållningssätt till euro-krisen. Det kan enkelt beskrivas som att de promenerar vägen fram och sparkar en tomburk framför sig.

Eftersom det bara handlar om att lappa på ett trasigt system, så är risken uppenbar att detta kommer att göra saker och ting värre på sikt. Att skjuta upp jobbiga beslut är helt enkelt en dålig plan.

Och något måste göras. Även om euro-projektet är feltänkt och galet, så måste man ju ändå ta tag i saken innan allt går fullständigt över styr.

Därför är det en smula oroväckande att president Obama i USA under sommaren har framfört önskemål om att euro-krisen inte får slå ut i full blom förrän efter presidentvalet den 6 november. [1, 2, 3]

Om man gör som Obama vill och skjuter upp de jobbiga sakerna till efter 6 november – då kan man, med stor säkerhet, anta att problemen är värre än om man gör något redan nu. Vilket kommer att drabba euro-zonens och EU:s medborgare på olika sätt.

Så kan man ju inte bete sig. Eller?

Vad gäller Grekland, har alla förväntat sig en rapport från den så kallade trojkan nu i september eller oktober. Men i dag kommer besked om att det inte finns någon deadline för trojkans rapport och att den inte behöver vara klar innan euro-gruppens möte den 8 oktober.

Eftersom Grekland är krisens epicentrum och då det som sker där kommer att påverka resten av euro-zonen – så kan man anta att detta betyder att inget av vikt kommer att göras för att hantera euro-krisen förrän under årets sista två månader.

Oavsett om detta "bara" handlar om att EU:s ledare fortsätter sparka burken framför sig eller om det är en anpassning till den amerikanska administrationens önskemål, så känns det inte bra.

Min gissning är att EU desperat försöker vinna tid. Och då kan en inofficiell anpassning till de amerikanska önskemålen vara den ursäkt de behövde för att skjuta problemen framför sig ett par månader till.

Under tiden blir problemen med euron och euro-ländernas ekonomi – som sagt – bara värre.

Lite uppfriskande tv så här på kvällskvisten

Nej, jag håller inte med farbror om allt. Men visst vore det en smula uppfriskande...

[Direktlänk]

"Gingrich segerviss"

Det är ju märkligt att de amerikanska republikanerna aldrig tycks kunna hitta en normal, sansad människa som presidentkandidat.

"Obama är inte socialist. Han är korporativist."

Den närmast libertarianske republikanen Ron Paul verkar fortfarande ha siktet inställt på Vita Huset.

Om den sittande presidenten säger Ron Paul att Obama inte alls är socialist – utan korporativist. Vilket nog kan vara en korrekt iaktagelse.

Och en intressant sak att toppa med – för att vara på ett republikanskt cattle call i Texas.