Det behövs inga konspirationsteorier

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det behövs inga konspirationsteorier »

"Min poäng är att mycket som tillskrivs konspirationer, hemliga maktsällskap och dolda agendor i själva verket sker helt öppet – utan att någon reagerar."

Senaste nät-nyheterna...

...från 5 juli-stiftelsens blogg:

• Big Data, Big Government – och din persondata »

"Finns det anledning att tro att staten och de sociala plattformarna nu etablerar något slags symbios, där staten värderar tillgång till data om folket högre än individens rätt till privatliv? Ser – och griper – nätjättarna nu tillfället att konsolidera sin datainsamling med myndigheternas tysta medgivande?

• Google tvingas betala fransk länkskatt »

• Moskva mer övervakat idag än på Sovjet-tiden »

• Domstol fortsätter förhandlingarna om utlämning av Julian Assange – trots att corona-lockdown hindrar hans kontakt med advokater »

• Internationellt svep: Corona, demokratin, dataskydd, rätten till privatliv och det fria ordet »

• Regeringens fullmaktslag är speciellt riskabel i vårt uppkopplade, kontantlösa samhälle »

• Mer skattepengar till etablerad media i coronakrisens spår »

• Samtidigt, i FN… »

• Felaktig data från dansk datalagring kan ha spridits i hela EU »

• Nu börjar EU:s mobilspårning i Sverige »

Enjoy!

EU-miljard i stöd till Bonniers digitala satsningar

Bonniers har fått ett lån på 100 miljoner euro från den Europeiska Investeringsbanken, EIB. Lånet garanteras med skattepengar från EU:s allmänna budget – och är ett samarbete med European Fund for Strategic Investments, EFSI.

Syftet anges så här...

The transaction will support research, development and innovation (RDI) investments for the development of new content as well as content delivery platforms. Thus, it will support Bonnier’s migration to a digital business model for areas such as books, magazines, broadcasting and news. The main objective of the operation is to strengthen local media content production in the Nordic region, while consequently safeguarding jobs in the highly competitive media industry.

Således, Bonniers har fått ett lån på bortåt en miljard SEK – garanterat med skattepengar – för att anpassa sig till den digitala marknaden.

Jag har invändningar.

Dels är det ytterst tveksamt att använda skattepengar för att rädda företag som inte på egen hand förmår anpassa sig till en ny, digital marknad.

Dels kan man fråga sig varför detta stöd i så fall inte går till hela branschen. Stampen skulle nog inte tacka nej. Förmodligen inte heller lönsamma företag som Schibstedt. Och brukar inte EU annars vara rätt petigt med att stödpengar inte får snedvrida konkurrensen och marknaden?

(Vi som redan verkar på en digital marknad – som denna blogg som dagligen har sisådär 3-7.000 besök – får samtidigt fortsätta jobba i princip gratis.)

Dels känns det en smula olustigt att se Big Government och Big Media gå till sängs tillsammans – i ett projekt som kommer att påverka det fria ordet, den fria debatten, opinionen och hela samhällsagendan. Skattepengar till DN:s "agendasättande" journalistik och KIT, för att bara ta ett par exempel.

Dels är det olycksbådande att sådant här sker samtidigt som EU i många små steg inskränker alla andras yttrandefrihet på nätet.

Länk »

Stöd denna blogg »

Till strid för kontanterna!

Den här artikeln skall ni läsa!

I Frankfurter Allgemeine skriver Holger Steltzner en fantastisk drapa till kontanternas försvar. Länk:

Bargeld ist Freiheit »

Då den är på tyska ber jag att få erbjuda en översättning av två väsentliga stycken ur texten. (Översatt av Christian Engström.)

"Fälttåget mot kontanterna handlar om mer än hur man betalar. Var det bara det kunde man låta människor själva betala som de vill. Det handlar om slutet för privatlivet och självbestämmanderätten, kartläggning av beteende och konfiskation av tillgångar. Förmynderiet mot medborgarna har i en sådan värld ingen gräns, och pengar blir inte längre privat egendom. Den överviktige kan plötsligt inte längre betala för kaloribomberna med kortet, alkoholisten kan inte längre skaffa sig vinflaskan, och på “vegetarisk måndag” kan man inte beställa något kött via mobilen. Beslag av skattemyndigheten på medborgarnas konton skulle vara en självklarhet. Och i totalitära stater skulle det inte gå att undgå övervakning och förtryck." (...) 

"Andra anledningar till kriget mot kontanterna är viktigare, men om dem talas det mindre. Här kommer centralbankerna med i spelet, inklusive den Europeiska centralbanken. Dess ordförande Draghi har redan funderat högt om hur man bäst kommunicerar att 500-eurosedeln avskaffas, fastän Centralbanksrådet ännu inte har fattat beslutet. Utan kontanter är medborgarna utlämnade till centralbankernas negativa räntor. Det är en dröm för många finansministrar och keynesianska ekonomer."

Man får gåshud! Och panikkänslor.

Facebook - på gott och ont

Nybloggat på HAX.5July.org:

Shaping tomorrows Facebook »

Facebook blir allt mer dominerande som aktör bland sociala media. Men hur kommer företaget att utvecklas? Kommer Fejan att bli ett verktyg för gammelmedia och makteliten – eller för mångfald och pluralism? Det bestämmer du, genom ditt handlande.

Astroturf: Att snacka om dataskydd är en sak. Men att göra det...

Nybloggat på HAX.5July.org:

International Bullshit Day »

I dag är det den internationella dataskyddsdagen (Data Protection Day / Data Privacy Day). Det är i vart fall vad man vill få oss att tro. Men om man kikar in bakom kulisserna på detta jippo – då kommer man att upptäcka något helt annat.

I dag fastställs straff för Barret Brown

Nybloggat på www.HAX.5July.org:

16 December: Sentencing in the Barret Brown Case »

I dag beslutar en federal domstol i Dallas om straff för journalisten och hacktivisten Barret Brown – som rotat i hur amerikanska staten lagt ut ljusskygga underrättelseoperationer på privata företag.

Staten, kapitalet och fri information

Nybloggat på HAX.5July.org:

Big Government and Big Business do not want information to be free »

Dagens understatement, jag vet. Men viktigt att förhålla sig till om man vill försvara ett fritt och öppet samhälle.

Vi behöver en debatt om korporativismen

Äntligen!

Vi har  börjat få en diskussion om korporativismen. Det är den italiensk-amerikanske forskaren Luigi Zingales som tar strid för fri ekonomi och fri konkurrens – mot särlagstiftning, stöd till storföretag och crony capitalism.

I SvD lyfter Fredrik Johansson detta citat...

"När politiker och etablerade företag sätter sig vid samma bord vet man en sak, det är konsumenterna och nya producenter som blir blåsta."

Länk: Pro market eller Pro business »

I Kvällsposten understryker Amanda Wollstad denna del av Zingales budskap...

"Därför måste dåliga företag tillåtas dö ut, för att gynna utvecklingen, konsumenterna - och medborgarna."

Länk: En marknad för folket »

Detta är en oerhört viktig diskussion. Dels i Sverige, men framförallt vad gäller EU – där korporativismen blommat ut fullständigt.

Zingales verkar för övrigt vara inne på ett av mina favoritspår. Nämligen att Occupy- och Tea Party-rörelserna egentligen har identifierat samma problem, men att det råder osäkerhet och oklarhet om lösningen.

Läs även Amanda Wollstads text i Svensk Tidskrift – Gynna marknaden, inte företagen »

Ekonomin: Vi är så jävla lurade!

Sedan Nixon övergav gulmyntfoten 1971 har penningmängden i USA ökat i storlek till nästan 40 gånger den ursprungliga siffran. Det samma gäller statsskulden. Den brittiska penningmängden har under samma tid blivit 67 gånger större och statsskulden 35 gånger.

Under samma tid har konsumentpriserna fem- till sexdubblats i USA och elvadubblats i UK.

(Vad gäller de svenska siffrorna har jag lite svårt att hitta penningmängd i absoluta tal, men konsumentpriserna har utvecklats ungefär som i USA. Om någon har siffrorna, fyll då gärna på i kommentarerna.)

Penningmängden ökar med andra ord betydligt snabbare än konsumentpriserna, som ju är det vanliga måttet på inflation. (Och som folks löner ofta är kopplade till.)

(Att konsumentpriserna till viss del hålls tillbaka kan visserligen förklaras med effektivare produktion, billig olja och microchipets intåg. Men det är ett sidospår som bara kan vara en liten del av förklaringen.)

Inflationen räknad som mängden pengar som är i cirkulation är betydligt högre än någon riktigt vill låtsas om eller förstå.

Det finns många osäkra faktorer i denna dynamiska ekvation. Det hela ligger långt över min kompetens. Men låt oss ändå göra en enkel observation: 1971 kunde en person, med en lön försörja en hel familj. I dag krävs, i princip, två heltidsarbetande för att bära en motsvarande försörjningsbörda. Man skulle kunna hävda att vi förefaller ha blivit fattigare, i vart fall ur detta perspektiv.

Så vart tar då alla pengar som bankerna skapar ur tomma intet, med litet och tveksamt underliggande värde, vägen? Om jag förstår saken rätt handlar det om staten och kapitalet. Staten, vars politiker försöker köpa röster genom att muta väljarna med förmåner. Och finanssektorn, som bland annat sitter på våra lån och håller större delen av folket i kort lånekoppel. Det är här alla nya pengar pumpas in.

Ballongen kan vara betydligt mer uppblåst än folk anar.

Lägg till detta att det inte är marknaden, utan byråkrater (ibland till och med politiker) som sätter priset på pengarna definierat som ränta. Vilken antagligen är lika mycket ur synk med verkligheten som allt annat som kommer ur centralstyrda system brukar vara. För tillfället är denna ränta uppseendeväckande låg.

En skenande penningmängd, i ett icke-transparent system, med billiga pengar – där banker som gör korkade saker inte behöver ta ansvar eller drabbas av några konsekvenser, utan istället ständigt räddas med skattebetalarnas pengar... Vad kan möjligen gå fel?

En direkt effekt är att priserna på saker vars tillgång är begränsad skenar iväg. (Ta bostadsmarknaden i våra storstäder som exempel, där välavlönade hushåll med två heltidsarbetande tvingas in i vanskliga lånefällor för att de över huvud taget skall ha någonstans att bo.)

Det är kanske inte så konstigt att det är svårt att få fart på hjulen när till och med "den övre medelklassen" måste vända på pengarna när låneavierna skall betalas.

Och var tror folk att finansbranschens vinster och direktörernas astronomiska bonusar kommer ifrån? Det är hela systemet som är riggat på detta sätt. (Med otydliga, anonyma ägarstrukturer saknas dessutom ett tydligt ägarintresse som kan säga ifrån.)

Det är lätt att ta politiska poäng på ökade ekonomiska klyftor. Det är lätt att kräva omfördelning. Det är lätt att kräva "regleringar". Men så länge man inte ser den stora bilden är det bara varm luft.

Att kräva "regleringar" är som regel kontraproduktivt – eftersom det bara innebär mer makt till de politiker och byråkrater som har kokat ihop den här soppan från början. Det gör bara allt ännu värre.

Det vi ser är inte kapitalism. Det är inte en fri ekonomi. Det är inte effekterna av en fri marknad. Det är raka motsatsen. Det är en kommandoekonomi på syra.

Däremot skulle en fri ekonomi, med en fri marknad – som naturligt reagerar enligt ekonomins lagar och som accepterar existensen av de fyra räknesätten – vara lösningen på de flesta av våra problem. Det skulle ge oss verklighetsförankring, mana fram sunda affärsprinciper och använda våra resurser på ett bättre sätt. Och det skulle öka människors välstånd.

Men något sådant vill varken politiker (inte ens borgerliga politiker), statens funktionärer, finansvärlden eller demonstrerande rödskägg veta av. De kör hellre på som i dag, så länge det håller.

Well. You have been warned. Jag förstår säkert inte allt av det här. Men man behöver inte vara raketforskare för att begripa att saker och ting håller på att spåra ur.

Internet - tillbaka till framtiden?

Datauppkopplingar och datanätverk har funnits länge. Men det var forskarna vid CERN som gav oss the World Wide Web – det vill säga ett rimligt intuitivt och användarvänligt gränssnitt för anslutning till servrar i ett globalt kommunikationsnätverk.

Dessa forskare gav – i enlighet med CERN:s anda – webben till mänskligheten. Till alla, utan några immaterialrättsliga krav.

Vi hade säkert haft något ändå. Men inget öppet och globalt. (Kanske hade vi då haft ett Microsoft-nätverk, ett Apple-nätverk, ett Disney-nätverk, ett Amazon-nätverk och så vidare. Utan CERN:s gåva till mänskligheten hade vi förmodligen haft ett balkaniserat internet.)

Vad ett globalt, gemensamt och fritt internet har inneburit är ett gigantisk steg framåt för mänskligheten. Dess betydelse för handel, vetenskap, kultur och demokrati kan inte nog understrykas.

Fri kommunikation, fritt företagande och mänsklig kreativitet har spontant, genom att pröva sig fram och utan central styrning skapat något fantastiskt – som de flesta av oss i dag tar för givet.

Men det är inte alls självklart att vi kommer att ha ett fritt och öppet internet i framtiden. Mörka moln närmar sig.

Big Government och Big Business går här, som på så många andra områden hand i hand. De är inte intresserade av fri information. De är inte intresserade av okontrollerad kommunikation. De är inte intresserade av fri konkurrens. De är inte intresserade av delad kultur. De fruktar kraften i levande, dynamiska system.

Det är i grunden detta frågan om nätneutralitet handlar om. Skall internet vara öppet för alla, vara verkligt globalt och tillåta alla (icke tekniskt skadliga) tjänster och applikationer eller ej? Den striden står här och nu.

Visa, Mastercard, marknaden, makten och demokratin

Det finns mycket som är märkligt med Visas och Mastercards betalningsblockad mot till exempel Wikileaks och mot nätets anonymiseringstjänster (VPN).

Annat är fullständigt uppenbart: Till exempel att de handlar på uppdrag av regeringar som saknar laglig grund för att tysta misshagliga röster. Och att de går upphovsrättsindustrins ärenden.

Men åter till märkligheterna. Med tanke på att myndigheterna i USA och EU brukar vara snabba med att slå ner på kartellbildning, så är det värt att notera att att ingen ens höjer rösten när de stora betalningsförmedlarna samtidigt blockerar Wikileaks. Eller när de samtidigt stänger betalningskanalerna till VPN-tjänster. Det säger en del.

Man kan dessutom konstatera att det inte finns någon verklig konkurrens på kreditkortsmarknaden. (Det gäller även andra nätbetlningar – där PayPal, som har nära koppling till kreditkortsbolagen, är helt dominerande.)

Det skulle behövas fler aktörer på kreditkortsmarknaden, för att åstadkomma verklig konkurrens. Fram till dess har vi ett oligopol, en kartell – med ett fåtal aktörer som fattar beslut som får långtgående och olyckliga konsekvenser för vårt samhälle: Företag som bedriver fullt laglig verksamhet får sina betalkanaler avhuggna. Whistleblowers tystas. Och rätten att vara anonym på nätet avgörs av finansföretag.

Om det hade funnits verklig konkurrens, då hade det varit en annan sak. Då hade man som kund alltid kunnat vända sig till någon annan.

Frihet att välja förutsätter att det finns olika, fristående aktörer som har olika policy. Men om det bara finns två stora bolag, som synkar en och samma policy – då finns det helt enkelt ingen frihet att välja.

Detta innebär att ett fåtal finansföretag tar sig makt som snarare borde vara en fråga om lagstiftning och rättstillämpning i våra domstolar.

På så sätt dras till exempel frågan om rätten att vara anonym på nätet undan från den demokratiska beslutsprocessen till slutna rum. Folket, dess valda representanter och media får varken insyn eller möjlighet att påverka. Vilket innebär att demokratin urholkas.

Än allvarligare blir det om det finns skäl att misstänka att kreditkortsbolagen handlar i samråd med politiska makthavare som går utanför sitt demokratiska mandat och som kränker de medborgerliga fri- och rättigheterna. Vilket är fallet när det kommer till USA:s hemliga övervakning av allt vi gör på internet.

Eller om det finns skäl att misstänka att kreditkortsbolagen handlar i samråd med särintressen som vill kringgå gällande lagstiftning och våra fri- och rättigheter.

Detta är oerhört allvarligt. Det handlar om vår demokrati. Och det handlar om en fri marknad. Två av grundpelarna för ett fritt, öppet och fungerande samhälle sprängs just nu bort av Visa och Mastercard.

Detta är Big Business och Big Government som skapar en post-demokratisk korporativism i vilken makten flyttar från folket och dess valda representanter till hemliga möten i slutna rum.

Nu måste vi alla fråga oss: Skall vi reagera när den härskande klassen börjar montera ner demokratin? Eller tänker vi vänta tills det är för sent?

Se även:
PP: Visa och Mastercard är internets fiender »
Mastercard and Visa Start Banning VPN Providers »
Demokratins svarta hål »

Uppdatering - Visa & Mastercard går i svaromål, kind of »

EU:s dataskydd - en soppa

EU håller på att ta fram en ny dataskyddsförordning. Det är en soppa.

I Europaparlamentet är det huvudsakligen Amelia Andersdotters kontor som arbetar med detaljfrågorna, för Piratpartiets del. På Amelias blogg finns regelbundna uppdateringar. »

Men i denna bloggpost tänker jag ta ett steg tillbaka och ge en lite mer översiktlig bild av vad som är på gång – eftersom det är många som hör av sig och undrar. Och det finns skäl att vara orolig...

För det första är den nya dataskyddsförordningen oerhört bred och svepande. Det är mycket tveksamt om en uppsättning regler passar i alla sammanhang (Facebook, media, banker, myndigheter etc.).

Vidare är det mycket som är oklart och där olika tolkningar ligger på bordet. Till exempel är det omdebatterat vilka konsekvenser de nya reglerna egentligen kommer att få för den svenska offentlighetsprincipen. [ Länk 1 | Länk 2 | Länk 3 ] Och när det gäller "rätten att bli glömd" (det vill säga få sina personliga data raderade) finns det många olika tolkningar av vad det egentligen betyder. Vad gäller den frågan är det, åter igen, tveksamt om man skall ha samma regler för till exempel Facebook som för media och låt säga försäkringsbolag. Detta för att nu bara ta några exempel.

Det är samtidigt oroväckande att svenska myndigheter blir allt mer hemlighetsfulla av sig, vilket de vanligtvis skyller på EU-regler. Om man inte ser upp, då kan EU:s nya dataskyddsförordning bli ytterligare ett steg på detta sluttande plan. [ Länk» ]

En annan sida av frågan är att många storföretag ser vår personliga information som en inkomstkälla – även i fall där persondata inte är nödvändigt för kärnverksamheten. Man måste ställa sig frågan hur mycket vi vill att big business skall veta om oss, utan att vi själva givit vårt godkännande. I dessa frågor pågår en intensiv lobbyverksamhet. Jag är inte helt säker på att medborgarnas rätt till privatliv kommer att gå vinnande ur den striden.

Hela den jättelika dataskyddsdossiern håller nu på att knådas genom Europaparlamentets olika utskott. I utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, LIBE, finns tydligen 4.000 olika ändringsförslag. (!)

Dataskyddsdossierns bredd, storlek och det stora antalet ändringsförslag är ett problem i sig. Det blir helt enkelt för otympligt och tungrott. Viktiga aspekter riskerar att komma bort. Och när vi väl kommer till votering i huvudutskottet – då kommer ledamöterna bara att ha hunnit ägna sekunder åt att läsa, begrunda och analysera de flesta ändringsförslagen. Vi vet från tidigare mastodontdossierer (t.ex. Stockholmsprogrammet, som ändå bara hade runt 600 ändringsförslag) att hanteringen i dessa fall varken blir seriös eller värdig. Vilket normalt sett landar i att de stora partigrupperna kan göra som de vill, utan att riskera att möta något allt för strukturerat motstånd.

Votering i LIBE äger rum den 29 maj. Sedan skall frågan upp i Europaparlamentets plenum. Och därefter går bollen över till ministerrådet. Säkert kommer komplicerade förhandlingar att följa – bakom stängda dörrar. Det kan sluta hur som helst – och risken är uppenbar att vi kommer att få ett urvattnat och tandlöst persondataskydd i EU.

Min gissning är att det sedan blir läge att damma av den gamla parollen: Riv upp, gör om, gör rätt!

Länkar:
Regulation Set To Strip Citizens Of Their Right Privacy »
EU skärper dataskyddet »
Dataskydd.net »

Valet i USA handlar inte om frihet

Det amerikanska presidentvalet befäster den märkliga bilden av att man skulle behöva välja mellan ekonomisk frihet och personlig frihet.

Om man respekterar människor som individer, deras fria val och om man är beredd att ge dem ansvar – då borde man vara för både ekonomisk och personlig frihet. Allt annat är att ha ett inkonsekvent förhållningssätt till frihetens idéer.

Nu är det naturligtvis så att detta bara är den ytliga bilden av det amerikanska presidentvalet. I verkligheten är båda kandidaterna klåfingriga förmyndare som är villiga att använda tvång för att få folk att göra som de vill. Båda är både Big Government och Big Business. Det handlar bara om makt.

Obama begriper inte ekonomi och Romney respekterar inte människors fria val. Fredspristagaren Obama har kommit undan med krigföring i fjärran länder, som hade orsakat massiva demonstrationer om det skett under det andra partiets skift. Romney är en neocon vars elitism inte bygger på människors meriter och handlingar, utan på vad som anses vara politiskt önskvärt.

Amerikansk politik perverterar begreppen liberalism och konservatism. Socialism är inte liberalism. Korporativism är inte konservatism.

Tyvärr tycks det tredje alternativet – en libertarianism som omfamnar både ekonomisk och personlig frihet – aldrig få luft under vingarna. Och tyvärr tycks de libertarianska kandidaterna aldrig vara helt konsekventa.

Jag känner verkligen ingen entusiasm inför veckans presidentval i USA.